God Jul och Gott Nytt År!

God Jul och Gott Nytt År!

Var: Överallt?

När: 2018 och 2019

Happy new year, Miss Sophie! - Grevinnan och Betjänten.

Så här i slutet av 2018 tänkte jag ta tillfället i akt att summera ett fantastiskt 2018 och blicka fram emot 2019 års teater, film och musikalbesök.

Det jag kommer att minnas bäst och längst är Book of Mormons sista föreställning, Jesus Christ Superstar (Med Maja Stopps kattdräkt), Dröse och Norbergs Djungelboken, Kålles Sound of Music, Wermlands Operas Something Rotten samt Tumba Folkets hus Pelle Svanslös. Jag har även varma minnen från vårens Andrew Lloyd Webber gala och höstens Från Broadway till Duvemåla som båda var musikalmagi på hög nivå. Jag minns också Sarah Dawn Finers Sound of Musicals på SVT.

Denna något korta lista av musikalmagi visar också vilken oerhörd bredd vi har på musikalteatern i denna stad och i detta land. Jag har haft äran att se nästintill professionella amatör uppsättningar som Spring Awekening och American Idiot likväl som jag har fått se Victoria Tocca sätta upp sin favoritmusikal Broarna i Madisson County tillsammans med privat teatrarnas uppsättningar av Så som i himmelen och Ghost med flera. Jag blir alltid imponerad av att kunna gå på en fullfjädrad proffsuppsättning ena kvällen bara för att se en nästan lika bra amatörproduktion nästa. 

Det gör att jag ser fram emot kommande års uppsättningar med glädje.

Så vad har då 2019 att bjuda på i musikalväg?

Först och främst två musikalfilmer i form av den otecknade versionen av Lejonkungen och den nya filmversionen av min favoritmusikal Cats. Den senare räknar jag dagarna tills och ska bli mycket kul att se vad skaparna av 2012 års Les Miserablés kan göra med min favorit. Det är mycket höga förväntningar på denna och jag är orolig för att jag har för höga sådana.

Vi har även Stadsteaterns uppsättning av Spelman på Taket och Chinas uppsättning av Sister Act (En värsting till syster) att se fram emot. Däremot riskerar Stadsteaterns utbud i övrigt att bli lite skralt i och med Kulturhusets renovering under 2019 och (minst) halva 2020. Jag hoppas att Parkteatern kan täcka upp lite av detta med någon eller några väl valda musikalproduktioner.

Viktor Rydberg Gymnasiet kommer att sätta upp Jekyll and Hyde nu i Januari och Kulturama väljer Made in Dagenham (med res för stavningen) i Maj. Från Broadway till Duvemåla fortsätter sin succé under året och jag har fått äran att se dem på Cirkus i November.

Vad Oscars ska göra i höst (om nu inte succén Så som i himmelen får förlängt) är i skrivande stund okänt även om jag gärna skulle se dem plocka upp Wermland Operas Something Rotten. Det är en högtidsstund för oss musikalälskare och har mycket att erbjuda Stockholmspubliken.

Jag gissar dock på att musikal och teaterlivet under 2019 kommer att bjuda på mycket mer än vad som är känt nu och jag hoppas på att någon ännu okänd karamell så som Visit Qonos ska dyka upp i tablån under året. Jag håller även tummarna och tassarna för att någon ännu okänd produktion av Cats dyker upp framöver.

Pippi på de sju haven

Pippi på de sju haven

Var: Intiman, Stockholm

När: 13/12 2018

Kom an, kom an, pirater – Pippi på de sju haven.

Det här är något så unikt som en musikalisk världspremiär av en Astrid Lindgren film – Pippi på de sju haven. Detta trots att jag som har gått på allehanda Astrid föreställningar genom åren trodde att jag har sett alla hennes verk minst en gång vid det här laget.

Det roliga med att det är en världspremiär är att Kålle och kompani får ganska stora friheter att göra sin version med filmen som förlaga. Det känns fräscht och ger en antydan om vad han skulle kunna göra med total frihet att skapa en egen version av Astrids förlaga.

För det är just i bundenheten till förlagan jag känner att jag saknar något och det är ett antal nyskrivna ”karaktärssånger” som ger bakgrund och motiv till de olika karaktärerna som Pippi möter på sitt storslagna äventyr hos piraterna. Jag hade gärna haft en skurksång till Jack med kniven och hans piratvänner så att de likt Scar i Lejonkungen hade kunnat ge oss en bakgrund till varför de är elaka pirater.

Nu känns låturvalet lite tunt för en två timmars scenmusikal och det har sin förklaring i att musikal filmer ofta har färre antal låtar än motsvarande scenmusikal, något som skaparna av dessa ofta fyller ut med nyskrivet material enligt ovan.

Men det som finns i låtväg är enormt bra och jag gläds åt att få höra Kom an, kom an pirater, Kalle Teodor och Sjörövarfabbe på ett sätt som ofta ger en annan ingång än motsvarande låtar i filmen. Till exempel är Kom an, kom an pirater lagt i slutet av första akten som ett slagsmålsnummer mellan Pippi och piraterna. Man har även lagt in ett långt dansnummer och det värmer än vän av dansmusikaler som Cats mycket.

Kålle har med Pippi på de sju haven skapat ytterligare en pärla som är väl i nivå med Peter Pan och Sound Of Music vilket gör att detta mästerliga stycke är ett måste för alla barn och vuxna med barnasinnet kvar. Men skynda er att skaffa biljetter för risken/chansen är stor att detta kommer att gå för fulla hus en lång tid framöver.

Änglaljus

Änglaljus

Var: Gustav Vasa Kyrkan, Stockholm

När: 7/12 2018

Jag vill känna att jag levt mitt liv – Gabriellas sång.

John Kluge bjuder in till en julotta på ”vakentid” under Carina E. Nilssons musikaliska ledning. Det blir en vandring mellan välkända julmelodier och några väl valda sånger ur Sonja Aldén och Py Beckmans sångkatalog.

Bäst minns jag Pys framförande av underbara Gabriellas sång från Så som i himmelen och Tommy Körbergs melodifestivallåt Stad i ljus. Det är låtar som får mig att rysa och Gabriellas sång är en av mina absoluta favoritlåtar från filmvärlden.

Dessutom är Gustav Vasa kyrkan en otroligt vacker lokal för denna konsert och jag skulle gärna se framtida evenemang där. För trots att jag ofta har gått förbi där har jag aldrig varit inne i kyrkan och jag tror den går som en av Stockholms vackraste kyrkor även om jag inte är någon expert på ämnet.

Rekommenderas varmt till alla som önskar en stunds julstämning i dessa mörka decembertider.

Kulturhusets utflyttningsfest

Kulturhusets utflyttningsfest

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 1/12 2018

Att skiljas är att dö en smula.

Eftersom Kulturhuset i Stockholm ska renoveras och få ett stambyte under minst ett och halvt år bjöd Kulturhuset Stadsteatern in till en stor utflyttningsfest med kärleken i fokus. Det gavs även tillfälle att prova på sufflör yrket och att lämna in manus till manus doktorn.

Scenshowen leddes av Robert Flux som är välkänd inom Stadsteatern och gav många prov på både olika yrkesgrupper inom stadsteatern och ett antal varianter av balkongscenen ur Romeo och Julia vilket var kul för ett teater fans. Dock saknade jag som musikalfans samma scen från West Side Story vilket hade varit kul med tanke på att Stadsteatern satte upp denna för några år sedan.

Det var ett kul och värdigt sätt att fira utflyttningen och det kan vara värt att notera att Stadsteatern kommer att finnas på många platser runtom i Stockholm under tiden som Kulturhuset renoveras. Man kommer bland annat att spela Spelman på taket på Dansens hus vilket var Stadsteaterns "födelseplats" en gång i tiden.

Så det lönar sig att hålla utkik efter Stadsteatern även om Kulturhuset kommer att vara en byggarbetsplats under lång tid framöver. Jag ser även fram emot Kulturhusets invigningsfest och premiärföreställning på den nyrenoverade stora scenen - Efter vad jag har förstått kommer renoveringen även att infatta ett helt nytt scen maskineri på denna vilket gör att man gissningsvis kommer att få tillgång till en helt annan arsenal av modern teaterteknik på denna scen.

Så tack för alla år och väl mött under andra halvan av 2020 eller när nu renoveringen är klar.

Djungelboken besök 2

Djungelboken besök 2

Var: Waterfront CC, Stockholm.

När: 2/12 2018

My once in a lifetime chance - Stoppa världen.

Det här blev en magisk upplevelse och det inte bara för att Djungelboken är en så bra musikal som har allt jag gillar och älskar utan även för att kvällen bjöd på en fantastisk "meet and greet" som avslutning. Det kan helt enkelt inte bli bättre utan att vara Cats.

Jag fick en väldigt bra plats på tredje raden i mitten denna gång och det gav en helt annan upplevelse av denna föreställning där jag i fulla drag kunde njuta av alla detaljer i kostym, make up och skådespeleri. Det gjorde också vikten av att sitta nära scenen tydligt i denna typ av föreställning och det gav än mer insikt i varför jag älskar att sitta långt fram på en föreställning av denna typ.

Avslutningsvis måste jag tacka alla bekanta som var med och gjorde denna dag så magisk med Gunilla, Emma, Fredric och Nils i täten. Dessutom ett extra stort tack för alla fina bilder under meet and greet eventet efteråt och till Dröse och Norberg för att jag fick vara med på detta. Jag älskar när besökarna får möta artisterna efteråt och detta gör ni väldigt bra.

Female Remakes

Female Remakes

Var: Teaterverket, Odenplan, Stockholm

När: 30/11 2018

Bring him home! – Les Miserablés

Female Remakes är en vandring i låtar skrivna för manliga musikalartister och de sjungs här av tre kvinnliga dito. Jag är en stor vän av denna typ av könsändring framförallt i musikalkonsertsammanhang men även i de musikaler där detta passar som i sommarens Jesus Christ Superstar uppsättning. Det blir ofta ett helt nytt perspektiv på både handling och de låtar man framför.

Dessutom är scenerna mellan sångnumren nyskrivna av kvinnorna bakom denna föreställning och även det bidrar till att man få en annan syn på flera av låtarna – Till exempel när scenen innan Bring HIm Home ur Les Miserablés gjordes så att en av flickorna hade en släkting som hade psykiska problem och försvann regelbundet.

Man har lyckats hitta många bra låtar ur alltifrån Avenue Q (If You Where Gay) till Chess (Anthem) men det jag saknar är en presentation av de låtar man just framfört, alternativt en låtlista i programmet. Man kan trots allt inte begära att alla i publiken har lika god koll på musikalvärldens låtskatt som jag har.

Man skulle även vara förtjänt av att använda mikrofon eftersom ljudet ibland tenderade att drunkna i musiken vilket gjorde att man fick anstränga sig för att höra en del partier. Någon sa att musikal ”ska vara med mikrofon” och däri är jag böjd att hålla med även om det inte går att ordna i alla sammanhang och finns i alla lokaler.

Jag uppskattar musikalkonserter väldigt mycket och denna gav mig anledning att känna igen och nynna med i många favoritlåtar, både från musikaler jag har sett och sådana jag ännu väntar på att se. Det är ofta prisvärt jämfört med vanliga musikalföreställningar och det är alltid väldigt begåvade och duktiga artister med vilket gör att man får ”mycket musikal för pengarna” i dessa sammanhang. Nu har denna föreställning en väldigt kort spelperiod men om ni hinner rekommenderas detta väldigt varmt.

Björnes favoriter

Björnes favoriter

Var: Maxim, Stockholm

När: 25/11 2018

Jag blir alldeles varm av att vara så här snäll – Björne.

Original Björne (Jörgen Lantz) bjuder in till en timmes nostalgitripp för alla barn och vuxna som är uppväxta med Björnes Magasin och med sig har han sina vänner Snigel och Hugo men även ett band som bjuder på många fina låtar under föreställningens gång och det varvas med små scener spunna kring sådant som ligger nära barnets verklighet och uppfattningsförmåga.

Det som gläder mig som vuxen besökare mest är att spelet mellan Björne och hans vänner hålls på en bra nivå även för oss äldre och att man således slipper överspel – Något som inte är helt ovanligt i en del tv program som riktar sig till de yngre barnen. Man hittar en helt perfekt ton och ett format som passar väldigt bra i barnteater sammanhang.

Man håller också en bra längd (en knapp timme) och har en bra blandning av lättsamma och undervisande ämnen vilket bidrar till att föreställningen blir tilltalande även för oss vuxna.

Det finns inte så mycket att klaga på i denna nostalgitripp och jag kan inte mer än att varmt rekommendera den till alla som någon gång har sett på och fascinerats av Björnes Magasin – Ni kommer inte att bli besvikna.

9-5 enligt Robin Karlsson

9 – 5 enligt Robin Karlsson

Var: Tibble Teater, Täby, Stockholm

När: 24/11 2018

Somewhere over the rainbow – Trollkarlen från Oz.

9 – 5 är en musikal som bygger på en film av Dolly Parton som hade den kända sångerskan själv i huvudrollen som en av de tre tjejer berättelsen spinner kring. Musikalens tema är förändring och kvinnornas frigörelse från en macho chef vilket i sig gör denna musikal väldigt aktuell i dessa MeToo tider. Det känns även som en bra skolmusikal i och med alla kvinnliga roller i den månghövdade ensemblen.

Kampen för frigörelse från en egensinnig chef känns också igen från Bad Girls (Kulturama, SMU) där man också har samma typ av kvinnors frigörelse dramatik som denna har. Det är bra gjort och en musikal som behövs i tider som dessa när vi ser en strävan bort till gamla och inte fullt så goda tider på många håll i världen.

Det är bra fart i denna musikal och många scener är underbart koreograferade av Robin och Maja Stopp (Jesus Christ Superstar) som är teamet bakom denna musikal. Det är mycket energi och ensemblen gör ett stort arbete i att förmedla kvinnornas liv på en mansdominerad arbetsplats i det sena 70 talet.

Ska man ha någon synpunkt är det valet att ha chefens kontor längst ute på scenens kant vilket gör att vi som sitter långt fram får böja väldigt mycket på huvudet för att se dessa scener. Samtidigt är det en fördel i att man inte behöver flytta all utrustning på detta kontor fram och tillbaka mellan de olika numren och man utnyttjar denna del av scenen på ett bra sätt som annars inte vore möjligt.

På det hela taget är detta en musikal som är mycket sevärd och som är aktuellare än man hade hoppats att den skulle vara. För trots att dagens kvinnor inte har samma rigida förhållande till både sin arbetsplats och sina manliga kollegor som man har i denna musikal är ändå mycket av problematiken densamma och bara det gör denna musikal sevärd. Gå och se men skynda er för det är inte alltför många tillfällen kvar.

Ghost besök 2

Ghost besök 2

Var: China teatern, Stockholm

När: 22/11 2018

Jag är en läkare och ingen magiker - Star Trek.

Det är andra gången jag såg Ghost och det är första gången jag såg Kristina Lindgren som huvudrollen Molly Sandén vilket i sig räcker för att göra kvällen magisk. Att föreställningen sedan "har satt sig" på ett riktigt bra sätt och att hela ensemblen verkar ha väldigt kul i denna romantiska berättelse gör inte saken sämre.

Det känns även som att många av de teatraliska trick som behövs för att denna föreställning ska fungera känns säkrare i och med att ensemblen har utvecklat en trygghet i de trick man är satta att göra. Dock känns det som att scenen när Tunnelbanespöket lär Sam (Peter Johansson) att flytta på saker borde ses över. Men det är möjligt att det har att göra med var i salongen man sitter också.

 Det är helt enkelt svårt att få till en scenupplevelse som funkar lika bra oavsett var i salongen man sitter och det är något alla som sätter upp föreställningar som bygger på teatraliska trick och stunt måste tänka på även om det inte stör mig som van teaterbesökare något.

Men det som framförallt gör detta till en mycket sevärd föreställning är det fantastiska skådespelararbetet artisterna emellan eftersom det är deras agerande som i mångt och mycket gör denna föreställning både bra och trovärdig. För klarar inte dessa av att leverera magin blir det ingen spökhistoria och utan en bra koreografi skulle inte denna berättelse funka alls eftersom de teatraliska tricken och stunten skulle bli omöjliga att utföra.

Vilket gör det extra roligt för mig som har så många bekanta i denna föreställning att se och njuta av dessa underbara artisters förmåga att leverera en egentligen omöjlig berättelse om spöken och livet efter detta på ett trovärdigt, romantiskt och underhållande sätt. Bara det gör denna föreställning värd att se och se om och det är jag enormt tacksam för.

Jag är normalt sätt ingen vän av spök och skräck berättelser men detta är mer än en romantisk komedi än en regelrätt skräck historia och jag tycker att det kreativa teamet har valt en väldigt bra nivå att berätta denna historia på. Man har fått en saga som borde passa de flesta som gillar en god musikal och det är jag också väldigt tacksam för.

Det sjunde inseglet

Det sjunde inseglet

Var: Uppsala Stadsteater

När: 17/11 2018

En överbetald musikalartist tar en okänd välgörare – Karl Bertil Jonsson.

Det sjunde inseglet är en del av Uppsala Stadsteaters Bergman år och det är en kombination av dansteater och tal teater vilket i sig är ett lovvärt försök men i slutändan blir lite av det sämsta från båda världarna. Man säger sig vilja ha 100 procent teater och 100 procent dans och därigenom skapa ett helt nytt uttryck för dansen – Vilket man inte lyckas med alls.

Som dansteater är det snyggt gjort och man har valt en intressant postmodern miljö för dansarna att röra sig i där kostymer och scenografi bildar en slags dystopiskt nutidsmiljö med döden i fokus. Man använder ett rullband på ett väldigt snyggt sätt och de stora lyktstolparna bildar en intressant och tänkvärd miljö som ofta används av dansarna för att skapa variation i det som visas på scen. Det är dessutom väldigt skickliga dansare som är mästerliga i att skildra dansrörelserna koreografen ber dom göra. Hade man lanserat detta som en dansproduktion med vissa repliker hade detta varit lysande gjort.

Men man lanserar det som något nytt – Som en kombination av dans och teater där båda konstformerna ska vara närvarande hela tiden och eftersom jag älskar musikal med mycket dans borde denna kombination ligga nära det jag älskar mest av allt.

Men man är långt ifrån att integrera dans och skådespelande på samma sätt som man lyckas göra i till exempel West Side Story, Cats och Hair. Det är som att man är rädd för att tala när man dansar trots att dessa musikaler visar att man kan både sjunga och tala samtidigt som man dansar.

Jag har länge önskat att Benke Rydman (regissören) skulle sätta upp en dansmusikal som de ovan nämnda och jag tror att det skulle ge en bra ingång i konsten att kombinera dans med tal och sång och det önskar jag än mer efter att ha sett detta försök att kombinera dans med teater.

Sedan undrar jag vad de i och för sig snygga kostymerna från tv serien A Handmaids Tale gör i denna föreställning? Jag väntade på någon slags återkoppling till denna serie från den prästfigur som verkade leda de kloster lika statisterna som ofta sågs i dessa dräkter men någon sådan kom aldrig. Jag tror det hade behövts för att man skulle kunna få ett helhetsperspektiv på detta dräktval.

Är då detta värt att gå och se på? Är man lika passionerad på dans som jag är på musikal är det nog ett måste och kombinationen av en modern tolkning och snygga dansnummer gör denna föreställning sevärd. Men jag tror ändå att man hade kunnat förmedla Bergmans film bättre genom att välja mellan dans och tal teater och genom att lägga detta i den riddartid filmen utspelar sig i. Nu blir det lite för mycket varken eller för min smak.

Sagan om Karl Bertil Jonssons Julafton

Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton

Var: Scala teatern, Stockholm

När: 15/11 2018

Jag har närt en kommunist vid min barm! – Tycho Jonsson.

Det här är nostalgi på hög nivå för alla oss som är uppväxta med Tage Danielssons klassiska julsaga i ”gammal tv” på julafton. När man sätter sig i salongen blir det som att stiga in i tv programmet vilket inte är så konstigt med tanke på att man har haft originaltecknaren (Per Åhlin) som hjälp när man har gjort scenografin. Det är porträttlikt och allt är ”som det ska vara” när man ser det på julafton.

Men hur förvandlar man då en 23 minuter lång julsaga till en drygt två timmar lång musikal? Jo man fyller ut den klassiska berättelsen med sånger och tar hjälp av Henrik Dorsins berättare som får återkoppla denna berättelse till vår nutid vilket ger ett extra lager av förståelse för skillnaden mellan Karl Bertils dåtid och vår egen samtid i till exempel kronkursens utveckling.

Sångerna känns rätt och de kommer exakt där de ska ur ett musikaldramatiskt perspektiv. Henrik Dorsin har hittat exakt rätt ton och musikalisk känsla för sina sånger och även humorn i berättarens mellansnack ligger exakt rätt. Man får helt enkelt känslan av att detta är vad Tage Danielsson hade skrivit om han hade gjort en musikal av denna saga.

Vad finns då att anmärka på i denna musikaliska nostalgitripp? Inte mycket förutom att denna föreställning förmodligen hade vunnit på att dras ihop till en akt så att man hade berättat hela sagan i ett svep precis som man gör på julafton. Pausen på tio minuter känns mer som ett onödigt avbrott i den gemytliga julstämningen man har spenderat hela första akten att bygga upp.

Sedan kan jag tycka att det är ett missat tillfälle att berättaren inte ger oss en tankegång kring vilket av dagens varuhus Tycho Jonsson hade kunnat äga. Hade man som mångårig stockholmare fått en insikt kring att Karl Bertils fader idag hade ägt NK eller Åhléns City så hade man kunnat få ett annat perspektiv på hans rikedom.

Men det är ändå en nostalgitripp värd att ta för alla som någon gång har sett denna fantastiska saga på tv och vill se hur det kan gestalta sig i verkligheten.

Djungelboken enligt Dröse och Norberg

Djungelboken enligt Dröse och Norberg

Var: Stockholm Waterfront hotell och kongress

När: 10/11 2018

Jag vill ju va en människa som du! – Disneys version av Djungelboken.

I Djungelboken har Dröse och Norberg (Trollkarlen, Aladdin, Snövit mfl) slagit på stort i både kostym och scenografi och bjuder i sin version av Djungelboken in oss i en magisk värld av storslagen scenografi och häftiga djurkostymer. Men det är inte Disneys version av denna klassiska saga vi får se utan en helt egen tagning med det engelsmännen kallar Pantomi i fokus.

För mig som älskar sago och fantasy musikaler med mycket djurroller och häftiga kostymer är detta en ren ögonfröjd att se. Jag njuter av alla karaktärer som huvudpersonen Mowgli möter under sin vistelse i djungeln och jag trivs med hur regissören och koreografen har hittat unika rörelse och talmönster för varje djur i den månghövdade ensemblen.

Detta är helt enkelt ett par timmars fest för alla musikal och teatervänner med barnasinnet i behåll och det händer hela tiden mycket som alla barn i publiken gillar. Det verkar som att oavsett vad Dröse och Norberg sätter upp så hittar man ett anslag och ett koncept som är glatt, färgsprakande och fascinerande och man har även lyckats få in fler kvinnliga roller än i den klassiska ”Disney versionen” vi ser på julafton.

Man håller också på att växa in i den stora kostym som Waterfront och de stora arenorna ute i landet erbjuder men det innebär också att många i den månghövdade publiken hamnar långt ute på kanten där man ser scenen från sidan och eller långt ifrån. Detta är lite tråkigt i en musikal som Djungelboken där man liksom i Cats har mycket att vinna på att se de fantastiska kostymerna och den utsökta make upen på nära håll. Den är dock inte lika interaktiv som Cats och man har god hjälp av de stora tv skärmar som visar bilder föreställningen på nära håll – Men jag förlorar lite av teaterkänslan när jag sitter så långt ifrån scenen att man tittar på skärmarna lika mycket som man tittar på scenen. För mig är teater här och nu och det är viktigt att svepas in i den värld man vill presentera uppe på scen, vilket man delvis missar när man ser delar av föreställningen på tv skärmen.

Därför tror jag att denna föreställning kanske hade gjort sig bättre på en teater som Cirkus, China eller Maxim där man har förhållandevis nära till allt som sker på och omkring scenen. Men samtidigt innebär detta val av arena att många fler barn och vuxna får chansen att gå och se denna föreställning vilket naturligtvis är tacknämligt ur ett ekonomiskt perspektiv.

Men det är ändå roligt att denna typ av pantomi teater kan sättas upp på ett storslaget sätt i ett arena format som annars är förbehållet de stora artisterna och publikdragande jätteproduktionerna. Man har dessutom många skådespelare som har hängt med i ensemblen ända från Trollkarlen från Oz och det har även tillkommit många nya namn i den ständigt växande Dröse och Norbergsfamiljen. Det skapar en familjär känsla på scenen där alla artisterna verkar trivas med sina roller på och bakom scen och man skapar även speciella kostymer åt den delar av den månghövdade foaje personalen vilket uppskattas. På det hela taget en föreställning väl värd att se och se om för alla barn och vuxna.

Something Rotten enligt Wermland Opera

Something Rotten enligt Wermland Opera

Var: Wermland Opera i Karlstad

När: 8/11

Macavity var inte där – Macavity, Cats.

Something Rotten är paradiset för oss musikalfans som kan le igenkännande åt referenser från världens stora musikaler så som Cats, Fantomen, Annie, Shrek och Cabaret – För att nämna några ur den rikliga fora med musikalreferenser som förekommer i denna skruvade komedi om bröderna Bottoms något ansträngda förhållande till föreställningens rockstjärna, William Shakespeare. Denna skriver hit efter hit och beundras av alla vilket inte är lätt för de samtida teaterproducenter som lever i hans skugga.

Den äldre av bröderna kommer med hjälp av en spåman på att nästa stora grej inom teatervärlden kommer att vara musikal och det är i det numret man börjar gå i taket med alla musikalreferenser. Men tyvärr har inte denna spåman med ett i spåvärlden välkänt efternamn alla sammanhang glasklart för sig och därför blir många av referenserna lika skruvade som denna musikal är och det är bara så underbart roligt att man måste kapitulera.

För mig som gillar kostym, fantasy och sagomusikaler är denna musikalkomedi en perfekt storm av underbart roliga tokigheter från numret som heter Musikal ända fram till det äggstra roliga numret Omelett. Dock tror jag att man vinner mycket på att någorlunda bra koll på både Shakespeare och de stora musikalerna eftersom det är en stor del av poängen med denna musikalparodi. Dock är denna föreställning rätt självförklarande och man kan ha utbyte av de roliga skämten och de fantastiska shownumren även utan att ha sett en enda musikal. Men det hjälper att ha gjort det.

Det är svårt att hitta något att klaga på denna premiärkväll eftersom alla artisterna är på topp och har all den energi och komiska begåvning en god musikalkomedi kräver. Det man möjligen skulle kunna ha åsikter om är att den svenska översättningen av originalet koppling mellan Hamlet blir lite svårare att förstå i det svenska Omelett – Men samtidigt är det väldigt svårt att hitta bra översättningar till skämt som inte har en naturlig direktöversättning utan att man förlorar hela andemeningen med skämtet.

Ibland önskar man att översättarna kunde ha större frihet att använda de engelska original orden i den svenska översättningen så som man gör i en av sångtitlarna där man har valt Will Power som titel. Många svenskar har trots allt bra koll på engelska och jag tror därför att man inte skulle ha några problem att ha både enstaka repliker på engelska eller att sjunga sångtexterna på det språket om så behövs.

Men på det hela taget en underbart rolig musikal väl värd en resa till Karlstad som de säger i Guide Michelin. Dessutom är det ett måste för alla musikalfans och jag hoppas att denna pärla sätts upp i storstäderna när Karlstad är klar med sin produktion. Denna uppsättning är trots allt europa premiären och jag är övertygad om att den kommer att göra succé både på Stockholms privatteatrar och Londons West End.

Dessutom vill jag avslutningsvis passa på att tacka Visit Karlstad, Elite Hotels och Wermlands Operan för denna möjlighet att se premiären och alla de andra arrangemang som denna resa innehöll. Jag har ofta velat åka till Wermlands Opera och se många fler av deras uppsättningar än vad jag har haft.

Shakespeare In Love

Shakespeare In Love

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 23/10 2018

Att vara eller inte vara, det är frågan? – Hamlet.

Shakespeare In Love är en romantisk meta komedi där den då okände mästaren William Shakespeare (Alexander Karim) skriver på ett av sina mest berömda verk Romeo och Julia – Ett verk som även finns i musikalversion i form av West Side Story. I samma veva blir Will ohjälpligt förälskad i en ung flicka med skådespelardrömmar i en tid när ingen kvinna får spela teater i England.

Denna berättelse förs således fram på två plan – Dels i form av Wills skapande av Romeo och Julia och dels hans kärlek med den unga flickan och dessa båda plan samverkar så att de två berättelserna blir alltmer lika varandra och det är således många referenser till Romeo och Julia genom hela berättelsen.

Det är alltså en klar fördel att ha sett Romeo och Julia eller West Side Story när man ser denna föreställning eftersom jag tror att man annars missar mycket av referenserna till Romeo och Julia även om berättelsen i sig är rätt självförklarande. Men eftersom Romeo och Julia är ett av Shakespeares klassiska mästerverk och en av världens mest kända berättelser torde det vara ett kärt nöje att sätta sig in i denna berättelse om man mot förmodan skulle ha missat denna klassiker.

Ett stort plus för mig som tidigare har haft synpunkter på Stadsteaterns förmåga att skapa vackra djurmasker är att man här har en ovanligt utsökt hundmask som dyker upp vid några tillfällen. Den är väl i nivå med de vargmasker som Uppsala Stadsteater presenterade i Bröderna Lejonhjärta och det är en klar utveckling från tidigare försök i denna avdelning.

Det är även en stor fördel att man håller denna uppsättning på en hög och för verket passande nivå. Det är inget i karaktär, kostym och rekvisita väg som sticker ut och allt verkar höra hemma både i den tidsålder man spelar i (Mitten av 1600 talet) och den komiska agenda man sätter i detta verk.

Således ligger denna föreställning väl i nivå med Kulturhuset Stadsteaterns bättre uppsättningar på senare tid och man börjar nästan få känslan av att det närmar sig riktigt bra uppsättningar som Sweeney Todd och De tre musketörerna och det blir inte sämre av att artisterna håller en hög och engagerad nivå rakt igenom denna föreställning.

Det lite sorgliga med denna föreställning är att det förmodligen är det sista besöket på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen före renoveringen av kulturhuset som drar igång vid årsskiftet och ska vara klart andra halvåret 2020. Under tiden ska Kulturhuset och Stadsteaterns verksamhet flytta ut i staden och verka ibland annat Dansens Hus och Folkoperan. Så därför rekommenderas alla som vill passa på att ta en sista chans att uppleva Stadsteaterns stora scen i sin gamla klassiska skepnad ett besök på Shakespeare In Love – Ni och alla som älskar Shakespeare blir inte besvikna.

Varning på stan nu mår kung i baren illa igen

Varning på stan - Nu mår kung i baren illa igen

Var: Göta Lejon (Live Nation) Stockholm

När: 18/10 2018

Det svänger ju, katten! Aristocats.

Jag kan inte nog tacka Sara för att hon ordnade en fantastisk möjlighet och en önskedröm i uppfyllelse när jag äntligen fick träffa Magnus Uggla före denna fantastiska föreställning. Magnus har alltid haft en stor plats i mitt hjärta för sin stora förmåga att använda ord och få till fantastiska låttexter som genom decennierna har gått rakt in i den svenska folksjälen.

Varning på stan är en tidsresa genom Magnus mest älskade låtar från det sena 70 talet fram till den moderna tidens Jag och min far. Det är en riktig nostalgitripp och man bjuds som publik på en fartfylld berättelse där många av de karaktärer som Magnus har skrivit om genom åren gestaltats av ensemblen - Där bland annat Sara och Lisette ingår på ett mycket begåvat och underhållande sätt.

Denna gestaltning börjar med att Magnus hemsöks av några av sina mest välkända karaktärer som till en början verkar vara föredettingar som är helt bortglömda men som efterhand visar sig ha både lyskraft och kändisskap tack vare att Magnus har gjort dem odödliga och det är en sann glädje att få se allt från trubadur Mats till Disco Kaj på scen flankerat av Magnus många berättelser om både sitt liv och hur låtarna kom till.

Detta blir därför en underbar kombination av rockshow och karaoke musikal som eskalerar i ett crescendo värdigt vilken rock and roll katt som helst och det blir inte bättre av att ensemblen med Sara och Lisette i täten tillför sådan enorm energi att man inte kan annat än att bli imponerad. Det är sällan eller aldrig har njutit så mycket av en rock and roll konsert som jag gjorde denna kväll.

Jag har länge velat se Magnus Ugglas älskade låtskatt framförd på en stor scen med orkester och ensemble och igår fick jag äntligen göra det - Vilket jag inte nog kan tacka alla inblandade för. Detta kan inte rekommenderas nog. Gå och se!

Från Broadway till Duvemåla tagning 3

Från Broadway till Duvemåla tagning 3

Var: Skandiascenen, Cirkus, Stockholm

När: 17/10 2018

Do You Hear The People Sing? - Les Miserablés 

Jag har sett Victoria Toccas musikalkonsert Från Broadway till Duvemåla två gånger tidigare och det är ett väldigt bra koncept som verkligen behövs i musikalsverige. Hon samlar några av Sveriges bästa musikalsångare och låter dem sjunga sig igenom ett antal av de mest älskade musikalsångarna som vi känner igen och älskar men stoppar ibland in nya varianter och relativt okända sånger vilket gör blandningen otroligt bra.

Det som var extra kul denna kväll var att hon förutom Malena Tuvung och Niklas Asknergård även hade bjudit in Emmi Christensson och Emil Sigfridsson denna kväll. Emil har jag inte sett och träffat sedan han gjorde Rum Tum Tugger på Kristianstads Cats för ett antal år sedan och det var både ett kärt återseende och ett kul tillfälle att få se hans breda repertoar av sånger när han sjöng allt från Anthem till We Will Rock You ur musikalen med samma namn. En musikal Emil ska sätta upp i just Kristianstad i vår.

Malena sjöng Minnet/Memory och det väcker alltid varma minnen från mina besök på just Cirkus hösten 2009 när jag hör henne sjunga denna älskade sång. Ensemblen sjöng också Les Miserablés aktavaslutning One Day More vilket är en låt som ger mig rysningar och det vore väldigt kul om någon kunde sätta upp denna episka musikal på en Stockholms scen framöver. Även Somewhere Over The Rainbow ger mig rysningar eftersom jag är väldigt förtjust i Oz universumet.

Niklas och Emmi sjöng också ett par låtar ur Fantomen på operan vilket är kul eftersom jag såg Emmi göra denna underbara musikal på just Cirkus tre gånger. Emmi gjorde också en underbar version av Hemma från Kristina från Duvemåla varpå Niklas tog vid och sjöng Guldet blev till sand från samma musikal. Kristina var den första musikal jag uppskattade och gillade tillräckligt mycket för att se fler än en gång och den kärleken mognade när jag såg Cats ett decennium senare.

Pelle Svanslös möter Maja Gräddnos enligt Repliken

Pelle Svanslös möter Maja Gräddnos.

Var: Tumba Folkets Hus, Stockholm (Repliken)

När: 13/10 2018

För en katt vill ju bara vara en katt – Cats.

Pelle Svanslös är Uppsalas svar på Cats och Gösta Knutsson har hittat rätt in i varje katt älskare skäl när han låter oss strosa runt ibland katterna mitt i centrala Uppsala ett stenkast från kungliga huvudstaden. Vilket gör att jag som stor vän av katter på scen tycker att det är konstigt att dessa katter inte får synas oftare på våra teatrar än den gör. Jag har sett Pelle Svanslös två gånger varav en gång i Uppsala (Elaka Måns) och en gång nu på Replikens uppsättning inne på Tumba Folket Hus – Vilket jag kan tycka är alldeles för lite för en så älskad och välkänd barnföreställning.

Pelle Svanslös är i Replikens tappning en episodisk vandring mellan olika scener i Pelle Svanslös böckerna och vi får möta Pelle (Oskar Norgren) när han möter Maja Gräddnos (Mathilda Andersson), går i skolan, på fiskafänge och slutligen i kattmästerskapen. Under alla dessa scener försöker Måns (Gunnar Richardsson) tillsammans med Bill och Bull (Dennis Karlsén och Josefin Hörberg) ställa till elände för att få Pelle att framstå i dålig dager – Vilket allt som oftast innebär att reta honom för att han till skillnad från de andra katterna inte har någon riktig svans.

Vilket gör denna föreställning ständigt aktuell eftersom det är många människor som blir både retade och mobbade för att de inte är som alla andra och vi behöver ständigt påminnas om att det udda och ovanliga också måste få finnas på samma villkor som det likriktade innegänget. Det borde vara skäl nog att gå och se denna i mörka och osäkra tider som de vi nu lever i.

Det som är extra kul med Replikens version av Pelle Svanslös är att man har hittat så många begåvade barn till både ensemblen och huvudrollerna. Pelle och Maja är med i nästan varenda scen och ändå unga nog att kunna spela till exempel barnen Von Trapp i Sound of Music och det är mycket imponerade att se barn i denna ålder ha en huvudroll av detta slag i en timmes musikalföreställning. Det tyder på att vi har vi har en uppväxande generation musikalartister i vårt avlånga land som kan axla stora roller i allt från School of Rock till Lejonkungen och att vi har en stark tillväxt på musikalartistsidan.

Något som jag uppskattar hos amatör uppsättningar är att man tar sig tid att stanna kvar och prata med publiken efteråt. Det är väldigt kul för mig som musikalfans och det är något jag ofta saknar på de stora professionella scenerna. Det gör att jag kan rekommendera ett besök på denna föreställning av enbart denna anledning om det nu inte räcker med att du och ditt barn får chansen att möta och se så många fina scenkatter. Gå och se!

AMKs säsongspremiär med Åsa Fång

AMKs säsongspremiär med Åsa Fång

Var: Berwaldhallen, Stockholm

När: 7/10 2018

Somewhere over the rainbow – Trollkarlen från Oz.

När Arméns MusikKår bjuder in Åsa Fång som gästsolist blir det en blandning av musikalpärlor i första akten och sånger från bröderna Gershwin i andra. Vi får bland annat smakprov på låtar ur Cabaret och Trollkarlen från Oz med underbara Somewhere Over The Rainbow i spetsen.

Jag är en varm anhängare av musikalmusik i Berwaldhallen och denna lokals lysande akustik i kombination med det musikaliska djupet hos en symfoniorkester är oslagbart. Även låtar ur musikaler jag själv knappt hört talats om blir njutningsfulla mästerverk i denna omgivning och det är alltid kul att som musikalälskare upptäcka nya pärlor denna väg.

Jag önskar därför att Berwaldhallen någon gång skulle bjuda oss musikalfans på en konsertversion av någon berömd musikal med fantastisk musik eller rentav sätta upp den fulla versionen av min älskade Cats – en musikal som jag tror Berwaldhallens salong skulle vara särskilt väl lämpad för.

Åsa Fång är en artist som inte visar upp sig så mycket i Stockholm och efter att ha hört hennes underbara version av Willkommen, Somewhere Over The Rainbow och Strike Up The Band kan man inte annat än att önska att hon fick fler tillfällen att göra både musikaluppsättningar och konsertframträdanden i storstadsområdet.

Jag skulle definitivt se sådana föreställningar och rekommendera dem varmt för alla.

Sarahs Sound of Musicals

Sarahs Sound of Musicals

Var: Tv program, SVT.
När: 3/10 2018
Vi börjar från början, Det brukar bli bäst så - Do Re Mi, Sound of Music.

Sarah Dawn Finer gör något ganska unikt i svensk tv när hon ger sig in i musikalens underbara värld i sex halv timmes långa avsnitt. Det blir en rundvandring i dess historia och nutid som börjar i musikalens mecka, New York och som via Londons West End tar oss till Sverige och vår egen musikalvärld.

För en musikalälskare som undertecknad är detta en mycket efterlängtad tv serie och Sarah gör ett mycket bra intryck som vår guide in i denna älskade genre.

Hon börjar programserien med ett par nedslag i musikalens mecka i Broadway och ger oss en fin inblick bakom kulisserna på Kinky Boots - En musikal jag ännu inte har sett. Därifrån tar hon oss till min älskade Wicked och dess kompositör Stephen Schwartz som upptäcker henne när hon spelar "For Good" på ett piano i hans foaje.

Jag tror det var länge sedan jag hade så mycket glädje av ett första avsnitt i en tv serie och jag har aldrig skakat så av lycka efter att ha sett ett tv program. Det bådar väldigt gott inför fortsättningen och jag som musikalälskare skulle även tycka att det vore kul om Sarah följde upp denna succé med en serie musikalkonserter där hon tar tag i samma teman som programmen låter oss få en inblick i.

Så missa nu inte seriens kommande program. Jag kommer att sitta klistrad vid tv:n på onsdagskvällarna framöver och det rekommenderar jag varmt alla som någon gång har undrat över hur det kommer sig att jag älskar denna genre så mycket att göra med. Gå och se!

Spring Awekening

Var: Hässelbygårds skolan, Hässelby, Stockholm (WES)

När: 29/9 2018

Vart går vi nu? Följa med strömmen? – Hair.

Spring Awekening är både en historisk tillbakablick på ett provinsiellt Tyskland besatt av uniformer och vuxenvärldens kontroll av ungdomarna samtidigt som det känns som en framtida dystopi där 100 års utveckling har vridits tillbaka av bakåtsträvande nationalister. Det är såldes en inblick i varifrån vi i västvärlden har kommit ifrån samtidigt som det är en möjlig framtid om historien ges chansen att vrida sig hela varvet runt.

För här får vi möta en grupp tyska ungdomar i det sena 1800 talets hårda och kontrollerade miljö där allt tal om kroppsliga funktioner får vuxna att stamma och rodna i kapp med den prästerliga höghetens fördömande av allt som kan tänkas vara syndigt – Vilket ställer till stora problem för musikalens ungdomar som slits mellan sin egen nyfikenhet på varandra och vuxenvärldens krav på korrekt uppförande och avhållsamhet innan äktenskapet.

Det utvecklas till en mycket gripande och enormt berörande historia som står sig väl med Sound of Music och Cabaret och det förstärks ytterligare av nivån man har valt att lägga kostym och scenografi på. Dessa är både tidstypiska och rätt avskalade vilket ger en perfekt inramning av detta stycke som annars hade kunnat bli en övning i extravagant dekor och eleganta dräkter vilket gissningsvis hade gjort att historien som sådan inte hade blivit lika träffande som den blev nu.

Det här är en musikal som behövs i vår tid och jag hoppas att den kan ges utrymme på någon av stadens stora scener framöver då den ställer vår samtid i en historisk blixtbelysning på ett sätt som många behöver se och lära sig något av. Denna uppsättning rekommenderas således varmt till alla som vill beröras av musikalgenren när den är som bäst.

Med hjärtat som insats enligt Peter Jöback.

Med hjärtat som insats enligt Peter Jöback.

Var: Cirkus, Stockholm

När: 27/9 2018

You will be popular – Wicked.

Oavsett vad man väljer att kalla detta i programmet så är detta Peter Jöbacks krogshow där han går igenom sitt liv genom sina egna låtar och han gör detta på en 360 graders scen som gör att han hamnar mitt i händelsernas centrum med publik runt om hela scenen – Även bakom det som är Cirkus vanliga scen.

Det är en inneslutande teater där Peter är Artisten vars kamp för att leva upp till den artist alla runtomkring honom vill att han ska vara man får följa samtidigt som man får se hans inre kamp att leva upp till alla krav och det är väldigt snyggt gjort. Scenografin är nyskapande och tar hjälp av tv skärmar och projektioner som en del av berättandet men är i övrigt en rätt klassisk gatumiljö i en generisk storstad vars gatlampor lika gärna kan vara Stockholm som Paris, London eller New York.

I denna miljö rör sig Peter och den mycket begåvande ensemblen runt genom olika tidsåldrar och flankerad av Peters egen musik som får bilda ramverk till kvällens berättelse om Artistens liv. Det är mycket bra gjort och koreografin är utsökt men som musikalfans hade jag ändå önskat att man valt all den musikalmusik som Peter trots allt är mest känd för som ram till denna musikalberättelse.

För trots att musiken är mycket bra framförd och så bra anpassad till kvällens berättelse att föreställningen nästan känns som en fullfjädrad musikal mer än en klassisk krogshow är det något inom mig som undrar över hur magiskt bra detta hade kunnat bli om berättelsen istället hade varit uppbyggd kring Peters mest kända och älskade musikal låtar ur allt från Fantomen till Kristina från Duvemåla.

Men så har jag också en stark och kärleksfull relation till Peters mångåriga insatser som musikalartist och det var trots allt Kristina från Duvemåla som var den första musikal jag verkligen uppskattade när den gick på Cirkus första gången i slutet av 90 talet. Jag har även uppskattat hans försök att lyfta fram musikalmusiken som en egen genre i I Love Musicals och jag är övertygad om att denna framgångsrika serie uppträdanden har gjort mycket för att få min favoritgenre accepterad i samhället i stort.

Men det går trots detta inte att komma ifrån att jag är mycket nöjd med denna kväll och kan rekommendera denna show till alla som har något slags förhållande till Peter Jöback som artist i både populärmusik och musikal sammanhang.  Man får lära sig mycket om Peters liv och får en god insikt i hur det är att kämpa med sin förmåga att leva upp till alla människors krav på hur en känd person ska vara och agera inom ramverket för sitt kändisskap. Gå och se!

Snövit - För vuxna

Snövit  - För vuxna

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 25/9 2018

Du kommer att få din kvinna! Men inget blir som du tror! – Vägen till Jerusalem.

Snövit för vuxna är Stadsteaterns egen tolkning av den klassiska bröderna Grimm sagan Snövit ned skalad till berättelsen om Snövits möte med de sju dvärgarna. Dvärgarna har det gemensamt att de är gamla, kivas med varandra och hela berättelsen är så långt ifrån Disneys finpolerade version man alls kan komma. Därav underrubriken Snövit för vuxna.

Dvärgarna har kommit hem från gruvan de jobbar i och finner en låda som visar sig innehålla Snövit (Maja Rung) – En Snövit som är en hetlevrad och på ytan självsäker och kavat ung dam som vet att sätta dvärgarna på plats ordentligt. Detta samtidigt som hon visar svaghet och får ett nervöst sammanbrott av sin moders något elaka behandling av henne.

Det gör att man på den relativt korta stund Snövit själv är på plats elegant lyckas runda denna huvudpersons stora dramatiska brist – Det vill säga att det enda hon vill är att undvika häxans förbannelse och på sätt slippa sova i hundra år. Det är en befriande nytolkning av den klassiska sagan som ger berättelsen en mycket överraskande vändning i tredje akten.

Den största tiden av berättelsen ägnas åt dvärgarnas mer eller mindre lyckade samvaro med varandra och det blir stor komik i bästa buskisform när de sju mycket olika karaktärerna gnids mot varandra på ett mycket underhållande och roligt sätt. Deras käbbel ger ytterligare kontrast till Snövit när hon lyckas ändra de sju dvärgarnas tillvaro helt ända på ett sätt som kanske inte ska beskrivas vidare här.

Den rekommenderas varmt men är som sagt ingen berättelse för de yngsta barnen. Åldersgränsen är satt till 13 år och den behövs med tanke på det grovhuggna språket och den överraskande vändningen i tredje akten. Det är definitivt inget för kräsmagade.

Sound of Music enligt Kålle besök 3

Sound of Music enligt Kålle besök 3

Var: Intiman, Stockholm.
När: 20/9 2018
Vi tar det hela från början, det brukar vara bäst så - Do Re Mi, Sound of Music.

Sound of Music är en av de musikaler jag kan se hur många gånger som helst och som ständigt känns allt mer aktuellt för varje besök. Det är tredje gången jag besöker denna uppsättning och det är kul att kunna konstatera att den har utvecklats väl under det gångna året. Jag tror på det hela taget att det här är bland det bättre Kålle och hans Intiman gäng har gjort och det var för mig en smula oväntat att en så stark och känslosam musikal skulle bli en sådan stor succé som familjemusikal.

Men funkar gör det och barnen värkar älska att följa Marias äventyr tillsammans med Von Trapps alla barn under perioden innan Österrike invaderades av Tyskland år 1938. Kapten Von Trapp får se sin värld rasa samman samtidigt som hans vänner delas upp ibland de som anpassar sig till den stundande ockupationen och de som väljer att protestera mot den. Den har i det avseendet ganska mycket likhet med Cabaret som också utspelar sig under samma era fast i Tysklands huvudstad Berlin.

Men trots den starka och berörande berättelsen finns det gott om utrymme för både skratt och underhållning och det är framförallt den lättsammare första akten som innehåller de mest välkända sångerna så som Do Re Mi och My Favorite Things. Man får samtidigt följa hur huvudpersonen Maria för in musiken i von Trapps värld och hur hon förvandlar barnen från marscherande robotar till medlemmar i Von Trapps familjekör.

Framhållas särskilt bör barnens insats göra och man blir imponerad av hur bra dessa barn och tonåringar är på att agera och sjunga. De är tillsammans med Maria och herr Von Trapp den givna mittpunkten i denna musikal och de klarar av att anpassa sig till allt som denna mittpunkt kräver av dem, både i grupp och enskilt. Det är anledningen till att jag tycker att Sound of Music är en av de bästa plantskolorna för den unga generationens musikalartister att växa upp i. Man får ta för sig på ett sätt som måste vara enormt utvecklande och lärorikt.

Rekommenderas varmt för alla som vill se en bra musikal - Men den spelas bara hösten ut.

Ghost

Ghost

Var: China, Stockholm.

När: 13/9 2018

Jag tror inte på spökhistorier. Då är det bäst du börjar tro nu för du är med i en! - Pirates of the Carribian.

Ghost är en musikal om odödlig kärlek och spöken men det är ingen skräckmusikal utan en varm och kärleksfull komedi med triangeldramat mellan Molly, Sam och Carl i centrum. Den är full av teatralisk magi men denna hålls ändå på en väldigt bra nivå och är inte fullt lika beroende av teaterteknik som jag kanske hade trott innan.

Peter och Bruno (Rock of Ages, Rock of 80ties med mera) gör de två manliga huvudrollerna och de gör dem väldigt bra med samma fina personkemi som jag ibland ser oss Reine Mirro och Karl Dyall. Det märks att de är parhästar som trivs i denna typ av huvudroller och på denna teater.

Jag tycker även att China teaterns kreativa team gör stora framsteg i användandet av scenteknik och tv skärmar och det jag första gången tyckte var skrikig tv spels grafik har nu mognat och utvecklats till en fullt integrerad del av scenografin där allt är möjligt.

För Ghost är ingen lätt musikal scenografi och propsmässigt. Den innehåller mycket ”scenmagi” och kräver en teater med avancerad scenteknik för att kunna genomföra de fina spökscenerna. Men man låter aldrig tekniken ta överhand från berättelsen och karaktärerna – Det vill säga det teatraliska grundarbetet och det är jag väldigt glad för.

Som vanligt gör China teatern en uppsättning som känns som en gedigen succé som jag varmt och helhjärtat kan rekommendera även till alla dem som inte har sett filmen ännu. Den har mycket humor och är berättad med glädje och berättarlusta.

Så som i himmelen

Så som i himmelen

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 12/9 2018

Skulle jag bli så mycket större om jag dog? – Getshemane, Jesus Christ Superstar.

Så som i himmelen är en musikal byggd på filmen med samma namn och även om jag aldrig har sett filmen i sin helhet har ett väldigt varmt förhållande till dess mest kända låt – Gabriellas sång. En låt som jag ofta har dubbat till ”Sveriges bästa musikallåt som inte är med i en musikal.”

Så som i himmelen är liksom Jägarna en berättelse om en utflyttad huvudperson som återvänder till sin gamla hembygd. I detta fall är det den berömda dirigenten Daniel som återvänder till sin hemby någonstans i Norrlands inland. Han möts av beundran, stolthet och främlingsfientlighet tills han ombeds ta hand om byns kyrkokör.

I denna ingår flera intressanta karaktärer så som den pratglada Arne, den misshandlade Gabriella och butiksföreståndaren Lena som Daniel blir förtjust i. Där finns även en överviktig som Arne har mobbat genom hela livet – Vilket berör mig extra mycket – och en förståndshandikappad som söker och får gemenskap med kören trots att han visar upp en imponerande förmåga att sjunga falskt i början. Det är efter vad jag har förstått ungefär lika svårt för en som kan sjunga rent att sjunga falskt som det är för en som inte kan sjunga att sjunga.

Kören och dess medlemmar utvecklas från en okänd kyrkokör till att vara med i en stor körtävling i Wien och det är något som Daniel motsätter sig eftersom det är hans utbrändhet från kändislivet som drev honom tillbaka till sin hemby. Utvecklas gör också ett antal mycket skavande relationer i kören och dess familjer. Relationer som både rör och berör mycket djupt.

Man använder kulisser på ett bra sätt även om det stundtals känns en smula ”överarbetat” med ständiga kulisbyten fram och tillbaka. Dock går dessa väldigt fort och drar aldrig ner tempot i berättelsen trots att jag kanske hade önskat att man skar ner på antalet ibland.

Broarna i Madison County

Broarna i Madison County

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 11/9 2018

For the first time in my life I feel… Wicked. – As Long As Youre Mine, Wicked

Musikalen Broarna I Madison County bygger på filmen med samma namn som i sin tur bygger på en bok skriven av Robert James Waller. Den handlar om en het romans mellan Robert Kincaid (Daniel Sjöberg) och Francesca Johnson (Victoria Tocca) under några dagar då hennes man är bortrest på en jordbruksmässa.

Det är en stark och tårdrypande berättelse om den där kärleken som kanske kunde ha blivit något mer än det där tillfälliga mellanspelet den i verkligheten var och både Viktoria och Daniel känns perfekta i dessa roller. Det känns också som en musikal som fyller ut ett tomrum i musikalvärlden även om storyn i sig är ännu än i en lång rad romantiska berättelser inom musikalvärlden.

Sångerna är skrivna till denna musikal och är väldigt bra för just denna berättelse. Många av den tillför dessutom mycket bakgrundsmaterial till de olika figurerna och det gör musikalen levande och stark på ett sätt som jag inte upplever att många liknande berättelser kan.

Man har löst scenografin på ett väldigt smart sätt med några enkla träkonstruktioner som får representera alltifrån Francescas hus till bron som gett boken dess namn. Men trots denna galanta lösning känns det likväl som att ensemblen får ägna sin mesta tid till att bära rekvisita in och ut. Man hade kunnat lösa detta genom att till exempel låta en del möblemang stå kvar mellan scenerna eller flytta fram en kuliss när man ska visa bron. Trots detta gör just den finurliga scenlösningen och ensemblens flitiga deltagande i de olika sångnumren att detta inte tar överhand på samma sätt som i till exempel Singing In The Rain eller Stad uppsättningen på Stadsteatern.

Men det är ändå samspelet mellan Francesca, Robert och Francescas familj som gör denna musikal så stark och så bra. Man har på det hela taget lyckats hitta väldigt bra artister med väldigt starka röster i de olika rollerna och Francescas man och barn gör väldigt gripande insatser i sina lite mindre roller. Detta känns som en bra grundmall för hur man bygger upp en musikal och rekommenderas varmt till alla som gillar romantiska berättelser med sorgliga slut.

Vegas i Vitan

Vegas i Vitan

Var: Vitabergsparken, Stockholm, Parkteatern.
När: 21/8 2018
If I make it there, I can make it anywhere - New York, New York.

Parkteatern tillsammans med Blåsarsymfonikerna bjuder in en trio artister under ledning av Reine Mirro och Karl Dual för en dryg timmes skönsång på temat klassisk amerikansk musik kryddat med lite godbitar ur Jönköpings stora musikal i höst - On The Town.

On The Town handlar om tre amerikanska sjömän som kommer till New York för en dags landpermis och hoppas att hinna med både stadens sevärdheter och att hitta den stora kärleken under det dygn man är i staden. Den känns musikaliskt sätt mycket intressant och jag hoppas att denna letar sig hit till Stockholm när de är klara i Jönköping.

I övrigt är Karl och Reine mästerliga i den här typen av musik och blandar musikaliska godbitar ur Las Vegas stora utbud av musik från den gyllene eran tillsammans med minnen och tankar från ett helt liv på och omkring scen.

Pettson och Findus på Parkteatern

Pettson och Findus på Parkteatern

Var: Vitabergsparken, Stockholm.
När: 19/8 2018
Det är Pettsons gård ni ser - Pettson och Findus.

Precis som förra året bjuder Pettson och Findus tillsammans med Blåsarsymfonikerna oss in till en knapp timme rolig och underhållande föreställning för de allra minsta. Det var folkligt, festligt och fullsatt till sista plats i Vitabergsparkens amfiteater och jag tror inte det gick att klämma in en barnvagn till. Någon trodde att det var 4000 besökare och det är jag böjd att hålla med om.

Det är kul att denna föreställning drar en så stor publik och jag skulle gärna se en turné runt om i stadens parklekar nästa år så att många fler som inte kan ta sig till Vitabergsparken kan gå och se denna. Det är en rolig och underhållande föreställning som hela familjen kan se på men som ändå är anpassad för de allra minsta och håller sig på en bra nivå för dem med mycket allsång och var är det jag söker frågor vilket ger en väldigt bra kontakt mellan publik och artisterna på scen.

Jag har som de flesta vet ett varmt förhållande till mänskliga katter på scen och jag tycker därför om denna föreställning extra mycket av just denna anledning. Findus är precis så rolig, fyndig och egensinnig som en bra scen katt ska vara men har ändå ett varmt och hjärtligt förhållande till sin husse Pettson.

Jag hoppas dessa föreställningar i augusti får bli en årligen återkommande tradition i Vitabergsparken för detta är något jag gärna går och ser flera gånger och jag skulle önska att alla som älskar böckerna och filmerna om Pettson och Findus får chansen att se detta.

Operaallsång på Europride med Rickard Söderberg

Operaallsång på Europride med Rickard Söderberg

Var: Europride (Stockholm Pride) Park
När: 2/8 2018
If you where Gay - Avenue Q.

Den årligen återkommande Operaallsången med Rickard Söderberg är en föreställning som även kommer att sändas i SRs P2 under hösten bjöd i år på många musikalgodbitar för oss musikalfans.

Där fanns flera av mina favoriter med Do You Hear The People Sing från Les Miserablés och Somewhere Over The Rainbow från Trollkarlen från Oz i täten men det tål även att nämnas låtar som Snurra min jord samt A Boy Like That och Somewhere från West Side Story.

Det är en kul tradition med detta arrangemang men jag kan ändå inte låta bli att sakna Niklas Asknergårds musikalkonserter från några år sedan. Det är en musikform som jag tycker pryder sin plats på Pride och min uppfattning är att regnbågsflaggan har en ganska stark ställning ibland musikalartisterna och även hålls ganska högt bland oss musikalfans i stort. Jag och många med mig skulle uppskatta om denna tradition återupptogs i någon form.

Jag saknar även någon form av presentation av höstens musikalmeny under Pride Parks underhållning. Även om många artister har sommarlov och det fortfarande är dåligt med repat material ibland höstens ensembler borde det finnas möjlighet att i linje med Kulturhuset Stadsteaterns Höstsamling ha någon form av presentation och sånginslag från de stora produktionerna i höst. Det borde vara bra reklam för stadens musikalliv helt enkelt.

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin besök 2

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin besök 2

Var: Eric Ericsson hallen
När: 1/8 2018
Så levde de lyckliga i alla sina dar. - I stort sett varje saga.

Jag är en varm anhängare av att se saker jag uppskattar många gånger och det var därför underbart kul att Adam gav mig chansen att se denna föreställning på nytt och det gav mig dessutom en möjlighet att få en fin bild med Maja Stopps kattdräkt.

Det är också lärorikt att se samma föreställning flera gånger och att prata med dem som var med - Det finns många detaljer och tolkningar man lätt missar första gången och som dyker upp när man kan fokusera på djupare detaljer än det som är själva föreställningen i  stort.

Jag gillar förhållandet mellan Maria, Jesus och Judas i denna version och det känns som att det kreativa teamet har lyckats hitta en djupare karaktärsutveckling hos Maria än vad som vanligtvis är fallet. Det gör även Marias kärlek till och känslor för Jesus mer logisk och hon speglar Jesus med och motgångar ända fram till sörjandet av Jesus på korset i scenen efter korsfästelsen. Det är något jag gärna tar med mig i kommande upplagor av denna musikal.

Det är även fint att se hur man använder röda band till att symbolisera hur Jesus tappar kontrollen, blir slagen, fasthållen och slutligen dör på korset. De bidrar i all sin enkelhet till en stark symbolik och visar på vikten av att "visa istället för att berätta" inom teaterns värld. Det är slående hur man kan få fram en fördjupad förståelse för ett verk genom sådana detaljer.

På samma sätt tillför även de böcker som Jesus, Judas och lärjungarna läser och skriver i en genomgående symbolik och jag gissar att dessa ska symbolisera de olika delarna i bibeln - Evangelierna som lärjungarna skriver efter Jesus död.

Det finns även en fin scen på slutet där de tidigare insamlade böckerna delas ut på nytt och där pjäsens barn tar upp en bok och blir intresserad av dess innehåll.

Det är imponerande av det kreativa teamet att man med så små medel kan tillföra så mycket till ett verk av detta slag. Det om något tyder på stor känsla och förståelse för verket som sådant och vad både det och man själva vill säga oss i publiken.

I Birgit Nilsons gästbok

I Birgit Nilsons gästbok

Var: Galärparken, Stockholm.
När: 29/7 2018
Upp och pröva dina vingar - Upp och pröva dina vingar.

Mattias Enn är en klassisk entertainer av bästa märke och bjuder tillsammans med parhästen Carina E Nilson på klassiska melodier samtidigt som han berättar om Hovsångaren Birgit Nilssons liv från uppväxten i den skånska myllan till livet som svensk världskändis i operavärlden.

Det bjuds på små anekdoter och sånger från svenska musikskapare vars vägar korsades med Birgits och på så vis får man en bred repertoar ur den svenska vis och kuplettskatten med allt från Upp och Pröva dina vingar till Jag är en liten gåsa påg från Skåne.

Birgit skulle ha fyllt 100 år i år och Mattias är synnerligen väl lämpad att berätta om hennes liv i detta sammanhang tack vare sin långa brev växling med Birgit och sin tid som guide på Birgit Nilssons museum.

Detta ger en mycket underhållande och trevlig timme i ett sammanhang som jag tror att Birgit själv skulle ha uppskattat mycket - Ute i det fria på Stockholmarnas kulturella skatteåterbäring, Parkteatern.

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin.

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin.

Var: Erik Ericsson Hallen, Stockholm.

När: 27/7 2018

Kan vi börja om igen? - Jesus Christ Superstar.

Det här är något så unikt som en helt ny version av Jesus Christ Superstar. En version där Jesus, Judas och alla lärjungarna spelas av kvinnor. Det har mig veterligt aldrig skett förut och det sker dessutom med denna musikals skapare, Andrew Lloyd Webbers godkännande. Att det dessutom är en del av Europride och sker i kölvattnet av höstens Me To uppror gör denna version ännu mer spännande och aktuell.

Men det som framförallt gläder mig är att man genom denna version har hittat ett sätt att spela denna musikal på ett sätt som passar många av landets musikal klasser eftersom man där ofta har en stor majoritet kvinnliga elever. Det behövs fler musikaler som passar denna typ av klasser och jag hoppas starkt att denna uppsättning kan visa vägen till helt nya musikaler för dessa.

Man har hittat en bra nivå och ett starkt koncept med bland annat mer dans i det annars ganska statiska öppningsnumret och en fin extra scen i samband med Jesus död på slutet. Men det bästa är nog att man här har valt att låta Jesus vän Maria Magdalena spelas av en man vilket gör att den klassiska I Dont Know How To Love Him får en helt annan ingång och känsla. Även Marias andra sånger får en helt annan charm när hon spelas av en man och riktar sin kärlek mot den kvinnliga Jesus. Det är musikalmagi på högsta nivå och något som mig veterligt aldrig har gjorts förut.

Man har trots könsbytet i de flesta rollerna valt att behålla ett par av Jesus största antagonister och föreställningens skurkar, prästerna Kajafas och Annas som män och det bidrar ytterligare till att förstärka musikalens teman kring manligt och kvinnligt samtidigt som det behåller känslan i en av mina favoritlåtar ”This Jesus Must Die”.

Jag kan inte hitta mycket som går att förändra eller förbättra förutom lite smärre ljudproblem och en avslagen mikrofon och jag vågar därför rekommendera denna musikal till alla utom de mest puritanska musikalfansen. Det här är inte förändring för förändringens egen skull utan här har man en plan och tanke baserad på full förståelse för vad som är musikalens oeftergivliga ramverk och hårda kärna. Gå och se men skynda på för det är inte många speltillfällen kvar.

Till sist vill jag även tacka för den speciella uppmärksamhet det kreativa teamet och Adam gav undertecknad i och med Maja Stopps fina kattdräkt i Herodes sång numret. Att man tar sig tid och ork att uppmärksamma min kärlek till Cats och andra musikaler med många djurroller i på detta sätt känns oerhört privilegierande och speciellt. Det värmer ett Cats fans hjärta oerhört mycket och är något jag kommer att minnas så länge jag lever. Kudos!

Mamma Mia 2 Here We Go Again

Mamma Mia 2 – Here We Go Again.

Var: Filmstaden Scandinavia

När: 18/7 2018

It was before the dark ages, before the Empire – Ben Kenobi, Star Wars.

Mamma Mia 2 Here We Go Again är en uppföljare till musikal filmen Mamma Mia som i sin tur bygger på scenmusikalen med samma namn som i sin tur är en anledning att spela alla ABBAs mest kända låtar medan berättelsen förs framåt. Detta är därför själva sinnebilden av en film vars enda syfte är att ge ett par timmars god underhållning och samtidigt få besökarna att nynna med i alla mer eller mindre kända ABBA sånger som karaktärerna i filmen sjunger.

För det är huvudanledningen till att vi ännu en gång besöker den grekiska paradisön som förra filmen utspelar sig på där vi nu träffar Donnas dotter Sophie efter tio år när hon är i färd med att återinviga Donnas hotell. Samtidigt berättar man hur Donna träffade och hade blixtförälskelser med yngre versioner av Sophies tre fäder.

Att denna film berättas i två tidsplan tror jag kan bli svårt att hänga med i om man inte har sett ettan och vet vilka alla karaktärer är och hur de tre fäderna träffade Donna och hennes dotter Sophie i den förra filmen. Det förenklas inte av att många karaktärer finns med i både yngre (tillsammans med Donna som ung) och äldre (tillsammans med Sophie) versioner av sig själv men har man sett filmen eller scenmusikalen tror jag detta ändå är rätt lätt att hänga med i. Berättelsen som sådan är ju relativt enkel och rättframt berättat.

Men den stora anledningen till att gå och se denna film är trots allt alla mer eller mindre kända ABBA låtar som framförs i filmen och jag gillar att man i denna uppföljare har fått med många av ABBAs mer sorgsna melodier från tiden när gruppen var nära sin upplösning. Det byggs upp och används fint i filmen och det är kul att se hur en låt som Fernando får en djupare och tydligare innebörd här.

Jag hade inga superhöga förväntningar när jag såg denna film – Musikal uppföljare brukar sällan bli lika bra eller bättre än originalet men här man faktiskt väldigt nära att göra en lika bra och underhållande film som ettan är vilket är ett gott betyg i denna genre. Alla ABBA fans kommer att njuta i fulla drag av denna och man kommer att bli nöjd med hur filmen presenteras och hur sångerna framförs. Men den är trots de många stjärnorna och den snygga filmatiseringen inget filmiskt mästerverk och kommer nog inte att bli samma klassiker som ettan är – Men den gör sitt jobb och erbjuder mig två timmars väldigt bra musikalfilm. Vilket är allt jag kan begära av en musikalfilm.

Rekommenderas varmt till alla vänner av ABBAs musik men det kanske inte är en film man tar med de allra yngsta barnen på då handlingen i filmen är ganska vuxen och har teman som romantik och festande.

Trettondagsafton enligt Polar Eclipse

Trettondagsafton enligt Polar Eclipse.

Var: Galärparken, Stockholm

När: 5/7 2018

Do you remember the tales, Frodo? The great ones, those who matter? – Sam, Lord of the ring.

Polar Eclipse Theatre är tillbaka på Parkteatern och fortsätter sin serie med klassiska Shakespeare uppsättningar på eget vis och denna gång är det Trettondagsaftons tur. Vi bjuds på en mustig komedi i klassisk film miljö fylld av Shakespeares originaltext på engelska.

Här berättar man hur Viola (Cilla Silvia) drabbas av ett skeppsbrott och hamnar i det mystiska riket Illyria där hon klär ut sig till man för att kunna smälta in en miljö som mer känns som en filminspelning än något annat. Det är en klassisk förvecklingskomedi där Viola blir förälskad i en man samtidigt som en av Illyrias divor blir förälskad i hennes manliga alterego Cesario och det blir således gott om förvecklingar på vägen.

Det är roligt och underhållande men jag kände inte igen lika många filmreferenser som jag hade trott på förhand – Dock är det svårt för undertecknad att veta om det är för att dessa saknades eller om det är för att jag inte upptäckte dem på grund av bristande kännedom om den tidens klassiska filmer. Dock kände jag igen inledningens MGM logga (med lejonet som ryter) och referensen till musikalen ”Anything goes”.

Jag såg Trettondagsafton på Stadsteatern för några år sedan och jag tycker att denna bearbetning står sig väl med deras uppsättning trots att föreställningarna har helt olika uppsättningsidéer. I denna uppsättning har man tagit sig större friheter att arbeta fram sin uppsättningsidé än vad Stadsteatern tog och det funkar väldigt bra i den mer lekfulla miljö som Parkteatern erbjuder – Det känns helt enkelt som att det är mer tillåtet att bearbeta material här än det är inne på Stadsteatern. Det har för det mesta funkat bra genom åren och det ger en intressant inblick i hur stora friheter ett kreativt team har i arbetet med ett klassiskt mestervärk.

På det hela taget mycket bra gjort och jag ser fram emot framtida uppsättningar av detta gäng. De levererar alltid det en god komedi ska göra – En stunds god underhållning.

Stoppa världen - Jag vill kliva av tagning 2.

Stoppa världen - Jag vill kliva av tagning 2

Var: Galärparken, Stockholm
När: 22/6 2018
Vatten, Staden är full av vatten. Robert Broberg

Än en gång upptäcker jag hur mycket man vinner på att se en musikal ny musikal en andra gång när man kan fokusera på annat än att hänga med i berättelsen. Dessutom har jag tagit reda på lite mer omkring musikalens format och tankar kring hur man spelar denna än förra gången och det hjälper också. Det känns också som att denna berättelse har en del likheter med Godspell och A Gentlemens Guide To Love And Murder där det är tänkt att ensemblen ska ha många olika roller som man hoppar in och ut ur under den i grund och botten episka berättelsens gång.

Det jag ibland kan sakna här är en tydlig antagonist till huvudpersonen Lilleman. Det närmaste man kommer är den skällande chefen som regelbundet skickar ut protagonisten på diverse företag och affärsresor vilka ofta föranleds av att hans fru har blivit gravid igen. Det gör att historien känns ganska revyartad med teman som spinner kring Lillemans jakt på lycka och framgång.

Det leder till många tänkvärda funderingar kring nutidsfenomen och roliga sånger med Bygga upp ett berg i förgrunden men jag hade ändå önskat att huvudpersonen var försedd med en Javert - En antagonist som driver honom in i olika situationer och för berättelsen framåt när Lilleman är klar med respektive scen.

Men det hindrar inte att jag skrattar mycket vilket är tanken med denna varma och underhållande musikalkomedi. Det finns något att glädjas åt för alla och på väg hem kan man nynna på alla minnesvärda sånger som denna föreställning är försedd med. Uppdateringen är fräsch och man har från det kreativa teamets sida koll på alla de senaste trenderna i och med referenser från allt från knytblus via Tinder till Donald Trump och amerikansk kändis tv. Det kunde man inte ha gjort bättre.

Skynda er att se denna musikal innan den läggs ner - Det är i skrivande stund bara fyra föreställningar kvar av denna Parkteaterföreställning. Med det sagt hoppas jag på da capo nästa år och att man vågar fortsätta denna väg med fler musikalföreställningar kommande år. Det finns inte mycket bättre än att se på en underhållande musikal utomhus en varm sommardag.

Presentation av Broarna i Madisson County på Smaka på Stockholm

Presentation av Broarna i Madisson County på Smaka på Stockholm.

Var: Kungsträdgården, Stockholm.
När: 6/6 2018
Ur svenska hjärtans djup en gång - Kungssången.

Viktoria Tocca presenterade några av låtarna ur sin kommande musikal Broarna i Madisson County på Smaka på Stockholms stora scen i Kungsträdgården och denna typ av presentation är något jag ofta har saknat på detta evenemang. Det borde vara ett bra tillfälle för stadens många musikalscener att presentera sina kommande uppsättningar under höstsäsongen inför många potentiella besökare som kanske inte känner till dessa musikaler så bra.

Viktoria sjöng ett väl valt urval av låtar från denna musikal tillsammans med den andra huvudrollsinnehavaren Daniel Sjöberg som tyvärr hade drabbats av en förkylning som dock inte märktes nämnvärt under de låtar han sjöng från denna musikal men antagligen gjorde att han inte kunde delta under den senare delen av framträdandet - En del som var avsett att ge publiken ett smakprov på Viktorias andra stora produktion Från Broadway till Duvemåla som kommer till Cirkus senare i höst - Närmare bestämt 17 oktober.

Broarna verkar vara en bra och intressant musikal som jag ser fram emot mycket utan att för den skull känna till eller ha sett filmen som den bygger på - En film som bland annat hade Clint Eastwood i den manliga huvudrollen. Men det verkar av låtarna att döma som man har mycket bra musik och en spännande romantisk berättelse att se fram emot i höst.

Viktoria framförde även ett par andra musikallåtar varav Somewhere Over The Rainbow från Trollkarlen från Oz nog får betraktas som min favorit i sammanhanget.

Under denna dag gavs även en hyllningskonsert till Ted Gärdestad med några av hans mest kända låtar och det är noterbart att denna folkkära artist (mig veterligt) ännu inte har fått sin egna jukebox musikal vilket undertecknad kan tycka är hög tid med tanke på hur stor del av den svenska folk skälen hans låtar tillhör.

På det hela taget en angenäm dag med mycket underhållning och god mat.