Rat Pack Rhapsody besök 3.

Var: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm.

När: 29/9 2026

Start spreading the news, I am leaving today. - Frank Sinatra.

Det jag gillar med att se om saker är att man lär sig mycket mer om handlingen och karaktärsutvecklingen bortom det uppenbara. Men här blir jag framförallt imponerad av hur många karaktärer man hinner gå igenom på dryga 2 timmar. För på fyra personer är man inte bara huvudpersonerna i Rat Pack utan även ett tvärsnitt av USA från förbudstiden fram till början av 60 talet. Man är gangstrar i Chicago maffian ena sekunden för att bli politiker i vita huset nästa. Eller Marilyn Monroe ena och Judy Garland nästa.

Men samtidigt hålls detta persongalleri ihop av berättelserna om de olika Rat Pack medlemmarna och deras förhållande till "organised crime" som man kallar maffian i USA. En maffia som tjänade storkovan på sprit under förbudstiden och sedan använde dessa inkomster till att få inflytande i nöjesindustrin och inom politiken.

Kort sagt gör de fyra artisterna mycket av det arbete som en månghövdad ensemblen skulle ha gjort i andra musikaler och det är något jag blir imponerad av ur en dramatiker synvinkel. Författar och regi mässigt måste alla dessa karaktärer och deras olika inbördes förhållande ha krävt ett enormt bollande fram och tillbaka för att få in i en berättelse som i grund och botten är fyra personers förhistoria innan de möttes på Sand casinot i Las Vegas 1960.

Jag blir också imponerad av att man blandar gamla klassiker från tiden det begav sig med helt nyskriven musik som smälter så bra in rent musikaliskt att jag i början helt missade att vissa låtar är helt nyskrivna. Det borde vara det högsta betyget en nyskriven låt i en viss stil kan få så väldigt bra jobbat på den fronten.

Men kortfattat en väldigt bra musikal och ett måste för alla som gillar denna typ av musik.

 

Viking the musical

Var: Tältet Galärparken.

När: 25/9 2026

Efter tolv år i viking återvände han. - Berättelse Diggiloo.

Dröse och Norbergs första original historia är lika mycket en upplevelse som en musikal där vi bjuds in i vikingatiden och vi får följa med den unga vikingen Harald från det att hans gård bränns ner till dess att han och hans älskade utför hans länge efterlängtande blodshämnd som slutar på ett sätt jag inte ska avslöja här.

Som jag har förstått det har Dröse och Norberg tagit hjälp av ett par vikingaföreningar med Starke Viking i täten för att få alla detaljer rätt och det märks verkligen i allt från sköldar till vapen och kostymer. Jag tror inte att en historiskt intresserad vikingaexpert skulle ha mycket att säga till om i någon av dessa kategorier.

Dessutom är artisterna lika ofta i gångarna runt scenen som de är på scenen och det gör att jag njuter precis lika mycket av deras agerande sinsemellan som jag njuter av de som står i rampljuset och för berättelsen vidare. Detta är verkligen en ensemble berättelse och det förstärks av att det denna premiär kväll är många i publiken som är utklädda till vikingar och det förstärker känslan av att vara på ett vikingatida gille vilket jag som älskar inmersive teater uppskattar mycket.

Jag uppskattar allt väldigt mycket men framförallt uppskattar jag helhetskänslan i allt från kostymer och vapen till berättelsen som sådan och musiken. Detta är på det hela taget det närmaste jag har kommit en realistisk skildring av vikingatiden i teater Sverige utanför Birka. Gå och se.

 ST: SNW Säsong 4 ***Spoiler***

Var: Sky Showtime.

När: Augusti och September 2026

Tid? Det här är inte tiden att prata om tid. - Alice i underlandet.

Strange New Worlds fjärde säsong var en liten mixad påse av avsnitt för mig. De som var bra var bland det bästa Star Trek har producerat de senaste åren, både Tomorrows Enterprise och det inledande Valles Marines höll mycket bra klass men det gjorde även dock avsnittet och La Ans sago avsnitt.

Däremot hade jag väldigt svårt för The Griffin Incident som inte alls föll mig i smaken och jag funderade tom att stänga av när det började bli väl otäckt för min smak. Men det är för att jag har väldigt svårt för skräckfilmer och dito avsnitt.

Jag uppskattade även det svartvita avsnittet och Q dito även om det ibland kändes som att man försökte återskapa holodäcket utanför holodäcket.

Men det ska bli intressant att se var man landar denna hittils väldigt bra serie. Man närmar sig TOS pilot avsnitt med stormsteg och det skulle vara kul att se dem replikera detta med denna cast.

 Emil i Lönneberga enligt Kålle.

Var: Intiman, Stockholm.

När: 20/9 2026.

Eeeemil! - Anton Svensson.

Emil i Lönneberga känns som en sådan där föreställning jag tror att jag har sett mycket oftare än det visar sig att jag har sett den på grund av alla youtube klipp jag har sett genom åren. Men trots detta har jag mig veterligen bara sett en (?) Emil uppsättning och det är Kålles Vinter i Lönneberga.

Emil i Lönneberga bygger på tre Emil böcker och innehåller många av de mest klassiska hyssen från den "trevliga och rara lilla pojken" i Katthult, Lönneberga. Här får vi följa Emil när han fastnar i Soppskålen, hissar Ida i flaggstången och hjälper Lina dra ut tanden, bland annat.

Det jag gillar bäst är Kålles sätt att variera spelscener med återkommande musikinslag och den ständigt återkommande Emil visan som ett slag scenbytar markör. Då får ensembeln visa vad den går för i sång och dans och det uppskattar som bekant jag. Vi får även höra många av de klassiska sångerna som framförs på ett sätt som fångar mitt hjärta med Emil och Idas många sånger i täten.

Det hålls på en nivå som passar barnen i publiken och spelas med mycket upprepningar och dito fysisk slapstick spel. Man har hittat en ton och en spelstil som passar en ung publik och det märktes på många håll i salongen.

Men en särskild eloge ska ges till barnen som spelar Emil och Ida då dessa begåvade barn som alltid i barnteater sammanhang tog mitt hjärta. Jag slås återigen hur många begåvade teaterbarn producenter som Kålle har lyckats leta upp genom åren.

Gå och se!

 Djungelboken Besök 8 och 9.

Var: Tältet i Galärparken (!) Stockholm.

Vem sa Kissekatt?! Shere Khan, Djungelboken.

Dröse och Norberg har flyttat sitt tält till Galärparken inför den stora premiären av Vikings the musical. Som uppvärmning passade de på att köra en helg med min älskade Djungelboken som fortsätter att vara världens bästa Cats substitut pga alla djur i denna.

Fördelen med att ha tältet i Galärparken är att man får nära till kollektivtrafiken och kan ta spårvagnen ända fram till tältet. Nackdelen är att marken är rätt ojämn och att man inte får med sig förtältet utifall att det skulle regna när man är där. En nackdel är också att publiken släpps in på området nära tältet och får navigera de linor och rep som håller uppe det med tillhörande snubbelrisk. Dessutom kan jag tänka mig att vägen runt tältet blir rätt geggigt om det skulle komma stora höstregn.

Djungelboken är fortsatt lika bra en del ljudproblem till trots. Det kändes som att tekniken inte riktigt var med teamet den första föreställningen men trots detta agerade man väldigt bra med handhållna reservmikrofoner. Teater kräver som bekant en hel del teknik och hur personalen backstage agerar i sådana här situationer är ett gott bevis på produktionens kvalitet och där ger jag Dröse och Norberg högsta betyg.

Men slutet av föreställningen kom ändå med ett för mig sorgligt besked, även om det kom av de rätta anledningarna. Det visade sig att Maja Söderström, en artist som jag har följt sedan hon var 4 år och spelade en av barnhemsbarnen i Annie skulle sluta i Djungelboken för att fokusera på skolan vilket leder till att det (förmodligen, med viss reservation för oktober besöket på Göta Lejon.) är sista gången jag har sett henne både som björnunge och som barn ensemble i Dröse och Norberg.

Förhoppningsvis återkommer hon i vuxen roller när hon är klar med skolan och jag skulle inte bli förvånad om hon får en storslagen musikalkarriär efter alla roller i Annie, Snövit, Matilda, Alladin och Djungelboken. Men det känns som en ny fas börjar i både hennes liv och mitt följande av henne.

Jag kommer att sakna både dig och din björnunge framöver, Maja.

 Oss Swingers Emellan.

Var: Intiman, Stockholm.

När: 10/9 2026

Fotboll? Är det det där spelet där 22 man jagar en boll?

Det här är en klassisk fars som i mångt och mycket påminner om Hotelliggaren och Trassel, bortsett från att huvudrollerna här ska spela golf på en anständig resort med telefonproblem istället. Det är tydligen inte av samma författare men sättet man bygger upp handlingen på är väldigt lika.

Men det bästa för mig är ändå att Trassel och Hotelligarens bögskämt här har bytts ut mot moralfrågor som rör huvudpersonernas äktenskap.

Tvä vänner, varav en har samma förnamn som jag, åker iväg från en konferans för att spela golf ett par dagar. De stöter genast på sin blivande chef och det är det som sätter fart på handlingen eftersom denna vill träffa deras respektive. Ja, original heter denna fars "Whos Wifes is it, Anyway?" och det känns som en mer rättvisare titel än den svenska.

Men det hindrar inte att detta är två timmars klassisk spring i dörrarna fars med en ensemble i toppform som verkar ha väldigt roligt på jobbet och verkligen kan bära sina roller till det yttersta. Gillar man denna typ av fars ska man definitivt gå och se denna och jag hade i varje fall väldigt roligt denna kväll.

 Chicago enligt Oscarsteatern.

Var: Oscarsteatern, Stockholm.

När: 4/9 2026 - Rep.

Chicago, my hometown, Chicago. 

Chicago beskrivs ibland som musikalernas musikal med tanke på att den till stora delar handlar om att synas och viljan att bli sedd. Den tar upp frågor kring vad vi gör för att bli kända och hur långt vi är beredda att gå för att bli frikända och är på så sett mer aktuell än någonsin. Jag förstår att man väljer att spela denna ett valår som detta.

Det är också en "säker" musikal som sitt aktuella innehåll till trots styr ganska klart från de brännande aktuella frågor som skapar kontrovers i dagens samhälle. Skulle jag önska mig något vore det att man kanske hade försökt ge den en extra krydda i frågor som utanförskap, vi och dom och vem som har rätt att vara vem. För visst finns dessa frågor i bakgrunden i sånger som "Cell Block Tango" och "Mr Cellophane"?

Man har valt att gå på utseendet från filmen och det uppskattar jag för det mesta även om jag gärna hade sett en mer diversifierad cast. Jag får i efterhand känslan av att det finns frågor inom musikalen man hade kunnat lyfta fram ytterligare genom en annorlunda casting.

Med det sagt är detta en väldigt bra och välgjord musikal som har allt jag kan önska av dem förutom att ovan nämnda Cell Block Tango egentligen borde vara musikalens eleven o Clock nummer eftersom den är så ikoniskt förknippad med denna musikal.

Peter Jöback är klockren som advokaten Flynn och systrarna Hedlund är suveräna som Roxie och Velma även om jag inte kan låta bli att tolka in deras systerskap i sånger som "Min Syster och Jag." Deras rivalitet i musikalen kan jag inte låta bli att läsa med något annorlunda glasögon när jag vet om detta.

Men denna musikal är på det hela taget ett absolut måste för alla musikalälskare därute. Den är med rätta en älskad klassiker som spelas om och om igen och jag hoppas verkligen att den får fortsätta i vår med. Gå och se!