Madicken på Junibacken

Madicken på Junibacken

Var: Intiman, Stockholm

När: 17/12 2016 (Genrep)

Du är inte klok, Madicken! – Elisabeth

Kålles återkommande Astrid Lindgren föreställningar på Intiman varje jul torde vara ett guldkorn för alla barn som vill ha en stunds underhållning inför julstöket eller under ledigheten i helgerna. Kålle och hans gäng har gång på gång visat en beundransvärd förmåga att leverera helgjutna föreställningar som är exakt vad alla barn och vuxna förväntar sig av en Astrid Lindgren föreställning på högsta nivå.

Vilket osökt leder mig in på det som jag efter ett antal besök på olika sådana är mest skeptiskt till –Nämligen att i stort sätt alla ser nästan likadana ut och att Saltkråkan som äger rättigheterna till Astrid Lindgrens många teaterpjäser har stenhårda krav på hur allt ska se ut och vad varje kreativt team får göra med sin pjäs. Det gläder alla barn som får exakt vad de förväntar sig men en teaterapa som undertecknad kan ändå inte låta bli att undra något över vad som hade kunnat varit om Kålle och hans gäng fått full frihet att göra något eget av Madickens underbara värld?

För det man gör och gör bra är att man i princip (som jag har förstått det) spelar upp några väl valda scener ur filmen/filmerna för oss som besöker Intiman och där kan jag sakna det jag gillar bäst med en god teaterpjäs eller musikal baserad på känd förlaga – Nämligen att få reda på mer om eller få ökad förståelse för de olika karaktärerna. Eller kanske rentav få se i förlagan mindre karaktärerer få mer svängutrymme och karaktärsutveckling.

Men med det sagt kan jag slå fast att detta är bra och görs efter förutsättningarna så bra man kan förvänta sig. Jag och alla barn i salongen hade mycket roligt och jag njöt av alla talangfulla barn som i dessa föreställningar får stå i förgrunden och glänsa. Är det något jag gillar hos Astrids pjäser och musikaler och det som trots alla mina dupier gör att jag ändå återkommer år efter år är det just att det är barnen som står i centrum och att dessa barn alltid spelas av enormt talangfulla, begåvade och skådespelarskickliga barn.

Så vill man få en stunds underhållning och samtidigt få reda på vad begåvade och skickliga barn och vuxna kan göra på en teaterscen är detta väl rekomendabelt trots att jag inte kan låta bli att undra vad det hade kunnat vara med lite större frihet. Men det är sådana undringar som säkert inte många andra har när de nöjda och glada går hem efter denna helaftonsföreställning. Gå och se!

Mio min Mio

Mio min Mio

Var: Kuturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 14/12 2016 (Repetition)

Om vi ändå inte vore så små – Jum Jum.

Barn kan vara förvånansvärt stökiga före föreställningen och under pausen men i detta fall knäpptysta under föreställningen vilket undertecknad tackar för. Men man kan lugnt konstatera att föreställningen ändå var värd detta eftersom den var mycket bra och underhållande rakt igenom, om än inte lika nyskapande som förra årets Ronja.

Bo Wilhelm Ohlsson transporteras till Landet I Fjärran när han hittar en ande i en flaska och blir Mio min Mio (Tove Edfeldt) som tillsammans med bästa vännen Jum Jum (Bahodor Foladi) ger sig ut på en äventyrlig färd med målet att strida mot den onda riddar Kato (Jörgen Thorsson) som alla i Landet i Fjärran och Landet Utanför är rädda för. På vägen möter han en mängd figurer som hjälper honom och Jum Jum frammåt på sin episka färd mot det slutliga mötet med Kato i hans borg i Landet Utanför.

Boken följs troget av dramaturgen Kristina Lugn och man får som publik uppleva många spännande miljöer och fantasirika karaktärer även om man kanske kunde önska att man gav några av de begåvade skådespelarna som nu är med i en eller två scener mer att göra. För här är Väverskan, Gubben Eno och Svärdsmidaren biroller knappt värda namnet även om de fyller sin roll i berättelsen och gör det bra. Inte ens Mios älskvärda fader Konungen (Gerhard Hoberstorfer) får på grund av berättelsens episka karaktär en särskilt framträdande roll. Här hade man nog kunnat göra en hel del med att låta skådespelarna spela flera roller eller förstärka dem och ge varje skådespelare mer svängutrymme än vad som förekommer i boken. Även Miramis (Mios älskade häst) hade kunnat göras mer inspirerat och ges en mer framträdande roll än han fick nu – Kanske genom att låta någon av smårollerna spela honom.

Men mycket gör man ändå fiffigt och jag gillar hur man löser Bos förädrars närvaro i Bos huvud genom att låta skådespelarna läsa sina repliker utan att synas – Det hade man kunnat utnyttja mer även i Landet i Fjärran. Berättelsen flyter på bra och man tappar aldrig greppet om handlingen eller lider brist på nya fantastiska upplevelser i den fantasyinspirerade miljön. Jag uppskattar scenografin mycket men hade kanske sett mer kreativa lösningar på kostymsidan i detta verk. Här hade jag större nöje av förra årets Ronja än dagens Mio och tror att en mer historisk klädkollektion liknande den SVT valt i årets julkalender ”Selmas Saga” hade gjort sig utmärkt här.

Men på det hela taget är detta en föreställning jag njöt raktigenom av att se. Den är underhållande och jag är helt övertygad om att barnen uppskattar denna jullovsföreställning mer än väl. Noteras bör dock att Mio min Mio är en ganska mörk och stundtals rätt otäck berättelse för de minsta. Därför rekomenderar jag att man i varje fall förklarar handlingen i boken eller helst läser igenom den så att barnen är införstådda med vad som händer i de olika sekvenserna.

Stjärnjul

Stjärnjul

Var: Filadelfiakyrkan, Stockholm

När: 9/12 – 2016 (Genrep)

Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar? Gabriellas Sång.

Stjärnjul är ett årligen återkommande arrangemang i Filadelfiakyrkan arrangerat av körerna Rönninge Show Choir och The EntertainMen där man bjuder in olika solister – i år Bruno Mitsiogiannis, Nina Söderquist, Björn Kjellman och Janne Åström för att sjunga in julen.

Musiken är blandad men med en stark betoning på kristna julsånger vilket inte är så konstigt med tanke på den valda lokalen. Mina starkaste minnen kommer från Ninas underbara version av Gabriellas Sång och Brunos lika starka Vem ser ett barn? Som kan få vilken musikalfantast som helst att gråta av lycka och önska da capo. Men även Jannes underbara tolkning av Cornelius Somliga går i trasiga skor minns man med välbehag.

Bland jullåtarna återfinns ett underbart Staffansmedley och fantastiska Santa Claus Is Comming To Town. Men här finns också klassiker som Stilla natt och Tomtarnas vaktparad samt många, många fler. Det är ju trots allt jul och då ska väl julsångerna sitta i högsätet, eller hur?

Det är väldigt bra gjort och de båda körerna förmår leverera skönssång på absolut toppnivå och det är inte särskilt konstigt att RSC för några månader sedan kammande hem en fin körtitel i Las Vegas när man hör detta mästerstycke i en kyrka som har osedvanligt bra akustik.

Har ni någon gång undrat över hur julmusik kan låta när den är som bäst är detta ett tillfälle som inte får missas. Det här helt enkelt strålande bra!

Honk! Den fula ankungen tagning 2

Honk! Den fula ankungen tagning 2

Var: POFF Farsta teater, Stockholm
När: 4/12 2016 (Sista föreställningen)


Är det sant? Finns det flera som han? Som aldrig hört om en Jelliklekatt? Cats


Jag var imponerad av POFF gänget i Farsta redan när jag såg HONK! på premiären, ja egentligen redan när jag såg samma gäng i Skönheten och odjuret för några år sedan och denna föreställning gav mig ingen anledning att tycka annorlunda. Det är helt enkelt musikalteater när den är som bäst oavsett nivå och det är engagemang och spelglädje som vilken ensemble som helst skulle vara stolta över. Att man dessutom gör dessa storslagna uppsättningar på nästan ingen budget i den ideella föreningens form på nästan ingen budget alls gör saken ännu mer imponerande.


HONK! är en riktigt bra musikal av klassiskt sagosnitt och som sådan är jag förvånad över att den ännu inte har hittat in i de stora salongerna som barn och jullovsteater. Att den dessutom känns väldigt aktuell med sitt tema om att våga vara sig själv och att inte vara rädd för att vara annorlunda gör denna förvåning ännu större och den skulle kännas klockren på till exempel stadsteatern framöver. HONK! har helt enkelt allt en riktigt bra musikal behöver ha och det finns många större och mindre roller för den stora ensemblen att glänsa i. Den skulle även göra sig väldigt bra som skolmusikal och den borde vara stapelvara på landets musikalskolor.


Här finns helt enkelt mycket bra att se och gilla för både barn och alla vuxna med barnasinnet kvar. Jag mjauar dock extra mycket åt de båda söta katterna - Katten och Sessan som tar många sköna poäng hos publiken trots att i varje fall Katten får räknas till musikalens antagonister. Men jag gillar också Grodan och de färgstarka militärgässen som förgyller första aktens avslutning.


Det enda tråkiga var att detta var sista föreställningen och att man således inte har någon möjlighet att gå och se denna pärla igen - Eller kan rekommendera andra att gå och se denna. Man kan bara hålla tummarna för att den hittar till andra teatrar framöver - Så bra är den.

Kärleken är Fri!

Kärleken är Fri!

Var: Ungdomens hus, Huddinge, Stockholm
När: 1/12 2016


Jag vill känna att jag levt mitt liv! - Så som i himmelen.


Kärleken är fri är en skolteaterföreställning som Örebro Länsteater har producerat och som under två och ett halvt år har turnerat i storstädernas skolor. Den tar upp brännande heta frågor kring hedersrelaterat våld och allas - främst kvinnors - rätt till sin egen kropp. Bara av denna anledning är den mycket sevärd och ytterligare ett exempel på en föreställning som borde ses av alla dem som gissningsvis inte kommer att se den.


Det som är skönt att kunna konstatera är att trots att man tar upp väldigt svåra frågor på ett intensivt och för mig som utomstående teaterrecensent väldigt berörande sätt blir det inga negativa reaktioner från publiken som förmår att leva sig in i och förhoppningsvis ta till sig ämnet. Skådespelarna höll sig på en nivå som var både engagerande, frågeställande och respektfull för alla oavsett vilket ingång man har som publik i denna föreställning. Detta är efter vad jag har förstått särskilt viktigt när man vänder sig till ungdomar med en "krävande" kontext som väcker känslor, tankar och frågor. Man vågar ifrågasätta utan att vara respektlös och man gör det väldigt, väldigt bra. Så bra att till och med en svensk medelålders man ljusår från allt som har med hederskultur att göra blir berörd, tagen och engagerad.


Det var många bra skådespelarinsatser men jag bör ändå särskilt nämna Parwin Hoseinia som jag tidigare har sett på Jakten på Julia och i Hjalmars revy. Hon gjorde en strålande insats i många roller och det gläder mig att konstatera att hennes top tio placering i Jakten på Julia inte var någon slump utan mer än välförtjänt. Jag hoppas få se henne i många andra sammanhang framöver.


Detta rekommenderas varmt och borde inte bara ses av landets alla ungdomar utan även av många beslutsfattare och tjänstemän som har med hedersrelaterade frågor att göra. Varmt tack till alla inblandade för en oväntat stark och känslosam upplevelse.