Gentlemannen

Gentlemannen

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 24/1 2018

Nu är han så död som någon levandes person kan bli – Ronja Rövardotter

Gentlemannen – Eller A Gentlemens Guide to Love and Murder som den heter i original är en varm och underhållande komedi som utspelar sig i brittisk överklass när 1900 talet var ungt. Här följer vi en ung oäkta son till en av Storbritaniens förmögnaste släkten oc h hans kamp för att ta sin plats bland som greve och den kampen går genom ett antal mord på karaktärer som alla spelas av Henrik Dorsin.

Men denna kamp är gjord med sådan värme, humor och självdistans att ingen behöver vara rädd för att det är på riktigt eller det minsta otäckt. För det är sällan som en så blodig historia har varit så underhållande och haft en sådan självdistans till sitt eget ämne.

Detta är gjort för att man ska skratta åt huvudpersonens tafatta försök att ta 8 väl valda medlemmar av det adliga huset av daga och själv ta sin enligt honom rättmätiga plats som husets 9 greve och rättmätiga överhuvud – Och skrattar gör man. Både åt galenskaperna på scen och skådespelarnas komiska pikar åt sitt eget yrke. Det är mer än en gång man som teaterintresserad åskådare sitter och ler åt en eller annan referens till teaterlivets mysterier.

Det jag blir mest imponerad över är Henrik Dorsin och ensemblens många karaktärer och ständiga kostymbyten genom hela denna föreställning. För i de 9 karaktärer som Henrik spelar denna afton har han lyckas hitta ett unikt skådespeleri och röstläge till var och en vilket i sig är imponerande. Då har vi ännu inte nämnt alla karaktärer som ensembleskådespelarna måste göra varje kväll – Jag tror det är minst ett dussin sådana bara i första akten.

Men denna musikal som verkar äldre än vad den är har en väldigt brittisk humor och utspelar sig i en brittisk överklass som alla kanske inte har en naturlig koppling till även om alla säkert kan ha sympati för huvudrollens strävan att nå den makt och rikedom han anser sig ha födslorätt till vilket i sig kan vara ett ganska aktuellt tema. För en utomstående kan det verka rätt svårt för en svensk publik att hitta igenkänning hos en alltför brittisk överklass i en sedan länge begraven tid.  Här är möjligen ett av få tillfällen då en musikal hade vunnit på att flyttas närmare vår egen tid och vårt eget land.

Men kan man leva med det är detta en mycket rolig och underhållande föreställning som jag varmt kan rekomendera till hugade och framförallt sådana som liksom undertecknad uppskattade Emmi Christensson i förra årets Fantomen på Operan uppsättning eftersom hon är med även i denna uppsättning.

Ronja Rövardotter enligt Stadsteatern tagning 2

Ronja Rövardotter enligt Stadsteatern tagning 2

Var: Kulturhuset Statsteatern Stockholm
När: 23/1 2018
Vaffo gör di på detta viset? - Ronja.


Jag älskade den här versionen av Ronja när den gick för ett par år sedan därför att det var första gången jag såg ett kreativt team (Ronny Danielson) få helt fria tyglar att göra en Astrid Lindgren berättelse på sitt helt egna vis utan att vara bunden av förlagan - Filmen eller boken. Det är en förälskelse som har stått tidens prövning och det är fortfarande lika upplivande att få se denna värld leva fult ut i en steampunk inspirerad miljö.


Lägg till detta pausen där man får mingla med ett helt gäng rövare från Mattisborgen och dagen blir fulländad. För är det något jag saknar i den professionella teatervärlden är det just fler chanser att låta skådespelare och publik mötas medan skådespelarna är i sina roller och har sina kostymer på sig. Det måste vara en helt oslagbar upplevelse för ett barn att för första gången stå öga mot öga med en livs levande Mattisrövare samtidigt som denna har på sig en kostym som representarar allt vad teatern av idag kan erbjuda i sagolika kostymer. Vilket bättre sätt att introducera första gångs besökarna till det magiska teatervärlden finns det egentligen? Bara dessa besök i faoajen under pausen gör att denna pjäs förtjänar högsta betyg.


Det är överlag mycket bra och övertygande skådespelarinsatser i denna ensemble och det enda negativa jag egentligen kan komma på är att musiken kanske inte är helt i mitt tycke även om många av publikens barn verkade uppskatta den energiska blandningen av hip hop och Dj låtar ganska mycket. Det var stundtals ett riktigt skönt gung i bänkraderna under slutet av pausen.


Ska man ta med sina barn på en föreställning denna vår och är man samtidigt nyfiken på hur nyskapande och kreativ teaeter "som inte ser ut som det ska" från bok och film är när den är som allra, allra bäst ska man gå och se Ronja Rövardotter i vår. För detta är högkvalitativ teaterkonst av bästa märke.

American Idiot enligt VRG

American Idiot enligt VRG

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 12/1 2018

Wake me up when september ends – American Idiot.

Trots bra insatser från alla inblandade var inte American Idiot när den gick på Cirkus för ett par år sedan någon av mina absoluta favoritmusikaler och jag tyckte bland annat att för få kvinnliga karaktärer namngavs och att det var för lite dialog som bar upp handlingen mellan låtarna.

Därför är jag glad att kunna konstatera att denna uppdaterade version har fått något mer dialog och satts i ett sammanhang som för mig känns mycket intressantare. Där ursprunget utspelade sig året efter 9/11 har man här valt att lägga den något år in i framtiden och belyser tiden före det amerikanska valet år 2020. Det gör att man får en mycket tydligare spegling av den tid vi lever i nu och den splittring den amerikanska väljarkåren upplever efter det senaste valet.

Det är fortfarande lika få kvinnliga karaktärer namngivna men de extra dialogsekvenserna gör mycket för att man lättare ska kunna hänga med i och förstå berättelsen som framförs via sångerna. American Idiot framstår på så vis som en mycket mer komplett berättelse än vad jag upplevde att den var förra gången.

Sångerna i sig är bra och välskrivna – Men de känns inte som att de är en egen berättelse så som sångerna i till exempel Cats gör. Därför behövs dialogen som ett medel att framföra berättelsen man vill visa på scen och det gör att jag tycker att man här får mycket mer av ett sammanhang än man fick förra gången – Plus att detta känns som en musikal som blir lättare att förstå och begripa ju fler gånger man ser den.

Som vanligt när jag ser en Viktor Rydberg Gymnasiets musikal blir jag imponerad över kvaliteten de medverkande och det kreativa teamet bakom denna musikal har. Det är inte mycket som behöver tillföras för att detta skulle kunna bli en professionel uppsättning på till exempel China teatern och då får man inte glömma att detta är vanliga gymnasieelever som är handplockade från tre av VRGs gymnasieskolor och som inte har mer gemensamt än en brinnande passion för teater och musikal och de lyckas ändå producera en serie musikaler som håller nästintill professionel privatteater kvalitet. Det är imponerande och det är anledningen till att jag återkommer till VRGs produktioner på Maximteatern år efter år.

Denna musikal är i första hand en rock and roll musikal och rekomenderas varmt till alla älskare av denna typ av musik. Men man bör inte ta med de yngsta barnen på denna eminenta musikal då det referas till mycket som kanske inte är sådant barn i den yngre åldergruppen bör höra.