OS invigningen Milano Cortina 2026

Var: SVT och San Siro.

När: 6/2 2026

Sverige? Är det inte där man har sommar två veckor om året men det då är sommar på riktigt? - Filmcitat.

"Mycket lånat, lite nytt" är en bra sammanfattning på denna OS invigning för vinterspelen år 2026. Först som sist måste dock sägas att Italienarna kan det där med att göra en magnifik show med hundratals dansare i perfekt synkronisering och ett par riktiga megastjärnor som bonus.

Men i övrigt kändes det som att vi hade sett väldigt mycket av showen tidigare. Ett dansnummer följdes av en hundraårig tidsresa genom vinterspelens historia flankerade av de vanliga talen och flagg hisningarna med med en två timmars inmarsch instoppad mitt i.

Det man hade gjort nytt denna gång var att man hade lagt invigningen på fyra ställen för att kunna ge fler deltagare i de mindre orterna en chans att delta vilket jag uppskattade. Dock fick det den märkliga effekten att det var rätt många länder som inte hade en enda deltagare i sin inmarsch på huvudarenan San Siro. Men trots detta uppskattar jag denna gest även om jag gärna hade sett att inmarschen hade tagit hälften så lång tid och gått dubbelt så snabbt.

Dessutom undrar jag hur kul det är för publiken inne på stadion att inte få se elden tändas? Hade jag bott i Milano hade jag nog hellre valt eld tändningen än att sitta mig igenom fyra timmars dans och inmarsch show.

Med det sagt så är det fortsatt en väldigt bra och välgjord show fylld med dansare och artister man önskar att man fick namnet på och jag saknar överlag skyltar som talar om vem som sjunger, dansar och uppträder mer än någonsin. Vad är felet med att ge oss namnen på alla de superduktiga dansare som har repeterat detta i veckor bara för att kunna ge oss som tittar en magnifik show? Kan man visa varenda filmcrew i filmernas eftertexter så borde man kunna visa namnen på de vi ser dansa i en OS invigning.

Nu håller vi tummarna för många medaljer - Det har börjat bra med guld och silver i damernas skiathlon redan första dagen.

 The Muppet Show special 2026 *Spoiler*

Var: Disney Plus.

När: 4 Februari 2026

Its sucks to be me! Avenue Q.

Mupparna är tillbaka i en halv timmes special på Disney plus och det verkar kunna ligga till grund för en reboot av den gamla originalserien vilket jag tycker känns spännande. Man har med sig Sabrina Carpenter i detta avsnitt och hon känns som en perfekt parhäst till Miss Piggy.

Allt är precis som det ska vara och man är på samma teater som ursprungs Mupparna. Det känns live men är förmodligen väldigt välrepeterat och gjort med många  omtagningar. Jag gillar det klassiska revy formatet där sketcher blandas med sångnummer men jag kan ändå inte låta bli att undra om alla som inte är vana vid revyer och klassisk tv underhållning från tiden det begav sig har tålamod nog för detta - Alltså om mupparna ano 2026 kan finna en ny publik och inte bara behålla den gamla som älskade serien från förr?

Jag vet att man inte kan ha med alla muppar i ett halvtimmes avsnitt och att man måste fokusera på att introducera de mest kända karaktärerna som Kermit och Miss Piggy men jag saknade ändå en scen med den svenske kocken och ett rykande hett trumsolo från Animals sida. Det hoppas jag dyker upp i en eventuell fortsättning.

Men det här var en riktigt kul nostalgitripp och jag håller definitivt inte med Stadler och Waldorf (de två recentnerna i logen) om att "De behöver göra detta för att de är broke!" - De behöver göra detta för att det är en underbar halvtimme av fantastisk underhållning plus en ordentlig dos nostalgikick från tiden det begav sig.

Gå och se!

 Gott nytt år och sammanfattning.

Var: Stockholm och Göteborg.

När: 2025.

Happy New Year miss Sophie! - Grevinnan och betjänten.

Jag börjar med att önska alla jag har sett, mött, pratat med och fått autografer av under året ett riktigt gott nytt år och tack för magin ni har bidragit med. Ni vet vilka ni är och vad ni har betytt för mig.

Det här året verkar allt ha kommit stötvis och det började starkt med Les Miserables konsertversion och We Will Rock You på 3 arena respektive Avicci. Båda musikaler jag önskar att jag hade sett mer av och gillar varmt. 

Våren fortsatte med besök på Den Långa Flykten som var en underbar upplevelse jag önskar att Stadsteatern kunde ta upp igen och Dear Evan Hansen - En fantastisk musikal jag ska försöka se om utifall att mildvädret tillåter det.

Sedan var det lite lugnt till Amadeus i maj och juni som jag gillade oväntat mycket trots att det mer är en musikteater än en renodlad musikal. Men det innehöll allt det jag gillade med en bra föreställning och ska definitivt ses igen i höst. En glädjande återkomst under våren blev Club Corner Of The Sky som jag har saknat ända sedan den försvann före pandemin. Det är ett stadigt återkommande vattenhål för oss musikal maskotar.

Även Kinky Boots i Uppsala blev en höjdpunkt jag önskar att jag hade sett flera gånger. Den är så aktuell och har fantastiska kostymer att man inte kan annat än att älska den.

Dröse och Norbergs version av Aladdin blev det två besök på och den har verkligen utvecklats sedan sista gången. Dessutom kan man inte annat än att gilla en musikal där man blir omnämd av Anna Norberg i applådtacket.

Sommaren var rätt lugn eftersom parkteatern inte har satsat på så mycket musikaler som tidigare år men den stora höjdpunkten Större än allt med Najkit favoriten Ejke Blomberg i en av huvudrollerna blev desto större favorit. Barnteatrar är ofta underskattade vattenhål för oss musikal maskotar. Även Pride konserten och Malena Tuvungs Pride allsång var väldigt kul och de hoppas jag återkommer.

På hösten kom nästan allt på en gång och det började med Lonely Together, Joyride, Trassel och A Place For Us som jag gillade lika mycket som Magnus Ugglas 50 år på tronen.

Men den stora begivenheten under hösten var Göteborgs resan och dess besök på Moulin Rouge och Miss Saigon. Den förra var ett kärt återbesök och den senare var en ny förälskelse och båda ska jag se tre respektive två gånger i vår.

Året avslutades med en svensk förhandsvisning av Wicked For Good med stora delar av voice casten, Stadsteaetern 65 års jubilum där jag äntligen fick träffa Helena Bergström för första gången och Le Marc som var en välgjord iscensättning av några av Le Marcs låtar.

Det är kul att ha sett så mycket och så varierade saker under det gångna året och jag har säkert glömt bort en hel del. Nästa år ser jag fram emot minst en Göteborgs resa och Stadsteaterns stora satsning Jesus Christ Superstar mycket men även Dröse och Norbergs Djungelboken och Oscarsteaterns uppsättning av Chicago. Väl mött på det nya året.

 SVTS Julkalender: Tidstjuven.

Var: SVT.

När: 1-24 December 2025.

Tidsanomali? Du menar en sådan där grej som kan förstöra universum? - Tillbaka till Framtiden.

Så är då årets julkakender Tidstjuven i mål och jag är mer än nöjd. Moa och hennes släkting visade sig inte få några besök av självupptagna kändisar (Tack och lov, de är helt vanliga människor som är ovanligt bra på det de gör.) och Inger Nilssons roll missade till och med att Björn Ulveus klev in och ville få sin hund klippt i sista avsnittet.

Det här placerar sig på samma nivå som 2020 års kalender Mirakel vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är gjort av samma skapare och innehåller mycket av samma teman. En familj som måste enas genom tidsresor. Det tilltalar den historie och sci fi intresserade delen av mig väldigt mycket. Plus att jag uppskattar att hela familjen får vara med i äventyret på slutet. Det är ibland lite tjatigt när föräldrarna och det andra barnet måste hållas helt omedvetet om det huvudpersonen är ute och gör i december.

Dock hoppades jag på att seriens antagonist Cindy (Lisette Pagler) skulle få en redemption arc på slutet och få fira jul med familjen istället för att få gå till Överhult ensam. Hon förtjänade en "alla är snälla inuti" upplösning på slutet om inte annat för att ingen ska tro att Lisette är som sin roll.

Dock önskar en del av mig att man använde alla de möjligheter man gav sig att twista till berättelsen lite grann. Nu kändes det som att man hela tiden tog den "enklaste" dramaturgiska lösningen ut för att ha tid att bygga upp inför avsnittets cliffhanger. Första avsnittets premiss (Pappa fast någonstans i historien med hjälp av en tidskikare.) visade sig stämma exakt och upplösningen den 24 december blev exakt den man trodde att det skulle bli i slutet av det första avsnittet. Det är ett väldigt vanligt sätt att berätta just julkalendrarna på men ändå sitter jag och hoppas på att man någon gång ska våga överraska oss som kan lite grann om dramaturgi något.

Men bortser man från sådana privata och vuxna förhoppningar så är det en väldigt bra och välgjord serie för både barn och vuxna, framförallt när man lyckas tänka bort att de pratar om vita ljusblixtar men visar blåa i stora delen av kalendern. Det håller en hög skådespelar nivå och är fullt se bart även för vuxna trots att det ibland är svårsmält att se vuxna karaktärer agera mer som barn än barnen - Men eftersom det är en julkalender för barn är det något man får acceptera som ett konstnärligt val.

Dock hade jag hoppats att Moa (Maja Rung) hade fått möta sin egen roll Rakels mamma från 2020 års kalender Mirakel på slutet. Det hade kunnat vara en helt underbar twist som vi tyvärr inte fick se. Men gärna mer tidsrese kalendrar om den håller den här höga klassen.

 Wicked For good besök 3.

Var: Filmstaden Scandinavia.

När: 19/12 2025.

It´s good to see me, isn´t it? - Glinda, Wicked.

Jag passade på att se om Wicked efter Avatar besöket och denna film fortsätter att vara väldigt bra. Jag grät mig igenom hela For Good och blev lika tagen av slutet som tidigare.

Dock blir jag mer och mer fundersam över hur folk kan tolka en av de sista scenerna så olika mot hur jag tolkar det? Alla som har sett Wicked live vet att när Glinda och Elphaba sjunger den sista reprisen av For Good så anar eller vet Glinda med sig att Elphaba lever och jag tog för givet att det var så slutet skulle tolkas här med. Men ändå är det många som anser att Glinda får magiska krafter på grund av att Grimmarien öppnar sig för henne trots att hon inte gör något för att öppna denna bok eller kasta en trollformel. Hon hoppar tvärtemot till när hon ser boken öppna sig följt av For Good strofen. Möjligen kan jag sträcka mig så långt som till att Elphaba ger henne vissa magiska krafter genom den där trollformen som boken visar men det viktiga med den scenen är att Glinda förstår att hennes vän är vid liv.

Med det sagt var det kul att se att det var så många besökare vid denna föreställning trots att den startade på eftermiddagen en lördag. Det var nästan halvsatt med publike trots att det börjar bli en månad sedan Wicked For Good hade premiär.

Därför hoppas jag verkligen att Wicked kan hitta till Stockholm när Göteborgsoperan är klar med den, de ska ny uppsätta upp denna hösten 2026 som bekant. Gå och se om ni gillar dessa filmer lika mycket som jag.

 Avatar 3 - Fire and Ash ***Spoiler***

Var: Filmstaden Scandinavia.

När: 19/ 12 2025.

Snacka om Deja Vu! - Tillbaka till Framtiden.

Skaparna till Avatar serien verkar ha resonerat i linje med "varför uppfinna hjulet på nytt när vi redan har lagt ned så mycket kraft på att uppfinna det en gång?" och det märktes redan i tvåan men ännu mer i trean. Visst är allt större och mäktigare men grundelementen är precis det de alltid har varit - RDA försöker köra över Navierna med våld och får betala priset för det.

Jag såg ettan i 3D och det var en av de första riktiga wow känslorna när tekniken var helt ny och man såg Navierna och Pandora på riktigt för första gången. Tvåan såg jag hemma och trean känns som att se en gammal vän och inse att det man förut såg som fantastiskt inte riktigt gäller längre. Allt är snyggt gjort och djupet i alla bilder är otroligt men magin från första gången finns inte där längre. Nu är det mer än ansträngning för ögat att hålla på och anpassa sig till flera olika lager beroende på om personen är nära eller långt borta och en del masker känns som att de flyter bort ifrån ansikten på dem som bär den.

Denna gång måste Jake Sully och hans vänner skydda en grupp av de jättestora valarna från tvåan från RDA som vill slakta dem när de kalvar vilket naturligtvis leder till en storstrid där RDAs hela och ständigt växande flotta av fantastiska maskiner ställs mot Naviernas flygande och simmande varelser. Japp - Exakt samma premiss som i både ettan och tvåan och antagligen fyran och femman med.

Det är storslaget och fyllt av både häftiga strider, fantastiska maskiner och en stundtals gripande historia kring skuldkänslor över en förlorad bror. Men detta räcker inte för att dramat ska lysa igenom allt skjutande och alla förstörda fordon som krossas av alltifrån flygande varelser till hajar med tentakler.

Får jag önska något inför fjärde filmen så vore det att man tog ett par steg bort från de episka storstriderna och fokuserade mer på att utveckla de relationer man har byggt upp i denna värld. För är det något som verkligen lyser igenom all "popcorn action" så är det relationerna mellan de olika karaktärerna vi har fått följa och det är dessa relationer jag gillar bäst med denna film. Allt behöver inte lösas med att tiotusentals datoranimerade människor och Navier förlorar livet varje gång.

Men till slut vill jag ändå säga att gillar ni denna typ av filmer  allmänhet och Avatar filmerna i synerhet så är denna film ett måste bara ni inte förväntar er något djupare kammarspel. Detta är episkt action ända ner till de änglavingar våra hjältar får på slutet.

 Le Marc - Det som håller oss vid liv.

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

När: 7/12 2025.

Det var du och jag mot världen - Le Marc.

Jag uppskattar när vintern tillåter mig att se på teater i december och för andra gången på två veckor hamnade jag på stadsteatern, denna gång på den första musikalen/musikteatern sedan i oktober.

Denna föreställning är en iscensättning av ett antal Le Marc låtar i två olika scenografier, en som danslokal från 70 talet och en vinterskog. Det var snyggt gjort och kändes passande för tids eran många av låtarna verkade vara ifrån men jag förstod inte så mycket av varför man hade valt just dessa två scenografier för de olika akterna.

Vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att verket är helt genomsjunget och vandrar runt i ett antal av Le Marcs låtar på temat Det som inte dödar (gör oss starkare.) Ibland saknar jag en berättar röst eller någon slags sammanhållen handling som i till exempel Cats, Hair och Godspell som verkar vara de stora inspirationskällorna för detta verk.

Men det hindrar inte att det är väldigt bra gjort. Sången är förstklassig och dansen/koreografin utsökt. Detta är en musikal som mer är ett tillstånd än en rörelse framåt. Ett tillstånd av stadig njutning och säkert en rejäl nostalgikick för de som har bättre koll på Le Marcs musikskatt än jag har - De låtar jag faktiskt hade koll på gav mig rysningar.

Men jag är väldigt nöjd med kvällen och är glad över att ha fått se detta. Gillar man Le Marcs sånger är detta ett måste.