Next To Normal enligt Maxim.

Var: Maximteatern, Stockholm.

När: 25/4 2026

Så vaknar också minnet - Memory.

Next To Normal har jag sett i både Uppsala och Stockholm men det börjar bli rätt många år sedan nu och det glädjer mig att konstatera att den är fortsatt väldigt bra och ständigt aktuell.

I det här fallet är det en grupp som har gjort denna musikal som en kickstart och "Labour of love" föreställning och det är väldigt strongt gjort i dagens kulturella klimat där det ges allt mindre stöd till grupper som inte bär sig ekonomiskt på samma sätt som till exempel privatteatrarna gör.

Det är med det sagt en väldigt bra föreställning på högsta nivå och en som jag önskar hade kunnat få fler föreställningar än de fåtal de fick - Det här hade jag mer än gärna sett och sett om flera gånger.

 &Julia

Var: Stora Cirkus

När: 20/4 2026

Tid? Det här är inte tid att bråka om tid! - Alice i underlandet.

&Julia berättar vad som kunde ha hänt efter Romeo och Julia om Shakespeares hustru Anne hade haft något att säga till om och det gör det på ett självmedvetet och underhållande sätt som gör mig helt såld. Det är som att någon har tagit valda delar av Shakespeare In Love, Moulin Rouge och Something Rotten och gjort något eget utifrån Max Martins låtkatalog.

Det är full fart från start när Julia och hennes nya vänner beger sig till Paris och upplever romantiska äventyr på ett sätt som gör att man aldrig riktigt vet om den vill berätta Romeo och Julia på ett helt nytt sätt eller göra en helt ny fortsättning på ett sätt som blir en duell i skrivande mellan Shakespeare och hans hustru Anne.

Det är kort sagt allt det jag gillar bäst hos en föreställning i ett paket, lite som Moulin Rouge möter Amadeus. Så detta mästerverk uppskattar jag väldigt mycket och det fick saknade efter Moulin Rouge att bli lite mindre påtaglig. Dock är det synd att den inte får fortsätta i höst för detta är något jag gärna hade sett igen och igen. 

 Moulin Rouge besök 5 - 8.

Var: Rondo, Göteborg.

När: 26 - 28 mars 2026.

This is our song - Moulin Rouge.

Det är både vemodigt och uppskattande att se sista föreställningen eller arna i det här fallet, av något som har spelats länge och Moulin Rouge har jag sett sedan jag såg ett av genrepen i Stockholm ända tills dess absolut sista föreställning i Göteborg flera år senare. Det är en resa att ha fått vara med om musikalens utveckling över tid och sett alla bekanta artister både på och utanför scen vid så många tillfällen under så lång tid.

Det jag tycker allra bäst om i Moulin Rouge är pre showen som påminner väldigt mycket om det jag gillar allra bäst i Cats. Jag är aldrig så nöjd som då jag får se artisterna gå runt i salongen och på scenen några minuter innan det börjar och det har skapat många av de ögonblick jag minns allra mest och längst från mina musikalbesök genom åren.

Men det är samtidigt en musikal som innehåller väldigt mycket av det jag tycker allra bäst om i musikalvärlden och det är när man är medveten om sig själv och bryter fjärde väggen i sitt agerande på scen. Här gör man det hela tiden i pjäsen man repeterar under föreställningens gång.

Det är dessutom väldigt mycket humor inblandad trots att det egentligen är en ganska vemodig berättelse om en tragisk kärlekshistoria. Man lyckas dessutom plantera slutet på musikalen väldigt bra genom att flera nyckelscener i detta repeteras i ovan nämnda föreställning - Det blir på så sätt en masteclass i hur man planterar ett slut utan att ta ifrån spänningen i detta.

Sorgligt att det är över men jag vill ändå passa på att tacka alla som jag har fått följa med under denna resa och se under dessa år. Det är ett minne jag kommer att bära med mig länge.

 Dear Evan Hansen besök 2

Var: Intiman, Stockholm.

När: 20/3 2026.

Jag önskar att allt det här inte handlade om Connor! - Dear Evan Hansen.

Efter ett andra besök på denna underbara musikal känns det allt mer som att Evan måste ha Asperger eller Autism som det heter nu. Det sägs aldrig rakt ut men jag känner igen så mycket av mig själv i Evans beteende att det måste vara så. Med det sagt så har han säkert en hel de annat, som ångestsyndrom, som jag inte har men grunden är helt klart autism.

Vilket gör att Dear Evan Hansen känns som en musikal som ligger väldigt nära allt det jag är och hur det är att vara mig så till den grad att det är en musikal jag önskar att jag själv hade skrivit om jag nu hade kunnat skriva den. Vill man förstå en person med Autism så är Dear Evan Hansen nästan en skolbok i ämnet.

Men det är också en väldigt rolig musikal som lånar en del grepp från farserna - Till exempel att den visar hur en liten lögn från huvudpersonens sida, i det här fallet vem som har skrivit ett brev, snabbt eskalerar in i en allt djupare härva av ständigt ökande missförstånd.

Jag önskar därför att flera fick se denna musikal och den borde vara en stapelvara på alla LSS utbildningar och obligatorisk i landets skolor. Gå och se om ni får chansen.

 Marinchefens konsert 2026

Var: Konserthuset, Stockholm.

När: 8/3 2026

Macavity! - Demeter, Cats.

Det var  några år sedan jag var på Marinchefens konsert men eftersom Oscar Pierrou Lindén var solist i år så kändes det som ett givet tillfälle att gå dit och det var sig likt från tidigare år även om arenan var ny för mig - Konserthuset mot Berwaldhallen.

Det var en bra blandning av musik från både symfonins, militärens och musikalens världar under ledning av Marinens blåsorkester vilket jag alltid uppskattar. Det finns ett djup i blås och symfoni orkestrar som är svårt eller omöjligt att uppnå med mindre antal instrument och det har jag märkt under mina besök på Göteborgsoperans om har en relativt stor orkester i orkesterdiket.

Oscar såg jag först som Macavity i Cats på Cirkus för över ett och ett halvt decennium sedan och det var ett kärt återseende eftersom han har varit mycket i Malmö på senare tid.

Men det jag inte riktigt förstår är varför en sådan här konsert inte riktigt är fullsatt trots ett mycket modest biljett pris på 150 kronor? Med så hög kvalitet på både sång och musik så borde en sådan här konsert sälja slut på nolltid.

 Le Marc besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 4/3 2026

Musiken dom spelar när filmen är slut - Le Marc

Årets första teater föreställning blev ett återbesök på Le March och det är jag glad för eftersom jag hittade mycket fler detaljer och handlingstrådar denna gång - Det är bland annat därför jag tycker det är så bra att se om saker.

Det är fortsatt en föreställning som är mer en iscensatt serie Le Marc sånger än en regelrätt musikal och mer ett tillstånd som någon sa. Eller varför inte en dansteater med sång? Men letar man inte efter traditionell handling utan ser varje sång som en handling i sig så förstår man mycket bättre vad denna musikal handlar om och kan därför njuta på ett helt annat sätt av den.

Jag gillar kombinationen dans och sång och tycker denna föreställning blir än bättre efter att ha sett om den. Men jag saknar ändå någon form av guidning in i de olika numren. Ett programblad, en speakerröst, eller något slags mellansnack hade kunnat lyfta en bra föreställning ännu mer.

Nu är det inte så många föreställningar kvar av denna men jag tror att det är ett format som hade fungerat utmärkt i nedkortad form på Parkteatern i sommar. Så gillar ni Le Marc så rekommenderas denna musikal väldigt varmt.

 OS invigningen Milano Cortina 2026

Var: SVT och San Siro.

När: 6/2 2026

Sverige? Är det inte där man har sommar två veckor om året men det då är sommar på riktigt? - Filmcitat.

"Mycket lånat, lite nytt" är en bra sammanfattning på denna OS invigning för vinterspelen år 2026. Först som sist måste dock sägas att Italienarna kan det där med att göra en magnifik show med hundratals dansare i perfekt synkronisering och ett par riktiga megastjärnor som bonus.

Men i övrigt kändes det som att vi hade sett väldigt mycket av showen tidigare. Ett dansnummer följdes av en hundraårig tidsresa genom vinterspelens historia flankerade av de vanliga talen och flagg hisningarna med med en två timmars inmarsch instoppad mitt i.

Det man hade gjort nytt denna gång var att man hade lagt invigningen på fyra ställen för att kunna ge fler deltagare i de mindre orterna en chans att delta vilket jag uppskattade. Dock fick det den märkliga effekten att det var rätt många länder som inte hade en enda deltagare i sin inmarsch på huvudarenan San Siro. Men trots detta uppskattar jag denna gest även om jag gärna hade sett att inmarschen hade tagit hälften så lång tid och gått dubbelt så snabbt.

Dessutom undrar jag hur kul det är för publiken inne på stadion att inte få se elden tändas? Hade jag bott i Milano hade jag nog hellre valt eld tändningen än att sitta mig igenom fyra timmars dans och inmarsch show.

Med det sagt så är det fortsatt en väldigt bra och välgjord show fylld med dansare och artister man önskar att man fick namnet på och jag saknar överlag skyltar som talar om vem som sjunger, dansar och uppträder mer än någonsin. Vad är felet med att ge oss namnen på alla de superduktiga dansare som har repeterat detta i veckor bara för att kunna ge oss som tittar en magnifik show? Kan man visa varenda filmcrew i filmernas eftertexter så borde man kunna visa namnen på de vi ser dansa i en OS invigning.

Nu håller vi tummarna för många medaljer - Det har börjat bra med guld och silver i damernas skiathlon redan första dagen.