Charlie and the Chocolate Factory

Var: Intiman, Stockholm (SMU Base 23)

När: 5/6 2026

Never tell me the odds! - Han Solo.

Det var ett tag sedan jag såg en skol föreställning och det här är dessutom en musikal jag har velat se ända sedan den gick på Göteborgsoperan för ett par år sedan. Den här kombinationen av skolmusikal, en sago musikal jag inte har sett ännu och det sista inomhusbesöket för våren kunde inte bli mer lyckat.

Som jag sagt så många gånger förut så upphör jag aldrig att förvånas över hur bra och professionella produktioner skolorna klarar av att göra. Om man bortser från att en del manliga roller spelas av kvinnor vilket är helt normalt och förväntat i sådana här sammanhang så har man hittat en ensemble som förmår att levera humorn denna musikal kräver med en oväntad tonträff, även med mina höga krav på sådan och dessutom göra en musikal som gör att man sugs in i Willy Wonkas fantastiska värld fullt ut.

Är det något jag hade velat ha annorlunda så är det väl att jag gärna hade sett mer av Willy Wonka i första akten än vi fick. Trots att berättelsen är uppbyggt på att man ska få se hans fantastiska fabrik i hela andra akten så hade musikalen vunnit en del på någon slags karaktärs eller jag vill sång för Willy tidigt i första akten - Kanske genom Charlies drömmar om honom.

Men på det hela taget en väldigt bra musikal som jag är glad över att äntligen ha fått se - Nu hoppas jag bara att någon av Stockholmsteatrarna kan ta tag i denna musikal och gärna casta de delar av SMUs ensemble man kan för de är väldigt bra.

Tyvärr är det bara två föreställningar av denna musikal, annars hade jag gärna sett igen.

 Allsång med Covergirls på Jessies.

Var: Jessies Musikcafe.

När: 29/5 2026

Shit vad bra ni är! - Covergirls.

Det här var en riktig rolig föreställning på ett ställe jag inte har varit på tidigare ute i Stuvsta. Men tyvärr finns det få tillfällen att besöka det igen eftersom det tydligen ska läggas ner snart, vilket är synd.

Covergirls såg jag på Sergels Torg för några år sedan och det var ett kärt återseende. Det är en grupp som Joanna, Hannah med flera har och de sjunger som namnet antyder covers på kända schlagers från förr och nutid.

Eftersom det är en relativt liten lokal så blir det en interaktiv show med mycket drag vilket jag alltid uppskattar mycket. Jag gillar när man sitter så nära artisterna att man inte försvinner helt i scenmörkret bakom starka strålkastare och här sjöng alla med och verkade uppskatta de interaktiva delarna av föreställningen.

Tack för ett kärt återseende!

 Once Upon A Mattress

Var: Ö2 och POFF.

När: 23/5 2026

Rädd, jag? Vad var det? - Lille Skutt och många andra.

Det här är första gången på några år jag ser POFF gänget i en musikal och det var ett kärt återseende. Det är också första gången jag är på Ö2 sedan jag såg Hazel, märkligt nog med Kim Bärzén som en av artisterna där med.

Once Upon A Mattress (OUAM) är en lättsam tagning på prinsessan på ärten sagan där hovet runt den nyanlända prinsessan (spelad av Maja Malm) försöker att hantera situationen. Runt detta har man flera bi historier som en stum kung, en kärlekshistoria mellan madame Lärka och hennes hovman och den elaka drottningen som helst av allt vill att sonen ska förbli ogift. Det är roligt, lättsamt och välgjort rakt igenom och egentligen förstår jag inte varför denna musikal inte är en stapelvara på landets musikalskolor.

En sak jag uppskattar är att artisterna kom ut och hälsade på publiken i foajen efteråt, det är något jag tycker att fler professionella teatrar borde göra oftare än idag. Nu tror jag att detta är bland de sista förestlälningarna av dena men annars hade det varit en väldigt bra föreställning att rekomendera för alla barn och unga.

 SW: The Mandalorian And Grogu *Spoiler*

Var: Filmstaden Scandinavia.

När: 21/5 2026

This is the way! - The Mandalorian.

Det här är Star Wars återkomst till bioduken och en riktigt bra sådan. Efter många års frånvaro har man nu släppt en film som är två timmars fun och inget annat. Det är som en lättsam action komedi blandat med en lättsam fader/son berättelse och det gör man riktigt bra. Men trots detta hade jag gärna tajtat in djungel sekvensen 10 - 20 minuter eftersom den drog ut lite väl mycket på tiden den sista 2/3 av filmen.

Man använder Ratta the Hut och hans konflikt med tvillingarna från Book of Boba Fett väldigt bra men det känns inte som att världen är direkt ansluten till den större berättelsen kring Ahsoka och Thrawn vilket bitvis är synd. En cameo from Ahsoka eller en snabb berättelse kring hur Thrawn försöker bygga upp sina styrkor igen efter sin återkomst hade inte skadat handlingen. Jag hade hellre använt tiden i djungeln till detta än att tycka synd om Grogus nästan (men ändå helt orealistiska) förlust känsla för Din.

Men det är trots detta en väldigt bra och säker film för alla som gillar att slappna av och sjunka in i två timmars underhållning från en galax långt, långt borta utan att det finns djup och trauma som i Andor eller Maul. Detta gör att filmen känns mer som ett långt Clone Wars, Rebels eller The Bad Batch avsnitt än någon av de senare serierna. Man vill underhålla och inget annat och det gör man bra.

Det kanske inte är en film jag ser om och om igen men det är samtidigt en film jag är glad över att ha sett och som jag tycker att alla, även de som inte är die hard Star Wars fans borde gå och se. Den är relativt självförklarande så länge man har koll på grunderna i detta universum och även om man har glädje av mycket för kunskaper så är det inget man verkligen behöver för att kunna se denna film. Gå och se!

 &Julia besök 2

Var: Stora Cirkus, Stockholm

När: 17/5 2025

Come what may - Moulin Rouge

Den här gången fick jag en plats med mycket bättre benutrymme och kunde njuta i fulla drag. Det fortsätter att vara en väldigt bra musikal som gör mycket av det jag gillar med mega musikaler från pre showen i början till den spännande upplösningen.

Jag gillar kampen mellan Shakespeare och hans fru Anne som också har inslag av deras verkliga liv och sorger samtidigt som William tämligen indiskret antyder att han skrev alla sina dramer till hennes ära utan att hon för den skull var särskilt mycket med honom.

Men det jag gillar mest är att de gör Julia till en modern och stark karaktär som istället för att dö för sin älskade väljer sin egen väg och finner en ny kärlek i Paris av alla ställen. Det känns hela tiden som att Shakespeare försöker ordna det slut han vill ha samtidigt som hans fru vill något helt annat och kampen mellan dem är det jag minns mest tillsammans med alla andra älskvärda karaktärer.

Det är verkligen en modern mega musikal med allt jag gillar hos dem så det är något jag gärna skulle se igen om chansen erbjuds.

 Rat Pack Rhapsody

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

När: 13/5 2026

From Sammy With Love

En av de första föreställningarna med Karl Dyall och Rennie Mirro jag såg var From Sammy With Love under mina första år som musikal maskot och jag minns än i dag hur man blandade fantastisk dans med att låta ett fåtal skådespelare spela många roller i en sammanhåller men ändå månghövdad berättelse.

Rat Pack Rhapsody känns som en modern arvtagare till denna och vi följer ett gäng karaktärer med Frank, Sammy och Dean i täten genom ett USA i förändring från tiden innan andra världskriget till det tidiga 60 talet och in i Hippie eran. Det är en mäktig och episk berättelse som tar avstamp i hur det var (och i viss mån är) att vara svart artist i USA under denna tid.

Om From Sammy With Love var avskalad och med enbart ett fåtal scen element så är det här en helt annan och mer naturalistisk värld som är fylld av fotåljer, barer, kostymer, skjutvapen, drinkglas och allt annat som hör gangster tiden till. För detta är i mångt och mycket en berättelse om gangster erans inflytande på USAs nöjesindustri.

Det är väldigt bra gjort och Karl och Rennie är lika bra som alltid men det jag ändå blir mest imponerad över är Isabellas förmåga att byta peruker och samtidigt göra ett antal ikoniska kvinnliga karaktärer från tiden det begav sig rättvisa. Jag tappade till slut räkningen på hur många peruker hon hade genom föreställningen.

Gå och se!

 Lonely Together besök 3.

Var: Kulturhuset Stadsteatern.

När: 07/5 2026

Ten more days - Aviccii.

Det här fortsätter att vara en föreställning jag önskar att jag kunde stå på scenen och se men som ändå är väldigt kul att se trots att vi som sitter är väldigt långt ifrån scenen uppe på raderna 17 - 19. Jag förstår att man vill experimentera med en tydlig konsertkänsla och att man vill skapa en inmersiv känsla för huvudmålgruppen men jag har svårare med att vi i publiken delas upp i så tydliga grupper utifrån grunder som inte har med ekonomi att göra utan grundar sig på hur länge man orkar stå i ett folkhav. Vill man experimentera med denna typ av föreställningar i framtiden ser jag gärna att man funderar ett varv till över hur den mer inmobila delen av publiken ska kunna inkluderas i detta format.

Med detta sagt är det en väldigt bra föreställning och jag uppskattar mycket att artisterna kommer ut och hälsar efter föreställningen. Det är något jag önskar att alla professionella föreställningar borde göra alltid men framförallt de som riktar sig till en ung publik som inte har upptäckt att skådespelarna inte är som sina roller ännu.

Det är synd att denna föreställning är inne på sina sista föreställningar - Ni som ännu inte har sett denna och uppskattar Avicciis musik rekomenderas denna väldigt varmt.