Djur som hatar människor

Var: Uppsala stadsteater, Uppsala

När: 29/9 2021

En katt är inte som en hund – Cats.

 

Det här passar in i så många av mina intressen att det stundtals känns som att Uppsala Stadsteater har skrivit en musikal speciellt för mig. Nästan hela ensemblen är utklädda i söta djurmasker, har Star Trek liknande uniformer och befinner sig ombord på ett rymdskepp på väg bort från jorden i bästa Aniara stil. Det är så nära min favoritmusikal Cats man kan komma utan att ha med en enda katt.

Det blir inte sämre av att nästan hela musikalen är genom sjungen och har ett stort antal sånger som visar på samma musikaliska palett av sångstilar som Cats har. Det är allt ifrån rena opera arior ifrån kaptenen Evas sida (som verkar vara en opera sopran) till underhållande ensemble nummer och en bedårande kärlekssång mellan en mus och en padda.

Men till skillnad från Cats finns det också mycket som är lånat från Harry Martinssons rymdepos Aniara i och med att djuren och människan är på väg bort från en döende jord i syfte att hitta en ny planet att bo på. Det gör att man hittar många teman som spinner kring hur vi behandlar vår miljö och våra djur.

Vilket gör att det till skillnad från Cats och i linje med Avenue Q inte känns som en musikal lämpad för de yngsta barnen. De tar upp svåra ämnen och i takt med att djurens relation till den mänskliga kaptenen försämras blir det stundtals väl blodigt för en ung publik. Därför skulle jag personligen sätta en åldersgräns på denna eminenta föreställning – Kanske 7 eller 12 år.

Jag vet inte vilka dock tillverkare Uppsala Stadsteater har i sina verkstäder men de lyckas alltid hitta de mest underbara djurhuvuden när sådana behövs – Jag minns fortfarande de vackra hästarna i Bröderna Lejonhjärta för några år sedan. Enbart detta gör att jag tillsammans med allt annat kan rekommendera denna underbara musikalpärla till alla som är magstarka nog att tåla de teman man tar upp. Gå och se, ni blir inte besvikna.

 Annie enligt Kålle besök 2

Var: Intiman, Stockholm

När: 24/9 2021

I morgon har jag alltid kvar - I morgon Annie

Detta var en av de sista musikalerna (tillsammans med Next To Normal i Uppsala) jag såg innan pandemin slog till på allvar och det är därför någon slags poetisk rättvisa i att det också är en av de första jag ser nu när vi äntligen (de sista restriktionerna som berör teatrarna lyfts den 29 september) ser ljuset i slutet av denna pandemi tunnel.

Det är dessutom en väldigt bra musikal att starta med om man tänker på Annies obotliga optimism inför alla de svårigheter hon ställs inför och tänker sig att det var och är hur vi musikalmaskotar kände oss under pandemin. Det känns därför som en musikal alla verkligen borde se nu när vi ska sätta oss i teatersalongerna igen och njuta av vår återvunna frihet.

I Annie följer vi huvudpersonen Annie som tar sig från det barnhem där hon spenderat nästan hela sitt liv till de finare salongerna hos miljardären Warbucks i slutskedet av den amerikanska depressionen på 1930 talet och vi får bokstavligen se hur Annie med sin optimism inspirerar den dåvarande amerikanska presidenten Roosevelt till sin New Deal som återstartade landet efter denna.

Vilket bara det gör denna musikal alltför tänkvärd med tanke på hur kulturen både har påverkats av och behöver återstartas efter pandemin. 1930 talets New Deal har därför en slående likhet med vår moderna version i form av regeringens fem stegs plan för att öppna kulturen igen efter pandemin och bara detta samband och allt det engagemang som vi behövde för att nå så lång gör denna musikal mycket sevärd.

Det finns egentligen inte så mycket att klaga på i detta lyckopiller så jag tar detta utrymme i akt att berömma alla begåvade och talangfulla barn som Kålle och hans kreativa team alltid lyckas hitta till sina musikaler på Intiman. Jag har sett de flesta av hans uppsättningar från 2010 och frammåt och har alltid blivit super imponerad av alla barn som finns med och det är också fallet i denna uppsättning.

Detta är som sagt en musikal alla, och jag menar verkligen alla, borde se under höstens spelperiod. Gå och se!

 

Star Wars Visions *Spoilerwarning*

 

Var: Disney plus

När: Från 22 september 2021.

Sitherna har varit utrotade i ett millenium. Jag tror inte de kan ha kommit tillbaka utan att vi har känt det. – Star Wars Det mörka hotet.

 

Star Wars Visions är en serie om nio korta (15 – 20 minuter) animerade avsnitt som är gjorda av olika japanska animerings (rörlig Manga) studios. Varje studio (bolag) har fått göra en kort film vardera och det gör att säsongens olika avsnitt känns som en serie korta ”avsmakningsmenyer” på vad varje studio förmår och vill berätta i detta universum.

Det är kul att Disney plus vågar ta detta steg och jag gillar att säsongens avsnitt är väldigt olika tecknade. Samtidigt spinner väldigt många av berättelserna kring samma grund berättelse – En Jedi kämpar för att besegra en Sith – vilket gör att avsnitten ändå känns allt för lika berättarmässigt. Som det är nu blir det bara en eller två berättelser av 9 som inte följer denna formel och jag hade gärna sett att nästan alla gjort det.

Därför blir avsnittet Tantoniee Rhapsody som följer ett rockbands strävan att få hutten Jabbas gunst min favorit bland eftersom det är det avsnitt som känns mest Star Wars, tar avstamp i en från filmerna känd sekvens och dessutom innehåller en härlig rock and roll sång.

Av Jedi möter Sith avsnitten gillar jag nog The Ninth Jedi och avsnittet med droiden som vill bli en Jedi bäst då dessa ändå är en rätt unik tagning på detta format och där dessa dessutom känns som att de skulle kunna bli ett bra pilot avsnitt till en egen serie på detta tema.

Är det något som känns mindre bra är det att så få av avsnitten känns som hela berättelser. De flesta av den slutar tvärtom i någon form av Cliffhanger som gör att man undrar hur de är tänkta att sluta vilket inte är så lyckat i en one off serie antalogier som detta är. Bättre hade varit om alla avsnitten hade slutat som det gör i Tantoniee Rhapsosdy.

Dessutom är några av avsnitten tecknade på ett sätt som gör att de japanska manga och anime influenserna blir lite för uppenbara för att passa i Star Wars universumet. Jag förstår att det är lite av tanken men det blir väl svårsmält när man inte ens har försökt att anpassa de japanska städerna och samuraijkrigarna till det formspråk som vi har vant oss vid från tidigare serier och filmer vilket leder till att man istället får känslan av att det är Star Wars figurerna som har hamnat i en japansk anime film.

Men trots detta gillar jag detta experiment och jag stöder tanken med att låta andra sorters filmskapare få vara med och leka i Star Wars sandlådan men på sina villkor och utan att det ska vara en del av den större berättelse som byggs upp i filmer och tv serier. Jag skulle därför gärna se vad Western filmskapare, Pixar Studios, Marvels eller Disneys egna prinsessor skulle kunna göra i denna typ av korta tecknade säsonger. Det fina med Star Wars är att allt inte behöver tas så allvarligt hela tiden utan att man kan möta andra format på ett roligt sätt.

Rekommenderas varmt till alla älskare av både Star Wars och anime men även till alla andra som vill ha en stunds prestationslös underhållning – Alla borde hitta något man gillar i detta.

 

Cyrano de Bergerac enligt Alexander Mörk Eidem

Var: Kulturhuset Stadsteaterns stora scen, Stockholm

När: 19/9 2021

The king is back! – Stapel replik I fantasy och sago filmer.

Jag har älskat mycket av det Alexander Mörk Eidem har satt upp (De tre Musketörerna, Djungelboken och En Folkefiende) genom åren och blev glad när han efter ett par år på Dramaten återvände till sitt fädernehus Kulturhuset Stadsteatern.

Därför var det med spänning jag såg fram emot mitt första besök på en av hans uppsättningar efter återkomsten och hans version av Cyrano de Bergerac gör mig inte besviken – Tvärtom. För denna uppsättning bär Alexanders unika signum eller märke rakt igenom och det gäller inte minst hans förmåga att ta en välkänd berättelse och berätta det på sitt vis – Här hjälpt av dramaturgen Crimp som har tagit flera unika grepp i sin bearbetning.

Det märks främst på att det istället för originalets fäktningsscener istället duelleras med ord och ”Spoken Word” battles vilket ger en helt annan dynamik till hela verket och en brilliant sammankoppling till all den vers som framförs av de flesta karaktärerna. Det känns så rätt att en poet som Cyrano ska duellera med ord när man väl har sett det.

Detta förstärks också av att Alexander har lyckats hitta en ensemble som ser ut som och speglar det Sverige vi har idag. Det borde i sin tur göra denna pjäs populär som ett skolteaterbesök bland Stockholms många högstadie och gymnasie skolor runt om i länet. Ska man uppdatera ett klassiskt verk på ett sätt som känns modernt här och nu trots att det utspelar sig i 1600 talets Frankrike känns detta som ett självklart sätt att göra det på.

Är det något jag skulle kunna önska mig är det att Cyrano på något sätt hade kunnat få behålla sitt signum, det vill säga sin framträdande och långa näsa. Nu pratas det mycket om denna men vi får aldrig se den. Den behöver egentligen inte vara ful eller märkt av vårtor som i de flesta andra uppsättningar men en längre än normal lång näsa hade inte skadat.

Men det bästa en recensent kan önska sig när det handlar om en uppdaterad version av en välkänd klassiker är att det blir lika bra eller bättre än originalet och i detta fall kan jag nöjt konstatera att det i detta fall har blivit så. Gå och se om ni får chansen – Ni blir inte besvikna.

 

Firebringer

Var: Aliasteatern, Stockholm

När: 17/9 2021

Akta, det är farligt! Äh, bry dig inte – Stapelreplik.

 

Firebringer följer en grupp stenåldersmänniskor på dess första steg mot att bli moderna människor och vi får se hur de upptäcker saker som dans, eld, vapen och att inte lita blint på vad andra säger bara för att de är ledare.

Det är bra gjort och många underhållande repliker och scener mellan de olika karaktärerna. Jag gillar också hur moderna många av relationerna mellan de olika karaktärerna känns och jag uppskattar att man kan lägga in en homosexuell relation mellan två av musikalens huvudkaraktärer – Det hade varit en omöjlighet bara för ett par decennier sedan.

Är det något jag har svårt för så är det att Alias teatern inte känns nog handikapp anpassad ens för min smak. Det är en trappa från entrén som har ett dåligt insteg och det är höga steg mellan de olika nivåerna i salongen. Här skulle man kunna göra mycket med enkla medel. Överlag gäller detta flera av innerstadens mindre källarteatrar som skulle kunna tänka till mycket på denna front.

Men när man väl sitter och njuter av denna musikal så är den väldigt bra och jag är förvånad att jag inte har sett denna berättelse tidigare varken på skolorna eller privatteaterna. Stenåldersmänniskorna i musikalen har väldigt mycket att säga oss nutidsmänniskor och jag hoppas verkligen att andra kan ta vid där Robin Karlsson har börjat.

Det är en relativt kort spelperiod på denna föreställning men ni som får chansen bör definitivt ta den för detta är riktigt bra ur många synvinklar.

 Spirit vild och fri besök 3

Var: Filmstaden Scandinavia

När: 13/9 2021

Vad tusan är tusantoppen? - Spirit.

Som alla vet har jag en stor svaghet för filmer och musikaler om och med djur och även om jag föredrar människor utklädda till sådana eller talande djur (som katterna i Aristocats) så är ändå denna berättelse nära nog för att jag ska gnägga av förtjusning.

Man kombinerar en spännande "hitta dig själv" berättelse med musikinslag värdig vilken musikalfilm som helst och man gör det på ett sätt som får mitt musikalhjärta att slå dubbla slag trots att denna film i grund och botten är en hästfilm för flickor i stallåldern.

Trots att jag normalt sätt inte tycker att det är samma magi att se en film flera gånger som jag tycker att det är att se en bra liveshow eller musikal det så har jag på senare tid börjat njuta av att se på bra animerade filmer och gärna sådana med sång i flera gånger. Jag vet inte om det har att göra med att det fanns en tid under pandemin då biofilmerna var det närmaste jag kom kultur upplevelser, men det är definitivt så att man upptäcker mer och mer av det som finns att se ju fler gånger man ser en film.

Förutom att tjejerna som är filmens huvudrollsinnehavare kanske hittar varandra lite väl enkelt för att vara realistiskt och att man kanske borde hitta svenska namn som ger initialerna V Ä och N finns det väl egentligen inte så mycket negativt att skriva om denna film utan jag får väl ta detta tillfälle i akt och önska mig både en uppföljare och en scenversion av denna film. Det vore intressant att ta del av huvudpersonens Luckys jakt på den egna häst som de andra vännerna säger att hon måste ha om hon ska stanna i den lilla ort filmen utspelar sig i nu när hon av anledningar jag inte ska avslöja här inte kan (tror jag?) ha titelhästen Spirit som egen ridhäst.

Det finns många grupper jag kan rekommendera denna filmpärla till och det är förutom alla familjer med häst tjejer även sådana som uppskattar både musikalfilmer och Disney prinsess filmer även om detta är gjorts av Disneys konkurrent Dreamworks. Det är väldigt bra gjort och en film som ligger helt i tiden med tanke på att vi behöver koppla av med en god stunds underhållning efter denna tid som har varit.

 Freemakers adventures

Var: Disney Plus

När: September 2021

Du måste förstå att mycket av det vi håller för sanning beror på vår egen synvinkel - Star Wars.

Freemakers är tre syskon och en robot som arbetar som skrotsamlare i en galax långt, långt borta. De är LEGO figurer eftersom detta är en del av det ständigt växande LEGO Star Wars universumet.  I de två säsongerna får vi följa hur de först jagar efter kristallerna till Kyber sabeln (en variant av ljussabel) och dels jagar delarna till Pilspetsen som är ett skepp den unga kraftbyggaren Rowan har tänkt fram.

De två säsongerna är väldigt lika till sin uppbyggnad och följer samma dramaturgiska kurva men med den skillnaden att man i säsong ett är i Freemakers huvudbas Hjulet och i säsong 2 på rebellernas flaggskepp Home one.

De skurkar man har har tampas med är också rätt lika även om första säsongens Sith lord Nale försöker spela god Jedi riddare med blandat resultat medan andra säsongens robot skurk bara är en oslagbar maskin som hjältarna ändå lyckas besegra gång på gång tills det är så använt att Rowan använder det som argument till att övertala roboten. 

Men det fungerar som hot och jag gillar både hur Freemakers hanterar sina problem och hur både de och sängens huvudskurk interagerar med Kejsar Palpatine och Vader som båda visar upp en mer humoristisk sida än de gör i filmerna.

Det jag däremot kan tycka är mindre lyckat är att man har använt så få röst skådespelare till denna tv serie här i Sverige och jag kan tycka att varje någorlunda stor roll borde ha fått en egen röst skådespelare nu när vi har så många begåvade sådana. Jag har ofta letat i rollistan för att hitta vilka som gör till exempel kejsaren, Vader, Amiral Ackbar eller den söta katt tjejen men hittar bara några stycken "övriga röster". 

Men de röstskådespelare man har engagerat gör ändå sitt jobb bra och med för karaktärerna passande röster och enbart det gör det värt att se denna serie så länge man inser att det är en Star Wars serie som främst riktar sig till barn och unga. Jag gillar detta men det är kanske inte alla vuxna Star Wars fans grej.

 

Wallmans salonger 30 år

Var: Wallmans salonger, Stockholm

När: 11/9 2021

Vi har ju nästan inga kläder på oss – Wallmans ensemble.

 

Jag vann detta besök i en tävling Wallmans hade och det var ett välkommet tillfälle att få fira att teaterlivet äntligen börjar komma igång på riktigt efter pandemin. Det var också kul att tack vare det bli firad av ensemblen under det fira nummer som har varit med i alla Wallmans 30 år.

Det är en stark och begåvad ensemble man har hittat och jag är inte förvånad över att det finns både före detta Kulturama vuxenmusikal och dito Base 23/SMU elever bland dessa artister. Wallmans verkar vara en av Stockholms förnämsta plantskolor för unga artister som efter avslutad artist eller musikal utbildning använder dessa salonger till att bli varma i showkläderna.

Wallmans koncept är att blanda musikunderhållning med god mat och av det förra minns jag främst medleyt med tio års svenska melodifestival vinnare. Även det avslutande rockmedleyt gav mersmak.

Matmässigt höll man god kvalitet med allt från den inledande ostbakelsen till den avslutande glass och marängbomben som nästan kändes som en klassisk Nobelpris middag dessert från den gamla goda tiden.

Ska jag kritisera något så är det att jag saknade ett stort 30 års nummer med sånger från alla decennier som Wallmans har legat på detta ställe i Stockholm – Det borde finnas en enorm låt och shownummer skatt att ta av där.

Sedan kan jag som musikalmaskot inte låta bli att tycka att Wallmans salonger borde sätta upp en regelrätt musikal någon gång där man varvar musikalens nummer med mat avbrott passande för denna musikal. En lättsam rock musikal som Grease eller Dirty Dancing hade varit perfekt.

Med det sagt uppskattar jag Wallmans koncept med dess blandning av mat och god underhållning även om det är ett ställe man med fördel har sällskap på. Tar ni er dit utlovas en helkväll av bästa märke.

Avslutningsvis vill jag tacka Wallmans för denna vinst, firandet och det perfekt tajmandet av besöket någon vecka innan de sista scenkonst restriktionerna förhoppningsvis lättas den 29 september. Då är ni alla mer än välkomna tillbaka till salongerna för att fira kulturens öppnande.

The Sound of Music enligt Stockholms Stadsteater.

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 3/9 2021

Vi tar det hela från början – Do Re Mi.

 

Varje gång jag ser the Sound Of Music (SOM) så tänker jag mycket på hur aktuell denna berättelse är och hur att den känns än mer aktuell nu än när jag såg den första gången i Uppsala. För även om jag hade hoppats att berättelsen om nazisternas övertagande av Österrike 1938 skulle vara en mörk del av historien så känns det som något som skulle kunna hända igen.

Jag har sett SOM i Uppsala, på Intiman förutom denna och varje uppsättning har varit väldigt olika utseendemässigt vilket gläder mig eftersom jag tycker om när man kan presentera samma material på väldigt olika sätt så länge man träffar rätt i hur musikalens känsla ska vara.

Det här är mitt första besök på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen sedan Kulturhusets renovering startade och även om jag är nöjd med det jag har sett av scenteknik och projekteringar så tycker jag att man kunde ha satsat lite mer på de stolar vi i publiken sitter på – Nu känns det som att det är exakt samma stolar vi satt på tidigare och ett byte av dessa hade inte skadat. Man hade också kunnat göra ramperna mer handikappanpassade med ramper och eller ledstänger att hålla sig i när man går i trapporna. Det känns som att man har missat en möjlighet att göra hela stora scen mer tillgänglig vilket är synd.

Men det är skönt att kunna gå och se teater igen även om det är synd att det är så många platser i salongen som är blockerade av Corona skäl. SOM känns dessutom som en väldigt bra välkommen tillbaka in i salongerna musikal eftersom den kombinerar välkända sånger med en oerhört stark och ständigt aktuell berättelse som alla borde se minst en gång.

Omständigheterna har gjort att SOM går på tre ställen denna höst och det är förutom denna Kålle gängets version som går i Göteborg och en uppsättning som går i Malmö. Det innebär att många har chansen att se och beröras av denna berättelse på olika håll i landet vilket är bra även om det är synd att det ska ske samtidigt.

Jag önskar som sagt att alla tar chansen att se denna underbara och väldigt aktuella musikal både för att det är en sådan bra underhållning men också för dess budskap som är tänkvärt på många håll. Ni som tar och får chansen att se denna blir inte besvikna.