måndag 27 november 2017

Törnrosa enligt POFF


Törnrosa enligt POFF

Var: Vår teater i Farsta, Stockholm

När: 26/11 2017

Kan du som katter gör, börja med C? – Cats.

POFF i Farsta har satt upp många klassiska musikaler mellan Skönheten och Odjuret fram till HONK! men har i år valt att satsa på en egenskriven musikal baserad på den klassiska sagan om Törnrosa – Flickan som sticker sig och sover i hundra år innan hon vaknar av en kyss från en prins.

Det finns många varianter av Törnrosa och här har man framförallt valt att fokusera på Törnrosas, eller Felicia som hon egentligen heter, liv fram till det att hon sticker sig. Man visar hur hon hamnar i en stuga i skogen tillsammans med de tre goda féerna som är hennes fastrar och som tar hand om henne medan man väntar på att förbannelsen som den onda fén Melissa har lagts ska hävas.

Det är bra gjort med många starka sång och skådespelar insatser och den vanliga skaran begåvade och talangfulla barn men skaparna har svårt att göra huvudpersonen Rosa/Felicia intressantare och mer engagerande än de starka och färgglada personer som omger henne – Vilket är något jag var rädd för skulle ske innan.

För hur mycket jag än gillar Rosa/Felicia som karaktär saknar hon någon egentlig drivkraft mer än en stark önskan att se mer av världen än stugan hon växer upp i och att få gifta sig med mannen med stort M – Prins Alexander. Det känns tyvärr som att jag blir mer engagerad i både Rosas fader konungens oro över sin dotter och den onda fen Melissa som tillsammans med sina två mindre begåvade assistenter söker efter Rosa/Felicia än vad jag blir i huvudpersonen själv. Det är visserligen en bra sak i en ensemblemusikal riktad till barn och unga men som erfaren musikalvän skulle jag ändå velat ha något mer. Antingen en perspektivförändring som i Wicked eller en annorlunda drivkraft hos Rosa/Felicia som i Skönheten och odjuret.

Men den stora behållningen här är ändå det stora engagemanget och den fantastiska förmågan att skapa färgglada kostymer, sagolik dekor och underhållande scener som den månghövdade ensemblen i POFF har. Man gör något eget och man gör det väldigt bra för ett första försök – Väl i nivå med till exempel Spök som jag såg på Cirkus för några år sedan. Så jag tycker definitivt att man ska ta chansen att försöka igen med nästa projekt oavsett vad det kan tänkas bli. För är det något jag som kreativ musikalälskare har lärt mig genom åren är det att erfarenhet är den bästa kunskapskällan man kan få.

Ska man trots detta gå och se denna eminenta föreställning? Absolut, det är trots vuxenperspektivets dubier en välspelad och engagerande barn och familjeföreställning som ger en allt man vill ha i en sago musikal. Det sjungs och skådespelas på en hög nivå och jag vill framförallt lyfta fram Maja Malm som gör en strålande insats som den onda fén Melissa.

måndag 20 november 2017

The Wild Party enligt Robin besök 2


The Wild Party enligt Robin 2

Var: Fria Teatern, Stockholm

När: 19/11 2017

Vem vill inte vara med i den vilda festen? – The Wild Party

Den vilda festen är en mörk och stundtals skrämmande vuxen musikal som man definivt inte tar med barnfamiljen på. Den brås mest på musikaler som Cabaret och Chicago men har även tagit inspiration av Cats och Hair.

I Den vilda festen bjuder New York paret Queenie och Burrs in sina vaudeville vänner till en stor fest i parets lägenhet eftersm Queenie planerar att hämnas ett övergrepp Burrs har gjort sig skyldig till. Vad hon inte förväntar sig är att hennes vän Katie ska bjuda in Black till festen och att denna ska bli tredje benet i det tragiska triangeldramat som är musikalens huvudhandling.

En viktig del handlingen tar parets vaudeville (en form av underhållning) vänner som ibland ställer sig i rampljuset och sjunger en sång som fyller ut musikalens fest tema ytterligare. Det blir på så vis en verklig ensemble musikal i linje med Hair och Cats även om den drivande historien är starkare och mer påtaglig än hos dessa musikaler.

Det man kunde ha önskat är att parets vaudeville vänner lämnas med mer att göra i andra akten när de är i bakgrunden av handlingen än vad fallet är just nu. Nu blir de lämnade med att vara blickstilla långa stunder när de hade kunnat vara mer aktiva och deltagande i att skapa ”tribe känslan” från Cats och Hair. Det är ett förståeligt drag med tanke på den sena timmen som andra akten utspelar sig i men jag hade ändå önskat mer att titta på i bakgrunden under akt II.

Jag såg denna musikal när den gick på Kulturama för några år sedan och blev inte så imponerad av den då som jag blev nu och det är glädjande att kunna återupptäcka en sådan här musikal några år senare. Den är definitivt värd att se om man uppskattar lite vuxnare musikaler som Cabaret och Chicago men är kanske inget för barnfamiljen som förväntar sig en stunds trevlig underhållning. Åldersgränsen på 15 år är välbehövlig.

Rekomenderas varmt till alla som vill se en god vuxenmusikal av bästa märke.

lördag 18 november 2017

Balettakademins höstshow

Balettakademins Höstshow

Var: Balettakademin, Stockholm
När: 17/11 2017
Its been a long time, getting from here to there - Star Trek: Enterprise.


Balettakademins höstshow bjöd på vad jag brukar kalla AA möte för musikalfans - Det vill säga en samling nummer från olika musikaler och denna gång valde man temat amerikanska Tony Award musikaler genom tiderna. Första akten var en historisk epose av äldre musikaler och andra akten ägnades helt åt årets award vinnare vilket gav en bra blandning av både älskade klassiker och nya favoriter som är riktigt aktuella på musikalhimlen.


För mig som engagerad Cats älskare är favoriten givetvis Skimbleshanks - The Railway Cat med Benjamin Sundström som Skimbleshanks. Denna låt är en av mina favoritlåtar från denna musikal och det är kul att man valde en lite mer okänd låt än Memory som är den låt alla förknippar med Cats.


Övriga favorit musikaler i akt ett var dels utdrag ur två musikaler jag ännu inte har sett live men hemskt gärna vill se - A Chorus Line och Avenue Q samt Baptize me ur Book Of Mormon, en musikal som går på China teatern till i påsk.


Akt IIs musikar var helt nya och mest sådana jag inte har särskilt bra koll på med undantaget Groundhog Day (Måndag hela veckan) på svenska. Groundhog Day är en riktigt bra och underhållande filmklassiker som jag gärna skulle se i musikalform på en svensk scen som China teatern framöver.


En annan musikal som verkar bra är Dear Evan Hansen om en grupp amerikanska ungdomars sexuella uppvaknande och de valda låtarna därur avsludas med en fin vink till den nu aktuella Me Too kampanjen.


De musikalkonserter som stadens skolor bjuder oss på håller hög klass och ger oss musikalfans chansen att se utdrag ur många musikaler för en liten peng vilket är tacksamt för den som inte kan få nog av musikalvärlden. Dessutom får man ofta chansen att se kommande generations musikalstjärnor i några av sina första framträdanden på denna nivån - Även om en del av eleverna är garvade veteraner från många olika framträdande så som Emma-Lina Blomberg (Teater Najkit). Rekomenderas varmt till alla som älskar musikal lika mycket som jag gör.

lördag 11 november 2017

The Wild Party enligt Robin

The Wild Party enligt Robin

Var: Fria Teatern Högdalen, Stockholm
När: 10/11 2017
Vem vill inte vara med i den vilda festen? - The Wild Party


Jag såg The Wild Party när Kulturama satte upp den för några år sedan och minns inte så väldigt mycket mer än att det var ett badkar och en soffa inblandad i handlingen och det var därför med lite blandade känslor jag åkte till Högdalen för att se Robins version av samma musikal och jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad denna gång. För The Wild Party har precis som ett gott vin blivit betydligt bättre med åren och jag gissar på att det har att göra med att jag nu har många fler musikaler under bältet och att jag har fått se lite vuxnare musikaler som Cabaret och Chicago som är lite av "samma andas barn" som denna.


I The Wild Party bjuder det uttråkade Manhattan paret Queenie (Izabella Tancredi) och Burrs (Samuel Linderström) in alla sina Vaudeville vänner till en stor fest där Queenie planerar att hämnas på Burrs för hans övergrepp mot henne - Vilket gör denna musikal väldigt aktuell i ljuset av Me Too rörelsen den senaste månaden. Med på festen finns också Black (Emil Mollin) som blir det tredje benet i detta triangeldrama.


Musikalen är nästan helt genomsjungen och den ena av parets Vaudeville artist vänner efter den andra ställer sig upp och framför olika nummer i bästa revystil samtidigt som handlingen drivs frammåt av triangeldramats utveckling. Det gör att jag inte kan låta bli att se vissa likheter med min älskade Cats i denna musikal och jag skulle inte bli helt förvånad om skaparna av denna (Andrew Lippa) har varit inspirerade av sir Andrew Lloyd Webbers klassiker och Hair när The Wild Party skrevs.


Ska man ta upp något mindre bra med denna musikal är det att många av rollerna som inte är i rampljuset får sitta och vara blickstilla under långa partier av akt II vilket i och för sig stämer ganska bra med tanke på att gissningsvis är ganska sent på natten vid det laget. Men jag kan ändå tycka att skaparna skulle ha kunnat lagt in ytterligare dans sekvenser i ett par av andra aktens nummer för att minska "väntetiden" för de övriga artisterna.


Ska man då gå och se denna? Absolut! För det är sällan man får gå och se en sådan "vuxen" musikal som ändå har en så stark och drivande kvinnlig huvudroll i form av Queenie. Gillar man klassiker som Cabaret och Chicago kommer man att älska denna. Men lämna barnen hemma för detta är en musikal som vänder sig helt och fullt till den vuxna delen av publiken och åldersgränsen på 15 år är välbehövlig.

fredag 3 november 2017

Book of Mormon - Premiär besöket


Book of Mormon
Var: China teatern – Stockholm
När: 26/1 – 2017
Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! Alice i Underlandet.
När gänget som ligger bakom South Park sätter upp en musikal om Joseph Smith och hans Mormon rörelse (Amerikansk religion baserad på kristen tro) blir allt lika galet bra som religiöst inkorrekt. Detta är en musikal som blandar högt och lågt på sätt man inte trodde var möjligt på en svensk teaterscen och kräsmagade religiösa fanatiker varnas o det kraftigaste för denna pärla.
Alla andra kan luta sig tillbaka och förbereda sig på en riktig skrattfest med Per Andersson och Linus Wahlgren i täten för en grupp Mormon ”äldste” på mission i Uganda i djupaste afrika. Men förväntar man sig en sann och realistisk bild av afrikaner och livet under den afrikanska solen är man helt fel ute vilket märks redan vid parets avsked på flygplatsen där en ”afrikansk” kvinna tar avsked av dem ”Lejonkungen style” och det blir inte mindre fördomsfritt när paret väl anländer till Uganda.
För denna musikal är verkligen så långt ifrån ”Politiskt korrekt” man alls kan komma när filmreferenser till bland annat Star Wars och Star Trek blandas friskt med religionens historia på ett sätt som bara South Park gänget och möjligen Jesus Christ Superstar kan komma undan med. Bara alla olika referenser till några av mina favoritfilmer är värt ett besök eller två.
Detta är första gången musikalen har översatts till ett annat språk än engelska och översättarna har gjort ett gediget arbete med en mycket svår och komplicerad text grundad i en väldigt amerikansk humor och humor är alltid svårt att översätta bra nog för att få alla skämt att gå hem. En särskild eloge ges också till scenografi och kostymavdelningarna som verkligen har fått arbeta hårt med alla fantastiska kostymer och fulländad afrikansk scenografi denna musikal är full av.
Noteras bör även att China teatern har kommit långt i användandet av de tv (LED) skärmar man skapade inför Dirty Dancing och dess ”dataspels” känsla vilket är skönt att konstatera.  För på senare tid har man hittat helt rätt när det gäller att balansera användandet av teknik och dekor så att det ger en trovärdig och bra känsla inför den miljö man vill skapa i respektive musikal.
Vill ni värma skrattmusklerna ett par timmar i vårsolen rekomenderas denna varmt och allt annat än en storslagen succè vore mycket märkligt.

onsdag 1 november 2017

Våra drömmars stad


Våra drömmars stad
Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 31/10 2017
Jag kom, jag såg, jag segrade – Julius Cesar.
Våra drömmars stad är ett intressant försök att dramatisera Per Anders Fågelströms berömda Stad böcker som är en episk berättelse om Stockholms utveckling från 1880 talet fram till rivningarna i Klara och omdaningen av city decenierna efter andra världskriget. Det är fem normalstora romaner som ska kokas ner till en drygt 2 och en halv timme lång teaterpjäs och det borde vara ett omöjligt uppdrag med tanke på antalet episoder och den stora mängd karaktärer som ska skildras.
I centrum av denna berättelse står Hennings dotter Emilie (Vanna Rosenberg) och ett antal av hennes släktingar som genom sina olika öden visar hur förhållandena för stadens befolkning har utvecklats genom decenierna och det avrundas på ett fint sätt i slutet när en nu levande släkting till Emelies förlaga dyker upp och berättar att hon har varit skådespelare på Stadsteatern i 40 år och har sett stadens fortsatta utveckling från det att den sista boken i serien skrevs och till dagens värld.
Man har valt ett antal intressanta episoder i mängden som på ett fint sätt beskriver utvecklingen för både arbetarklassen och sociteten representerad av en av Emilies bortadopterade söner och hans familj men det blir stundtals svåröverskådligt tack vare att man berättar historien som Emelie minns den och med en stor mängd hopp fram och tillbaka i tiden vilket gör att jag ibland förlorar greppet om var i berättelsen det jag just nu ser utspelar sig. Det känns som att man skulle behöva någon slags signal som talar om var på tidslinjen man är – Till exempel en klocka som visar aktuellt datum. Man behöver inte alltid berätta en dramatisk berättelse strikt linjärt, men jag vill i varje fall kunna veta var i i berättelsens tidslinje jag just nu befinner mig.
Sedan kan jag tycka att det är ett mindre lyckat val att ha med den vridbara väggen från Markurells i Wadköping i denna berättelse då man därigenom förlorar mycket tid då denna scendel ska vridas fram och tillbaka utan att detta grepp tillför något väsentligt i scenografin. Man hade sparat in mycket tid och arbete för scenteknikerna om man valt en annan lösning – Till exempel ett fast uppbyggt torg någonstans på Södermalm. Dessutom hade man gärna fått ge scenteknikerna en advekat klädsel som passar in i miljön man vill skapa då dessa är med på scen nästan lika mycket som skådespelarna tack vare alla scenbyten de måste delta i. Som det är nu förstör man lite av teatermagin i och med deras ständiga närvaro vilket jag tycker är synd. Eller varför inte låta någon av de sådespelare  som för tillfället inte står i rampljuset sköta vrid väggen istället?
Men på det hela taget är detta ett bra och mycket lovvärt försök att ta sig an stad serien i ett modernt nutidsperspektiv och även om det hade varit intressant att se denna föreställning gestaltad på ett annat sätt – Till exempel genom en dans musikal – är det ändå värt att se och ett lovvärt initativ som det känns att alla historiskt intresserade teaterfans måste ha sett minst en gång, om inte annat för de många duktiga skådespelarnas skull.