Jesus Christ Suprstar Konsertversion

Jesus Christ Superstar Konsertversion

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 23/9 2017

You had it better, if you had it planned! - Jesus Christ Superstar.

Inför en kommande renovering bjuder Göta Lejon oss musikalfans på ett par godbitar ur deras tidigare repertoar I form av konsertversioner av ett par stora Andrew Lloyd Webber klassiker Evita och Jesus Christ Superstar.

Jesus Christ Superstar passar utmärkt som konsertversion och det är inte mycket man som besökare missar i denna version jämfört med originalet, den fulla scenuppsättningen. Detta eftersom Jesus Christ Superstar lever högt på de många klassiska sångerna som bär upp denna musikal och det egentligen inte är så mycket att sakna mer än någon enstaka kostym och en del iscensättningar.

Ola Salo (Jesus) och hans medspelare är väldigt bra på att i konsertformatets form iscensätta det agerande den fullständiga versionen bjuder oss på och det enda jag kan sakna är en större kör så att alla namngivna karaktärer kan ha en egen unik skådespelare. Som fallet är nu dubblerar många ur kören (4 män och 4 kvinnor) som flera namngivna karaktärer.

Det är bra men hade kunnat blivit ännu bättre med en full uppsättning lärjungar att dra bi rollerna ur. Då hade också körpartierna kunnat bli ännu maffigare än de är nu – Vilket är gott nog för att man ska njuta i fulla drag av denna föreställning.

Njuter gör jag också av Lisa Stadell som gör något så ovanligt som en kvinnlig Judas och gör det väldigt bra. Hon är tillsammans med Olas Jesus kvällens stora behållning och det är samspelet mellan dessa två gestalter som bär mycket av dramat i musikalen. Att Lisa gör Judas så bra gör mig ännu mer nyfiken på en kommande version av Jesus Christ Superstar där man har bytt kön på alla rollerna.

Varmt tack till Åsa för ett härligt återseende av en fantastisk uppsättning i ny form. Ibland kan man tycka att alla teatrarna i staden då och då borde ta chansen att återbesöka älskade uppsättningar i konsertversionens format.

Peter Pan och Kapten Krok

Peter Pan och Kapten Krok

Var: Intiman, Stockholm

När: 15/9 2017

Det var en gång en gube som bode i en stube – Hasse Alfredsson.

Peter Pan och kapten Krok är den välbekanta berättelsen om pojken som inte ville bli stor och som en dag landar i familjen Darlings hem för att hämta de tre barnen till äventyr i landet Ingenstans – Ett land där det finns gott om elaka pirater under kapten Kroks ledning.

Detta är Kålles och Intimans första produktion sedan man satsade på en barnteaterprofil. Det är alltså samma gäng som ligger bakom de många Astrid Lindgren pjäserna på samma teater och det märks att man har ett väl inkört format och god vana vid att köra barnvänliga föreställningar som alla barn och vuxna uppskattar även om jag kan undra hur lämplig denna musikal är för de allra minsta – Det kan bli lite otäckt mellan varven när den elaka kapten Krok skräms tillsammans med sina ändå rätt godhjärtade pirater.

Det görs många bra insatser och mitt hjärta värms lite extra av Tingelings sätt att få mycket sagt med få ord tack vare sitt eminenta kroppspråk. Hon är tillsammans med Peter Pan och den söta hunden Nana den stora behållningen för mig.

Historien är bra och välberättad men jag kan inte låta bli att undra över om man inte har strykt lite väl mycket på en del håll i berättelsen? Dels för att vi i publiken aldrig fick se de utlovade sjöjungfrurna, dels för att en till dess obekant indiankvinna dyker upp i berättelsen och framförallt för att vi aldrig får se Wendy fullfölja sin dramatiska tråd kring den stora hemlängtan hon bär på under äventyret i landet Ingenstans. Det känns som att man hade kunnat få ut ännu mer av berättelsen med någon eller några extra scener i föreställningen.

Men det är på det hela taget detaljer som jag tror att målgruppen bryr sig mindre om än vad en van teaterbesökare som undertecknad gör och jag tror framförallt att de njuter i fulla drag av den underhållande och välspelade pjäs som ändå bjuds. Vilket gör att helhetsbetyget ändå får bli mycket gott och att jag kan rekomendera denna musikal till alla barn och vuxna som vill uppleva ett bra sagoäventyr när det är som allra bäst.

This Is It - After Dark

This Is It – After Dark

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 12/9 2017

I had the time of my life! – Dirty Dancing

Efter 40 år på scenen I Dragshow gruppen After Dark bjuder Christer Lindarw farväl med en suverän sammanfattning av fyra deceniers svensk showbuisness historia. Det blir en underbar kavalkad av imitiationer av kända artister blandat med egna nummer som har ett gemensamt – Män iförda kvinnokläder.

Det bjuds på mycket humor och värme men framförallt många härliga kostymer och snabba kostymbyten under två och en halv timmas fantastisk underhållning av bästa märke. Christer vet hur man ska sätta samman en bra show och få publiken att gå hem med ett leende på läpparna efteråt. Även sådan publik som kanske inte uppskattar män klädda i klänningar fullt ut till vardags torde njuta av denna show och ge artisterna all den credit de förtjänar.

Det bjuds på många sångnummer som man nynnar med i och mycket underhållande dans och artisteri men framförallt är detta de fantastiska klädernas afton. Jag tappade räkningen på hur många kostymbyten som hans med men det är egentligen rätt otroligt hur ofta en artist kan byta kläder under en och samma show.

Det är svårt att välja ut enstaka nummer ur denna kavalkad av gamla och nya klassiker men när Christer imiterar kända kvinnliga sångare samtidigt som han byter kläder i en rasande fart smälter till och med ett hjärta av sten och ett musikalfans kapitulerar totalt.

Det mest hjärtknipande ögonblicket kommer när Christer minns alla artistkollegor som har gått bort genom åren samtidigt som han sjunger en tårdrypande ballad och det är just i denna nostalgiska tillbakablick på det som är vår moderna Gay historias avigsidor alla bitar faller på plats och showen blir komplett.

För visst behöver varje bra humorshow ett litet drag av svärta för att inte bli alldeles dötrist? Liksom varje stentungt drama behöver sina stråk av humor för att inte publiken ska bryta ihop. Och till sist är det denna blandning av roligt och dramatiskt i lagom doser som är en riktigt bra artisktgrupps kännemärke. Gå och se – Låt er inte avskräckas av att det är män i kvinnokläder som agerar på scen för detta är mycket mer magiskt än det är avskräckande (för en del).

Billy Elliot Besök 2

Billy Elliot Besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 6/9 2017
Alltid tillsammans, en enad front - Billy Elliot


Efter att ha sett Stadsteaterns uppsättning av Billy Elliot måste jag erkänna att denna eminenta dansmusikal är en av Stadsteaterns bättre musikaluppsättningar gernom åren. Berättelsen om en ung pojke med dansdrömmar berör mig dessutom djupt och man lyckas blanda skitig realism med ljuva dansdrömmar på ett väldigt bra sätt. Hatten av för det kreativa teamet som har skapat en klockren föreställning alla borde se.


Billy Elliot handlar om en ung pojkes drömmar om att bli balletdansare mot en bakgrund av den engelska gruvarbetarstrejken på 1980 talet. Det jag gillar mest är att man liksom i West Side Story låter dansen vara med och driva berättelsen frammåt och att den hela tiden finns med som ett berättarelement trots att miljön egentligen inte borde bjuda in till så mycket dans.


Men framförallt är denna musikal alla begåvade barns chans att få vara med i rampljuset - Både vad det gäller pojkarna som spelar Billy och hans vän Michael men även alla balettflickor som gör ett stort arbete i denna musikal. Detta visar om något att vi har många begåvade artister som väntar på att få växa upp och ta plats i vårt avlånga lands alla musikal, dans och operaensembler. Det ger även bevis för att det borde finnas utrymme att sätta upp musikaler som har många barn i rollerna, till exempel School of Rock i sverige.


Ska man klaga på något litet i denna i övrigt fulländade musikal vore det en av Billys "drömscener" där de manliga dansarna är iförda baletkjol och inget annat då det drar onödigt fokus från berättelsen som sådan i den scenen utan att man tillför något. Lättlklätt är bra och behövligt i vissa sammanhang, men i denna scen hade jag nog hellre sett en snyggt målad dans unitard till Tutun - Gärna målad med djurmotiv och tillhörande svans.


Denna musikal har så många aktuella beröringspunkter vad det gäller maktkampen mellan "överklassen" och "arbetarna" som försvarar det som har varit deras värld i så många generationer. Detta borde i sig vara skäl nog att se denna musikal om man nu inte håller dansmusikalen lika högt som jag gör. Rekomenderas oavsett detta väldigt varmt och helhjärtat.

Elvis, Cash, The Killer and me

Elvis, Cash, The Killer and me

Var: Göta Lejon – Stockholm

När: 2/9 2017

Det börjar verka kärlek banne mig.

Detta är både väl inkört och inovativt på samma gång. Väl inkört på så sätt att man tar en välkänd rock and roll artist (Brolle) och låter honom berätta en historia kring en eller flera kända artisters liv varvat med dessa artisters liv och gärna speglat i den svenska artistens liv. Artisterna man berättar om är i denna föreställning Elvis, Johny Cash och Jerry Lee Lewis.

Det är innovativt i så måtto att man förutom Brolle och hans band har Elvis, Johny och Jerry med som tecknade karaktärer Brolle med flera interagerar med under showen vilket ger ett väldigt fräscht och nyskapande intryck – I synnerhet som man tydligt visar att man inte har någon ambition att göra de tecknade figurerna ”livs levande” genom sättet de är tecknade på, vilket uppskattas.

För med modern teknik kan man göra mycket med special effekter för att göra datoranimerade karaktärer livs levande på scen och ibland är jag rädd för att man försöker göra lite ”för mycket” – Till exempel genom att ge sken av att en avliden artist uppträder på scen snarareän att spelas av en skådespelare som jag tycker man ska göra.

Nu balanserar man detta på ett väldigt bra sätt och det är jag tacksam för eftersom man låter de många och ofta välkända låtarna stå i fokus tillsammans med den spännande berättelse ensemblen framför. För dessa tre amerikanska rock legender har mycket mer gemensamt än man först kan tro och de kommer alla ur fattiga och enkla förhållanden trots att de var med och formade rock musiken som vi känner den idag.

Ska man ge denna gedigna show någon kritik ur ett musikalfans perspektiv är det att man satsar mycket på ”berättande teater” istället för gestaltande dito. Man tar heller inte chansen att låta musiken vara med och driva berättelsen särskilt ofta även om man har lånat många andra uttryck från musikalens värld så som skådespelare som gestaltar olika roller.

Det är helt klart en rock show och en väldigt bra sådan som rekomenderas varmt. Men som musikalfans kan jag ändå inte låta bli att fundera något över vad som hade kunnat blivit om man hängett sig åt musikalgenren fullt ut. Men det hindrar mig inte från att njuta i fulla drag och rekomendera detta varmt till alla som gillar klassisk rock and roll musik av bästa märke.