SW: The Mandalorian And Grogu *Spoiler*

Var: Filmstaden Scandinavia.

När: 21/5 2026

This is the way! - The Mandalorian.

Det här är Star Wars återkomst till bioduken och en riktigt bra sådan. Efter många års frånvaro har man nu släppt en film som är två timmars fun och inget annat. Det är som en lättsam action komedi blandat med en lättsam fader/son berättelse och det gör man riktigt bra. Men trots detta hade jag gärna tajtat in djungel sekvensen 10 - 20 minuter eftersom den drog ut lite väl mycket på tiden den sista 2/3 av filmen.

Man använder Ratta the Hut och hans konflikt med tvillingarna från Book of Boba Fett väldigt bra men det känns inte som att världen är direkt ansluten till den större berättelsen kring Ahsoka och Thrawn vilket bitvis är synd. En cameo from Ahsoka eller en snabb berättelse kring hur Thrawn försöker bygga upp sina styrkor igen efter sin återkomst hade inte skadat handlingen. Jag hade hellre använt tiden i djungeln till detta än att tycka synd om Grogus nästan (men ändå helt orealistiska) förlust känsla för Din.

Men det är trots detta en väldigt bra och säker film för alla som gillar att slappna av och sjunka in i två timmars underhållning från en galax långt, långt borta utan att det finns djup och trauma som i Andor eller Maul. Detta gör att filmen känns mer som ett långt Clone Wars, Rebels eller The Bad Batch avsnitt än någon av de senare serierna. Man vill underhålla och inget annat och det gör man bra.

Det kanske inte är en film jag ser om och om igen men det är samtidigt en film jag är glad över att ha sett och som jag tycker att alla, även de som inte är die hard Star Wars fans borde gå och se. Den är relativt självförklarande så länge man har koll på grunderna i detta universum och även om man har glädje av mycket för kunskaper så är det inget man verkligen behöver för att kunna se denna film. Gå och se!

 &Julia besök 2

Var: Stora Cirkus, Stockholm

När: 17/5 2025

Come what may - Moulin Rouge

Den här gången fick jag en plats med mycket bättre benutrymme och kunde njuta i fulla drag. Det fortsätter att vara en väldigt bra musikal som gör mycket av det jag gillar med mega musikaler från pre showen i början till den spännande upplösningen.

Jag gillar kampen mellan Shakespeare och hans fru Anne som också har inslag av deras verkliga liv och sorger samtidigt som William tämligen indiskret antyder att han skrev alla sina dramer till hennes ära utan att hon för den skull var särskilt mycket med honom.

Men det jag gillar mest är att de gör Julia till en modern och stark karaktär som istället för att dö för sin älskade väljer sin egen väg och finner en ny kärlek i Paris av alla ställen. Det känns hela tiden som att Shakespeare försöker ordna det slut han vill ha samtidigt som hans fru vill något helt annat och kampen mellan dem är det jag minns mest tillsammans med alla andra älskvärda karaktärer.

Det är verkligen en modern mega musikal med allt jag gillar hos dem så det är något jag gärna skulle se igen om chansen erbjuds.

 Rat Pack Rhapsody

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

När: 13/5 2026

From Sammy With Love

En av de första föreställningarna med Karl Dyall och Rennie Mirro jag såg var From Sammy With Love under mina första år som musikal maskot och jag minns än i dag hur man blandade fantastisk dans med att låta ett fåtal skådespelare spela många roller i en sammanhåller men ändå månghövdad berättelse.

Rat Pack Rhapsody känns som en modern arvtagare till denna och vi följer ett gäng karaktärer med Frank, Sammy och Dean i täten genom ett USA i förändring från tiden innan andra världskriget till det tidiga 60 talet och in i Hippie eran. Det är en mäktig och episk berättelse som tar avstamp i hur det var (och i viss mån är) att vara svart artist i USA under denna tid.

Om From Sammy With Love var avskalad och med enbart ett fåtal scen element så är det här en helt annan och mer naturalistisk värld som är fylld av fotåljer, barer, kostymer, skjutvapen, drinkglas och allt annat som hör gangster tiden till. För detta är i mångt och mycket en berättelse om gangster erans inflytande på USAs nöjesindustri.

Det är väldigt bra gjort och Karl och Rennie är lika bra som alltid men det jag ändå blir mest imponerad över är Isabellas förmåga att byta peruker och samtidigt göra ett antal ikoniska kvinnliga karaktärer från tiden det begav sig rättvisa. Jag tappade till slut räkningen på hur många peruker hon hade genom föreställningen.

Gå och se!

 Lonely Together besök 3.

Var: Kulturhuset Stadsteatern.

När: 07/5 2026

Ten more days - Aviccii.

Det här fortsätter att vara en föreställning jag önskar att jag kunde stå på scenen och se men som ändå är väldigt kul att se trots att vi som sitter är väldigt långt ifrån scenen uppe på raderna 17 - 19. Jag förstår att man vill experimentera med en tydlig konsertkänsla och att man vill skapa en inmersiv känsla för huvudmålgruppen men jag har svårare med att vi i publiken delas upp i så tydliga grupper utifrån grunder som inte har med ekonomi att göra utan grundar sig på hur länge man orkar stå i ett folkhav. Vill man experimentera med denna typ av föreställningar i framtiden ser jag gärna att man funderar ett varv till över hur den mer inmobila delen av publiken ska kunna inkluderas i detta format.

Med detta sagt är det en väldigt bra föreställning och jag uppskattar mycket att artisterna kommer ut och hälsar efter föreställningen. Det är något jag önskar att alla professionella föreställningar borde göra alltid men framförallt de som riktar sig till en ung publik som inte har upptäckt att skådespelarna inte är som sina roller ännu.

Det är synd att denna föreställning är inne på sina sista föreställningar - Ni som ännu inte har sett denna och uppskattar Avicciis musik rekomenderas denna väldigt varmt.

 Djungelboken enligt Dröse och Norberg gånger 2

Var: Cirkusplatsen, Gärdet.

När: 2/5 2026.

Welcome to the jungle!

Djungelboken har alltid varit en av mina favorit uppsättningar med Dröse och Norberg, mycket för att det är så otroligt många djur roller med i denna. Det är björnar, tigrar, apor, panthrar och ormar med och det värmer mitt katthjärta något enormt. Djungelboken är nästan som att känna sig som hemma på Cats och det bästa Cats substitutet som finns.

Dröse och Norberg har också lagt ner väldigt mycket på djurkostymerna i denna föreställning och det gör mig som älskar kostymer och make up lycklig - Jag ryser av lycka bara av tanken på allt från svansar till make up och det enbart gör att jag vill se denna igen och igen.

På något sätt är Djungelboken i allmänhet och Dröse och Norbergs uppsättning i synnerhet ett skolboksexempel på hur man bygger upp en berättelse med många djur karaktärer i. Vi följer Mowgli ut i djungeln där han får möta den ena karaktären efter den andra samtidigt som hans eld användande till slut gör att de andra djuren skickar honom vidare till nästa människoby vilket är både sorgligt och upplyftande.

Dessutom fick jag både en bild på Maja Söderström som björnunge vilket jag har längtat länge efter och en chans att vara med och kasta banan på Shere khan vilket jag tyckte var oerhört kul. Jag älskar allt sådant och det fick mig nästan att känna det som att jag var med i föreställningen ett kort tag. Mer sådant.

Rekomenderas varmt till alla som vill ha en bra föreställning - Gå och se!

 Mors Dag

Var: Dramatens lilla scen.

När: 28/4 2026

Mors lilla Olle i skogen gick. Barnvisa.

Det här är ett form experiment som jag gillar i och med att man visar samma timme från två håll i de två lika akterna. Dels visar man de tre sönernas förberedelser i köket i första akten och dels visar man moderns monolog i den andra. Föga förvånande visar sig modern ha en helt annan bild av sitt liv än sönerna har.

Det gör att jag får många frågor kring hur man tajmar ljuden från andra sidan så att de hörs i precis rätt tid i den del av lägenheten man ser och hur de som inte är på scen håller koll på när man ska göra respektive ljud vilket är en intressant del av hur teater skapas.

Scenografin är en super naturalistisk skildring av en lägenhet från 60 talet och det känns verkligen som att allt som borde finnas i en sådan här lägenhet finns där. Det ger en speciell form av "levd" teater där skådespelarna måste agera i en fullt utrustad miljö där allt fungerar och där allt ska göras i varje föreställning. Det är ett koncept som jag både gillar för att det skapar en så inmersiv mljö och inte gillar för att det inte ger så mycket utrymmer till tanken att skapa miljöerna utifrån det man ser.

Helena Bergström gör en väldigt stark och gripande monolog och det är ett intressant tema kring hur hon kunde ha så olika upplevelse av samma händelser som barnen berättade om i akt I och det i sig gör denna föreställning till ett väldigt modernt och tidstypiskt tema. Men jag hade gärna gett henne en motspelare eller konfident så att hon hade haft någon att vända sig till i sin monolog.

Dock hade jag gärna sett en tredje akt där modern och sönerna faktiskt hade mötts och debatterat deras skilda synvinklar på verkligheten - Jag tror det hade kunnat bli en riktig intressant holmgång dem emellan.

Men en väldigt bra, skarp och mycket intressant pjäs som jag är glad över att ha sett.

 Next To Normal enligt Maxim.

Var: Maximteatern, Stockholm.

När: 25/4 2026

Så vaknar också minnet - Memory.

Next To Normal har jag sett i både Uppsala och Stockholm men det börjar bli rätt många år sedan nu och det glädjer mig att konstatera att den är fortsatt väldigt bra och ständigt aktuell.

I det här fallet är det en grupp som har gjort denna musikal som en kickstart och "Labour of love" föreställning och det är väldigt strongt gjort i dagens kulturella klimat där det ges allt mindre stöd till grupper som inte bär sig ekonomiskt på samma sätt som till exempel privatteatrarna gör.

Det är med det sagt en väldigt bra föreställning på högsta nivå och en som jag önskar hade kunnat få fler föreställningar än de fåtal de fick - Det här hade jag mer än gärna sett och sett om flera gånger.