Tredje besöket på Cats filmen.

Tredje besöket på Cats filmen

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 23/1 2020

Tredje gången gillt! - Talesätt.

Jag gillar att se bra saker flera gånger och min älskade Cats ser jag gärna hur många gånger som helst, i synnerhet nu när jag har Cats abstinens efter drygt två års frånvaro (Hjälp, är det så länge sedan?) av live föreställningar. Filmen är det ultimata substitutet för en live show och den här filmen är så bra att den tåls att ses många gånger även om de dåliga recensionerna gör att man får stoppa in så många besök som möjligt under den korta tid denna film antagligen får - Vilket är väldigt synd för alla som inte får chansen att se denna.

På tredje besöket av en film ser i varje fall jag enormt mycket mer detaljer eftersom jag kan koppla av från att följa med i handlingens stora drag och studera allt som sker på detaljnivån noggrannare och här kommer därför några tankar kring detta:

-Denna film är verkligen proppfull av katt referenser i scenografin. Tittar man noga så hittar man många populärkultur referenser omgjorda till katt referenser i bakgrunden och det är något som en live produktion sällan har möjlighet att göra eller hinna med eftersom man har enhetsscen.

-Fransesca som spelar Victoria har en utsökt sångröst och är enormt duktig på klassisk balettdans. Synd bara att de sekvenser där hon får utnyttja denna dansförmåga ofta är så pass korta att hon inte får en rejäl chans att skina och inte ens hennes solo dans är lika magnifik som den brukar vara på scen. Tänk om man hade lagt in en balett dans sekvens medan hon sjöng Beautiful Ghosts och då hade övertygat Grizabella med dans lika mycket som sång.

-Grizabella har enormt stor utstrålning och hennes röst har precis all den kraft och energi en showstopper som Memory behöver ha. Här hade man inte kunnat få en bättre artist.

-Judi Dench gör en utmärkt prestation som Profetikus (Old Deutoronomy på engelska) och manuset är anpassat till att denna roll spelas som en kvinnlig katt på ett utmärkt sätt. På förhand trodde jag att detta könsbyte skulle störa mig mycket mer än det gjorde och jag har aldrig under tre besök önskat mig en man i denna roll.

-Jag gillar Macavity som karaktär och filmskaparna har lyckats få in honom mycket mer frekvent i denna film än den korta sekvens han är med på scen och sättet han använder Growltiger på gör denna karaktär mycket mer integrerad i berättelsen. Dock saknar jag Macavitys slagsmålsscen med Munkustrap och jag är tveksam till Idris Elbas sångröst även om jag älskar hans tal och agerande.

-Överlag stör det mig att man låter alla huvudrollerna sjunga sina egna nummer eftersom det leder till att många av de katter som normalt sätt sjunger dessa nummer nästan förvandlas till en ensemblekatt. Efter tre besök har jag fortfarande inte hittat Demeter som normalt sätt gör en stor del av Macavity tillsammans med Bombalurina och Jellylorum har nästan försvunnit helt när hennes partier i Gus har övertagits av huvudpersonen själv. Dessutom har dam trions (Jellylorum, Demeter och Bombalurina) sångpartier i Gumbiekatten tagits över av Jennyanydots själv. Jag kan förstå varför men det minskar känslan av att Cats är en ensemble musikal där många katter som inte är namngivna i de olika dikterna ändå får vara med och glänsa i olika partier.

Men det som finns är enormt bra och alla som älskar denna musikal bör ta chansen att se denna film som trots allt en Cats nörd kan klaga på är väldigt bra och väldigt snyggt gjort och framförallt ingen kopia på scenmusikalen men utan publik som i förra filmen. Kudos till alla inblandade.

Cats 2019 besök 2

Cats 2019 besök 2

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 2020-01-19

Är jag en Jellicle nu? - Cats filmen 2019.

När man får chansen att njuta av min älskade Cats på stor film duk man kan inte se den nog ofta och jag gjorde dubbelslag på denna och Pelle Svanslös idag. 

Det som gläder mig mest är att den svenska översättningen kändes bättre och mer precis denna gång och jag undrar om de antingen har gjort en ny eller har en annan på Scandinavia jämför med Grand Sveavägen. Hur som helst så höll denna lika hög klass som filmen och det ända jag egentligen vill byta ut i denna översättning är att jag vill ta bort "Katthimlens sfär" och byta det till Heaviside Lair som är det alla Cats fans känner katternas himmel som i de flesta länder.

Visuellt är denna utgåva av filmen enormt snyggt gjort och man har månat sig om att ha med många katt referenser i de olika scenografierna som innefattar allt ifrån en nedlagd teater till en mjölkbar och allt är gjort i någorlunda korrekt kattskala. Musiken är utsökt och det sjungs väldigt bra på många håll i denna - Både den klassiska Memory och den nya Beautifull Ghosts som Viktoria sjunger får högsta betyg och de har dessutom valt att ha den klassiska versionen av Rum Tum Tuggers sång vilket gläder många Cats fans.

Det jag kan tycka är negativt är att man har valt att låta Jennyanydots äta små söta möss samtidigt som man låter kattgänget hugga in på kackerlackorna i hennes kackerlackeparad vilket för mig känns väl magstarkt i en familjefilm och det är dessutom inget som förekommer i musikalen, så varför ha med det här?

Dessutom har man tagit bort magikern Mr Mistoffelees piruetter i sin sång och det gör att han förvandlas från att vara en danskung av den eviga kattens nåde till att bli en comic relief figur till Gus och sidekick till Viktoria och återigen undrar man varför man valt detta alternativ när hans dansnummer är så ikoniskt förknippad med musikalen?

Slutligen kan jag tycka att man missade ett tillfälle att rädda några av huvudfigurerna från Growligers pråm med hjälp av de sista verserna av hans sång och min älskade Lady Griddlebone och hennes siameskatter. Som det är nu låter man Growltiger sjunga början av sin sång i första akten och sedan gå på plankan i den andra och det känns tomt när man vet hur bra och komisk den sången kan vara.

Men med det sagt så är detta en väldigt bra film och jag är glad över att ha en filmatisering av Cats som inte försöker vara en ren kopia av musikalen men utan den för scenversionen så viktiga publiken och den är trots sina mindre lyckade kreativa beslut en klart lysande stjärna på katt himlen. Gå och se, själv tänker jag försöka se om denna minst en gång till, så bra är den.

Pelle Svanslös film 2020

Pelle Svanslös film 2020

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 2020-01-19

All I ever wanted, is to be wanted – Beautifull Ghosts, Cats 2019


Mitt katthjärta slår dubbla slag när vår lokala heders Jellicles får en egen film i form av Pelle Svanslös och det dessutom är en musikalfilm i nivå med vilken Disneyfilm som helst. Faktum är att jag inte skulle ha något emot om Disney adopterade denna berättelse för sin yngre målgrupp, så bra är den.

Här får vi följa hur Pelle Svanslös separeras från sin älskade matte och via en flodtur får uppleva ett stort äventyr i den stora staden Uppsala innan han återfinner sin matte och blir bofast i Stockholms grannstad. Han möter alla de älskade karaktärerna från Åsgränd med Maja Gräddnos och Elaka Måns i täten. Denna berättelse flankeras av ett antal nyskrivna låtar för varje karaktär och den känns uppbyggd som en perfekt scenmusikal om katterna i Uppsala.

Karaktärerna är välgjorda och perfekt röst kastade och ensemblen kan sitt jobb mer än väl. Sångerna sjungs väldigt bra och känns helt rätt för gänget i de olika situationer de råkar ut för samtidigt som berättelsen som sådan känns mer genomtänkt än de ganska episodartade berättelser Pelle Svanslös uppsättningar brukar innehålla eftersom de ofta har de rätt korta episoderna i böckerna som grund och jag skulle verkligen önska mig en scenversion av denna musikalberättelse framöver.

Det som man kan påpeka med denna tecknade film är sättet Uppsala är tecknat på. Det är snyggt gjord och allt ser väldigt bra ut men har man varit i Uppsala några gånger är det något i det visuella som skaver och känns annorlunda än man förväntar sig - Eller om det bara är så att det är tecknarnas egna stil och kreativa frihet som gjort Uppsala något annorlunda än i levande livet.

Men det som ändå finns är trots allt väldigt snyggt gjort och om man plockar av sig hemmaplans glasögonen så har man mycket att njuta av och denna fantastiska film rekommenderas varmt till alla som gillar katter i allmänhet och Pelle Svanslös i synnerhet – Får man önska sig en scenuppsättning med denna berättelse som grund?

Cats 2019 film

Cats 2019 film

Var: Biograf Grand Sveavägen, Stockholm.

När: 17/1 2020

Är jag en Jellicle katt nu? – Cats filmen.


Efter att flera andra recensenter har sågat Cats filmen gjord av Tom Hooper (Les Miserablés 2012) längs med tassknölarna hade jag rätt låga förhoppningar på denna men jag är glad att kunna konstatera att de överträffades med råge vilket jag borde ha varit förberedd på eftersom Cats är en musikal många inte förstår sig på.


Jag är extra glad över att det kreativa teamet denna gång (Cats kom som film 1998 med) inte har försökt göra en kopia av min älskade musikal utan har ansträngt sig för att göra något eget och för det mesta gjort det väldigt bra.


Musikaliseringen är toppklass och musikalartisterna fantastiska i sina olika dansnummer men det jag kan vända mig mot är att så många av karaktärerna sjunger sina egna låtar själva när mycket i poemen som Cats bygger på kräver att andra sjunger om karaktärerna snarare än att de sjunger själva. Dessutom har man tagit bort ett av de mest ikoniska dansnumren i Cats och därigenom förvandlat Mr Mistofelees från att vara en dansartist av rang till att mest vara ett humoristiskt fans av teaterkatten Gus. Slutligen har man missat en möjlighet att dra nytta av det man bygger upp kring Growltiger när hans poem kapas till att bara vara en vers. Där hade man kan kunnat göra mycket för att förtydliga och fullfölja handlingen i musikalen.


Men denna musikal ser man inte för att den har en så stark handling utan denna musikal ser man för att njuta av de snygga scenografierna och sättet katterna presenterar de olika numren på och det som finns är väldigt bra och snyggt gjort. Jag skulle gärna vilja se en föreställning som bygger på scenografierna från filmen och har man varit det minsta i London älskar man de många ikoniska Londonmiljöer man har byggt upp i katt skala.


Dessutom bör man lyssna på den engelska originaltexten hellre än att läsa den svenska textremsan. Översättarna har visserligen hittat en hel del finurliga och träffsäkra partier men också missat mycket av hur man i musikaler gärna upprepar sig samtidigt som man väljer att översätta ord och strofer på sätt som går tvärs emot vad vi har vant oss vid under de gångna decennierna.


Men anledningen till att man bör gå och se denna eminenta film är att njuta av skönsången, den fantastiska musiken och den utsökta dansen alla levererar i denna film. Gillar ni Cats blir ni inte besvikna.

Rock of Ages enligt VRG

Rock of Ages enlig VRG

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 10/1 2020

We built this city on rock and roll! – We Built This City.


Jag blir alltid imponerad av Viktor Rydberg Gymnasiets (VRG) årliga musikaluppsättningar och anledningen är att man trots att det inte ens är en regelrätt musikal utbildning alltid lyckas hitta elever som är duktiga nog att kunna hoppa in i vilken professionell ensemble som helst till sina uppsättningar och det förstärks av att man i år har valt att sätta upp den rockiga musikalen Rock of Ages som jag såg på China för några år sedan.


Det svänger på ett sätt som gör att jag tror att bandet och de många duktiga artisterna aldrig har gjort något annat än att spela rocklåtar från 80 talet under hela sin gymnasietid och de blandar detta ”tunggung” med komisk tajming som många komiker skulle uppskatta.


De har dessutom valt att ändra en av de handlingstrådar jag uppskattade minst vid mitt förra besök även om jag skrattade gott åt dem då och det är scenerna med de båda tyska arkitekterna som är utbytta mot en extremkapitalist som vill ta över ägandet av hela centrala Los Angeles där klubben ligger som denna musikal kretsar runt. Detta känns både modernare och tar samtidigt bort några förutfattade meningar kring hur tyskar är utan att det förändrar musikalen det minsta. Det måste ge pluspoäng åt det kreativa teamet.


Man har också ansträngt sig för att hitta manliga roller som passar att spelas som kvinnor och det tillsammans med en omfattande kvinnlig dansensemble gör att denna annars ganska grabbiga musikal blir både mer jämställd och mindre grabbig utan att man på så sätt förlorar dess ursprungliga kärnberättelse.


Det enda egentliga minuset här är det man alltid får när en skolklass ska spela en blandad grupp ålders mässigt och det är att många elever får spela både yngre och äldre än de är själva och jag skulle rentav kunna tänka mig att en skolklass lekte med tanken att slänga in en eller ett par av sina lärare i någon eller några äldre roller för att se hur det skulle kunna förändra gruppdynamiken i en sådan här skolensemble.


Ska man då gå och se denna om man får chansen i den korta spelperiod som kännetecknar alla skol uppsättningar? Det tycker jag absolut att man ska göra om inte annat för att se vad en grupp väl utvalda gymnasieelever klarar av under ett begåvat och erfaret kreativt teams ledning.


Man glömmer lätt att dessa ungdomar är yngre och har kortare artistutbildning än de egentligen har när de uppträder som fullblodsproffs på scen.

Filmmaraton Rise of Skywalker och Frost 2.

Filmmaraton Rise of Skywalker och Frost 2.

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna.

När: 7/1 2020

Man lägger ihop en massa saker och gör något eget av det.

Spoilervarning nedan om ni inte har sett endera filmen.

Igår var jag och såg om två av mina favoritfilmer från julhelgen .- Dels den avslutande delen i Skywalker sagan, The Rise of Skywalker och dels den andra delen i Frost/Frozen - Frost 2.

Det bästa med att se om en film man gillar är att man lägger märke till så otroligt mycket mer detaljer än man han med under den första sittningen och man har tid att sitta och fundera på hur allt hänger i hop och hur händelser senare i filmen exponeras tidigt i den.

Dessutom var det extra kul att se Annika Herlitz prestation som Elsa i Frost 2 och vara medveten om att hon hade tappat rösten en vecka innan hon spelade in denna roll vilket i sig är en fantastisk prestation och ännu mer med tanke på hur bra resultatet blev. Annika har allt Elsa behöver och jag hoppas inte att hon blir bortglömd när det gäller att tillsätta stora huvudroller framöver - Hon är en lysande stjärna som förtjänar mer uppmärksamhet än hon redan fått.

Star Wars filmen var lika bra som förra gången och jag fick även bekräftat att slutet skulle ha blivit ännu bättre om man hade gjort sista kraftmätningen mellan Rey och Palpatine något annorlunda. En god regel i all dramatik är att det är viktigare att visa något än det är att berätta om det (Showing is better than telling) och det gäller denna scen också och jag önskar att man hade valt att ha med alla Force Ghosts av döda Jedi från förr och nu på bild istället för att som nu bara höra deras röster. Det hade kunnat bli ännu mer kraftfullare final än det nu blev.

Men det som finns är bra nog och jag kan rekommendera alla att gå och se båda filmerna åtminstone en gång. De har allt en riktigt bra film har och de har mycket av de "out of this world" element jag ofta saknar när jag ser på trailers för svenska filmer. De filmer som får mig att rysa av välbehag är ofta nog sådana som har scener i sig som är näst intill omöjliga att göra på en teaterscen om man nu inte har Disney theatrical productions alla resurser bakom sig som i den del scenversioner av kända Disney filmer som går att se runtom i världen.

En bra film ska helst vara av sådan art att man inte lika gärna kan vänta ett år eller två på scenversionen av den eftersom jag då hellre ser denna och då har fördelen av att ha livs levande skådespelare framför mig på scen. 

Pippi firar jul

Pippi firar jul

Var: Intiman, Stockholm.

När: 5/1 2020

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra! - Se det snöar.

Det är sällan jag brukar lyfta fram enskilda karaktärer och scener direkt i en recension men i Pippi firar jul förtjänar både Herr Nilsson och rullskridskoscenen det mer än väl. Den första för att han är ett sådant charmtroll och den andra för att hela sekvensen får mig att tänka på en favoritmusikal jag ännu inte har sett - Starlight Express.

Charmtrollet Herr Nilsson gör hela föreställningen värd ett besök för mig och är ytterligare ett exempel på varför jag föredrar människor utklädda till djur framför riktiga sådana oavsett om det är Toto i Trollkarlen från Oz, Åsnan i Shrek eller Herr Nilsson i Pippi firar jul. Riktiga djur är oftast inga charmtroll på scen eftersom många nog av sådana jag har sett verkar önska att de var hemma hos matte och husse medan människor utklädda till djur gör det de allra helst vill - Uppträder på scen i en musikal. Det finns helt enkelt inte mycket som slår en välgjord djurdräkt buren av en passionerad skådespelare i ett passande sammanhang för mig.

Rullskridskoscenen fick mig som sagt att tänka på Starlight Express och det är en av Andrew Lloyd Webbers musikaler som (mig veterligt) ännu inte har satts upp i Sverige. Den handlar om tåg och där åker hela ensemblen rullskridskor på scen och kostymer och dräkter är oftast helt fantastiska kreationer - Det märks att denna musikal är samtida med min favorit Cats.

Men nu kommer jag bort från ämnet - Pippi firar jul. Förutom ovan nämnda är det bästa för mig att det här finns en hel del nyskrivna introduktionslåtar till både poliserna och bovarna och det är något jag ofta har saknat i Astrid Lindgren musikalerna. Jag är glad att Kålle och kompani har tagit detta kliv och jag hoppas få se detta även i framtida Astrid Lindgren uppsättningar eftersom det i en musikal tillför väldigt mycket att ha sådana sånger.

Ska man hitta något negativt i denna eminenta uppsättning är det att man drar ut på scenerna genom att repetera det som just hänt flera gånger och även om det är något barnen gillar och uppskattar så hade jag som vuxen hellre sätt att man stoppat in en eller ett par extra scener. Gärna då sådana som presenterar och fördjupar karaktärer vi idag inte känner så mycket till om mer än det som är deras funktion i berättelsen.

Avslutningsvis kan jag bara tillägga att vädret verkligen var med teaterbesökarna denna dag eftersom det snustorra väglaget hade förvandlats till ett täcke av snö under tiden jag var inne på teatern vilket måste ha varit ett synnerligen gott sammanträffande denna trettondagsafton. 

Jag brukar avsluta med att skriva om jag rekommenderar ett besök eller ej men eftersom denna föreställning slutar spelas samma dag som detta skrivs tar jag hellre tillfället i akt att rekommendera Kålle och Intimans nästa produktion Annie som är en klassisk Broadway musikal jag har velat se länge. Den har premiär den 15 februari och den vågar jag nog rekommendera osedd.

Shrek enligt POFF

Shrek enligt POFF

Var: Kulturhuset Fanfaren, Farsta, Stockholm

När: 3/1 2020

En saga ska väl ha ett lyckligt slut för annars är det väl ingen riktig saga? – Shrek


I Shrek kombinerar POFF i Farsta allt det jag gillar mest inom musikalvärlden: En fantasyberättelse med färgstarka karaktärer där det finns mycket att titta på och en underbar ensemble under ledning av Maja och Arvid som Fiona och Shrek.


Jag är väldigt svag för sago och fantasy musikaler och jag älskade POFFs uppsättningar av Skönheten och Odjuret och HONK! (Den fula ankungen) och här fortsätter man denna tradition med en ”meta saga” där träskmonstret Shrek möter alla sorters sagofigurer när dessa tvingas flytta in i hans träsk av den elaka härskaren i Duloc. Därför får vi möta allt från den fula ankungen till tekoppspojken i Skönheten och odjuret till den elaka häxan i Trollkarlen från Oz (gissar jag?) och det är underbart kul för en som har hängt med i Disney och andra filmmakares animerade sago filmer genom åren eller i varje fall kan sin HC Andersen eller Grimm.


Men det är paradoxalt nog denna eminenta musikals svaghet om man som undertecknad inte har koll på alla de referenser sagofigurerna och de andra ständigt refererar till i denna berättelse. Visst är det ganska ”självförklarande” men känner man inte till vem Pinocchio är eller har sett Peter Pan så borde många av de skämt jag skrattade mest åt falla rätt platt för den oinvigde i detta ämnesområde.

Men även om man inte har läst en enda saga eller sätt en enda Disneyfilm så finns det hela tiden mycket att se och roa sig åt och vem vet om inte denna musikal kan vara en ingång till hela sagovärlden för alla som inte har läst så mycket i livet men ändå lockas av Shrek och Fionas många äventyr?


Dessutom finns här liksom i många av de klassiska sagorna ett fint budskap om att det viktiga inte är hur du ser ut på utsidan utan vilket hjärta du har inom dig och det är tänkvärt för många i dessa tider. Det gör att jag gärna skulle se denna spelas på fler platser runt om i vårt avlånga land och den borde vara en stapelvara i skolans många uppsättningar.


Ska man då gå och se denna? Har ni läst så här långt borde svaret vara givet men ni bör skynda er på för den spelas bara några dagar i Januari.