Snövit

Snövit

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 29/10 2015 – Publikrep

Det känns som att jag aldrig mer får se er! – Dorothy, trollkarlen från Oz.

Efter Dröse och Norbergs förra succé Trollkarlen från Oz som jag hade äran att få se hela sex gånger trodde jag inte att Snövit skulle kunna vara vara så bra. Men efter att ha sett ett publikrep kan jag nöjt konstatera att man återigen lyckats producera en familjevänlig musikal för alla åldrar som har potential att bli en stor succé, vilket inte är så konstig eftersom detta är andra gången denna sätts upp.

Som vanligt hos Dröse och Norberg berättar man den välbekanta sagan om Snövit (Ellen Bergström) på ett eget och något annorlunda sätt med helt andra sånger än vad man är van vid från Disney filmen men jag kan ändå tycka att det är skönt att höra nya melodier som Snövit är här istället för att göra en ren Disney musikal. Men detta är ändå något man bör ha i minnet och kanske berätta för alla barn som förväntar sig något annat än man får.

I denna uppsättning har man ett par mycket välkända namn och den elaka styvmorden spelas av icke helt okända Nanne Grönvall som gör ett bra och gediget jobb. Yohioo gör rollen som prins Eric och även om han är precis så charmant och lätt att gilla som en sagoprins ska vara är hans scentid ändå väl kort för att vara en huvudroll och det är kanske något värt att minnas om man har barn som är ett stort Yohioo fans. Hans totala scentid är ungefär jämförbart med Grizabellas i min älskade Cats.

Detta är ändå Snövits musikal och Ellen Bergström (Känd från Jakten på Julia) gör ett bra jobb och är liksom Dorothy i Trollkarlen med nästan hela tiden och jag kan inte annat än att tycka att hon som klippt och skuren för denna roll. Det vore rentav kul att se vad hon skulle kunna göra med Belle i Skönheten och Odjuret.

Till min odelade förtjusning upptäckte jag även att min favorit från Trollkarlen Emma Rickfjord är med och hon gjorde ett lika bra jobb som en av dvärgarna här – Den karaktär som är mer känd som Toker även om alla dvärgarna gemensamt kallas för Konrad här.

För att sammanfatta är denna musikal en god stunds underhållning för alla barnfamiljer som vill njuta av en klassisk saga på nytt sätt och det är en musikal jag gärna ser igen om inte annat för alla trevliga djurroller som dyker upp här och var – främst i form av svarta korpar och vita kaniner. Gå och se!

 

Kristina från Duvemåla besök 2

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus huvudarena – Stockholm

När: 22/10 2015

Everybody deserves a chance to fly! Wicked

Tack vare Blixtens generositet är det andra gången jag ser Kristina från Duvemåla och det är tacknämligt då det förutom att vara en av mina favoritmusikaler är en episk berättelse med många detaljer att se och ta in och det har det kreativa teamet bakom denna uppsättning lyckats osedvanligt bra med. Jag såg originaluppsättningen på slutet av 90 talet och här har man glädjande nog lyckats förtydliga och förstärka flera scener på ett sätt som gör en väldigt bra musikal ännu bättre. Detta förstärks även att man använder skådespelarna i den stora och osedvanligt begåvade ensemblen mer och minst en roll har strukits när indianhövdingens repliker i slutet har tagits över av pälsjägaren Samuel Nöjd (Rolf Christiansson) och på så sätt förtydligat dennas roll som vän av ursprungsbefolkningen – som allmänt kallas för indianer.

Men denna musikal lever på dess underbara melodier och sånger som har skrivits av det kreativa teamet bakom ABBA – Björn och Benny. Det märks på låtar som Hemma, Min Astrakan, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och inte minst musikalens mest kända nummer Guldet blev till sand som på ett begåvat sätt framförs av Oskar Nilsson (Robert). Men bra sånger kräver bra artiser för att komma till sin rätt och det har man inte minst i form av titelpersonen Kristina (Maria Ylipää) och hennes käresta Karl Oskar (Robert Noack).

Denna uppsättning kommer från Helsingfors svenska teater och det märks genom att  främst Maria sjunger med en påtaglig finlandsvensk dialekt vilket jag kan tycka är skönt eftersom det då blir tydligt att det inte är originalets Helen Sjöholm som gör denna roll utan blir en helt egen tolkning.

Detta är en av mina favoritmusikaler och den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra att se flera gånger. Jag är glad över att kunna konstatera att den är precis lika bra eller rentav ännu bättre 20 år senare. Ska man nämna någon nackdel är det att den är lång (en bra bit över 3 timmar med paus) och kräver total koncentration nästan hela tiden. Men kan man leva med detta är det en underbar berättelse som varmt rekomenderas till alla som gillar musikaler med en stark historia och alla vänner av bra musikalmusik.

Morgan Alling Show

Morgan Alling Show

- En föreställning om kärlek.

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 14/10 2015

If that’s love, it come with way to high a cost – Defying Gravity, Wicked

Efter att ha sett två avsnitt av “Morgans Mission” på SVT kunde inte tajmingen att se denna föreställning vara bättre. För detta är berättelsen om Morgans liv och hans uppväxt berättad av Morgan Alling själv och den rekomenderas varmt till alla som någon gång undrat om det ligger en sanning i uttrycket ”den gråtande clownen”.

Detta är Morgans show från början till slut och det beror inte bara på att han är mer eller mindre ensam på scen (bortsett från ett litet inhop av scentekniker Anton och agerande från några ur publiken) utan även på att hans föreställning handlar om hans liv och hans väg från mobbad fosterhemsunge till en av sveriges största och mest begåvade skådespelare och regissör.

Morgan är den sanna mästaren i en av mina absoluta favoritgrenar i teaterns mångskiftande värld (interaktion med publiken) och han lyser när han för föreställningen framåt genom att agera med och mot publiken och det gör ofta att hans monolog blir mer dialog än vad man någonsin skulle kunna begära av en ensam person på scen. Det är helt enkelt teater när den är som allra bäst och att ämnet berör mig djupt gör inte saken sämre.

Undertiteln på denna föreställning är ”Underbar och älskad av alla” vilket sannerligen inte är det lättaste ens för någon av Morgans kaliber, men efter att ha sett denna föreställning kan man inte mer än att älska Morgan för alla hans galna infall på scen och hans totala vänlighet utanför denna. Showen har en blanding av humor och allvar som gör att jag verkligen rekomenderar denna varmt till alla och ännu mer till alla de som någon gång har mobbat eller blivit mobbad. Gå och se, ni blir inte besvikna!