Torka aldrig tårar utan handskar.
Var: Göta Lejon.
När: 2026 11 05
Jag lämnar allt för dig - Tårarna.
Det här är svensk musikal när den är som bäst. Efter bok och film har nu turen kommit till Jonas Gardells vid det här laget klassiska skildring av den tidiga Aids epedemin att bli musikal och det är gjort på ett bra och habilt sätt.
Det är en gripande berättelse med ett älskande par i centrum av en för de homosexuella mycket omtumlande tid. Frigörelsen byts ut i en strid ström av döda och döende vänner i en värld där ett positivt HIV besked var lika med en nästan säker dödsdom tills bromsmedicinerna började dyka upp.
Den påminner delvis om musikaler som Cabaret och Sound of Music - Samma glada livsglädje som byts ut mot sorg och mörker när molnen hopar sig.
Jag gillar denna väldigt mycket och skulle behöva se om den flera gånger (förlängd spelperiod, snälla?) innan jag vet exakt hur bra jag tycker den är, för jag misstänker att det är många nyanser jag har missat i den första titten.
Det jag möjligen kan sakna är en "killer hit" i slutet av första andra akten eller som Eleven o clock sång. Det är förvisso ingen brist på väldigt bra sånger med Mitt Enda Liv i täten men efter det första besöket saknar jag en Defying Gravity eller Let it Go låt. Med en sådan på någon av dessa platser hade detta varit en given West End och Broadway succé.
Med det sagt är storyn gripande och musiken väldigt bra som den är och det blir inte bättre att Jonas Gardell själv dök upp och gratulerade ett födelsedagsbarn i slutet av föreställningen. Det är sådant som gör denna kväll unik.