Frost 2 - Frozen 2

Frost 2 – Frozen 2

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna.


När: 27/12 2019


Det där kommer jag nog på när jag blir äldre! – Olaf, Frost 2.


Det är inte ofta som uppföljare på musikalfilmer blir lika bra som originalet men Frost 2 (Eller Frozen 2 som den heter utomlands) är ett undantag. Berättelsen känns som en naturlig fortsättning på den förra filmen när Elsa (Annika Herlitz) ger sig ut för att ta reda på varifrån hon har fått sina magiska krafter och möter ett sameliknande folk (Arendal sägs ligga i Norge) i en magisk skog som visar sig ha många svar på Elsas frågor.


Musiken i en musikalfilm är naturligtvis viktig och här har man lyckats skapa några riktigt bra låtar med Into The Unknown i täten. Även snögubben Olaf har en fantastisk sång där han likt ett barn funderar på hur mycket mer han förstår när han blir äldre och det är en sång jag tror många barn i publiken kan relatera mycket väl till. Nivån på sångerna i övrigt är bra och varje huvudkaraktär får minst en sång att skina i även om jag inte tror att någon av dem når upp till ettans superhit Slå dig fri (Let It Go).


Christoff är charmig i sina försök att fria till Elsas syster Anna men det känns samtidigt som en tråd man var klar med redan i ettan så även om den tillför mycket charm och humor tycker jag att denna tråd känns lite onödig och jag hade hellre bytt denna mot några scener med en regelrätt antagonist – Kanske i form av Elsa och Annas farfar som verkar vara den som ligger bakom mycket av problemen i denna film.


Jag gillar att det händer mycket i filmen och stundtals känns den lika mycket som en aktion film som en musikal och som sådan kan den nog vara lite i läskigaste laget för de yngsta barnen. Men kan man leva med den spänningen är denna film en pärla som ger mycket djup och karaktär åt Arendals persongalleri.

Värt att nämna kan också vara att animeringen har utvecklats ordentligt jämfört med förra filmen. Detaljrikedomen är sådan att jag stundtals satt och undrade om det verkligen vara animerat eller om man hade lagt in scener som var fotade med riktig film eller var tecknat. Dessutom var detaljrikedomen i Elsas fantastiska klänning sådan att jag satt och beundrade denna lika mycket som jag följde med i handlingen. Så som den animerade tekniken har utvecklats på senare år kan man inte låta bli att undra om det kommer en tid när man inte kan skilja på animerade figurer och verkliga sådana och där det inte spelar någon roll för en films utseende om det är animerat eller verkligt. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen om några år.


Ska man då gå och se denna? Gillar man musikalfilmer i allmänhet och ettan i synnerhet ska man definitivt gå och se denna även om jag tror att man har mycket att vinna på att ha sett den första filmen innan man ser denna. Här finns mycket humor och värme och många bra röst skådespelare att älska och beröras av oavsett om man väljer den engelska eller svenska versionen.

Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Var: SVT.

När: 1-24 december 2019

Inget är omöjligt, mirakel tar bara lite längre tid - Talesätt.

Panik i tomteverkstaden är en av de bättre julkalenderna genom åren och den lever högt på samspelet mellan Tomten (Per Andersson), Tomtemor (Pernilla Wahlgren och Snögubben (Per Andrée). Dessa komedienner har så härligt samspel att barnen i kalendern bokstavligen spelar andra fiolen genom hela serien trots att de ibland puffas fram i rampljuset.

Jag är glad över att det inte var barnen som räddade tomtevärlden i slutändan även om det såg så ut när flickan i tomtefamiljen skulle rädda världen undan den förhatliga julbocken som dess bättre visade sig ha ganska lätt att förlåta de felsteg Urtomten hade gjort mot honom när han snodde ett av hans rim.

Det gör på det hela taget att denna julkalender har ett för dessa tider väldigt passande och bra budskap i att alla förtjänar en andra chans om man är beredd att be om ursäkt för det onda man har gjort - Vilket alla inte har lika lätt som vare sig bocken, Urtomten eller Dalai Lama att göra. Däri finns helt säkert något att lära för både barn och vuxna.

Miljön är bra uppbyggd och tomtens hus och verkstad är trovärdigt gjort utan att verka överdrivit kitschig och man hade lätt kunnat gå "over the top" i julprydnader i tomtevärlden.

Det dåliga i denna serie är ironiskt nog det som samtidigt är seriens styrka - Det att man tack var fokuseringen på humorn saknar en karaktärsuppbyggnad som gör det möjligt för någon av huvudpersonerna att vara den som räddar tomtevärlden på ett trovärdigt och engagerande sätt. För trots många försök känns det inte som att någon av huvudrollerna är trovärdig räddare av "allt som är gott i denna värld" som de sa i Sagan om ringen. 

Jag fruktade att denna komedi eller fars skulle sluta med en av Molières mindre lyckade "Dux ex Macina" genom att någon genom ett trollslag kom på hur tomtevärlden skulle räddas och det lyckades man tack och lov att undvika genom att Tomten och Urtomten gemensamt frambringande den starkt skinnande ljusets lyckta till Tomtens hus där Bocken just var på väg att ta över hela världen vilket var det som möjliggjorde slutet. Det är som i Star Wars filmen "Det bästa av det som kunde ha blivit" även om det inte är det ultimata slutet om man ser detta ur en dramaserie synpunkt.

Hur bra står sig då denna julkalender i jämförelse med senare års julkalendrar? Lika bra som Selmas Saga och Jakten på Tidskristallen är den inte men jag vill ändå ge denna kalender en topp tre placering tack vare det underbara samspelet mellan trion av huvudpersoner understödda av skaran av tomtenissar. Väl sevärd och jag tycker att SVT har tagit ett par kliv upp i sin förmåga att göra bra julkalendrar som även vuxna kan se och njuta av de senare åren.

Club Corner sjunger in julen

Club Corner sjunger in julen

Var: Pygmeteatern, Stockholm.

När: 20/12 2019.

Nu är det jul igen i både slott och koja - Nu är det jul igen.

Även om det märktes på publikintresset att det var dagarna innan jul så bjöd CC oss som tog sig dit på en välbehövlig dos julmusik från musikalernas värld och det finns sådan även om det inte är så vanligt med specifika jullåtar i vår stora musikalskatt.

Det var många för mig okända låtar man bjöd på och den enda som var mig riktigt bekant var Merry Christmas Margret Thatcher ur Billy Elliot men den var o andra sidan väldigt bra gav nostalgiska minnen av en väldigt bra musikal som jag gärna skulle se fler uppsättningar av.

Den andra akten var tack var det lilla publikintresset inte alltför lång men jag minns med välbehag Martins framförande av I Hate Cats från Relativitetsteorin och även om det är en titel jag absolut inte ställer mig bakom så är sången en av pärlorna från den musikalen.

Med det sagt vill jag ta tillfället i akt och önska alla teater och musikalvänner en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år. Detta år har som vanligt bjudit på en hel rad magiska musikalupplevelser och jag kommer att behöva återkomma med någon slags sammanfattning av årets teatermagi när vi närmar års det nya året.

Men jag minns med glädje Häxorna i Eastwick, En värsting till Syster och Spelman på taket. Denna trio musikaliska mästerverk visar hur bra musikalgenren kan vara när är som bäst och är goda exempel på varför jag älskar live teater över allt annat.

Jag minns även flera riktigt bra musikalfilmer med Aladdin och Lejonkungen i topp och jag minns framförallt en fantastisk Orlando resa där jag fick uppleva allt vad Walt Disney World har att erbjuda i både teater och karaktärsmöten. Jag önskar att vi hade något liknande i Stockholm.

Jag minns också många möten och fantastiska samtal och det får mig att minnas att det trots allt är alla underbara människor som gör denna genre möjlig. Utan all personal på och bakom scenen blir det helt enkelt ingen teatermagi för mig att njuta av i teatersalongen och därför vill jag framföra mitt djupaste tack till alla jag har sett, mött och recenserat under året.

Jag tycker och tänker gärna om det jag ser och jag har den fullaste respekt för allt ni gör oavsett vad jag skriver i mina recensioner - Glöm aldrig det.

The Rise of Skywalker spoilerfri recension.

The Rise of Skywalker Spoilerfri recension.

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna


När: 18/12 2019


Det här är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det kanske är slutet på början – Churchill.


Efter att ha följt med i diskussionen bland andra Star Wars fans under de senaste två åren hade jag fjärilar i magen innan jag såg denna film. Men jag är glad att konstatera att jag är mycket mer nöjd med denna avslutande (kanske?) del i den nio filmer (eller tio om man räknar med Rouge One) långa Skywalker sagan än jag hoppades på i förhand och att den är mycket bättre än jag fruktade i mina mörkaste stunder. Man kan alltid lita på att JJ Abrams (Star Trek, The Force Awakens) gör en bra och robust film.


Denna film känns mycket mer som en fortsättning på TFA en som en avlutande del av en sammanhållen trilogi och det för mig in på den största kritiken jag har mot denna filmsvit och det är att filmskaparna inte hade någon sammanhållen tanke kring hur trilogin skulle läggas upp utan överlät det helt till de två eller som det var tänkt tre regissörerna att tänka ut. Den föregående filmen The Last Jedi känns därför mer eller mindre frikopplad från denna och TFA vilket visar tydligt på att man som filmskapare behöver ha en klar och gemensam bild av vart ens verk syftar, även om det är olika regissörer och manusförfattare i de olika delarna.


Det märks att JJ kan sin sak och att han har en förmåga att både känna av och tillfredsställa fansens förväntningar även om en del av hans val fick mig att ta mig för pannan. Men jag tycker ändå att det i filmens kontext blev så bra som det hade kunnat bli även med andra val. Här finns gott om saker som kan få oss inbitna Star Wars fans att mysa av nostalgikänslor utan att alla som inte har sett de andra trilogierna missar något väsentligt för den sakens skull.


För mig är det viktigaste när jag ser på en film att det är en kul och underhållande resa jag bjuds på och det är det verkligen i denna film. Jag kan leva med mycket så länge jag blir underhållen av det jag ser och det blev jag med råge när jag satt i salongen och njöt.


Det enda tråkiga med denna film är att vi nu får vänta i minst två år på nästa film men för att göra denna väntan kortare finns allt annat detta universum har att erbjuda oss så som den otecknade serien The Mandalorian. Men till dess tål denna films att se om och om igen.

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!!!!

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 18/12 2019

Tusen generationer lever i dig nu, Rey!

Jag hade fjärilar i magen när jag såg denna sista del i Skywalker sagan. Efter den förra filmen fanns det så många saker som hade kunnat fallit platt som en pannkaka och även om jag tog mig för pannan vid ett par tillfällen så var denna Star Wars film snygg, välgjord och ett värdigt avslut på en nio filmer lång saga.

Det känns som att skaparen bakom The Force Awakens avslutade denna film på ett sätt han hade tänkt från början utan att fästa sig alltför mycket på det som hände i The Last Jedi men han lyckades ändå hålla allt som hände där i huvudet så pass mycket att inget kändes redconat eller ändrat på grund av det som hände där.

Det jag gillade mest av allt var att huvudpersonen Rey både fick försöka och misslyckas mer än hon gjort i de två senaste filmerna sammantaget och denna frustation gjorde att man för ett tag var allvarligt rädd för att hon genom sin ilska skulle ta steget fullt ut och bli en Sith. Det visar att JJ har tagit till sig kritiken kring att hon framstod som "Mary Sue" i de två tidigare filmerna för många och att han verkligen ville visa hur hon kämpade med problem och till och med misslyckades rejält både när hon tror att hon får Chewie dödad och när hela gänget hamnar i kvicksand. Sådant gör en bra karaktär bättre.

Man fick dessutom reda på en hel del om huvudkaraktärerna som man inte visste tidigare, ace piloten Poe Dameron var till exempel en framgångsrik smugglare av kryddor innan han blev stjärnpilot i motståndsrörelsen vilket till viss del förklarar en del av hans hetsiga "klarar allt själv" temperament i de två första filmerna.

Det som jag är mest glad över är att general Leia fick en snygg och värdig död där hon offrade sig för att rädda sin son Ben ur Kylo Rens klor. Men det jag saknade var någon form av begravning eller minnescermoni för den största kvinnliga förebilden genom alla Star Wars filmer. Dessutom blev jag lite förvånad över att hon helt plötsligt fick en egen ljussabel och visade sig ha en historia av att ha tränat med Luke Skywalker vilket visserligen var en fin touch och förklaring till hennes rymdpromenad i TLJ men ändå kändes lite för oplanterad för min smak, det borde man kunnat bygga upp bättre tidigare i trilogin.

Not: När man tänker efter över en natts sömn så var den sista scenen på Tantonie ett slags avslut lika värdigt för både Rey, Luke och Leia. Det och scenerna med Lukes X vinge är nog de scener som kommer att göra flest fans nostalgiska så att det räcker och blir över.

En rolig detalj var att det var flera Stormtroopers som visade sig ha gjort uppror mot The First Order vilket var både överraskande och kul eftersom dessa annars ganska ansiktslösa karaktärer nu fick både personlighet och namn. 

Rymdstridscenerna var snyggt gjorda och vi som sett hela sagan belönades genom att både Lukes X vinge var med och genom att flera av de mest klassiska Jedi karaktärerna pratade med Rey på slutet. Dock hade jag gärna sett att Anakins spöke fick en större betydelse på slutet genom att han till exempel stod bredvid Luke och Leia i sista scenen eller något. Det är i mångt och mycket hans saga och då är det synd att han inte har varit med nästan alls i denna trilogi.

Ska man då gå och se denna om man gillar Star Wars? Självklart om ni frågar mig, det är en snygg och välgjord film och även om man inte håller med om alla val eller ogillade TLJ så är det dryga två timmars kul underhållning i en galax, långt, långt borta och det räcker och blir över för mig.

Änglaljus 2019

Änglaljus 2019

Var: Gustav Vasa kyrkan, Stockholm


När: 6/12 2019


Vår julskinka har rymt och det tycker vi är grymt – Vår julskinka har rymt.


John Kluge bjuder för 26 året in till ”Julotta på vakentid” och det blir skönsång på många håll och kanter med en musikkavalkad som spänner från Fantomen på Operan till Stad i Ljus via en stor mängd av våra mest älskade julsånger.

Som varandes en stor musikalälskare uppskattar jag givetvis titelsången ur Fantomen på Operan bäst även om jag är väldigt svag för Pys underbara tolkning av Stad i Ljus med. Bara dessa två sånger räcker för att göra mig nöjd med kvällen.

Men grunden i en julotta är självklart de många älskade julsångerna som framförs på ett väldigt bra sätt och ofta med hjälp av den skönsjungande kören. Körmusik i en kyrka är aldrig fel och det är något med kyrkor som gör underverk för akustiken. Jag tycker att fler borde utnyttja dessa rum till uppträdanden och föreställningar på grund av detta.

Dessutom är Gustav Vasa kyrkan en av Stockholms (Eric Ericssonhallen oräknad) kyrkor och bara det är värt ett besök. Men detta är en turné och vad jag vet finns det fortfarande chansen att se dem runt om i landet och skulle ni missa detta år går det gissningsvis bra att planera in ett Odenplan besök nästa december – Detta är alltid väldigt bra och väl rekommendabelt.