Hazel

Var: Ö2 (Gamla Boulevardteatern) WES.

När: 13/4 2024

Its been a long time, getting from here to there.

När en singer song writer får chansen att åka till London och delta i en skrivkurs lämnar han sin älskade Hazel kvar i hemorten vilket leder till att förhållandet slits sönder av skuld och skamkänslor när han får den ena chansen efter den andra att utveckla sina drömmar samtidigt som hon hittar nya sidor hos sig själv hemmavid.

Det är en bra och lite sorgsam musikal som har mycket referenser kring hur man skriver sånger vilket jag uppskattar och det känns lite vemodigt med ett älskande par som slits isär av hans stora chans men samtidigt inte kan släppa tankarna på varandra. Jag satt därför och tänkte mycket på musikalen The Last Five Years som Robin Karlsson satte upp för några år sedan när jag såg denna.

Musiken och sångerna är bra men det bästa i musikalen den dagen jag såg den är en grej som hände mot slutet där en tröja hade fastnat i en scenlucka som båda huvudkaraktärerna försökte ta loss utan att lyckas. Detta gav en väldigt bra metafor till deras berättelse utan att ens vara en planerad del av föreställningen och sådana tillfälligheter älskar jag i live teater. Det är något som aldrig händer i till exempel film och tv där allt är planerat från start till mål och samma oavsett hur många gånger man ser den.

Jag tycker det är ett lovvärt initiativ av WES att sätta upp en helt egenskriven musikal och det är kul att ha sett denna som första musikal efter knäbrottet och den efterföljande vinterpausen.