fredag 17 februari 2017

Stand Up - Sit Down


Stand Up – Sit Down
Var: Intiman, Stockholm
När: 16/2 2017
Häng med katten, det här svänger ju! – Djungelboken
Man kan inte annat än att bli imponerad av Robert Wells (Så ska det låta, Rhapsody in Rock) och han är precis lika bra på scen som han är i tv. När han går lös på något av de tre pianona på scenen då vet man att nu blir det åka av. Så det är mer än en gång man sitter och undrar över hur han och de andra i Robert Wells trio hinner med i svängarna. Han vet helt enkelt hur han ska få en publik att njuta hela kvällen. Jag skulle gärna stoppa in Robert i valfri musikal som behöver en driven pianist av högsta klass som dessutom kan tilltala publiken med underhållande mellansnack.
Lennie Norman står för stand up delen i titeln och det gör han väldigt bra trots att hans ämnesval säkert kan vara lite svårsmält för de kräsmagade delarna av publiken – Men det är precis som det ska vara i gammal god Stand Up. De låtar han är med och lirar i är förvånansvärt bra och oavsett vad han säger själv så har han definitivt en framtida karriär som artist i valfri genre.
Skulle man som musikalälskare önska något av dessa herrar är det en mer sammanhållen historia som utvecklas under kvällen. För hur mycket jag än skrattar åt Normans skämt får jag ibland känslan av att han och Robert nästan har två olika föreställningar under samma kväll. Därför önskar man nästan att Norman hade kunnat få en mer uttalad conferensier roll med ”comic relief” möjlighet istället för att då och då ta över föreställningen.
Jag kan oavsett detta rekomendera denna föreställning till alla även om jag tror att man har ett större utbyte av denna om man har god koll på musiken som var het under 1900 talets mitt. Detta är nämligen gammal hederlig swing på högsta musikaliska nivå och den som tror eller önskar sig något annat lär nog bli en smula besviken. Men alla andra lär gå hem med ett nostalgiskt leende på läpparna.

tisdag 7 februari 2017

Billy Elliot


Billy Elliot
Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 7/2 2017 (Repetition)
Everybody wants to be a cat! – Aristocats
Det här är en av stadsteaterns bästa musikaler på mycket länge och väl I nivå med sådana succéer som Sweeney Todd och De tre musketörerna. Man har i mitt tycke hittat musikalens ton och uttryck perfekt och jag förväntar mig att Billy Elliots succé från Malmö fortsätter när den flyttas över till stadsteatern.
Eftersom Billy inte trivs särskilt väl med sina boxningslektioner hamnar han istället på dansläraren Sandra Wilkinsons (Sara Jangfeldt) balettklass och upptäcker snart tjusningen med dans i allmänhet och ballett i synnerhet vilket inte är det lättaste i 1980 talets England där en stor gruvarbetarstrejk just har inletts. För i denna gruvtäta del av England är dans inget som en gruvarbetarson bör befatta sig med alls ens under mer normala omständigheter än en fullt pågående strejk. Billy dras mellan faderns (Jakob Englund) vilja och den glädje han finner i dansandet och det är nog en konflikt många utövare av kreativa konstformer kan känna igen sig i.
Det kreativa teamet klarar här av den svåra konsten att balansera mellan den mörka bakgrunden i det engelska gruvarbetarsamhället och den avancerade dansen på ett väldigt bra sätt utan att det känns det minsta konstgjort eller ansträngt. För här är balettflickornas (barn från Base 23) balettdans en lika självklar del av berättelsen som att en avgörande batalj mellan polisen och de strejkande gruvarbetarna blir ett fullfjädrat dansnummer.
Billys kamp att lyckas i danslivet blir en varm och gripande berättelse med många humoristiska inslag i stil med scenen där Billy och hans vän Michael provar klänningar och av denna anledningen en strålande anledning till att ta med de något äldre barnen och ungdomarna på en musikal med allvarlig bakgrund. Men det är samtidigt en realistisk och rå föreställning där det förekommer rikligt med grova ord, slagsmål och rökning. Av denna anledning skulle jag kanske inte ta med de yngsta barnen på denna utmärkta familjeföreställning utan vänta tills de är runt skolåldern.
Men för alla andra rekommenderas denna dansmusikal varmt och helhjärtat. Det är många barn med i föreställningen och de är alla mycket duktiga och uträttar stordåd med både sång och dans.

onsdag 1 februari 2017

La La Land (Film)

La La Land (Film)

Var: Filmstaden Scandinavia
När: 1/2 2017
I Got Life, brother! Hair


La La Land är en musikal film som utspelar sig i änglarnas stad - Los Angeles. Det är ett charmant stycke musikal film där vi får följa ett älskande par där hon drömmer om en karriär som skådespelare och han drömmer om att öppna en egen jazzklubb.


Det är flera bra sångnummer och bäst är öppningsnumrets dans på och kring bilarna under morgonens rusningstrafik. Fotot är snyggt och scenen där det älskade paret dansar under en konstgjord stjärnhimmel är magnifik.


Men slutet lämnar en del övrigt att önska och jag tycker trots den fina tanken med att använda ett års årstider som medel att föra handlingen framåt inte att man knyter ihop alla trådar riktigt bra. Dessutom saknar jag trots den fina berättelsen om flickan som badar i Seine ett riktigt bra avslutningsnummer som gör att man dansar hela vägen hem. Tråkigt nog blir det mer en känsla av "Jaha, är det slut nu?" som man går hem med efteråt och det tyckte jag inte filmen som helhet förtjänade. För man bygger upp till något väldigt bra och gråtmilt utan att riktigt kunna leverera det på den nivå man förväntar sig efter inledningens magnifika dansnummer.


Men filmen i helhet är ändå riktigt bra och hade jag inte sett den med alla goda recensioner och omdömen i färskt minne hade kanske slutbetyget blivit något bättre än jag lyckas förmedla nu. Jag hade helt enkelt förväntat mig något ännu bättre - Framförallt i andra halvan av filmen.


Men är den trots det sevärd och mycket rekommendabel? Ja, absolut. Är den trots det en film som kommer att göra succé på världens musikalscener framöver? Förmodligen - Helt säkert om den får ett något annorlunda slut med ett magnifikt avslutningsnummer.