Dear Evan Hansen besök 2

Var: Intiman, Stockholm.

När: 20/3 2026.

Jag önskar att allt det här inte handlade om Connor! - Dear Evan Hansen.

Efter ett andra besök på denna underbara musikal känns det allt mer som att Evan måste ha Asperger eller Autism som det heter nu. Det sägs aldrig rakt ut men jag känner igen så mycket av mig själv i Evans beteende att det måste vara så. Med det sagt så har han säkert en hel de annat, som ångestsyndrom, som jag inte har men grunden är helt klart autism.

Vilket gör att Dear Evan Hansen känns som en musikal som ligger väldigt nära allt det jag är och hur det är att vara mig så till den grad att det är en musikal jag önskar att jag själv hade skrivit om jag nu hade kunnat skriva den. Vill man förstå en person med Autism så är Dear Evan Hansen nästan en skolbok i ämnet.

Men det är också en väldigt rolig musikal som lånar en del grepp från farserna - Till exempel att den visar hur en liten lögn från huvudpersonens sida, i det här fallet vem som har skrivit ett brev, snabbt eskalerar in i en allt djupare härva av ständigt ökande missförstånd.

Jag önskar därför att flera fick se denna musikal och den borde vara en stapelvara på alla LSS utbildningar och obligatorisk i landets skolor. Gå och se om ni får chansen.

 Marinchefens konsert 2026

Var: Konserthuset, Stockholm.

När: 8/3 2026

Macavity! - Demeter, Cats.

Det var  några år sedan jag var på Marinchefens konsert men eftersom Oscar Pierrou Lindén var solist i år så kändes det som ett givet tillfälle att gå dit och det var sig likt från tidigare år även om arenan var ny för mig - Konserthuset mot Berwaldhallen.

Det var en bra blandning av musik från både symfonins, militärens och musikalens världar under ledning av Marinens blåsorkester vilket jag alltid uppskattar. Det finns ett djup i blås och symfoni orkestrar som är svårt eller omöjligt att uppnå med mindre antal instrument och det har jag märkt under mina besök på Göteborgsoperans om har en relativt stor orkester i orkesterdiket.

Oscar såg jag först som Macavity i Cats på Cirkus för över ett och ett halvt decennium sedan och det var ett kärt återseende eftersom han har varit mycket i Malmö på senare tid.

Men det jag inte riktigt förstår är varför en sådan här konsert inte riktigt är fullsatt trots ett mycket modest biljett pris på 150 kronor? Med så hög kvalitet på både sång och musik så borde en sådan här konsert sälja slut på nolltid.

 Le Marc besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 4/3 2026

Musiken dom spelar när filmen är slut - Le Marc

Årets första teater föreställning blev ett återbesök på Le March och det är jag glad för eftersom jag hittade mycket fler detaljer och handlingstrådar denna gång - Det är bland annat därför jag tycker det är så bra att se om saker.

Det är fortsatt en föreställning som är mer en iscensatt serie Le Marc sånger än en regelrätt musikal och mer ett tillstånd som någon sa. Eller varför inte en dansteater med sång? Men letar man inte efter traditionell handling utan ser varje sång som en handling i sig så förstår man mycket bättre vad denna musikal handlar om och kan därför njuta på ett helt annat sätt av den.

Jag gillar kombinationen dans och sång och tycker denna föreställning blir än bättre efter att ha sett om den. Men jag saknar ändå någon form av guidning in i de olika numren. Ett programblad, en speakerröst, eller något slags mellansnack hade kunnat lyfta en bra föreställning ännu mer.

Nu är det inte så många föreställningar kvar av denna men jag tror att det är ett format som hade fungerat utmärkt i nedkortad form på Parkteatern i sommar. Så gillar ni Le Marc så rekommenderas denna musikal väldigt varmt.

 OS invigningen Milano Cortina 2026

Var: SVT och San Siro.

När: 6/2 2026

Sverige? Är det inte där man har sommar två veckor om året men det då är sommar på riktigt? - Filmcitat.

"Mycket lånat, lite nytt" är en bra sammanfattning på denna OS invigning för vinterspelen år 2026. Först som sist måste dock sägas att Italienarna kan det där med att göra en magnifik show med hundratals dansare i perfekt synkronisering och ett par riktiga megastjärnor som bonus.

Men i övrigt kändes det som att vi hade sett väldigt mycket av showen tidigare. Ett dansnummer följdes av en hundraårig tidsresa genom vinterspelens historia flankerade av de vanliga talen och flagg hisningarna med med en två timmars inmarsch instoppad mitt i.

Det man hade gjort nytt denna gång var att man hade lagt invigningen på fyra ställen för att kunna ge fler deltagare i de mindre orterna en chans att delta vilket jag uppskattade. Dock fick det den märkliga effekten att det var rätt många länder som inte hade en enda deltagare i sin inmarsch på huvudarenan San Siro. Men trots detta uppskattar jag denna gest även om jag gärna hade sett att inmarschen hade tagit hälften så lång tid och gått dubbelt så snabbt.

Dessutom undrar jag hur kul det är för publiken inne på stadion att inte få se elden tändas? Hade jag bott i Milano hade jag nog hellre valt eld tändningen än att sitta mig igenom fyra timmars dans och inmarsch show.

Med det sagt så är det fortsatt en väldigt bra och välgjord show fylld med dansare och artister man önskar att man fick namnet på och jag saknar överlag skyltar som talar om vem som sjunger, dansar och uppträder mer än någonsin. Vad är felet med att ge oss namnen på alla de superduktiga dansare som har repeterat detta i veckor bara för att kunna ge oss som tittar en magnifik show? Kan man visa varenda filmcrew i filmernas eftertexter så borde man kunna visa namnen på de vi ser dansa i en OS invigning.

Nu håller vi tummarna för många medaljer - Det har börjat bra med guld och silver i damernas skiathlon redan första dagen.

 The Muppet Show special 2026 *Spoiler*

Var: Disney Plus.

När: 4 Februari 2026

Its sucks to be me! Avenue Q.

Mupparna är tillbaka i en halv timmes special på Disney plus och det verkar kunna ligga till grund för en reboot av den gamla originalserien vilket jag tycker känns spännande. Man har med sig Sabrina Carpenter i detta avsnitt och hon känns som en perfekt parhäst till Miss Piggy.

Allt är precis som det ska vara och man är på samma teater som ursprungs Mupparna. Det känns live men är förmodligen väldigt välrepeterat och gjort med många  omtagningar. Jag gillar det klassiska revy formatet där sketcher blandas med sångnummer men jag kan ändå inte låta bli att undra om alla som inte är vana vid revyer och klassisk tv underhållning från tiden det begav sig har tålamod nog för detta - Alltså om mupparna ano 2026 kan finna en ny publik och inte bara behålla den gamla som älskade serien från förr?

Jag vet att man inte kan ha med alla muppar i ett halvtimmes avsnitt och att man måste fokusera på att introducera de mest kända karaktärerna som Kermit och Miss Piggy men jag saknade ändå en scen med den svenske kocken och ett rykande hett trumsolo från Animals sida. Det hoppas jag dyker upp i en eventuell fortsättning.

Men det här var en riktigt kul nostalgitripp och jag håller definitivt inte med Stadler och Waldorf (de två recentnerna i logen) om att "De behöver göra detta för att de är broke!" - De behöver göra detta för att det är en underbar halvtimme av fantastisk underhållning plus en ordentlig dos nostalgikick från tiden det begav sig.

Gå och se!

 Gott nytt år och sammanfattning.

Var: Stockholm och Göteborg.

När: 2025.

Happy New Year miss Sophie! - Grevinnan och betjänten.

Jag börjar med att önska alla jag har sett, mött, pratat med och fått autografer av under året ett riktigt gott nytt år och tack för magin ni har bidragit med. Ni vet vilka ni är och vad ni har betytt för mig.

Det här året verkar allt ha kommit stötvis och det började starkt med Les Miserables konsertversion och We Will Rock You på 3 arena respektive Avicci. Båda musikaler jag önskar att jag hade sett mer av och gillar varmt. 

Våren fortsatte med besök på Den Långa Flykten som var en underbar upplevelse jag önskar att Stadsteatern kunde ta upp igen och Dear Evan Hansen - En fantastisk musikal jag ska försöka se om utifall att mildvädret tillåter det.

Sedan var det lite lugnt till Amadeus i maj och juni som jag gillade oväntat mycket trots att det mer är en musikteater än en renodlad musikal. Men det innehöll allt det jag gillade med en bra föreställning och ska definitivt ses igen i höst. En glädjande återkomst under våren blev Club Corner Of The Sky som jag har saknat ända sedan den försvann före pandemin. Det är ett stadigt återkommande vattenhål för oss musikal maskotar.

Även Kinky Boots i Uppsala blev en höjdpunkt jag önskar att jag hade sett flera gånger. Den är så aktuell och har fantastiska kostymer att man inte kan annat än att älska den.

Dröse och Norbergs version av Aladdin blev det två besök på och den har verkligen utvecklats sedan sista gången. Dessutom kan man inte annat än att gilla en musikal där man blir omnämd av Anna Norberg i applådtacket.

Sommaren var rätt lugn eftersom parkteatern inte har satsat på så mycket musikaler som tidigare år men den stora höjdpunkten Större än allt med Najkit favoriten Ejke Blomberg i en av huvudrollerna blev desto större favorit. Barnteatrar är ofta underskattade vattenhål för oss musikal maskotar. Även Pride konserten och Malena Tuvungs Pride allsång var väldigt kul och de hoppas jag återkommer.

På hösten kom nästan allt på en gång och det började med Lonely Together, Joyride, Trassel och A Place For Us som jag gillade lika mycket som Magnus Ugglas 50 år på tronen.

Men den stora begivenheten under hösten var Göteborgs resan och dess besök på Moulin Rouge och Miss Saigon. Den förra var ett kärt återbesök och den senare var en ny förälskelse och båda ska jag se tre respektive två gånger i vår.

Året avslutades med en svensk förhandsvisning av Wicked For Good med stora delar av voice casten, Stadsteaetern 65 års jubilum där jag äntligen fick träffa Helena Bergström för första gången och Le Marc som var en välgjord iscensättning av några av Le Marcs låtar.

Det är kul att ha sett så mycket och så varierade saker under det gångna året och jag har säkert glömt bort en hel del. Nästa år ser jag fram emot minst en Göteborgs resa och Stadsteaterns stora satsning Jesus Christ Superstar mycket men även Dröse och Norbergs Djungelboken och Oscarsteaterns uppsättning av Chicago. Väl mött på det nya året.

 SVTS Julkalender: Tidstjuven.

Var: SVT.

När: 1-24 December 2025.

Tidsanomali? Du menar en sådan där grej som kan förstöra universum? - Tillbaka till Framtiden.

Så är då årets julkakender Tidstjuven i mål och jag är mer än nöjd. Moa och hennes släkting visade sig inte få några besök av självupptagna kändisar (Tack och lov, de är helt vanliga människor som är ovanligt bra på det de gör.) och Inger Nilssons roll missade till och med att Björn Ulveus klev in och ville få sin hund klippt i sista avsnittet.

Det här placerar sig på samma nivå som 2020 års kalender Mirakel vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är gjort av samma skapare och innehåller mycket av samma teman. En familj som måste enas genom tidsresor. Det tilltalar den historie och sci fi intresserade delen av mig väldigt mycket. Plus att jag uppskattar att hela familjen får vara med i äventyret på slutet. Det är ibland lite tjatigt när föräldrarna och det andra barnet måste hållas helt omedvetet om det huvudpersonen är ute och gör i december.

Dock hoppades jag på att seriens antagonist Cindy (Lisette Pagler) skulle få en redemption arc på slutet och få fira jul med familjen istället för att få gå till Överhult ensam. Hon förtjänade en "alla är snälla inuti" upplösning på slutet om inte annat för att ingen ska tro att Lisette är som sin roll.

Dock önskar en del av mig att man använde alla de möjligheter man gav sig att twista till berättelsen lite grann. Nu kändes det som att man hela tiden tog den "enklaste" dramaturgiska lösningen ut för att ha tid att bygga upp inför avsnittets cliffhanger. Första avsnittets premiss (Pappa fast någonstans i historien med hjälp av en tidskikare.) visade sig stämma exakt och upplösningen den 24 december blev exakt den man trodde att det skulle bli i slutet av det första avsnittet. Det är ett väldigt vanligt sätt att berätta just julkalendrarna på men ändå sitter jag och hoppas på att man någon gång ska våga överraska oss som kan lite grann om dramaturgi något.

Men bortser man från sådana privata och vuxna förhoppningar så är det en väldigt bra och välgjord serie för både barn och vuxna, framförallt när man lyckas tänka bort att de pratar om vita ljusblixtar men visar blåa i stora delen av kalendern. Det håller en hög skådespelar nivå och är fullt se bart även för vuxna trots att det ibland är svårsmält att se vuxna karaktärer agera mer som barn än barnen - Men eftersom det är en julkalender för barn är det något man får acceptera som ett konstnärligt val.

Dock hade jag hoppats att Moa (Maja Rung) hade fått möta sin egen roll Rakels mamma från 2020 års kalender Mirakel på slutet. Det hade kunnat vara en helt underbar twist som vi tyvärr inte fick se. Men gärna mer tidsrese kalendrar om den håller den här höga klassen.