Frost 2 - Frozen 2

Frost 2 – Frozen 2

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna.


När: 27/12 2019


Det där kommer jag nog på när jag blir äldre! – Olaf, Frost 2.


Det är inte ofta som uppföljare på musikalfilmer blir lika bra som originalet men Frost 2 (Eller Frozen 2 som den heter utomlands) är ett undantag. Berättelsen känns som en naturlig fortsättning på den förra filmen när Elsa (Annika Herlitz) ger sig ut för att ta reda på varifrån hon har fått sina magiska krafter och möter ett sameliknande folk (Arendal sägs ligga i Norge) i en magisk skog som visar sig ha många svar på Elsas frågor.


Musiken i en musikalfilm är naturligtvis viktig och här har man lyckats skapa några riktigt bra låtar med Into The Unknown i täten. Även snögubben Olaf har en fantastisk sång där han likt ett barn funderar på hur mycket mer han förstår när han blir äldre och det är en sång jag tror många barn i publiken kan relatera mycket väl till. Nivån på sångerna i övrigt är bra och varje huvudkaraktär får minst en sång att skina i även om jag inte tror att någon av dem når upp till ettans superhit Slå dig fri (Let It Go).


Christoff är charmig i sina försök att fria till Elsas syster Anna men det känns samtidigt som en tråd man var klar med redan i ettan så även om den tillför mycket charm och humor tycker jag att denna tråd känns lite onödig och jag hade hellre bytt denna mot några scener med en regelrätt antagonist – Kanske i form av Elsa och Annas farfar som verkar vara den som ligger bakom mycket av problemen i denna film.


Jag gillar att det händer mycket i filmen och stundtals känns den lika mycket som en aktion film som en musikal och som sådan kan den nog vara lite i läskigaste laget för de yngsta barnen. Men kan man leva med den spänningen är denna film en pärla som ger mycket djup och karaktär åt Arendals persongalleri.

Värt att nämna kan också vara att animeringen har utvecklats ordentligt jämfört med förra filmen. Detaljrikedomen är sådan att jag stundtals satt och undrade om det verkligen vara animerat eller om man hade lagt in scener som var fotade med riktig film eller var tecknat. Dessutom var detaljrikedomen i Elsas fantastiska klänning sådan att jag satt och beundrade denna lika mycket som jag följde med i handlingen. Så som den animerade tekniken har utvecklats på senare år kan man inte låta bli att undra om det kommer en tid när man inte kan skilja på animerade figurer och verkliga sådana och där det inte spelar någon roll för en films utseende om det är animerat eller verkligt. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen om några år.


Ska man då gå och se denna? Gillar man musikalfilmer i allmänhet och ettan i synnerhet ska man definitivt gå och se denna även om jag tror att man har mycket att vinna på att ha sett den första filmen innan man ser denna. Här finns mycket humor och värme och många bra röst skådespelare att älska och beröras av oavsett om man väljer den engelska eller svenska versionen.

Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Var: SVT.

När: 1-24 december 2019

Inget är omöjligt, mirakel tar bara lite längre tid - Talesätt.

Panik i tomteverkstaden är en av de bättre julkalenderna genom åren och den lever högt på samspelet mellan Tomten (Per Andersson), Tomtemor (Pernilla Wahlgren och Snögubben (Per Andrée). Dessa komedienner har så härligt samspel att barnen i kalendern bokstavligen spelar andra fiolen genom hela serien trots att de ibland puffas fram i rampljuset.

Jag är glad över att det inte var barnen som räddade tomtevärlden i slutändan även om det såg så ut när flickan i tomtefamiljen skulle rädda världen undan den förhatliga julbocken som dess bättre visade sig ha ganska lätt att förlåta de felsteg Urtomten hade gjort mot honom när han snodde ett av hans rim.

Det gör på det hela taget att denna julkalender har ett för dessa tider väldigt passande och bra budskap i att alla förtjänar en andra chans om man är beredd att be om ursäkt för det onda man har gjort - Vilket alla inte har lika lätt som vare sig bocken, Urtomten eller Dalai Lama att göra. Däri finns helt säkert något att lära för både barn och vuxna.

Miljön är bra uppbyggd och tomtens hus och verkstad är trovärdigt gjort utan att verka överdrivit kitschig och man hade lätt kunnat gå "over the top" i julprydnader i tomtevärlden.

Det dåliga i denna serie är ironiskt nog det som samtidigt är seriens styrka - Det att man tack var fokuseringen på humorn saknar en karaktärsuppbyggnad som gör det möjligt för någon av huvudpersonerna att vara den som räddar tomtevärlden på ett trovärdigt och engagerande sätt. För trots många försök känns det inte som att någon av huvudrollerna är trovärdig räddare av "allt som är gott i denna värld" som de sa i Sagan om ringen. 

Jag fruktade att denna komedi eller fars skulle sluta med en av Molières mindre lyckade "Dux ex Macina" genom att någon genom ett trollslag kom på hur tomtevärlden skulle räddas och det lyckades man tack och lov att undvika genom att Tomten och Urtomten gemensamt frambringande den starkt skinnande ljusets lyckta till Tomtens hus där Bocken just var på väg att ta över hela världen vilket var det som möjliggjorde slutet. Det är som i Star Wars filmen "Det bästa av det som kunde ha blivit" även om det inte är det ultimata slutet om man ser detta ur en dramaserie synpunkt.

Hur bra står sig då denna julkalender i jämförelse med senare års julkalendrar? Lika bra som Selmas Saga och Jakten på Tidskristallen är den inte men jag vill ändå ge denna kalender en topp tre placering tack vare det underbara samspelet mellan trion av huvudpersoner understödda av skaran av tomtenissar. Väl sevärd och jag tycker att SVT har tagit ett par kliv upp i sin förmåga att göra bra julkalendrar som även vuxna kan se och njuta av de senare åren.

Club Corner sjunger in julen

Club Corner sjunger in julen

Var: Pygmeteatern, Stockholm.

När: 20/12 2019.

Nu är det jul igen i både slott och koja - Nu är det jul igen.

Även om det märktes på publikintresset att det var dagarna innan jul så bjöd CC oss som tog sig dit på en välbehövlig dos julmusik från musikalernas värld och det finns sådan även om det inte är så vanligt med specifika jullåtar i vår stora musikalskatt.

Det var många för mig okända låtar man bjöd på och den enda som var mig riktigt bekant var Merry Christmas Margret Thatcher ur Billy Elliot men den var o andra sidan väldigt bra gav nostalgiska minnen av en väldigt bra musikal som jag gärna skulle se fler uppsättningar av.

Den andra akten var tack var det lilla publikintresset inte alltför lång men jag minns med välbehag Martins framförande av I Hate Cats från Relativitetsteorin och även om det är en titel jag absolut inte ställer mig bakom så är sången en av pärlorna från den musikalen.

Med det sagt vill jag ta tillfället i akt och önska alla teater och musikalvänner en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år. Detta år har som vanligt bjudit på en hel rad magiska musikalupplevelser och jag kommer att behöva återkomma med någon slags sammanfattning av årets teatermagi när vi närmar års det nya året.

Men jag minns med glädje Häxorna i Eastwick, En värsting till Syster och Spelman på taket. Denna trio musikaliska mästerverk visar hur bra musikalgenren kan vara när är som bäst och är goda exempel på varför jag älskar live teater över allt annat.

Jag minns även flera riktigt bra musikalfilmer med Aladdin och Lejonkungen i topp och jag minns framförallt en fantastisk Orlando resa där jag fick uppleva allt vad Walt Disney World har att erbjuda i både teater och karaktärsmöten. Jag önskar att vi hade något liknande i Stockholm.

Jag minns också många möten och fantastiska samtal och det får mig att minnas att det trots allt är alla underbara människor som gör denna genre möjlig. Utan all personal på och bakom scenen blir det helt enkelt ingen teatermagi för mig att njuta av i teatersalongen och därför vill jag framföra mitt djupaste tack till alla jag har sett, mött och recenserat under året.

Jag tycker och tänker gärna om det jag ser och jag har den fullaste respekt för allt ni gör oavsett vad jag skriver i mina recensioner - Glöm aldrig det.

The Rise of Skywalker spoilerfri recension.

The Rise of Skywalker Spoilerfri recension.

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna


När: 18/12 2019


Det här är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det kanske är slutet på början – Churchill.


Efter att ha följt med i diskussionen bland andra Star Wars fans under de senaste två åren hade jag fjärilar i magen innan jag såg denna film. Men jag är glad att konstatera att jag är mycket mer nöjd med denna avslutande (kanske?) del i den nio filmer (eller tio om man räknar med Rouge One) långa Skywalker sagan än jag hoppades på i förhand och att den är mycket bättre än jag fruktade i mina mörkaste stunder. Man kan alltid lita på att JJ Abrams (Star Trek, The Force Awakens) gör en bra och robust film.


Denna film känns mycket mer som en fortsättning på TFA en som en avlutande del av en sammanhållen trilogi och det för mig in på den största kritiken jag har mot denna filmsvit och det är att filmskaparna inte hade någon sammanhållen tanke kring hur trilogin skulle läggas upp utan överlät det helt till de två eller som det var tänkt tre regissörerna att tänka ut. Den föregående filmen The Last Jedi känns därför mer eller mindre frikopplad från denna och TFA vilket visar tydligt på att man som filmskapare behöver ha en klar och gemensam bild av vart ens verk syftar, även om det är olika regissörer och manusförfattare i de olika delarna.


Det märks att JJ kan sin sak och att han har en förmåga att både känna av och tillfredsställa fansens förväntningar även om en del av hans val fick mig att ta mig för pannan. Men jag tycker ändå att det i filmens kontext blev så bra som det hade kunnat bli även med andra val. Här finns gott om saker som kan få oss inbitna Star Wars fans att mysa av nostalgikänslor utan att alla som inte har sett de andra trilogierna missar något väsentligt för den sakens skull.


För mig är det viktigaste när jag ser på en film att det är en kul och underhållande resa jag bjuds på och det är det verkligen i denna film. Jag kan leva med mycket så länge jag blir underhållen av det jag ser och det blev jag med råge när jag satt i salongen och njöt.


Det enda tråkiga med denna film är att vi nu får vänta i minst två år på nästa film men för att göra denna väntan kortare finns allt annat detta universum har att erbjuda oss så som den otecknade serien The Mandalorian. Men till dess tål denna films att se om och om igen.

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!!!!

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 18/12 2019

Tusen generationer lever i dig nu, Rey!

Jag hade fjärilar i magen när jag såg denna sista del i Skywalker sagan. Efter den förra filmen fanns det så många saker som hade kunnat fallit platt som en pannkaka och även om jag tog mig för pannan vid ett par tillfällen så var denna Star Wars film snygg, välgjord och ett värdigt avslut på en nio filmer lång saga.

Det känns som att skaparen bakom The Force Awakens avslutade denna film på ett sätt han hade tänkt från början utan att fästa sig alltför mycket på det som hände i The Last Jedi men han lyckades ändå hålla allt som hände där i huvudet så pass mycket att inget kändes redconat eller ändrat på grund av det som hände där.

Det jag gillade mest av allt var att huvudpersonen Rey både fick försöka och misslyckas mer än hon gjort i de två senaste filmerna sammantaget och denna frustation gjorde att man för ett tag var allvarligt rädd för att hon genom sin ilska skulle ta steget fullt ut och bli en Sith. Det visar att JJ har tagit till sig kritiken kring att hon framstod som "Mary Sue" i de två tidigare filmerna för många och att han verkligen ville visa hur hon kämpade med problem och till och med misslyckades rejält både när hon tror att hon får Chewie dödad och när hela gänget hamnar i kvicksand. Sådant gör en bra karaktär bättre.

Man fick dessutom reda på en hel del om huvudkaraktärerna som man inte visste tidigare, ace piloten Poe Dameron var till exempel en framgångsrik smugglare av kryddor innan han blev stjärnpilot i motståndsrörelsen vilket till viss del förklarar en del av hans hetsiga "klarar allt själv" temperament i de två första filmerna.

Det som jag är mest glad över är att general Leia fick en snygg och värdig död där hon offrade sig för att rädda sin son Ben ur Kylo Rens klor. Men det jag saknade var någon form av begravning eller minnescermoni för den största kvinnliga förebilden genom alla Star Wars filmer. Dessutom blev jag lite förvånad över att hon helt plötsligt fick en egen ljussabel och visade sig ha en historia av att ha tränat med Luke Skywalker vilket visserligen var en fin touch och förklaring till hennes rymdpromenad i TLJ men ändå kändes lite för oplanterad för min smak, det borde man kunnat bygga upp bättre tidigare i trilogin.

Not: När man tänker efter över en natts sömn så var den sista scenen på Tantonie ett slags avslut lika värdigt för både Rey, Luke och Leia. Det och scenerna med Lukes X vinge är nog de scener som kommer att göra flest fans nostalgiska så att det räcker och blir över.

En rolig detalj var att det var flera Stormtroopers som visade sig ha gjort uppror mot The First Order vilket var både överraskande och kul eftersom dessa annars ganska ansiktslösa karaktärer nu fick både personlighet och namn. 

Rymdstridscenerna var snyggt gjorda och vi som sett hela sagan belönades genom att både Lukes X vinge var med och genom att flera av de mest klassiska Jedi karaktärerna pratade med Rey på slutet. Dock hade jag gärna sett att Anakins spöke fick en större betydelse på slutet genom att han till exempel stod bredvid Luke och Leia i sista scenen eller något. Det är i mångt och mycket hans saga och då är det synd att han inte har varit med nästan alls i denna trilogi.

Ska man då gå och se denna om man gillar Star Wars? Självklart om ni frågar mig, det är en snygg och välgjord film och även om man inte håller med om alla val eller ogillade TLJ så är det dryga två timmars kul underhållning i en galax, långt, långt borta och det räcker och blir över för mig.

Änglaljus 2019

Änglaljus 2019

Var: Gustav Vasa kyrkan, Stockholm


När: 6/12 2019


Vår julskinka har rymt och det tycker vi är grymt – Vår julskinka har rymt.


John Kluge bjuder för 26 året in till ”Julotta på vakentid” och det blir skönsång på många håll och kanter med en musikkavalkad som spänner från Fantomen på Operan till Stad i Ljus via en stor mängd av våra mest älskade julsånger.

Som varandes en stor musikalälskare uppskattar jag givetvis titelsången ur Fantomen på Operan bäst även om jag är väldigt svag för Pys underbara tolkning av Stad i Ljus med. Bara dessa två sånger räcker för att göra mig nöjd med kvällen.

Men grunden i en julotta är självklart de många älskade julsångerna som framförs på ett väldigt bra sätt och ofta med hjälp av den skönsjungande kören. Körmusik i en kyrka är aldrig fel och det är något med kyrkor som gör underverk för akustiken. Jag tycker att fler borde utnyttja dessa rum till uppträdanden och föreställningar på grund av detta.

Dessutom är Gustav Vasa kyrkan en av Stockholms (Eric Ericssonhallen oräknad) kyrkor och bara det är värt ett besök. Men detta är en turné och vad jag vet finns det fortfarande chansen att se dem runt om i landet och skulle ni missa detta år går det gissningsvis bra att planera in ett Odenplan besök nästa december – Detta är alltid väldigt bra och väl rekommendabelt.

Club Corner sjunger villains

Club Corner sjunger Villains

Var: Pygméteatern, Stockholm

När: 29/11 2019

Madame Gaston, jag ber - Skönheten och Odjuret.

Club Corner fortsätter att vara en trygghet för oss musikalfans och ger oss en stor dos av det vi gillar allra bäst så här i höstmörkret. Denna gång var temat skurksånger och det levererade man som vanligt med den äran - Varmt tack till alla inblandade musiker och solister.

Skurksånger är ofta en bortglömd musikskatt i musikalvärlden och några av mina absoluta favoritsånger kan tillerkännas denna kategori. Ibland kvällens öppnings akt njöt jag mycket av Gastons Jag från Skönheten och Odjuret samt Var Beredd från Lejonkungen och den senare var extra lyckad med tanke på att man gjorde den längre och bättre än i senaste filmen.

Även andra aktens open mic bjöd på många guldkorn som flankerade de stående inslagen på CC - Johans improvisationssång och tonartshöjningen vilka båda är roliga och annorlunda inslag i denna klubb. Det skulle på det hela taget vara kul att se om Johan och kompani skulle kunna improvisera fram en hel musikal med enbart förslag från publiken.

Club Corner är ett format jag tycker mycket om och som behövs i musikalvärlden - Det enda tråkiga är att det lilla formatet som Pygméteater erbjuder inte ger fler chansen att komma att besöka detta. Men jag tycker ändå att någon som någon gång har gillat en musikal bör besöka detta evenemang minst en gång och det fasila biljettpriset på ett par hundra kronor lär ju inte avskräcka många heller.

Gå och se - Nästa gång sjunger man julsånger dagarna innan julfirandet. 

Snövit enligt Dröse och Norberg omgång 2.

Snövit enligt Dröse och Norberg omgång 2

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 20/11 2019

Hennes hy är vit som snö och hennes hår svart som ebenholt - Snövit.

Detta är en ny uppsättning av Dröse och Norbergs version av Snövit och det är även andra gången jag ser denna eminenta musikal. Det finns mycket som jag gillar och jag hade glömt att de förutom de söta gosse djuren har med både kaniner och olyckskorpar vilket tillför flera djurroller vilket jag alltid uppskattar.

Förutom flera nya huvudrollsinnehavare har man här valt att återgå till att ha den drottning som rollen ursprungligen skrevs för - Anna Norberg och det var kul att se. Hon är perfekt som den elaka häxan och glänser i sin oro över att inte vara vackrast i landet.

Det jag kan önska är att man hade gjort Snövits prins till en mer återkommande figur som dök upp genom hela berättelsen istället för att som nu dyka upp några minuter på sluttampen. Det finns trots allt så mycket att utforska kring hans motiv och bakgrund att det är synd att inte utnyttja en så begåvad artist mer än vad som nu görs.

Det övervägs dock av att man har valt att göra dvärgarna helt annorlunda än i Disneys berömda version och det är faktiskt det jag njuter mest av i denna berättelse. Man kan säga att de har utvecklats till en helt ny nivå och tagit steget in i vuxenvärlden vilket gör att de känns som en ovanligt vanlig familj på ett helt annat sätt än i andra versioner av denna berättelse. 

Jag gillar när oväntade twister av detta slag känns så passande utan att för den skull ta överhanden och stjäla fokus från berättelsen i övrigt. Det visar om något på hur bra koll på vad denna berättelse kräver det kreativa teamet bakom denna musikal har. Vilket bara det är värt ett besök.

Jag tycker att årets kombination av Snövit och Robin Hood är en ovanligt lyckad vinteruppsättning från Dröse och Norbergs sida och båda dessa föreställningar rekommenderas varmt och helhjärtat till alla som har barnasinnet kvar och vill se en färgglad och underhållande energikick i höstmörkret.

All Shook Up

All Shook Up

Var: Teater Bristol, Sundbyberg.

När: 17/11 2019

When the moon is in the seventh house – Aquarius, Hair.


Detta är en jukebox musikal av bästa märke och samtidigt som ensemblen vandrar igenom några av de mest kända Elvis låtarna utvecklas en underhållande berättelse som kretsar runt de boende i en liten amerikansk håla någonstans långt bortom allfartsvägarna.


Berättelsemässigt känns detta som en blandning av Grease och Shakespeares Trettondagsafton där en skeppsbruten flicka klär ut sig till man för att få sin älskades gillande och det är gjort med både värme och charm trots att man tycker sig ha sett beståndsdelarna i denna dramaturgi många gånger tidigare.

Men ibland är en bra berättad och rättfram historia precis vad en jukebox musikal behöver och den stora stjärnan i detta verk är Elvis låtarna som framförs på ett brilliant sätt av den begåvade ensemblen. Jag är glad att man i denna uppsättning har valt att behålla de engelska originaltexterna på låtarna eftersom de gör dessa mycket mer lättigenkännbara än motsvarande svenska översättningar.

För det bästa betyg en musikal av detta format kan få är att den lyckades hålla mig underhållen och nöjd i dryga två timmar och det är trots allt det jag kan begära av denna typ romantisk komedi som inte innehåller så mycket av vare sig dramatisk djup eller omvälvande karaktärsutveckling utan blir som ett besök på en välkänd snabbmatsfirma – Man vet vad man får och att man får det till hög kvalitet.


Men för att jag ska kunna rekommendera ett besök på denna eminenta föreställning så krävs det att man trots allt har ett visst förhållande till the king himself – Elvis. För om man inte blir det minsta nostalgisk av att höra låtar som Jailhuse Rock och Its Alright Mama är detta nog fel sätt att spendera en eftermiddag i november på – Men för alla som får gåshud av hans musik är det tvärtom ett gyllenen tillfälle till en nostalgisk rundvandring bland alla kungens bästa låtar.

WDW besök del 3 Galaxys Edge

WDW besök del 3 Galaxys Edge

Var: WDW, Hollywood Studios, Florida.

När 6 och 8 november 2019

Luke, I am youre father! - Empire Strikes Back.

Är man det minsta lilla Star Wars intresserad så är Galaxys Edge i Hollywood Studios (Finns en i Disneyland med) ett måste och första gången jag gick in och såg den fullstora kopian av Millenium Falcon blev jag helt tagen trots att jag hade sett både en och flera bilder av denna.

Smugglers run var helt magnifikt men väl skakig för min smak och jag gissar att denna attraktion är bättre om man har en pilot som inte gör sitt bästa att krascha rymdskeppet eller ännu hellre är pilot själv så att man verkligen får flyga den mest ikoniska skrothögen i galaxen. Nu fick jag mest sitta i baksätet och trycka på en massa knappar i takt med att piloterna därframme försökte ha sönder henne och det var nog inte lika kul som att sitta i förarstolen även om det ändå inte är en upplevelse jag vill vara utan. Däremot rekommenderas den normala entrén över single ride diton eftersom man i den senare missar hela pre ride showen.

Det bästa av allt i GE var nog ändå Savis Workshop där man får bygga sig en egen ljussabel och även om den är lite dyr så är hela upplevelsen värd varenda dollar - Eller credit som de säger i GE och man får dessutom en väldigt fin sovernir med sig hem.

Miljön i GE är helt sagolik och man blir verkligen lurad att tro att man är på planeten Batu där GE befinner sig. Jag tror helt ärligt att GE är Disneys bästa imaginering skapelse någonsin och detaljrikedomen är helt makalös på alltifrån MF till den minsta detalj på de många rymdskepp och robotar som finns där ner till att de stora köttstycken som rostas av racerpod motorn ser helt verklighetstrogna ut så förstår man att upplevelsen av att vara där räcker för att överträffa till och med vårt eget Mamma Mia the Party.

En rikt kul grej var att man hade flera karaktärer som gick runt och interagerade med besökarna som om man verkligen var där - Jag såg Rey, Chewie och ett par stormtroopers bland annat. Sådant tycker jag är otroligt kul och det tillför mycket till känslan av att dras in i en miljö och faktiskt vara där. Det är något jag saknar mycket på svenska teaterscener och dito parker.

En nackdel med GE är att den liksom all övrig WDW verksamhet är väl högt prissatt även om jag kan förstå det som en del i att minska de otroliga besöksantalen WDW kan ha ibland. Jag spenderade lejonparten av min aktivitetsbudget där och höll jag ändå så hårt i inköpen att jag avstod från att köpa ett par delar till den Jedi kostym jag ville kosta på mig.

WDW är nog jordens dyraste plats att leva på men det är en upplevelse att ha varit där.

Walt Disney World besök del 2

Walt Disney World besök del 2

Var: Walt Disney World, Florida, USA.

När: 5-10 november 2019

En kul sak som vi har för lite av i Sverige men som gjordes väldigt bra i WDW är dinner shows där god mat blandas med möten med olika karaktärer och ibland en historia kring deras närvaro på denna show, ett gemensamt tema om man så vill.

De som gjorde detta koncept bäst var Cinderellas Royal Table där man blev inbjuden till kungamiddag i självaste slottet (det stora som alla känner till) i Magic Kingdom och där blev man verkligen behandlad som en kunglighet av Cinderella och de andra deltagande prinsessorna. Miljön var fantastiskt och även om min måltid delvis var under den stora avslutningsfyrkeriet så blev man inte så störd av detta utan kunde lugnt äta vidare. Det var en kul upplevelse att få besök av de fyra prinsessorna som deltog och servisen var mästerlig och vältajmad. Detta är nog den dinnershow jag vill rekommendera helst och gillar man prinsessor är CRT klassikernas klassiker.

Det näst bästa var Royal Akershus i Norway paviljongen i EPCOTs World Showcase där man som svensk dessutom har fördelen att kunna prata svenska med sin norska servitör, eftersom all personal i alla länderna i denna del av EPCOT kommer från respektive land. Även där byggde man upp en liknande historia men med Belle som värd och i övrigt var det ungefär samma prinsessor med som CRT - Vilket för mig till bristen på variation av prinsessor som en som stor nackdel för oss som gillade att delta i flera sådana äventyr. Det var alltid samma "Big Five" prinssessor och här hade man gått kunnat ha Elsa och Anna från Frost som värdar eftersom Arendyl sägs ligga i Norge.

Det roligaste konceptet var därför Farewell dinner på Il Forno resturangen i Boardwalk som är en shoppingdel som ligger utanför parkerna eftersom man där fick besök av del Ariel och Rapunzel men även deras prinsar Eric och Flynn vilket jag saknade i flera andra tillställningar. Även Snövits Drottning och de två dvärgarna Butter och Glader gjorde besöket på Wilderness Lodge varierat och bra ur denna synpunkt. Disney har så många prinsessor, prinsar, skurkar och andra karaktärer i sitt "stall" att det känns konstigt att inte utnyttja fler av dem i denna typ av dinnershows.

Men överlag var konceptet bra och det är något jag tycker borde göras oftare i Sverige - Varför inte låta ABBAs medlemmar gå runt på Mamma Mia the Party och varför kan inte deltagarna i Cirkus krogshower göra samma sak? Det är så kul att kunna träffa och samtala med skådespelare som är sina roller medan man samtidigt äter en god bit mat och jag hade lika roligt som barnen på dessa tillställningar.

Walt Disney World besök del 1

Walt Disney World besök del 1

Var: WDW, Orlando, Florida.

När: 5 - 10 november 2019

Everybody wants to be a cat! - Aristocats.

Jag spenderade några hektiska dagar i Orlando Florida och tänkte köra några recensioner från allt jag upplevde där och varför inte börja med det som ligger mig varmast om hjärtat - Musikalerna.

Nu har de inte några fullängdsmusikaler i WDW men de hade flera nedkortade och celebration typ a musikaler som de körde flera gånger per dag och gemensamt för dessa var att alla hade otroliga artister och fantastiska kostymer. Men vi tar det hela från början:

-Frozen sing a long i Hollywood Studios:

Var otroligt bra gjort och det var kul att kunna sjunga med i sångerna från filmerna. Presentatörerna var galna på det bästa sättet men karaktärerna i filmerna kunde gått ha fått vara med lite mer. Nu var Anna, Elsa och Christoff med i avslutnings numret och Anna dök upp i början och det hade kunnat gjorts bättre.

-Beauty and the Beast i HS:

Var även det jättebra även om några av kostymerna inte hade åldrats särskilt bra rent designmässigt. Det var jättebra artister och man hade lyckats korta ner berättelsen på ett bra sätt utan att förlora något i handlingen även om jag saknade att se Belle i sin gula dans scens klänning. Men i allt övrigt en fantastiskt föreställning som gärna hade fått vara längre.

-The Festival of the Lion King i Animal Kingdom:

Var fullständigt galet med fantastiska och färgglada kostymer där jag gärna hade tagit bild med varenda en av dem efteråt. Det var ett helt nytt koncept och såg inte ut som vare sig filmen eller i Broadway/London versionen men var ändå en helt ny upplevelse där publiken satt i en cirkel runt scenområdet som var fyllt med artister i de mest utsökta kostymer man kan tänka sig. Får man någon gång tillstånd att göra en none replica version av Lejonkungen vore detta det ultimata sättet att göra det på.

-Finding Nemo the musical i AK:

Här använde man dockor och det var ett väldigt passande sätt att göra fiskarna på. Trots dockorna var skådespelarna som skötte dem utklädda i färgglada kostymer som passade bra in på havstemat i Nemo. Det fanns mycket att se på men får man komma med någon kritik är det att om man sitter centralt och nära scenen så får man svårt att se de många luftbubblorna som används i en del nummer vilket är synd. Men de hade jättebra artister och gemensamt för alla produktionerna är att alla artister hade röst och skådespeleri nog att stå på vilken Broadway scen som helst.

Jag hade jättekul i WDW men är något jag som musikalmaskot saknar så är det en stor teater av Broadway snitt där man kan ha olika uppsättningar av Disneys scen musikaler på för oss som gillar att se fullängdsmusikaler. Det tror jag hade kunnat bli en stor framgång.

Från Broadway till Duvemåla HT 2019

Från Broadway till Duvemåla HT 2019

Nu tar vi det hela från början - Sound of Music.

Från Broadway till Duvemåla är en av de gångna decenniets (Peter Jöback och I Love Musicals må ursäkta) bästa musikalkonsert evenemang och det är därför välförtjänt att de har utsålda hus vilka teatrar de än besöker i vårt avlånga land. Det här är helt enkelt musikalmusik när det är som allra bäst och det är något vi behöver ha mer av både i Stockholm och utomsoknes.

Kvällen på Cirkus stora scen var säsongens avslutningskonsert och bjöd på både nya och gamla favoriter men främst bland dessa bör nämnas Malena Tuvungs fantastiska version av min älskade Memory eftersom det var mycket speciellt att få höra henne sjunga den på samma scen som jag först fick höra henne sjunga den i Cats hösten 2009 - För jämt ett årtionde sedan så när som på någon månad. Bara det gjorde hela kvällen värd nöjet.

Men det fanns många andra guldkorn och jag måste naturligtvis nämna den underbara duetten For Good ur en av mina favoritmusikaler - Wicked. Kristina från Duvemåla medlyet bjöd på några av mina favoritlåtar och visade på huvudrollens karaktärsutveckling genom denna musikal även om jag nog gärna hade sett Tänk att män som han kan finnas och final numret med. Det avslutande I Had The Time Of My Life med alla barn som jag tyvärr tappat varifrån de kom och deras version av det klassiska lyftet - Något som sällan görs i musikalkonserter annars - gav en fantastisk avslutning på både denna konsert och denna säsong.

Ska man nämna något negativt skulle det vara att strålkastarna bakom scenen gjorde sitt bästa för att blända mig i öppningsnumret och det kan vara värt att påpeka för ljusdesign folket att det är viktigt att tänka på var publiken har sina ögon när man planerar ljuset och främst då ljus som kommer bakifrån. Vi sitter trots allt i en mörk lokal och har ögon som håller på att vänja sig vid den sänkta ljusstyrkan och då kan en aldrig så effektfull ljussättning skapa mycket oreda i vår upplevelse av en föreställning om man råkar rika ljuset direkt mot våra ögon.

Men i övrigt var detta en väldigt bra konsert som jag varmt kan rekommendera till alla som gillar musikal musik i alla dess former och som vill få ett bra grepp om vad musikalen står idag - Både artist och show mässigt.

Robin Hood The Musical

Robin Hood The Musical

Var: Stockholm Waterfront

När: 26/10 2019

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är? - Snövit.



Det jag gillar bäst med Dröse och Norbergs många musikalproduktioner förutom de fantastiska skådespelarna är deras fantasifulla och färgstarka kostymer. Dessa jag tycker tillför en helt ny nivå jämfört med de flesta andra musikaler utan att för den skull slå över i något opassande för just den aktuella musikalen.

Robin Hood The Musical följer detta koncept och det gläder mig att konstatera att man än en gång har hittat en serie kostymer som slår mig med häpnad och som jag bara vill ha mer av. Dessa färgstarka och fantasieggande kostymerna blir som en drog som hittar rakt in i mitt hjärta och träffar alla de knappar som gjorde att jag en gång i tiden blev förälskad i allt som har med sago och fantasy musikaler att göra.

Man har till detta lagt ett härligt och väl sammansvetsat gäng som består både av många gamla favoriter som Bill Sundberg och i sammanhanget nya förmågor som Christian Arnold och Elisa Bryant vilket gör att man som vanligt har hittat en stark ensemble som passar exakt i vad denna berättelse behöver både av kända och okända artister.

Om jag saknar något i denna eminenta uppsättning så är det en twist av det slaget man gjorde med Snövits dvärgar – Det känns som att alla huvudrollerna utom skalden är exakt sådana jag hade tänkt mig på förhand om någon bett mig gissa hur respektive roll skulle te sig och jag hade gärna sett någon twist som gav mig en ökad insikt i hur denna historia kan vara, egentligen.


Det vägs dock upp av att man har valt att ha alla prins Johns soldater och de flesta bifigurerna i Robins gäng som kvinnor i denna uppsättning vilket på ett utmärkt sätt rundar problemet med att det annars blir en stor övervikt av manliga roller och tillhörande grabbmentalitet i denna berättelse.

Ska man då gå och se denna musikal? Har ni läst så här långt och gillar en fantasifull tagning på en känd saga är svaret givet – Det ska ni absolut göra och ni bör även ta med alla barn ni känner och som gillar teatraliska äventyr. För detta är nästan så bra det kan bli utan att ha katter inblandade.

Club Corner sjunger Disney

Club Corner sjunger Disney

Var: Pygmèteatern, Stockholm.

När: 21/9 2019

Det börjar verka kärlek, banne mig.

Som alla vet är jag svag för sago och fantasy musikaler och eftersom merparten av Disneys musikalfilmer är sådana blev denna kväll en högtidsstund för mig. 

Bara det inledande medleyt var gott nog och hela första aktens fantastiska samling av älskade Disney klassiker som How Far Ill Go, Ill Make A Man Out Of You och Snart Är Det Jag Som Är Kung gör en helt varm av välbehag och beundran. 

Det blir som att förflyttas till en konsertversion av Najkits underbara We Love Disney för en timma och alla som vet hur mycket jag gillar denna grupp förstår att det är det bästa betyg en musikalkväll kan få.

Att sedan akt II tar vid med en Open Mic kväll där jag får höra både Gaston och Lumiere från vårens Skönheten och Odjuret sjunga Jag och Var Vår Gäst fick mig att minnas en av vårens, ja årets absoluta favoritmusikaler av just ovanstående anledning.

Finns det något man kan vara tveksam till är det dock hur väl den stora orkestern man hade i akt I passar den lilla lokal man valt för oss som gillar att sitta långt fram? Det känns som att scenutrymmet skulle behöva vara dubbelt så stort (som fallet är i Kulturamas stora scen) för att artisternas framträdanden skulle nå fram ordentligt över ljudet från den mäktiga orkestern.

Men trots detta blev det en helkväll jag verkligen är nöjd med.

Peter Pan 2 Kapten Kroks hämnd.

Peter Pan 2 Kapten Kroks hämnd.

Var: Intiman, Stockholm.

När: 20/9 2019

Alla superhjältar behöver en superskurk!


 I Peter Pan 2 har Peter Pans gamla nemesis Kapten Krok en mästerlig plan för hur han ska få tag i Peter och en gång för alla göra upp räkningen med sin ärkefiende. Det är en fristående fortsättning på Kålle gängets tidigare Peter Pan uppsättning och den är på det hela taget bättre än de flesta musikaluppföljare jag har hört talats om.


Det är en varm berättelse där barnen ges mycket utrymme både i form av de borttappade barnen och den vuxnes Wendys båda barn där främst Jane tar en huvudroll när den otursförföljde Kapten Krok misstar henne för att vara Wendy.


För detta är framförallt sjörövarnas och Kapten Kroks berättelse där de får skina på Londons bakgator i hela den första akten utan att vi i publiken får en skymt av vare sig Peter Pan eller de borttappade barnen. Det tar hela första akten innan vi får se en skymt av den grönklädde huvudpersonen men det innebär också att vi får en större inblick i familjen Darlings vardagliga London liv än vad som är normen i Peter Pan berättelser.


Är det något jag saknar så är det att vi aldrig får se något av de många sagoväsen som befolkar landet Ingenstans om man räknar bort älvan Tingeling. Det pratas mycket om främst sjöjungfrur i slutet av första akten men vi får aldrig se några när vi väl är på plats i sagornas land. Jag hade gärna sett att någon av dessa varelser ryckt in och räddat dagen för våra hjältar.


Med det sagt så blir jag alltid imponerad av Kålles förmåga att leta upp och ta fram det bästa hos sina begåvade barnskådespelare. Dessa unga artister agerar med pondus och självsäkerhet oavsett om de har en huvudroll i familjen Wendy eller är ett borttappat barn i landet Ingenstans.


Här finns mycket att se och gilla även för vuxna men det är framförallt barnens berättelse och ett måste för alla barn och unga som gillar bra musikaler. Här finns värme och humor i överflöd och det är något alla kan behöva när höstmörkret tränger sig på.

Häxorna i Eastwick.

Häxorna i Eastwick.



Var: Cirkus, Stockholm.

När: 17/9 2019

Där kom den satan, igen! – Peter Jöback, Häxorna i Eastwick.


Ovanstående citat är en av många anledningar till att jag gillar live teater mer än en aldrig så bra film. Det är huvudpersonen Peter Jöbacks något justerade replik när han på grund av teknikstrul tvingas ta om en av nyckelscenerna i föreställningen. Det är sådant som aldrig sker oavsett hur många gånger man ser på filmer eller tv serier eftersom det där är tillrättalagt och finslipat in i minsta detalj. Medan det på live teater kan hända både det ena och andra som gör just denna föreställning unik och något som antagligen ingen annan publik under höstens och vårens många föreställningar kommer att uppleva.


Om jag förstod det rätt så är denna föreställning en svensk ”out of town” uppsättning av en internationell produktion som sedan ska vidare ut i världen och det märktes på framförallt scenografi och rekvisita som var magnifikt gjorda och höll en lika god klass som det World Tour set man hade i Fantomen på Operan för några år sedan. Detta format uppskattar jag mycket när det kombineras med våra utsökt duktiga svenska artister och det är något jag kan sakna i flera produktioner på de stora teatrarna. Som jag ser det är det ett bra sätt att minska på kostnaderna för just scenografi och rekvisita men ändå behålla de lokala artisterna man gärna vill ha i en produktion av detta slag.


Denna föreställning håller högsta internationella klass och jag har svårt att tänka mig att motsvarande Broadway eller West End produktion kan vara så mycket bättre än detta och framförallt inte är när en internationell storstjärna som Peter Jöback flankeras av en hel ensemble av så otroligt duktiga artister som kämpar ända in kaklet trots både rekvisita och teknikstrul. Det får en att vilja ta av sig hatten för denna eminenta ensemble – Ingen nämnd, ingen glömd.


Det enda som egentligen går att klaga på är att en gammal byggnad som stora Cirkus ibland har en tendens att visa upp diverse ljud som jag har svårt att tro att det tillhör föreställningen. Teknikstrul är sådant som händer när det är live teater men om man sitter långt bak på parkett och hör ljud som låter som rinnande rör eller spolande toaletter kan man inte låta bli att undra över om stora Cirkus inte skulle må bra av en mindre renovering.


Men på det hela taget en mycket bra föreställning som har både en stor lysande stjärna i Peter Jöback och en fantastisk ensemble som håller hög internationell klass och detta parad med en varm och komisk historia gör detta till en av årets bästa föreställningar. Gå och se!

En värsting till syster

En värsting till syster

Var: China teatern, Stockholm

När: 9/11 2019

När man sjunger är början Do Re Mi – Sound of Music.


Den här musikalen borde vara stapelvara på musikalskolorna så snart rättighetsinnehavarna har släpp dessa rättigheter. Den är varm, humoristisk och har många kvinnliga roller med fin karaktärsutveckling. Det är helt enkelt en musikal man blir glad av och den känns inte förlegad eller mossig trots att filmen den är byggd på är från 1992.


Både musikalskaparna och översättarna har gjort ett fint jobb med att uppdatera filmen så att den trots den minst sagt uppseendekrävande huvudpersonen som ursprungligen spelades av Whoopie Goldberg klarar de förändrade förutsättningar världen har efter Me Too rörelsen med råge. Här finns till skillnad från Legally Blonde inga som helst spår av att förlagan har mer än 25 år på nacken och att handlingen utspelar sig ännu längre tillbaka vilket gläder undertecknad.


Man har hittat en perfekt huvudrollsinnehavare i Gladys Del Pilar och hon har all den scennärvaro som en Whoopie Goldberg kopia kräver i en musikal som denna trots att hon i en av scenerna får ”Uppmärksamhetsstopp” och det gläder mig att kunna konstatera att man på det hela taget har lyckats hitta en väldigt bra ensemble i alla roller.


Det finns egentligen väldigt lite att klaga på i denna feel good musikal där allt från ljud, ljus, scenografi till kostymer och projektioner fungerar fläckfritt denna premiärkväll. Därför kan jag ta detta utrymme i anspråk att berömma China teatern och dess kreativa team för de lågmälda och för musikalen passande sätt man sköter de många bakgrundsprojektionerna i denna föreställning. För de tar aldrig överhand eller blir påträngande så som de var nära att bli när man första gången hade denna teknik i Dirty Dancing. Det är därför med glädje jag kan konstatera en mycket stark utveckling på denna front under det gångna årtiondet.


Som ni säkert förstår är detta en musikal jag rekommenderar helhjärtat till alla som vill skratta och vara glada en kväll i höstmörkret. Den har allt och placerar sig på topplistan över China teaterns bästa produktioner de senare åren med råge och utan att skämmas för sig. Höj din röst och tala om för världen hur bra detta är.

Spelman på taket besök 2

Spelman på taket besök 2

Var: Dansens hus, Stockholm

När: 24/8 2019

Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? - Jesus Christ Superstar.

Spelman på taket var nog bra att se flera gånger och jag fick tack vare lite tur en chans att se igen och det var minst lika bra som förra gången vilket jag är väldigt glad för. Det gav mig också en chans att se över både scenografin och handlingen som sådant eftersom man ofta upptäcker mycket mer andra och tredje gångerna man ser något än man han med och smälta första gången.

Första akten är i denna uppsättning nästan en renodlad dansmusikal och det kreativa teamet har månat sig om att lägga in många och långa danspartier i de olika musikalnumren vilket uppskattas av en dansmusikal vän som undertecknad. Detta val förstärker också den dramatiska kurvan i verket och ökar tydligheten i huvudpersonens problem kring sina döttrars giftermål allteftersom föreställningen går mot sin klimax och scenografin blir mer avskalad och utsatt i andra akten.

Man utnyttjar fint den ganska avskalade och rudimentära scenografi man har även om jag fortfarande kan tycka att man kunde ha utnyttjat det träd som är en central del av bakgrundsscenografin på ett bättre sätt än att enbart utvisa årstidernas och stämningarnas gång i byn. Man hade till exempel kunnat använda detta träd i koreografin till ett av dansnumren eller som en fokus punkt i de yngsta döttrarnas lek.

Till det negativa hör också hur man undvek äldsta dotterns tilltänkta gemåls - byns slaktares känslor av att ha blivit åsidosatt i den andra akten och istället fokuserade enbart på de av dem valda männen. Här känns det som att man lämnade en potentiellt viktig sten orörd och jag hade gärna sett att man hade rotat mer i denna tråd.

Men det hindrar inte att denna musikal är lika lysande som aktuell och värt att se om inte annat för den duktiga ensemblen och de fantastiska dansnumrens skull. Detta verk har allt jag kräver av en modern berättande musikal och den tåls att se om igen om tillfälle erbjuds.

Spelman på taket

Spelman på taket

Var: Dansens hus, Stadsteatern, Stockholm

När: 19/8 2019

Minns i november den ljuva september.

Det här är höstens första inomhusteater för mig och det gläder mig att kunna konstatera att detta är ett verk av Kulturhuset Stadsteatern när den är som allra bäst.

Förutom den vanliga uppsättningen av duktiga skådespelare och dansare har man här en kreativ tanke som är vad detta verk kräver utan att gå det minsta överstyr eller tappa fokus från den historiska period musikalen utspelar sig och det gläder mig att kunna konstatera då denna musikal alldeles för lätt hade kunnat låna sig till en mindre lyckad uppdatering eller modernisering.

Trots att uppsättningen är fast förankrad i den aktuella tidsperioden har man ändå lyckats hitta en musikal som är rykande aktuell och har enormt mycket att säga oss nutidsmänniskor i denna era av utanförskap och nationalism. Huvudpersonens Terjes problem med balansen mellan det traditionella bondelivet och världens förändringar till något nytt skulle lika gärna kunna vara en syriansk flyktings balansakt mellan det gamla hemlandets traditioner och det nya landets löften om en ny värld eller för all del balansgången som de första svenska amerikanerna gick i samma fråga.

Detta blir därför en historisk kostymmusikal som ändå har otroligt mycket att säga oss nutidsmänniskor och det är på något sätt den moderna musikalen i sitt esse – En god representant för dess allra bästa sida.

Det är svårt att hitta något negativt i denna utmärkta skapelse men jag ställde mig något undrande till varför man har valt att ha ett träd med i scenografin när detta egentligen inte får någon inverkan på vare sig handlingen i stort eller det som sker på scen. Jag kan förstå symboliken med livets träd men det känns ändå som att man någonstans hade behövt återkoppla denna scenografiska detalj till något i handlingen på scen för att den referensen skulle falla på plats.

Vill man se en riktigt bra musikal i höst är denna väl värd att se och det visar återigen vad Kulturhuset Stadsteatern förmår när man är som allra bäst. Gå och se.

Kulturhuset Stadsteaterns höstpresentation

Kulturhuset Stadsteaterns höstpresentation

Var: Sergels Torg, Stockholm

När: 17/8 2019

Minns i November den ljuva September.

Som traditionen bjuder presenterar Kulturhuset Stadsteatern valda delar ur sitt höst program i mitten av Augusti och detta år är inget undantag. Man kombinerade detta med en workshop på temat hur publiken vill att Kulturhuset ska vara i fortsättningen och man hade också speeddejt med några väl valda Kulturhuset profiler med allt från Teateransvariga till skådespelare.

Som vanligt bjuder Stockholms egen teater på ett brett program med allt från den klassiska musikalen Spelman på taket (24 augusti) till ett unikt samarbete med Dramaten i form av Häxjakten (14 September på Elverket) och en mängd andra uppsättningar så som Tolvskillingsoperan och De Obehöriga.

Men i Kulturhuset finns det även utrymme för många andra verksamheter och i det breda programmet presenteras allt från utställningar på temat barns syn på framtiden till musikframträdanden under Fontänen och författarsamtal.

Är ni nyfikna rekommenderas ett besök på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida.

Musikalbonanza

Musikalbonanza

Var: Galärparken, Stockholm (Stolt Scenkonst/Parkteatern)

När: 3/8 2019

Du är ju vår musikalmaskot! - Adam Gardelin.

Det här var nog Prides bästa event för oss musikalnördar och vi fick en välbehövlig dos musikalmusik på det quera temat.

Det var intressant att ta del av en musikal "in the works" som Adam Gardelin är med och arbetar på och det är musikalen Pojkarna som baseras på en bok där några skolflickor hittar en magisk blomma som gör dem till pojkar och det låter som en väldigt bra pride musikal framöver.

Att Disneys Ringaren i Notre Dame var bra anade nog de flesta men efter att ha hört Martin Rhede Nord sjunga en av de mest kända låtarna därifrån på ett sätt som gav mig rysningar önskar nog fler än jag att vi finge en Stockholms uppsättning av denna föreställning framöver och gärna med Martin i  huvudrollen.

Bra var även låtarna ur Rocky Horror Show som Camilio Ge Bresky (generalen i Book of Mormon) bjöd på och det gjorde mig sugen på att se även den om denna sätts upp i närområdet.

Showen inledes med Lill Babs medley och vi fick även se ett utdrag ur Lizlie som är en rätt okänd musikal baserad på ett gammalt amerikansk yxmord med lesbiska förtecken och där var Frida Modén Treichl med och framförde en av duetterna på ett mycket bra sätt.

På det hela taget en mycket lyckad afton och jag hoppas på något liknande under nästa års Parkteater sommar. Vi musikalnördar behöver mer musikal under sommaren som oftast är den lugnaste perioden på året för oss.

Girls will make you blush

Girls Will Make You Blush

Var: Galärparken, Stockholm

När: 23/7 2019

Jag ska utforska livets andra stora mysterier istället: Kvinnor - Tillbaka till framtiden 2

Girls Will Make You Blush är liksom Swedish History X (X) och kärleken är fri en föreställning som får besökaren att tänka till efteråt och det känns som att det är något av Unga Klaras signum att få till sådana föreställningar.

Girls fokuserar på kvinnors stora frågor och tar upp ämnen som pubertet, sexliv och mens i ett tempo som gör att föreställningen känns mycket längre och mer innehållsrik än den dryga timme den är det krävs en hel del "skinn på näsan" för att man som kille ska kunna tillgodogöra sig detta.

Vilket är bland det bästa jag vet när det gäller den här typen av "insiktsfulla" föreställningar som berättar hur det är att leva i en värld jag bara kan föreställa mig men aldrig uppleva även om denna värld är mitt ibland oss på samma gator och torg jag går i dagligen.

Vi som tillhör den vita, manliga majoriteten behöver ibland en dos "realitycheck" och det som oroar mig mest i detta är att de män som verkligen skulle behöva se detta förmodligen aldrig kommer att bry sig om att ta sig till någon av gängets dito.

Ibland skulle man önska att någon av ovanstående föreställningar vore ett minimi krav för alla skolbarn i detta land eftersom det idag är alldeles för lätt att tro att alla har samma världsbild och förutsättningar som man själv har - Vilket detta visar att man inte har.

Som avslutning vore det kul att se hur Unga Klara skulle ta sig an en av mina favoritmusikaler som jag ännu inte har sett - Avenue Q. Den tar upp många intressanta ämnen och ger sig själv friheten att med hjälp av Muppet show liknande dockor ta en rolig och underhållande tagning på frågor som rasism och hur det är att vara gay.

Ni som får chansen och gillar ämnet bör definitivt gå och se både Girls och de ovan nämnda föreställningarna om ni får chansen.

Med Tintin mot månen

Med Tintin mot månen

Var: Sci Fi bokhandeln, Gamla Stan, Stockholm

När: 19/7 2019

Ska den där ta oss till månen? Det är ju som att lära Eiffeltornet dansa samba! Kapten Haddock.

Med tanke på Apollo 11s femtio års jubileum så bjöd Sci Fi bokhandeln in till ett Tintin föredrag på temat Kalkyls månraket vilket var ett mycket passande tillfälle för mig som gammal rymdnörd att fira denna tilldragelse.

Det slår mig ofta hur nära verkligheten skaparen bakom Tintin, Herge, kom med sitt mån album och även om mycket är fel i detaljerna så har han lyckats hitta överraskande rätt i de stora dragen och det är ett mycket jordnära album den fantastiska miljön till trots. Det finns inga aliens på månen och våra hjältar möter inga sagolika månvarelser utan man ägnar istället hela månvistelsen till att utforska det märkliga landskap man  har hamnat i precis som de verkliga astronauterna Neil och Buzz gjorde den gången för 50 år sedan.

Det är kul för en rymdnörd att på detta sätt blanda fakta och fiktion och det är något jag önskar att fler gjorde oftare i till exempel teater och film sammanhang. Jag skulle gärna ha gott på ett föredrag som handlade om verkligheten bakom fiktionens Book of Mormons Afrika eller hur pass bra Lejonkungens savann står sig det riktiga djurlivet. Fiktionen är helt enkelt en alldeles för bra ingång i det verkliga livet för att inte utnyttjas till en dos lärdom och kunskap när man ändå håller på.

Och just lärdom och kunskap är något som verkligen behövs i dagens värld där många har vitt skilda åsikter om hur världen ser ut och fungerar.

Lejonkungen 2019 (Spoilers!)

Lejonkungen 2019 (Spoilers)

Var: Filmstaden Scandinavia

När: 17/7 2019

Var vår gäst, var vår gäst – Skönheten och odjuret.


Det bästa med den här live action remaken av Lejonkungen är att man inte behöver sitta och undra över hur sjutton djuren klarade av att göra det man ljust såg dem göra på filmduken. Detta då mycket av det som karaktärerna utför är anpassade till sådant som ett ”riktigt” djur kan klara av på ett helt annat sätt än vad den animerade filmen var och det gör att jag inte behöver känna att ”förtrollningen bryts” någon gång bara för att det är ”riktiga djur” man ser. Det blir på något sätt som att det ändå är tillräckligt ”overkligt” för att man inte ska behöva oroa sig för film djurens väl och ve den realistiska filmningen till trots.

Detta är mycket snyggt gjort, någon sa att det stundtals känns som en naturdokumentär från National Gegraphics och det kan jag hålla med om då scenografierna och djurlivet stundtals är både bländande och verklighetstroget skildrat. Däremot hade den del av mig som är ett musikalfans önskat att man hade valt alternativet att filma denna film med mänskliga skådespelare som de olika karaktärerna ungefär som man gör på Broadway då det hade kunnat bli otroligt charmigt.

Jag såg den svenska versionen och de svenska röstskådespelarna sköter sig riktigt bra och sångerna är gjorda på ett sådant sätt att man stundtals sitter och ryser av välbehag när till exempel En värld full av liv eller Snart är det jag som är kung dundrar fram genom högtalarsystemet.

Men jag inte lika nöjd med filmversionen av en av mina absoluta favoritsånger från scenversionen – Scars mäktiga skurksång Var beredd blir nästan styvmoderligt behandlad här och är långt ifrån den pampiga dundersång den är i scenversionen – Även om både Scar och Hyenorna görs på ett magnifikt sätt i övrigt. Jag önskar att man hade valt scenversionen till denna film istället.

Men trots detta är denna film ett mästerverk väl i klass med Skönheten och odjuret och snäppet bättre än vårens Aladdin som även den höll en hög standard orientalismen till trots. Man njuter av de begåvade röstskådespelarna och det magnifika fotot där man klarat av att få till mycket naturtrogna lejon trots att det mesta torde vara gjort med CGI. Det blir därför en film jag gärna ser igen och gärna rekommenderar till alla som älskade den animerade originalversionen som kom i mitten av nittiotalet. Gå och se!

Elvira Madigan besök 2

Elvira Madigan besök 2

Var: Galärparken, Stockholm (Parkteatern)

När: 21/6 2019

Sorgliga saker hända ännu - Elvira Madigan.

Det som händer ibland när man ser saker flera gånger är att bitarna faller på plats på ett annat sätt än vid första besöket och det är jag glad att kunna konstatera att det gjorde i detta fall. Med det faller även slutet på plats och blir mer förståeligt och förtjänt för det unga paret.

Det känns dessutom som att jag tydligare kan hänga med i hur alla små och för sig otydliga kugghjul i handlingen bygger upp till en "Perfekt storm" som för dem mot slutet på ett sätt som inte kan undvikas.

Dock hade jag gärna sett någon scen som ytterligare förklarar hur fel det var för en ung adelsman att fly bort med en cirkusprinsessa och som gärna förtydligar hur hennes betraktade hennes flykt eftersom dessa två faktorer var en så avgörande del i katastrofens fullbordan. För från min nutidshorisont känns kanske inte deras visserligen dumma snedsteg tillsammans som ett starkt nog skäl att totalt bryta med respektive familj - Det gjorde det däremot i världen anno sent 1800 tal och det hade kanske föreställningen vunnit på att förklara för dagens teaterpublik.

Men det är kul när många små pusselbitar faller på plats på detta sätt och det är därför jag ibland kan känna ett behov av att se vissa föreställningar flera gånger. I en del föreställningar är det nämligen svårt för mig att uppfatta hur alla små detaljer bygger upp helheter på en gång utan det kräver oftast en andra sittning för att klarna helt.

Men det är kul att musikalen återigen uppmärksammas på Parkteatern och jag hoppas innerligt att man fortsätter med denna serie av sommar högtider för oss som är musikalmaskotar. Vi behöver något att fylla ut vårt behov av denna genre med innan höstterminen startar på stadens stora scener och Parkteatern fyller detta behov mer än väl. Väl bekomme!

Sommarlugnt.

Sommarlugnt.

Var: Ingenstans

När: Juni och Juli

Som ni vet är det sommaruppehåll på mycket av landets teaterverksamhet nu och jag har väldigt lite att göra under juni och juli förutom en och annan parkteaterföreställning och Lejonkungen som kommer i mitten av juli.

Har ni tips på sådant som bör recenseras under sommaren mottages det tacksamt.

Tänkte också passa på och tacka för allt jag har fått se under våren och på alla nivåer från proffsteatrarna till skol och amatörvärldens föreställningar. Jag har fått se både älskade favoriter, klassiska Disney filmer i ny tappning och spännande musikaler jag inte visste fanns innan de sattes upp och jag har haft olika åsikter om allt - Vilket är helt naturligt när man ser så mycket musikalteater som jag gör.

En extra eloge till Club Corner och WES som har stått för några av vårens mest minnesvärda konserter och Open Mic evenemang. Wicked, Jesus Christ Superstar och Hair var helt magiska upplevelser av några av mina absoluta favorit musikaler.

Väl mött i höst! Tacksamt Johan.

Elvira Madigan

Elvira Madigan

Var: Parkteatern, Vitabergsparken, Stockholm

När: 2/6 2019

Alla berättelser har en början, en mitt och ett slut.

Elvira Madigan är en nyskriven musikal av samma team som skrev Den allvarsamma leken och det märks eftersom denna håller en jämn och hög kvalitet genom hela berättelsen.

Elvira Madigan är cirkusartisten Hedvigs scen alter ego och därför har man valt att placera denna berättelse i en passande och färgglad cirkus miljö. Det gör att varje skådespelare blir lätt igenkännbar trots att man liksom i Stoppa världen låter de flesta av dem agera i olika roller genom hela berättelsen. Jag gillar när man har mycket att titta på i en scenografi och jag gillar också när kostymerna innehåller element av saga och fantasy vilket denna miljö inbjuder till.

Det är väldigt bra gjort men i de sista scenerna tar man inte tag i förklaringarna till varför huvudpersonerna beslutar sig för att göra denna berättelse till en tragedi tillräckligt för min smak. Jag hade gärna sett att man gått lite mer på djupet i hur Elvira och Sixten Sparre kom fram till en så drastisk lösning på sina problem som man gör här istället för att dra ut på ingressen till den avgörande scenen som man gör nu.

Nu känns det som att man lämnar ett par pusselbitar upp till oss i publiken att fundera på efteråt och möjligen är detta en av skaparnas tankar, att vi som ser ska få mycket att fundera på efteråt. I så fall har man gjort det mycket bra.

Men det är trots detta en varm och mycket sevärd föreställning som rekommenderas varmt till alla som gillar denna typ av romantiska berättelser. Det finns mycket att se och gilla och det som framförs gör mycket bra av en väldigt duktig ensemble.

Club Corner sjunger Hair

Club Corner sjunger Hair

Var: Pygméteatern, Stockholm.

När: 31 Maj, 2019

Det börjar verka kärlek banne mej.

Eftersom Club Corner of the Sky är ett AA möte för oss musikalälskare behövs det någorlunda regelbundna doser av detta vattenhål i det stockholmska nöjeslivet. Dessutom valde man i går att sjunga låtar ur en av mina favoritmusikaler - Hair.

Det är en av mina favoritmusikaler för att den är så lik min absoluta favoritmusikal Cats och precis som i denna behöver man en stor uppsättning begåvade artister och musiker för att göra Hair rättvisa. Det har man verkligen lyckats med på Club Corner och bara dessa artister och musiker är värda ett besök.

Jag gillar dessa tema kvällar med en första akt där man sjunger låtar från kända musikaler och en andra akt där man låter publiken gå fram och sjunga egna låtar enligt Open Mic formatet. Det blir en bra blandning där man först får en dos av en favoritmusikal och sedan får höra besökarnas utsökta framförande av andra musikallåtar.

Bäst bland andra aktens låtar var nog Gabbi och hennes väns framförande av For Good ur Wicked, en låt som får mig att gråta av lycka.

Jag hoppas att fler än "de redan frälsta" tar chansen att upptäcka Club Corner och dess kärlek för min absoluta favorit musik - Musikal. De håller högsta klass och artisterna som går fram och sjunger egna låtar gör det alltid väldigt bra.

Aladdin som spelfilm

Aladdin som spelfilm

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 29/5 2019

En helt ny värld – Aladdin.

Någon sa att Aladdin var fylld av Orientalism – Det vill säga att österländsk kultur skildrat med västerländska glasögon och synsätt och i detta vill jag ge dem rätt. Det är mycket förutfattade meningar kring hur araber ”ska vara” i denna Disney film.

Men det är också en film där en manliga huvudrollen (Aladdin) jagar sin stora kvinnliga kärlek i prinsessan Jasmine utan att hon för den skulle blir ett ”smycke karlarna slåss om” utan tvärtom är en aktiv och självständig tjej med stort hjärta och egen vilja. Vilket på så sätt gör denna Disney film modernare än många andra moderna filmer.

Detta är en bra och välgjord remake av den klassiska tecknade förlagan precis som Skönheten och Odjuret är och man har lyckats hitta en bra balans mellan den tecknade förlagan och de mänskliga skådespelarna som tack vare modern teknik kan göra det mesta som den tecknade förlagan kan och göra det bra. Det är på det här sättet som live action remakes av tecknade musikal films klassiker ska göras för att det ska bli bra.

Jag såg den svenska röstcastingen och de skötte sig överlag mycket bra. Anden, Aladdin och Jasmine får alla med beröm godkänt och samtliga huvudroller klarar av att  leverera den svenska översättningen mycket bra utan att det blir alltför stora skillnader jämfört med munrörelserna. Det sjungs dessutom mycket bra och jag njuter av sånger som En helt ny värld och En vän som jag.

Denna nya version av Aladdin rekommenderas varmt och det verkar som att filmmakarna på Disney har lärt sig hur de ska göra om sina tecknade musikal filmer så att det blir lika bra som Skönheten och odjuret nu och det gläder en musikalvän.

Själv väntar jag med spänning på den otecknade versionen av Lejonkungen i Juli men till dess tåls denna att både ses och ses om.

The Theory Of Relativity

The Theory Of Relativity

Var: S:t Eriks Gymnasiet, Stockholm

När: 21/5 2019

Sannolikt måste väl vara när något är nästan sant? Men bara nästan – Tage Danielsson.

The Theory Of Relativity eller Relativitetsteorin på svenska är en nyskriven musikal av Neil Bertram och Brian Hill som känns mer som en revy musikal i linje med Hair och Cats än den traditionella berättelse musikalen som Frozen eller Wicked. För här bjuds besökaren på en serie sånger och händelser som vid en första blick har ganska lite att göra med varandra mer än att ge en inblick i vanliga människors ovanliga vardag.

Den är varm och underfundig men precis som If/Then (Tänk Om) ingen skrattmusikal. I början bjuder man in till ett besök i en fysikklass där frågor kring relativitetsteori och rörelselagar tas upp – Frågor som sedan får relativt lite betydelse i övriga musikalen.

Det känns som att man för snabbt lämnar skolelevernas försök att förstå sig på modern fysik och istället väljer att visa inblickar i personers liv utifrån händelser en New York bo ser från sitt fönster vilket jag kan tycka är synd trots både intressanta och tänkvärda scener. Det skulle ha varit intressant att se hur eleverna hanterar situationer som kattallergi eller kakbak med bacillskräck. Teman som trots detta fungerar riktigt bra i berättelsen som den är nu och jag är mycket förtjust i de söta katterna i kattnumret.

Är det något man kan vara kritisk till i denna eminenta och underfundiga musikal är det den inlagda pausen som känns ett rätt onödigt avbrott i en ganska kort musikal. Denna musikal är ursprungligen skriven utan paus och jag tycker i allmänhet att sådana musikaler gör sig bäst utan paus.

Men det är ändå en musikal jag liksom If/Then gillar och som borde platsa utmärkt på Parkteatern. Den har mycket charm och värme och det finns mycket att se och gilla trots avsaknaden av insikt kring hur eleverna i fysikklassen hanterar resten av musikalen. Den känns väldigt modern och samtida även om jag stundom satt och letande efter låtar i mina favoritmusikaler som låtarna i denna liknade.

Dessutom är det alltid ett stort plus att ha med mänskliga djur som katter och hundar i en musikal oavsett allt annat och bara det gör undertecknad varm och lycklig. Men det är ändå inget som bör hindra någon med katt allergi (pun intended) tveksam till att gå och se denna. Det är trots allt en musikal som är både trevlig och välspelad på alla håll och att den utförs av begåvade gymnasieelever som har en god framtid i musikalvärlden gör inte saken sämre – Tvärtom.

Parkteaterns sommarprogram 2019

Parkteaterns sommarprogram 2019

Var: Runt om i stadens parker.

När: Juni till och med Augusti 2019

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min – Pippi Långstrump.

I mitten av maj är det en årlig tradition att Parkteatern presenterar årets parkteater program för sommaren och så skedde även i år i en Galärpark som prunkade av både försommar grönska och årets första sommarvärme. Det är ett säkert sommartecken och ett bra substitut under månaderna som de stora teatrarna inne i stan har semesterstängt.

I år bjuder man bland annat på en nyskriven musikal som bygger på berättelsen om Elvira Madigan och en burlesque revy signerat Robert Fux (Salong Fux). Dessutom bjuder man på en tänkvärd skolteater musikal jag såg på Scala i våras – Det syns inte och Girls Will Make You Blush från Unga Klara.

Det bjuds även på en helafton på temat Framtiden som avslutas med Albin Flinkas och Helge Skogs version av Aniara. Det dyker även upp två föreställningar på temat hund och barnen får som vanligt sitt genom trollkarlen Manne och Da – Da – Da- från dockteatern.

Men i ett så brett program som Parkteatern erbjuder finns något för alla och det bästa är att allt är gratis – Det är bara att komma som du är och njuta av det som erbjuds.

Made in Daggenham

Made in Daggenham

Var: Kulturama, Stockholm

När: 8/5 2019

När ditt hjärta börjar slå i samma takt som en trumma – Les Miserablés

Detta är en musikal som verkligen ligger i tiden och som med tanke på efterdyningarna kring Me Too rörelsen borde sättas upp oftare både på landets skolor och vår stads stora scener. För Made in Daggenham skildrar en grupp kvinnliga arbetares kamp för lika lön i det sena 60 talets Storbritannien och det är en kamp som pågår än i denna dag.

Man använder sig av en dramaturgi som i mångt och mycket påminner om en av Stadsteaterns stora succéer Billy Elliot och man skulle rentav kunna kalla denna en systermusikal till Billy men med fokus på de kvinnliga arbetarna i Fords fabrik i Daggenham istället.

Det jag gillar hos Kulturama är deras förmåga att leta fram relativt okända musikaler och göra dem på ett sätt som gör att mitt musikalhjärta skriker efter fler och större produktioner av dessa okända pärlor och det gäller i synnerhet denna musikal som både är charmerande, fint koreograferad och lysande aktuell utan att för den skull överträda några av ”feelgood musikalens” bekvämlighetszoner.

Jag uppskattar också sättet man koreograferat en buss/tåg scen och de två svartklädda assisterna till premiär ministern på liksom en av scenerna i krogmiljö. Det är nyskapande, finurligt och gjort på ett sätt som passar väldigt bra in i den varma men ändå skavande stämning man vill skapa.

Man håller hög ”Kulturama klass” på skådespeleri och sång men det känns ibland som att man har svårt att komma runt det som ofta är skol uppsättningarnas enda nackdel jämfört med de stora proffs och amatör teatrarna och det är att alla eleverna i ensemblen är i samma ålder – Vilket naturligtvis kommer sig av  att de går i samma skola eller klass.

Ska man då gå och se denna utmärkta skolmusikal? Det rekommenderar jag absolut att man gör om man gillar verklighetstrogna feelgood musikaler som tar avstamp i aktuella frågor och dessutom var svag för Billy Elliot när denna gick på Stadsteatern. Det är dessutom ett utmärkt tillfälle att se vad morgondagens stjärnor på landets musikalscener kan åstadkomma till ett pris som inte borde avskräcka något att göra ett besök i Hammarby Sjöstad.

Min fantastiska vännina

Min fantastiska vännina

Var: Årsta folkets hus teater, Stockholm

När: 30/4 2019

Att mötas är att dö en smula.

Min fantastiska väninna är byggd på en serie romaner av Elena Ferrante och utspelar sig i Italien där Lenu och Lila blir bästa vänner genom hela livet trots väldigt olika förutsättningar. Den ena blir hyllad författare och den andra hunsad hemmafru vars liv författaren tar väldigt mycket, ibland för mycket, inspiration för.

Det är en rolig och underhållande pjäs där de båda kvinnornas liv är omväxlande och har många oväntade vändningar i ett oroligt efterkrigs Neapel. Det är mustigt och man blandar trasiga relationer med storpolitik och maffiaanhängare i ett tempo som gör det svårt att tro att man ska hinna med allt trots den långa speltiden på knappa fyra timmar.

Vilket för mig till den enda egentliga kritiken av denna mycket begåvade pjäs och det är dess längd. Man har kokat ner original uppsättningens två pjäser till en och tagit bort en del bi handlingar på vägen för att få plats med detta och trots det känns det som att fyra timmar inte riktigt vill räcka till för att berätta alla fyra böckerna kronologiskt.

Jag tror man hade kunnat göra detta ännu bättre genom att behålla de två delarna originaluppsättningen hade eller möjligen tagit till musikalens förmåga att komprimera komplexa och tidskrävande handlingar till en kort sång.

Men det som är kvar är ändå väldigt bra och man blir stolt över att ensemblen klarar av att leverera ett sådant förstklassigt ljud utan minsta lilla mikrofonmygga. Visst är lokalen liten och har väldigt bra akustik men att ljudbilden inte ”darrar på manschetterna” det minsta lilla igenom en knappt fyra timmar lång föreställning är en enorm prestation i dagens värld där man knappt kan spela en del musikaler utan ett avancerat ljudbord. All heder åt ensemblen och det kreativa teamet för detta.

Ska man då gå och se denna? Klarar man av föreställningens läng och älskar bok förlagan är det absolut ett måste men den rekommenderas även varmt till alla som gillar underhållande relationsdramer.

Klösiga katters klubb besök 2

Klösiga Katters Klubb besök 2

Var: Teater Påfågeln, Stockholm

När: 27/4 2019

Bara Jellikles gör som Jellikles vill - Cats.

Klösiga Katters Klubb är en barnteater föreställning för 3 till 6 års åldern och handlar om 3 katter som bildar en hemlig klubb och till slut inser att alla får vara med i klubben och att ingen bör lämnas utanför.

Den innehåller mycket bus och roliga påhitt för de allra minsta men för mig som vuxen är det framförallt en varm och underhållande musikteaterpjäs om katter - Ett litet miniatyr Cats om ni så vill. Miniatyr i dubbel bemärkelse eftersom längden bara är en dryg halvtimma.

Vilket för mig till denna föreställnings enda minustecken - Längden. Jag som vuxen vill inte att det ska vara slut redan och jag vill veta mer om vad Kattja, Kattnis och Kattmandu råkar ut för på deras bakgård. Men samtidigt är detta en väldigt bra längd för en föreställning för de allra minsta barnen och det verkar vara lagom kort för att de inte ska tappa tålamodet.

Denna föreställning är ett måste för alla teaterintresserade barn och även vuxna som gillar katter och deras nio liv. Här finns mycket att roas av och titta på även för oss som passerat 6 års gränsen med råge.

Jesus Christ Superstar enligt CC och WES tagning 2

Jesus Christ Superstar enligt CC och WES tagning 2

Var: Pygméteatern, Stockholm

När: 20/4 2019

Buddha är han där du är? Kunde Mohamed flytta berg? - Superstar, JCS.

Tack vare en gratis biljett fick jag chansen att se denna underbara version av Jesus Christ Superstar igen och det var med glädje jag kunde konstatera att ljudet precis som förväntat var mer klart denna gång och det tillsammans med att jag satt på en plats där orkestern påverkade ljudbilden mindre gjorde stor skillnad i upplevelsen av denna fantastiska musikal, framförallt i första akten.

Det första man måste uppmärksamma är hur mycket personkemin mellan Jesus och Judas betyder i denna musikal och här har man hittat en duo som är allt man kan önska av ett par. De har en så bra personkemi ihop att jag skulle älska att se dem som Javert och Jean Valjean i en gender bender version av Les Miserablés för att ta ett näraliggande exempel där en sådan version kan fungera. Eller som de två kvinnliga huvudrollerna i Chicago för att ta ett annat.

Men man har även hittat en ensemble som inte skäms för sig i något sammanhang och Maria, Kajafas och Annas är fullträffar i sina respektive roller vilka lyfter hela musikalen till oanade höjder tillsammans med de många lärjungarna och West Ends kör. Även Herodes och Pilatus tillför mycket djup och artistkunnande till denna utmärkta show där man egentligen skulle vilja nämna alla vid namn men det skulle ta mer plats än vad som finns här. Jag nöjer mig med att säga att oavsett roll gör ni det hela väldigt bra.

Jag hoppas att Adam Gardelin som ursprungligen satte upp denna version tillsammans med Musikalkontoret och West End Stockholm kan hitta fler tillfällen för dessa artister att lysa i framöver. Jag är ofta en smula reserverad till "blind casting" men med dessa artister som bas i en ensemble kan jag inte annat än att kapitulera och ha ett öppet sinne för alla möjligheter. Bring on the show!

Jesus Christ Superstar enligt Club Corner och WES

Jesus Christ Superstar enligt Club Corner och WES

Var: Pygmeteatern, Stockholm

När: 19/4 2019

Min gud, jag är törstig - Jesus Christ Superstar.

Club Corner of the Sky tar hjälp av West End Stockholm och gör upp Adam Gardelins Gender Bender version av Jesus Christ Superstar i Open Mic format några påskvällar i april och det är så underbart att se denna version igen med de flesta av solisterna kvar från sommarens Eric Ericssson uppsättning.

Eftersom Jesus Christ Superstar är genom sjungen gör den sig riktigt bra i detta format och man får i princip höra hela musikalen med hjälp av solisterna och West End Stockholms kör. Det formatet påminner mycket om Göta Lejons konsert version med Ola Salo som Jesus fast med kvinnliga artister i de flesta rollerna. 

Det är på det hela taget ganska litet jag saknar från de fulla versionen och det är på grund av att Jesus Christ Superstar lever väldigt högt på sina sånger och sin musik. Med dessa begåvade solister sjungandes musikalen näst intill komplett blir det inte annat än fantastiskt trots att man inte ser de faktiska scenerna utspelas framför sig. Men det tycker jag inte är någon större förlust i just denna musikal.

Däremot försvinner solisternas sång ibland i musikens ljud där jag satt och det var stundtals svårt att höra vad som sjöngs - Framförallt i första akten. Det är inget ovanligt när det är premiärkväll inför publik och det är också lätt hänt när man sitter nära orkestern i en liten lokal som Pygméteatern men man önskar att det på något sätt gick att hantera den ljudmässiga över föringen från en tom replokal till en fullsatt salong på ett annorlunda sätt. Men det är trots allt sådant som hör tidiga rep och första föreställningar till och det är något som alla som ofta går på rep är vana vid att uppleva.

Men det är på det hela taget en mycket bra Open Mic av en mycket bra musikal som är alldeles förträfflig att framföras just i påskhelgen. För är det någon musikal jag som musikalfans vill höra en långfredag så är det just denna. Ni som inte har sett denna version ännu bör skynda er att  se denna och jag lovar er att ni inte kommer att bli besvikna om ni alls har något tycker för Andrew Lloyd Webbers mästerverk.

Legally Blonde enligt SMU

Legally Blonde enligt SMU

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 12/4 2019

It takes a fool to remain sane – Ola Salo.

I Legally Blonde kämpar blondinen Elle för att komma igenom det amerikanska topuniversitet Harvard trots att hon är en blondin som slår knockout på männen genom sitt utseende mer än sin kunskap i juridik. Detta gör hon för att hon är kär i killen som dumpade henne för att ”gå vidare” – Warner.

Om detta låter som en musikal som inte har åldrats med välbehag är det inte förvånande och första akten innehåller flera delar som borde få vilken Me Too kvinna som helst att ta sig för pannan. Den söta och Playboy inspirerade kanindräkten Elle använder när hon tror att hon ska på en maskerad ger ytterligare vatten på denna kvarn.

Men musikalen tar sig efter hand som Elle förvandlas till en begåvad och kunnig advokat och när hon på slutet använder sina skönhetskunskaper för att bräcka åklagaren i en rättegång känns den modern och samtida. Vilket räddar denna musikal från att vara förlegad i den samtida musikalvärlden. Här finns trots flera snedsteg en kvinnlig frigörelse kamp och kämpaglöd för allas rätt att vara sig själva även om det innefattar att vara en blondin som gör att denna musikal går att spela på ett framgångsrikt sätt även i vår jämställda tid.

Musikalen har bra musik och många av låtarna är både underhållande och komiska vilket förstärks av de duktiga artister SMU har detta år. Artisterna är med på noterna när de guidar oss i publiken från stränderna i Los Angeles området till lektionssalarna i Harvard och man gör det på ett självsäkert och distanserat sätt som förstärks av att den hårda advokaten Callahan spelas som en kvinna och att man använder mobiltelefoner istället för de fasta telefoner man annars använder i denna musikal.

Däremot känns denna musikal väl amerikansk när Elles mentor drömmer om ”irländska” säckpipor och när rättegångsdeltagarna försöker avgöra om en poolskötare är ”europé eller gay” vilket vi från Europa kan tycka känns mindre kul det komiska anslaget till trots. Här skulle skaparna av denna musikal ha behövt förtydliga att det (om så är fallet) är avsett som ironi istället för seriös komik.

Bör man gå och se denna musikal om man får chansen? Kan man leva med dess svagheter är det självklart och de duktiga artisterna på SMU är i sig värda en resa som Guide Michelin säger. Den är kul och underhållande och det finns många bra låtar som är både underhållande och sevärda.

Shakespeare In Love på Dansens hus

Shakespeare In Love på Dansens hus.

Var: Dansens Hus (Stadsteatern) Stockholm.

När: 11/4 2019

Det är en musikal! - Musikal, Something Rotten.

Shakespeare In Love har flyttat till Dansens hus på grund av Kulturhusets renovering och förutom en chans att se om en mycket bra föreställning så var detta framförallt en chans att besöka Stadsteaterns nya huvudscen.

Det var intressant och själva scenutrymmet verkar ha mycket likheter med stora scenen på Kulturhuset och det känns nästan som att man har använt denna scen som förlaga när man gjorde Kulturhusets scen. Jag kände också historiens vingslag eftersom det var här på Dansens hus som Stadsteatern föddes en gång i tiden och jag tror att Stadsteatern kommer att trivas bra här.

Själva föreställningen var lika bra som förra gången och det var kul att se om denna efter att ha sett Something Rotten i Karlstad - En föreställning som vore mycket kul att se på Stadsteatern. Båda föreställningarna handlar om teaterikonen William Shakespeare och hans verk och båda är mycket underhållande och roliga även om Something Rotten tar priset i skrattfest kategorin.

Man väver in en av Shakespeares mest älskade pjäser Romeo och Julia väldigt bra i handlingen i och med Wills försök att skriva denna succé i en värld där kvinnor inte tillåts uppträda på en offentlig scen. Vilket i sig gör denna föreställning mycket aktuell. Huvudpersonen Viola får kämpa mot både fördomar och förtryck och hennes kamp för att få stå på en scen tillsammans med sin älskade är lika berörande som Romeo och Julia är.

Finns det något negativt är det att denna föreställning är på den längre sidan. Man har med flera musikstycken i föreställningen men det är ett upprepande av samma poem i samband med flera scenbyten och tillför egentligen inget till berättelsen i sig. Det skulle vara intressant att se vad man skulle kunna göra med denna föreställning i musikalform och jag tror att det då skulle gå att kunna korta ner föreställningens längd genom att effektivisera handlingen och minska tiden som går åt till scenbytena.

Men det hindrar som sagt inte att denna föreställning är mycket intressant för alla oss som älskar Romeo och Julia och dess musikalversion West Side Story. Det finns många intressanta meta nivåer att hålla reda på och njuta av här vilket förhöjer upplevelsen rejält för en teaternörd som jag är. 

Songs From The Shows

Songs From The Shows

Var: Engelska Kyrkan, Stockholm

När: 30/3 2019

Kan du höra folket sjunga? – Les Misérables

Våren är en högtid för alla oss som gillar musikalkonserter och det finns allt som oftast minst en sådan att gå på för de som vill ha prov på musik från olika musikaler.

I Songs from the shows bjöd de tre solisterna och två körer oss på en palett av sånger från bland annat Les Misérables, Chess, Mamma Mia och The Greatest Showman. Min favorit var utan tvekan I Dreamed A Dream från just Les Misérables – Som för övrigt går att se som tv serie format på SVT.

Kyrkor som Engelska kyrkan bjuder för övrigt på ovanligt bra akustik och det alltid ett nöje att höra skönsång i sådana lokaler. Det måste vara något i lokalernas utformning som bär fram ljud ovanligt bra och därför önskar jag att man kunde sätta upp passande musikaler i stadens många kyrkor oftare. Jag har bara sett två musikaler i tre uppsättningar – Joseph And The Amazing Technicolor Dreamcoat och Jesus Christ Superstar och jag skulle gärna se fler just på grund av akustiken.

För alla er som vill höra bra musikalmusikalmusik till en låg kostnad är det väl värt att titta på om det finns en musikalkonsert i ert område. Det bjuds ofta på en palett av musik från många kända och okända musikaler och det är ett bra sätt att hitta nya favoriter man vill se när de sätts upp – Eller höra gamla favoriter igen.

Det syns inte

Det syns inte

Var: Scalateatern, Stockholm

När: 26/3 2019

Kan jag bara vara jag? Lejonkungen 2

Det syns inte är en föreställning som tar upp många bra ämnen för både unga och vuxna. Det handlar om skolflickan Hannah som blir alltmer frånvarande i skolan vilket ökar pressen på hennes kamrater, lärare, föräldrar och syskon som samtidig har att hantera sina vardagsproblem. Problem som ofta har att göra med hur vi kommunicerar med varandra i dagens era av mobiltelefoner och sociala medier.

Man håller en bra nivå för unga och det är många referenser från företeelser som unga gillar med allt från danserna i Fortnite (ett dataspel) till sociala medier vilket gör att man som vuxen måste vara ganska väl insatt i dagens ungdomsvärld för att ha fullt utbyte av denna musikal.

Föreställningen tar cirka en och en halv timme med några minuters avslutande föreläsning av en av skaparna på slutet och det kändes att det var ungefär på gränsen av vad den ungdomliga skolpubliken hade tålamod till för denna typ av föreställning.

Ska man önska något av denna utmärkta föreställning vore det att ge några av karaktärerna kring huvudpersonen Hannah lite mer utskurna karaktärsdrag än de har nu. De är visserligen fint porträtterade men blir kanske lite väl skissartade för att jag ska kunna investera mina känslor i dem fullt ut.

Men på det hela taget är detta en bra och aktuell föreställning som många unga behöver se mer än man kan tro. Man tar upp aktuella och berörande frågor på ett varmt och underhållande sätt ungefär på samma sätt som Avenue Q gör – Men utan att vara så fullt med vuxenhumor.

Rekommenderas varmt till alla som vill ha en bra och underhållande ungdoms musikal att se på och gärna då i sällskap med sina ungdomar. Det kan även vara en bra ”diskussionstart” för skol och fritidsklasser som vill ta upp dessa ämnen på skolschemat.