söndag 26 oktober 2014

Cats i Falkenberg MVG

Cats i Falkenberg

Var: Falkhallen (Blackboxen) Falkenberg.


När: 24-25/10 2014


Betyg: MVG


Cats är alltid en väldigt speciell musikal för mig och får alltid högsta betyg av mig för att den är just Cats. Som jag ser det är varje Cats föreställning 2.5 timme i paradiset och paradiset måste ju få högsta tänkbara betyg, annars är det inget paradis, eller hur?


Med detta sagt har Torbjörn Svahn och de andra på Ljudvågen gjort en enorm prestation med denna uppsättning och ännu mer om man tänker på sådana saker som kort repetitionsperiod (2.5 veckor sedan de fick den svenska översättningen!), att de är helt igenom amatörer (förutom ett par roller som är besatta av proffsdansare) och helt utan offentligt stöd blir arbetet med att få till en så alltigenom proffesionell uppsättning på denna nivå ett trolleritrick som inte ens mästarmagikern Mr Mistoffelees (Felix Skalberg) borde kunna ro i land med. Men i Falkenberg går man tydligen i land med vilket mirakel som helst under vilka förutsättningar som helst. Det är bara att buga och likt Bustopher Jones (Leon Sigurdsson) ta av sig sin hatt och buga. Att de dessutom tar emot mig med öppna armar och är enormt hjälpsamma med både autografer, bilder och pratstunder före och efter samt allt annat ett riktigt stort Cats fans kan behöva hjälp med gör att man bara kan vara tacksam och ödmjuk och att det finns så många otroligt begåvade människor i detta avlånga land! Tack för att ni finns och vågar ta er an min favoritmusikal!


Den relativt lilla ensemblen till trots finns här många rollprestationer att gilla extra mycket och jag tänker särskilt nämna:


-Sofia Jyllheds Grizabella som nästan fick mig att börja gråta under sista Memory och rysa under de andra föreställningarna. Gör man det är man tillräckligt bra för att mäta sig med favorit Grizabellor som Joanna Ampil, Malena Tuvung och Erika Hansson i min bok.


-Martina De Filippos Exotica har uppenbart tagit alla de bästa lärdommarna från min favorit Exotica Kitty Chan och skrek lika intensivt under Rum Tum Tugger låtens avslutning som just Kitty gjorde på Cirkus. Även Rum Tum Tugger (Jonathan Björk) spelade den stora och självsäkra rock katten med beröm godkänt!


-Martin Berquists Skimbleshanks var suverän som järnvägskatten i en av mina absoluta favoritlåtar.


-Pontus Thorild (Mungojerrie/Gus) och Therese Haar (Jellylorum) gjorde en storartad prestation i Gus och jag hade gärna fått se dem glänsa i Growltiger numret med!


Med det sagt så finns det fler att både nämna, gilla och tacka så som: Jack Niklasson (Munkustrap), Amanda Holm (Jennyanydots), Elinda Åkesson (Isis), Elin Skoglund (Bombularina), Johanna Westholm (Jemima) med flera! Varmt tack för att ni visade ett äkta Cats fans varför jag älskar Cats och att man absolut inte behöver vara proffs för att göra denna dansanta musikal mer än rättvisa! Mjau tack!

söndag 19 oktober 2014

Diplomati


Diplomati – Om svensken som räddade Paris.

Var: Stocholms Stadsteater

När 18/10 (Genrep)

Betyg: Genrep – Inget betyg

Detta är historien om svensken som räddade Paris under den tyska ockupationens sista dagar – Raoul Nordling (Allan Svensson) och hans diskussion med den tyska generalen Dietrich von Choltitz (Thomas Bolme) under en intensiv och för Paris mycket avgörande dag i augusti 1944. Samtidigt är det en för de flesta svenskar relativt okänd berättelse om hjältemod och karaktärsstyrka i ett av krigets mest avgörande skeenden.

Personligen älskar jag detta drama och tiden flyger iväg medan man dras in i den spännande och intensiva handlingen som kryllar av referenser som alla som är intresserade av och har studerat andra världskrigets historia känner till och njuter av. Men frågan är om ävan de som inte är lika historieintresserade som jag är njuter lika mycket av detta drama? Jag vill gärna svara ja eftersom det är ett intensivt drama om viktiga mänskliga och moraliska beslut som alla nog kan bottna i. Men helt klart är att alla som älskar historia och har läst mycket om andra världskriget kommer att älska detta mästerverk! Det är skönt att se Stadsteatern visa framfötterna och brilliera i modern och aktuell dramatisk teater där allt är väl sammanhållet av Phillip Zandéns lysande och precisa regi.

Till sist måste jag få notera att jag på senare tid har fått äran att se tre mästerverk (Sweeney Todd, Chicago och nu Diplomati) av stadsteatern som inte står många efter och som framförallt är regisserade med en styrka och precission som gör mig riktigt glad och stolt. Dessa tre sinsemellan väldigt olika uppsättningar visar vad Stockholms stadeteater kan åstadkomma när den är som bäst och jag hoppas att de håller fast vid denna lovande utveckling så att man även framöver får se mycket mer av detta.