Lego Star Wars Holiday Special

 

Var: Disney Plus

När: 30/1 2021

Driving home for christmas – Julsång.

 

Jag har varit lite rädd att se den nya versionen av Star Wars Holiday Special eftersom det klassiska originalet var hatat av till och med George Lucas själv som har sagts velat bränna varenda videokassett med den inspelningen på. Men detta är en helt ny version som inte har något med den gamla att göra och här får vi följa Lego versionen av Rey på ett sagolikt äventyr under Livets dag (Star Wars versionen av jul) medan hennes vänner förbereder Millenium Falcon för att ta emot Chewbaccas familj.

Rey har problem med att träna Finn som här verkar vara hennes lärjunge och hon tar därför hjälp av en magisk kristall för att få uppleva hur Jedi mästare tränat sina padawans genom alla Star Wars filmer. Det blir både roligt och underhållande på ett sätt jag inte hade kunnat förutse.

Det kan vara värt att notera att Lego varianterna är ett barnvänligt och mer humorfyllt koncept som inte nödvändigtvis är helt ärligt mot sina original. Därför är det inget oväntat att figurerna i denna version upplever scenerna som vi älskar från de vanliga filmerna på ett helt annat sätt än vi förväntat oss och en del karaktärer är ganska annorlunda mot originalet. Men det är sådant man får ta i och med att Lego Star Wars i första hand är till för ganska unga barn och därmed måste anpassa sig till vad de klarar av och förväntar sig av en animerad film.

Men jag har genom åren lärt mig att inte underskatta denna typ av tecknade berättelser och det visar sig stämma här också. Så alla ni som gillar en varm och kärleksfull berättelse med mycket humor bör definitivt gå in på streamingtjänsten Disney Plus och se denna. Ni blir inte besvikna.

 

Disneys Själen

Var: Disney+

När: 4/1 2021

Det är när du är i zonen – Själen.

 

Det finns mycket att älska med Disneys Själen men det bästa är väl att huvudpersonen är en manlig jazzmusiker som drömmer om att kunna leva på sin musik istället för att hacka sig fram på att undervisa musik i en skolklass och det gör honom till en väldigt vanlig huvudperson alla med några slags drömmar kan relatera till.

Denna film innehåller också mycket jazzmusik vilket jag uppskattar liksom att delar av den utspelar sig i New York som är en stad jag längtar till. Det är också skönt att se karaktärer som är så vanliga och inte gör så mycket annorlunda saker än vem som helst så länge de är i New York i varje fall.

För handlingen bakom titeln Själen är att huvudpersonen dör när han är på väg till sitt livs konsert och genom sin vägran att hamna i livet efter detta hamnar i livet före där själarna får sina intressen och passioner innan de skickas till jorden för att bli människor. Väl där försöker han komma tillbaka till sin kropp nere på jorden och möter i dessa försök själ 22 som är en själ som inte vill till jorden alls.

Dessa två hamnar så småningom på jorden där de försöker lösa sina problem och det leder till en av mina favoritsekvenser där själ 22 hamnar i huvudpersonens kropp och huvudpersonen hamnar i en terapikatts kropp vilket leder till det djurskådespeleri jag älskar.

Ska man se något negativt med denna fina film så är det att inga av de många jazznumren innehåller några sånger och därmed blir inte denna film till den musikalfilm jag hade hoppats att den skulle kunna bli. Jag tror jazzmusiken i denna film hade kunnat låna sig riktigt bra till lågmälta jazzsånger om livets bekymmer och att det hade kunnat bli ett helt nytt lager till denna film.

Men det är trots det en riktigt bra film som jag verkligen önskar att jag hade fått se i en biosalong istället för på en streamningtjänst och den hade kunnat bli en väldigt välbehövlig inkomstkälla till landets hårt ansträngda biografkedjor. Men ni som har Disney+ rekommenderas verkligen att se denna film och jag hoppas att Filmstaden kan ta upp denna pärla någon gång efter krisen så att alla kan få se denna film på en stor duk för det är den värd.

Året som gått 2020

Var: Se nedan

När 1/1 - 31/12 2020.

Happy new year miss Sophie! - Grevinnan och Betjänten.

Det känns som att vi lämnar bakom oss det värsta teateråret någonsin eller i varje fall under det decennium som jag har varit musikalmaskot och det var ett år när i stort sätt allting jag såg fram emot på scen blev inställt och där alla mina teaterupplevelser går att räkna på händernas fingrar. Jag ska ändå försöka göra någon slags sammanfattning av det gångna året:

Bäst under året var de stora musikalerna som jag såg innan Covid eländet började och Det stora teaterkalaset som skulle bli Stockholms Stadsteater stora jubileums fest men som la ner när restriktionerna skärptes under den tidiga hösten. Men på det hela taget gav Annie, Next to Normal, Pippi firar jul, Robin Hood och VRGs Rock of Ages en väldigt fin bild av vad teateråret kunde ha blivit om inte Corona varit.

Det sorgligaste med året var att jag inte hann och se Wermlands Operas Måndag hela veckan och Mamma Mia The Party på Tyrol innan de stängde på grund av restriktionerna. Den första såg jag fram emot enormt mycket och jag hoppas verkligen att någon kan ta upp denna produktion någon gång i framtiden.

På den lite mindre skalan hann jag se en fin dockmusikal i Avenue Qs anda och Succén som tog upp arbetet med en ny musikal på ett fint sätt. Jag hann också se Malena Tuvungs soppteater show Evergreens vilket jag är mycket tacksam för. Erika Ditmers underbara Hjälp det är förseeeent! kom som en perfekt avkoppling efter en allt för lång tids teaterabstinens och den enda Parkteaterföreställningen i form av Cirkus Madigan var detsamma under sommaren.

Skolåret blev också rätt rumphugget men med Rock of Ages, En kul grej hände på vägen till forum och Den Långa Flykten blev det ändå rätt bra och kaninmusikalen Den Långa Flykten kommer jag att minnas länge och med glädje. Forum var dessutom en skön skrattfest just när vi behövde det som bäst 

Då blev bio året betydligt bättre och det är ofta bion har varit min enda aktivitet på det kulturella området under långa höst och sommar månader. Det är sällan jag har sett så många bio filmer under ett år och främst är naturligtvis de två kattfilmerna Cats och Pelle Svanslös varav jag såg den förstnämnda fyra gånger vilket säger allt om hur bra den var.

En oväntad favorit var den norska barn filmen Kapten Sabeltand och den magiska diamanten som har seglat upp som en ny favoritfilm och jag hoppas verkligen att denna pärla kan sättas upp på någon svensk teaterscen framöver.

Även sådant som Trolls 2, Trubbel, Operation Nordpolen och Rymdresan var oväntat bra och det visar att en välgjord barnfilm också kan ses av vuxna vilket gör att jag framöver kommer att hålla utkik efter framförallt de barnfilmer som har djur i huvudrollerna.

Slutligen kan tilläggas att Disneys nya streamningtjänst Disney Plus har varit en stor tillgång nu under hösten med The Mandalorian och The Clone Wars S7 i täten. De erbjuder mycket spännande att se och se om och jag har haft glädjen att se succén Hamilton och Disneys Newsies tack vare dem. 

I våras var också brittiska The Shows Must Go On en riktigt livräddare med flera musikaler jag aldrig har sett och många älskade favoriter på menyn. Sådant som Love Never Dies, Kinky Boots och The Railway Children är jag glad över att ha sett tack vare dem.

Med det sagt så hoppas jag verkligen att kulturlivet kan komma igång igen snart för det är en hemskt för en musikalmaskot att inte ens kunna gå på bio och jag saknar alla sociala kontakter mina bio och teaterbesök ger mig mer än jag ens vågar erkänna för mig själv. Alla ni som jag träffat och talat med under åren sedan jag såg Cats på Cirkus har betytt oerhört mycket för mig och det är jag oändligt tacksam för.

God Jul, Gott Nytt År och God Fortsättning med förhopppning om att snart ses i teatersalongerna önskas alla teaterfantaster därute.