This is the moment

Var: Göta Lejon.

När: 12/9 2025

Historia? Vad är det här för historier om historien?

Under Herman Lindqvists ledning tar This is the moment oss på en 2000 årig resa genom vår tids historia utifrån några väldigt välkända musikaler. Vi bjuds på smakprov från bland annat Jesus Christ Superstar, Kristina Från Duvemåla, Hair, Les Miserables och Chess.

Jag gillar tanken att berätta om historien utifrån kända musikaler som utspelar sig just i olika historiska skeenden. Det gör att olika musikaler som jag älskar känns sammankopplade på ett oväntat sätt.

Med det sagt så är det låtarna under artister som Emmi Christensson och Nina Söderqvists ledning som gör kvällen för mig och det är alltid en lisa för själen att få höra musikal sång på denna nivå. Det är därför jag alltid uppskattar musikal konserter som Från Broadway Till Duvemåla så mycket. 

Titelspåret från Fantomen på operan, Do You Hear The People Sing? och Aquarius är de mest minnevärda ögonblicken för mig. Men det var även kul att höra ett par sånger ur den nyskrivna musikalen Vasa.

Varmt tack och extra tack för alla möten efteråt.

 Trassel (Out of Order)

Var: Oscars teatern, Stockholm.

När: 6/9 2025.

Skratta inte! - De tre musketörerna.

Trassel är en fars som utspelar sig i samma universum som Hotelliggaren. Det är 1964 och en minister checkar in på Grand Hotell för att vänsterprassla med en partisekreterare. Detta avbryts av att det stora fönstret visar sig innehålla en förmodad inbrottstjuv som i verkligheten är en privatdetektiv och så är kaoset med missförstånd och förväxlade identiteter igång.

Gillar man Hotelliggaren lika mycket som jag gör så kommer man att älska denna. Detta då den har väldigt mycket likheter med denna och är av samma författare. Humorn är likartad och många av karaktärerna desamma.

Jag skrattade hela kvällen men kände ändå att delar av intrigen kring hotelldirektörens starka och för vår tid omoderna reaktioner på allt som har med manlig sexualitet att göra kunde ha redigerats bort. Man har valt att lägga handlingen i en dåtid då vår verklighet stämde överens med pjäsens men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det har (eller borde ha passerat) bäst före datum någon gång före millennieskiftet.

Men detta är ändå en väldigt rolig pjäs och jag har inte skrattat så här mycket sedan jag såg Peter Pan går åt helvete för ett par år sedan. Rekommenderas varmt för alla som vill skratta gott i höstmörkret.

 Joyride

Var: China teatern, Stockholm

När: 3/9 2025 (Första publikrep)

It must have been love - Joyride.

Det här är en musikal adoption för Roxettes musik som har förts vidare från Malmö. Det är ganska ovanligt för China Teatern som har satsat nästan helt på musikal adoptioner av stora filmer och välkända musikaler från Broadway och West End. Den senaste svenska musikalen jag kan minnas var väl Sällskapsresan som hade en film förlaga med samma namn.

Berättelsen spinner kring två kvinnor som upptäcker att de har varit kära i samma man, Joe. En av dem jobbar som mode designer i London (The Look, någon?) och en av dem i en landsbygds ort där Joe jobbar som veterinär på en stor bondgård. Det är tydligen engelsk bok man har använt som förlaga till handlingen vilket förklarar karaktärernas placering i London.

Denna musikal är framförallt en anledning för artisterna att sjunga och dansa till Roxettes många hits och det gör man väldigt bra, jag tror inte det är någon som kan se denna musikal och inte gå hem och nynna på It Mush Have Been Love, The Look eller Sleeping In My Car. Många av dessa titlar används dessutom till att spinna olika handlingar i musikalen, hur får ni veta om ni ser denna musikal och det rekommenderar jag alla att göra.

Är det något jag skulle vilja ändra på så är det att låta den månghövdade och superduktiga ensemblen bli mer involverad i berättelsen som sådan. Jag uppskattar deras fantastiska dansnummer (De levande skyltdockorna var otroliga) mycket och jag vet själv hur svårt det är att skriva in ensemblen men det vore tacknämligt om de fick vara med och säga och göra någonting påtagligt att göra och säga, för det förtjänar de. Detta förhållande är inget ovanligt, jag har sett det i åtskilliga musikaler ända sedan jag såg Singing In the Rain för många år sedan.

Dessutom bygger berättelsen upp karaktärerna så att det slår mer gnistor om de båda kvinnornas vänskap och intrig med London kvinnans dotter än det gör om deras förhållande med Joe. Jag älskar berättelser med starka kvinnor i huvudrollerna och här hade man möjligen vunnit på att likt Mamma Mia fokusera mer på kvinnornas förhållande till dottern som dessutom stal mitt katthjärta med sin kattöron peruk. Sådant får alltid mitt hjärta att slå dubbla slag.

Men den stora anledningen till att gå och se denna musikal är att höra och se Roxettes musik och det gör både huvudrollerna och ensemblen mycket bra. Att jag rekomenderar alla att gå och se är uppenbart och dessutom måste jag avsluta med att ge bonuspoäng till Dottern Stellas kattöron frisör. Sådant värmer mitt katthjärta.