Cats i Blackpool
Var: Wintergarden Opera House - Blackpool UKNär: 25-26 aug 2015
Let the Memory live again! - Memory, Cats.
Som alla vet har jag ett mycket varmt förhållande till min favoritmusikal Cats och det här var 26, 27, och 28 gångerna jag såg den. Trots det var jag mycket nervös och spänd innan eftersom det delvis var en helt ny version som sattes upp där två av mina favoritlåtar hade fått ett helt nytt utförande och de bilder och youtube klipp jag hade sett innan verkade inte så lovande.
Men jag är glad över att kunna konstatera att Cats fortfande är samma totalmagiska helhetsupplevelse som det var innan och att jag faktiskt kan gilla de nygjorda sångerna ganska mycket även om de inte riktigt når upp till orginalets nivå. Men det kanske inte är att vänta heller eftersom jag sett den versionen 25 gånger och älskar den över allt annat?
Till att börja med har Rum Tum Tugger besökt Heaviside Lair och kommit tillbaka som Rapp artist. Det funkar riktigt bra även om jag inte är det största rapp fanset som finns och har rätt svårt för den typen av musik överlag. Det är bra gjort och de flesta/alla katterna får vara med och sjunga en eller ett par av replikerna i hans poem istället för att några få ska få sjunga hela som det var tidigare. Det tillsammans med originalets verser gör att jag faktiskt kan gilla denna sång trots allt. Dock har jag lite svårt med avslutningen där Tugger tar över och börjar rappa om att han är "The Jellicoolest cat" vilket trots att det är utmärkt utfört och väldigt svängigt inte riktigt platsar in i musikalen eftersom det är en nyskriven sekvens som inte finns med i TS Elliots diktsamling. Cats bygger nämligen nästan helt på hans diktverk och att ta med en helt nyskriven sekvens som inte är hans dikter känns lite sådär hur bra gjort det än är. Men totalt sätt är Tugger väldigt mycket bättre än jag fruktade eller ens hoppade på att det skulle kunna vara efter all kritk som fansen har riktat mot ändringarna. Men jag saknar hans showande och dansande ute i publiken enormt mycket.
Den andra stora ändringen är att en av mina favoritlåtar Growltiger har fått ett helt nytt utförande och utseende. Den färgglada och tidlösa piratparodin som jag älskade har förvandlats till en jämngrå och mer realistisk "Cat militia" grupp och dessutom har balladen om Billy McCaw helt utgått vilket gör att min favoritfigur Lady Griddlebone har fått se sin scentid kraftigt reduserad. Vilket gör ett stort fans av henne ganska ledsen. Dessutom gör hon inte längre sina entreer från publiken utan kommer in från en stegliknande anordning på scenen vilket nästan får mig att börja gråta av saknad. Hennes entreer var det jag såg mest fram emot under andra akten och jag har den goda ladyn som en absolut favoritkaraktär. Hon är fortfarande lika rolig och numret är mycket bättre än jag trodde men trots allt saknar jag hennes sprudlande livsglädje och publikinteraktion enormt.
Cats är en musikal som lever högt på interaktion och ännu mer i england än i sverige och då är det synd att ta bort två av de mest klassiska momenten och göra den mer "svensk". Hade jag kunnat ändra något i denna nya version så hade det just varit att ta tillbaka dessa två publikinteraktioner.
Men på det hela taget är Cats en helhetsupplevelse jag även i fortsättningen kommer att njuta varje gång jag ser. Jag hoppas och ber till den eviga katten att Cats kommer till Stockholmsområdet föramöver nu när det finns en nygjord version att visa upp. Det vore en sann önskedröm att få se vad nya och gamla skådespelarbekanta kan göra med denna variant och vi behöver dessutom ha en ny översättning som kan ta över efter Ingela Pling Forsmans underbara översättning. Vem vågar ge sig i kast med detta?
