I Birgit Nilsons gästbok

I Birgit Nilsons gästbok

Var: Galärparken, Stockholm.
När: 29/7 2018
Upp och pröva dina vingar - Upp och pröva dina vingar.

Mattias Enn är en klassisk entertainer av bästa märke och bjuder tillsammans med parhästen Carina E Nilson på klassiska melodier samtidigt som han berättar om Hovsångaren Birgit Nilssons liv från uppväxten i den skånska myllan till livet som svensk världskändis i operavärlden.

Det bjuds på små anekdoter och sånger från svenska musikskapare vars vägar korsades med Birgits och på så vis får man en bred repertoar ur den svenska vis och kuplettskatten med allt från Upp och Pröva dina vingar till Jag är en liten gåsa påg från Skåne.

Birgit skulle ha fyllt 100 år i år och Mattias är synnerligen väl lämpad att berätta om hennes liv i detta sammanhang tack vare sin långa brev växling med Birgit och sin tid som guide på Birgit Nilssons museum.

Detta ger en mycket underhållande och trevlig timme i ett sammanhang som jag tror att Birgit själv skulle ha uppskattat mycket - Ute i det fria på Stockholmarnas kulturella skatteåterbäring, Parkteatern.

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin.

Jesus Christ Superstar enligt Adam Gardelin.

Var: Erik Ericsson Hallen, Stockholm.

När: 27/7 2018

Kan vi börja om igen? - Jesus Christ Superstar.

Det här är något så unikt som en helt ny version av Jesus Christ Superstar. En version där Jesus, Judas och alla lärjungarna spelas av kvinnor. Det har mig veterligt aldrig skett förut och det sker dessutom med denna musikals skapare, Andrew Lloyd Webbers godkännande. Att det dessutom är en del av Europride och sker i kölvattnet av höstens Me To uppror gör denna version ännu mer spännande och aktuell.

Men det som framförallt gläder mig är att man genom denna version har hittat ett sätt att spela denna musikal på ett sätt som passar många av landets musikal klasser eftersom man där ofta har en stor majoritet kvinnliga elever. Det behövs fler musikaler som passar denna typ av klasser och jag hoppas starkt att denna uppsättning kan visa vägen till helt nya musikaler för dessa.

Man har hittat en bra nivå och ett starkt koncept med bland annat mer dans i det annars ganska statiska öppningsnumret och en fin extra scen i samband med Jesus död på slutet. Men det bästa är nog att man här har valt att låta Jesus vän Maria Magdalena spelas av en man vilket gör att den klassiska I Dont Know How To Love Him får en helt annan ingång och känsla. Även Marias andra sånger får en helt annan charm när hon spelas av en man och riktar sin kärlek mot den kvinnliga Jesus. Det är musikalmagi på högsta nivå och något som mig veterligt aldrig har gjorts förut.

Man har trots könsbytet i de flesta rollerna valt att behålla ett par av Jesus största antagonister och föreställningens skurkar, prästerna Kajafas och Annas som män och det bidrar ytterligare till att förstärka musikalens teman kring manligt och kvinnligt samtidigt som det behåller känslan i en av mina favoritlåtar ”This Jesus Must Die”.

Jag kan inte hitta mycket som går att förändra eller förbättra förutom lite smärre ljudproblem och en avslagen mikrofon och jag vågar därför rekommendera denna musikal till alla utom de mest puritanska musikalfansen. Det här är inte förändring för förändringens egen skull utan här har man en plan och tanke baserad på full förståelse för vad som är musikalens oeftergivliga ramverk och hårda kärna. Gå och se men skynda på för det är inte många speltillfällen kvar.

Till sist vill jag även tacka för den speciella uppmärksamhet det kreativa teamet och Adam gav undertecknad i och med Maja Stopps fina kattdräkt i Herodes sång numret. Att man tar sig tid och ork att uppmärksamma min kärlek till Cats och andra musikaler med många djurroller i på detta sätt känns oerhört privilegierande och speciellt. Det värmer ett Cats fans hjärta oerhört mycket och är något jag kommer att minnas så länge jag lever. Kudos!

Mamma Mia 2 Here We Go Again

Mamma Mia 2 – Here We Go Again.

Var: Filmstaden Scandinavia

När: 18/7 2018

It was before the dark ages, before the Empire – Ben Kenobi, Star Wars.

Mamma Mia 2 Here We Go Again är en uppföljare till musikal filmen Mamma Mia som i sin tur bygger på scenmusikalen med samma namn som i sin tur är en anledning att spela alla ABBAs mest kända låtar medan berättelsen förs framåt. Detta är därför själva sinnebilden av en film vars enda syfte är att ge ett par timmars god underhållning och samtidigt få besökarna att nynna med i alla mer eller mindre kända ABBA sånger som karaktärerna i filmen sjunger.

För det är huvudanledningen till att vi ännu en gång besöker den grekiska paradisön som förra filmen utspelar sig på där vi nu träffar Donnas dotter Sophie efter tio år när hon är i färd med att återinviga Donnas hotell. Samtidigt berättar man hur Donna träffade och hade blixtförälskelser med yngre versioner av Sophies tre fäder.

Att denna film berättas i två tidsplan tror jag kan bli svårt att hänga med i om man inte har sett ettan och vet vilka alla karaktärer är och hur de tre fäderna träffade Donna och hennes dotter Sophie i den förra filmen. Det förenklas inte av att många karaktärer finns med i både yngre (tillsammans med Donna som ung) och äldre (tillsammans med Sophie) versioner av sig själv men har man sett filmen eller scenmusikalen tror jag detta ändå är rätt lätt att hänga med i. Berättelsen som sådan är ju relativt enkel och rättframt berättat.

Men den stora anledningen till att gå och se denna film är trots allt alla mer eller mindre kända ABBA låtar som framförs i filmen och jag gillar att man i denna uppföljare har fått med många av ABBAs mer sorgsna melodier från tiden när gruppen var nära sin upplösning. Det byggs upp och används fint i filmen och det är kul att se hur en låt som Fernando får en djupare och tydligare innebörd här.

Jag hade inga superhöga förväntningar när jag såg denna film – Musikal uppföljare brukar sällan bli lika bra eller bättre än originalet men här man faktiskt väldigt nära att göra en lika bra och underhållande film som ettan är vilket är ett gott betyg i denna genre. Alla ABBA fans kommer att njuta i fulla drag av denna och man kommer att bli nöjd med hur filmen presenteras och hur sångerna framförs. Men den är trots de många stjärnorna och den snygga filmatiseringen inget filmiskt mästerverk och kommer nog inte att bli samma klassiker som ettan är – Men den gör sitt jobb och erbjuder mig två timmars väldigt bra musikalfilm. Vilket är allt jag kan begära av en musikalfilm.

Rekommenderas varmt till alla vänner av ABBAs musik men det kanske inte är en film man tar med de allra yngsta barnen på då handlingen i filmen är ganska vuxen och har teman som romantik och festande.

Trettondagsafton enligt Polar Eclipse

Trettondagsafton enligt Polar Eclipse.

Var: Galärparken, Stockholm

När: 5/7 2018

Do you remember the tales, Frodo? The great ones, those who matter? – Sam, Lord of the ring.

Polar Eclipse Theatre är tillbaka på Parkteatern och fortsätter sin serie med klassiska Shakespeare uppsättningar på eget vis och denna gång är det Trettondagsaftons tur. Vi bjuds på en mustig komedi i klassisk film miljö fylld av Shakespeares originaltext på engelska.

Här berättar man hur Viola (Cilla Silvia) drabbas av ett skeppsbrott och hamnar i det mystiska riket Illyria där hon klär ut sig till man för att kunna smälta in en miljö som mer känns som en filminspelning än något annat. Det är en klassisk förvecklingskomedi där Viola blir förälskad i en man samtidigt som en av Illyrias divor blir förälskad i hennes manliga alterego Cesario och det blir således gott om förvecklingar på vägen.

Det är roligt och underhållande men jag kände inte igen lika många filmreferenser som jag hade trott på förhand – Dock är det svårt för undertecknad att veta om det är för att dessa saknades eller om det är för att jag inte upptäckte dem på grund av bristande kännedom om den tidens klassiska filmer. Dock kände jag igen inledningens MGM logga (med lejonet som ryter) och referensen till musikalen ”Anything goes”.

Jag såg Trettondagsafton på Stadsteatern för några år sedan och jag tycker att denna bearbetning står sig väl med deras uppsättning trots att föreställningarna har helt olika uppsättningsidéer. I denna uppsättning har man tagit sig större friheter att arbeta fram sin uppsättningsidé än vad Stadsteatern tog och det funkar väldigt bra i den mer lekfulla miljö som Parkteatern erbjuder – Det känns helt enkelt som att det är mer tillåtet att bearbeta material här än det är inne på Stadsteatern. Det har för det mesta funkat bra genom åren och det ger en intressant inblick i hur stora friheter ett kreativt team har i arbetet med ett klassiskt mestervärk.

På det hela taget mycket bra gjort och jag ser fram emot framtida uppsättningar av detta gäng. De levererar alltid det en god komedi ska göra – En stunds god underhållning.