Lonely Together - Publikrep.
Var: Kulturhuset Stadsteaeten, Stockholm.
När: 28 augusti 2025.
Wake me up when September ends - Green Days.
Benke Rydman skapar en interaktiv upplevelse baserat på Aviccis (Tim Berglings) musik och blandar en 360 graders scenografi på uppbyggda ramper med artisternas rörelser runt och i den stående publikens område på det som brukar vara stadsteaterns stora scen. Det känns som en spännande och nyskapande variant av en del Cats föreställningars "in the round" scen.
Men i och med att det inte finns några sittplatser i denna del av salongen hänvisas vi som inte kan sitta till en annorlunda upplevelse utanför denna 360 graders upplevelse längst bak i det som normalt sätt är parkett. Jag vet inte om det är en av tankarna bakom konceptet med Lonely Together men jag tycker det hade behövts ett antal sittplats stolar inne på scen, så att alla i publiken som vill får någorlunda samma upplevelse.
Det är kul att man vill skapa något helt nytt och jag ska också poängtera att det dels var en del av artisterna som vände sig mot oss på sittplats i olika sekvenser och att det dels var en mycket bra upplevelse av det som var med spännande dans, fina berättelser och intressanta scenlösningar. Men trots att min uppskattning av denna upplevelse och trots alla fantastiska artister på scen så kan inte den del av mig som älskar interaktiva föreställningar med artisterna nära och runt mig låta bli att känna lite saknad över det jag inte kan uppleva på grund av att jag inte kan stå i publikhavet.
Det är en lite konstig känsla jag har där jag dels tycker det jag upplevde var väldigt bra och där jag dels känner lite saknad över att det hade kunnat bli ännu bättre med en grupp sittplatser även uppe på scen. Jag har svårt för de flesta stora arena konserter just för att de som liksom jag inte kan stå upp i ett publikhav hänvisas till platser längre bort från artisterna på scen av just denna orsak.
Men jag ska vara mycket tydlig med att de som kan stå och uppskattar en teater med ett stort publikhav där man har artisterna runt och bland sig kommer att få en helt fantastisk och mycket annorlunda upplevelse av detta interaktiva verk. Men också att de som sitter ner ändå får en mycket bra, om än väldigt annorlunda upplevelse av fantastisk dans och intressanta berättelser.
Not: Efter att ha läst en recension där en recensent talade om oss på parkett som "Den där andra publiken som inte är bjuden till festen" kom jag på analogin jag sökte när jag skrev detta. Att vara sittande publik på Lonely Together är ungefär som att se på Nobelfesten på TV. Det är en fantastisk upplevelse för att vara ett TV program men man blir ändå avundsjuk på de som är på plats i Blå hallen och får uppleva atmosfären, stämningen, samtalen med bordsgrannarna, underhållningen och maten. Det är precis samma känsla jag får här: Allt är väldigt bra och det är fantastiska artister som framför en fantastisk föreställning men jag blir ändå en smula avundsjuk på "de andra" som får uppleva denna föreställning "på plats" på scengolvet.
Finge jag önska något vore det en möjlighet att antingen ha sittplatser på scenen, kanske rörliga kontorsstolar och eller ha en föreställning där alla får sitta på rörliga stolar i linje med vissa relaxed performence föreställningar. Det vore ett sätt att få ståplatserna tillgängliga för alla. Möjligen kan man tänka sig att gångarna i salongen används som ramper ut mot oss i den sittande publiken så att vi bjuds in mer än som fallet är nu.