The Last Five Years

The Last Five Years

Var: Teater Lederman, Stockholm

När: 8/4 2018

He lives in you – Lejonkungen.

The Last Five Years handlar om ett pars vars relation vi får följa från parets respektive perspektiv och mannen i paret berättar historien framlänges och kvinnan (Cilla Silvia) berättar historien baklänges. Det gör att karaktärerna på scen bara möter varandra en gång under det gemensamma brölloppet när båda rollerna är på samma del av berättelsen.

Det är ett intressant och nyskapande berättarsätt som samtidigt innebär att skådespelarna på scen aldrig möter och konfronterar varandra trots att de är ett par som berättar samma berättelse – Vilket jag kan tycka är synd eftersom det känns som att det borde finnas många fler tillfällen till både heta och explosiva möten de två emellan om man hade låtit dem vara på samma ”sida” berättarmässigt, eller haft en kopia av varandra att gnida sig mot och spegla sig i.

Med det sagt är detta en stark och spännande berättelse i det lilla formatet som kräver mycket av både skådespelare och regissör. Jag uppskattar att man ofta lyckas med konstycket att agera med och mot en person som inte är där utan för sin egen berättelse någon helt annanstans i parets gemensamma historia. Det blir som att höra två monologer som båda berättar samma sak men från olika synvinklar och från olika håll, den ena från början och den andra från slutet.

Det finns samtidigt mycket bra sång och musik i denna föreställning och det tillsammans med det ovanliga berättarsättet gör att man behöver begåvade och kunniga skådespelare tillsammans med en regissör som förstår hur man ska berätta på detta ovanliga sätt och det har man i Robin.

Men det känns ändå som att jag gillar denna intima och för det lilla formatet väldigt bra musikal som jag tror vinner mycket på om man är insatt i berättelsen och dess berättarteknik innan. Men det hindrar inte att det är en bra och sevärd föreställning som absolut kan rekomenderas till alla som gillar intima musikaler i det lilla formatet men som samtidigt bjuder på ett överflöd av bra musik och suveränt agerande från skådespelarna. Jag vågar påstå att det kräver sin man och kvinna att genomföra denna musikal med dess ovanliga och mig veterligt ganska unika berättarteknik.