Djungelboken enligt Stadsteatern VG

Djungelboken enligt Stadsteatern.

Var: Kulturhuset Stadsteatern (Stockholm)




När: 29/3 2014




Betyg: VG




Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm hade i dagarna nypremiär på Alexander Mörk - Eidems (De Tre Musketörerna) version av den klassiska Djungelboken med Mowgli (Kristofer Kamivasu), Baloo (Leif Andrée), Bagheera (Shebly Niavarani) och alla andra karaktärer från den klassiska sagan men i Alexanders egna och helt galet bra version från 2007. Alexander vågar ta ut svängarna och placerar helt fräckt Djungelboken i ett framtida Stockholm där tunnelbanan har pajat och vargar, apor och andra djungel djur äger staden medan människorna mest anas i form av helikopterljud och en och annan skjutglad militär. Djuren är verkligen djur men förväntar man sig päls och svansar har man hamnat helt fel för trots sina djurrörelser känns djuren allt som oftast mer mänskliga än de människor de vill hålla så långt borta från sin storstadsdjungel som möjligt. Ursprungsversionen av denna musikal sattes upp 2007 men har ändå uppdaterats så att den känns aktuellare än någonsin med bland annat järnrörsviftande vargar och en makthungrig vargledaraspirant klädda i gula nationaldräktsbyxor som osökt får mig att tänka på Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater. Det är ett bra tecken på en lysande begåvning att Alexander inte bara förmår skriva något riktigt, riktigt bra utan även har förmåga och vilja att uppdatera denna pärla så att den förblir lika rykande het som den gissningsvis var 2007 när den sattes upp första gången. Jag väntar med spänning på Alexanders nästa mästerverk och jag hoppas verkligen att han fortsätter skriva musikaler för Kulturhuset Stadsteatern och att denna vågar sätta upp fler av hans verk. Peruken av för en lysande regissör och en lika lysande ensemble.


Det något lägre betyget kommer sig av att den Hip Hop influerande musiken kanske inte är min absoluta favoritmusik samt att det i mitt tycke är något för få låtar med för en 3 timmars musikal men kan man leva med det är denna pärla något jag verkligen rekommenderar till alla. Dock kanske de yngsta barnen bör stanna hemma när man besöker denna musikal då denna version av Djungelboken är lite tuffare och lite vuxnare än vad man kanske förväntar sig när man hör namnet. Åldersgränsen är 7 år och behövs i detta fallet mer än väl.

Mästerkatten i Stövlar MVG

Mästerkatten i stövlar – Jamalong.

Var: Musikaliska, Stockholm

När: 22/3 (Premiär)

Betyg: MVG

Erkänner villigt att två söta katter på scen i form av Mästerkatten (Göran Gillinger) och Kitty Mjuktass (Sandra Gustafsson) och en väldigt söt råttis (Adrian Taheri) gör det väldigt svårt för mig att sätta ett annat betyg än högsta tänkbara. Förrutom dessa underbart spelade djur vill jag särskilt framhålla Charles Perrault (Julien Dauphin) som förrutom att vara sagans berrättare även trollar på ett sätt som kan få den mest inbitne skeptiker att jubla av glädje och förgyller scenbytena med sina många trolleriktrick. Men det finns flera att lyfta fram som underbart spelade Tom Miller (Anton Körberg), Kung Cedric (Johannes Brost) och prinsessan Rosalinda (Beata Harrysson) som gör mycket goda insatser, vilket faktiskt gäller hela ensemblen.

Det som gör denna Jamalong musikal speciell är att alla barn i publiken får olika instrument att använda i ett fåtal Jamalong nummer. Sett från ett vuxenperspektiv tillför detta kanske inte så mycket mer än att det blir ett fasligt spelande innan och under pausen vilket stundtals kan uppfattas som ganska störande. Öronproppar rekomenderas varmt till de känsliga! Det verkade dock som att barnen uppskattade detta att få vara med och spela varmt men personligen kan jag tycka att en Singalong musikal, och då gärna Cats, vore mer önskvärt. Men låt inte detta störa er som har tänkt att gå och se denna pärla, berättelsen i sig är helt underbar och väl värd att se för alla som gillar den stilige Mästerkatten (känd från Shrek) och hans vänner i sagans värld.

Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Jag heter Johan Månsson och jag skulle vilja vara med och sätta upp musikalen Cats på mitt sätt. Det handlar dock inte om något ekonomiskt intresse eller risk från min sida, utan bara om en enorm passion för denna favoritmusikal! Först kommer lite om mig och om musikalen varpå jag gör en utläggning om hur jag vill göra den på mitt sätt.

Av:

 Johan Månsson - Stort Cats fans som sett musikalen 34 gånger över 8 produktioner och älskar den över allt annat. Jag har även skrivit mycket av svenska Wikipedias Cats sida och räknar mig som ett av sveriges största Cats fans och i övrigt ett väldigt stort musikalfans som anser att ett besök på Cats är ett besök i musikalernas paradis och inget hellre skulle vilja än att få vara med och sätta upp Cats på mitt sätt. Jag har flera gånger klätt ut mig till katt och burit katt make up till olika Cats föreställningar och har genom de senaste åren utvecklat en stor kärlek till denna musikal och de som är begåvade nog att vara med i den. Är det någon musikal som  får en att önska att man var musikalartist är det just denna!

Vad:

Cats – En dansmusikal  av Andrew Lloyd Webber efter TS Elliots kattdikter i boken Cats – De knepiga katternas bok. Hade premiär i maj 1981 och spelades i cirka 20 år på både Broadway och i West End och är en av de mest spelade och älskade musikalerna i världen liksom i Sverige och har på senare tid spelats i Kristianstad, Skövde och Växjö med stor framång. Cats spelas regelbundet runt om i världen och blir så gott som alltid stor succé med en stor och växande skara fans i sitt ledband.

Synopsis:

Jelliklekatterna samlas en speciell natt för att visa upp sig och bestämma vem som ska få återfödas till ett annat slags Jellikleliv, ett Jellikleval som görs av Jellikles ledare Profetikus när natten tagit slut och en ny dag har börjat. I denna katternas ”idol” tävling får varje kattkaraktär sin stund i rampljuset under deras ledares Munkustraps och Profetikus vakande ögon. De håller även koll på katternas farligaste fiende Macavity som då och då stör evenemanget och senare kidnappar Profetikus. Stör evenemanget gör även den utstötta och avskydda glamorkatten Grizabella som ständigt återkommer i sina ivriga försök att bli accepterad av gruppen, fast hon en gång var en Jelliklekatt är hon inte det längre. Men allt ordnar upp sig till det bästa när mr Mistoffeles trollar tillbaka Profetikus lagom till gryningen, en gryning som också blir Grizabellas chans att sjunga musikalens mest kända låt Memory (Minnet) och detta leder till att hon accepteras av gruppen och väljs ut till att bli den utvalda katten som får  återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Hur (är det på mitt sätt?):

Cats är en mångfasiterad samling sånger och det finns liksom i Hair förhållandevis lite sammanhållande handling att ta fasta på i denna färgsprakande musikal. Detta gör att varje producent och regissör har stor frihet att skapa en Cats föreställning baserad på just deras idéer om vad som är Cats och detta är naturligtvis något som lockar mig som Cats fans med. Efter att ha sett 8 produktioner har jag hittat många intressanta infallsvinklar som jag gärna skulle ta med mig till min egen variant, liksom jag har flera idéer om vad jag skulle vilja tillföra en uppsättning förutom det viktiga som varje Cats måste innehålla.

Jag är inne på att Cats är en show eller en föreställning som Jelliklekatterna sätter upp för oss och att det är deras sätt att introducera sig själva och deras värld för besökarna. En för mig viktig strof är ”Vad är en Jelliklekatt?” som efter prologen upprepas tre gånger och detta tyder ju på att katterna verkligen vill visa oss vad som kännetecknar en Jelliklekatt, och detta tema återkommer ju även i avslutningssången. Många har gjort försök att förmänskliga katterna men jag vill gärna hålla fast vid ursprungstanken att de artister man ser på scen verkligen är alltigenom äkta och trovärdiga katter som showar och dansar för oss en speciell kväll. Att man som publik dras in i ”kattlandet” och får bevittna deras festligheter i samband med Jelliklebalen. Min tanke är att dessa festligheter utspelar sig i området utanför teaterns sceningång och att Grizabella kan färdas igenom denna för att symboliskt återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Sedan är jag även nyfiken på vad för slags katt superskurken Macavity egentligen är. Är han en genomond Gudfader liknande katt som få vill möta en svart natt eller har han förlåtande sidor som liksom Elphaba i Wicked förklarar och ger djup åt hans ondska? Har han någon koppling till Slim Slagsmålskatt (The great Rumpus cat) eller är denna superhjältefigur rentav hans goda sida ala Dr Jekyll/Mr Hyde? Eller är det rentav så att denna superskurk är en kvinnlig katt som slåss mot manssamhällets orättvisor?

Men det finns många karaktärer att utforska och göra sin variant av, och det är en av de stora anledningarna till att jag vill göra just Cats på mitt sätt!

Ronja enligt Kultkompaniet VG

Ronja enligt Kultkompaniet

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 9/3 (Premiär)

Betyg: VG

Skådespeleriet i denna Kultkompani (Borås) uppsättning håller mycket hög klass och mest imponerad blir jag av Mimmi Fasths Ronja, Alexander Pettersons Mattis och Göran Lohnes Skalle Per och ett extra stort plus ges till hela ensemblen som efter föreställningen gick ut på gården utanför foajen och lät alla barn och vuxna som ville hälsa och ta bilder, det är sådant jag älskar och tycker överlag behövs mycket mer både i Sverige och utomlands. Vi i publiken älskar detta och jag stortrivs när jag får röst och ansikte på de jag har sett på scen, mer sånt!

Denna barnvänliga musikal rekomenderas varmt till alla barn och vuxna med barnasinnet kvar. Men som vanligt med turneer gäller att speltiden är kort (Söndagar) och det gäller att skynda så att man inte missar denna pärla.

Cabaret enligt Uppsala Stadsteater MVG

Cabaret enligt Uppsala stadsteater

Var: Uppsala Stadsteater

När 1/3 (Premiär)

Betyg: MVG

Denna berättelse från det tidiga 30 talets Berlin är något som alla som någon gång haft rasistiska och eller nasistiska tankar verkligen (men formodligen inte kommer att?) borde se! För denna underbara musikal är ännu aktuellare än någonsin i de senaste dagarnas ljus även om den förmodligen är tänkt som en nagel i ögat åt de ständigt växande Sverige demokraterna och deras avoga hållning till allt som är annorlunda. För Ebb och Kanders underbara musikalpärla är i all sin glamourlika dekadens aktuellare än någonsin och publiken fås efterhand att känna som Oscar Lindéns Konferensier att livet trots alla goda förutsatser ändå inte är en Cabaret, inte när mörka krafter i omvärlden hotar omintetgöra alla människors självklara rätt att vara sig själva oavsett om denna råkar vara bög eller jude. För det är vad denna musikal handlar om och det tar regissören Ronny Danielsson fram på ett utmärkt och mycket pedagogiskt sätt som får oss i publiken att sätta den glamourfyllda nattklubbstämningen från första akten i halsen när den andra lider mot sitt slut och hela ensemblen klär av sig i bara underkläderna för att sedan, tja, jag ska väl inte avslöja för mycket. Bra är inte ordet här – denna pärla är mer än bra och den berör på fler än ett plan och måste verkligen ses! Det är många begåvade artister att hålla till sitt hjärta här och de mest kända är väl Sarah Down Finer (Sally Bowles) och Babben Larsson (Fräulin Schneider) men jag vill ändå framhålla underbara Kitty Chan och Kristina Lindgren (Kit Kat Girls mfl) särskilt då dessa gör stordåd i det tysta utan att göra mer väsen av sig än vad ensemblerollen kräver. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Är det någon som verkligen är förtjänt av en huvudroll är det just Kitty Chan som har varit enormt duktig i många ensembler men aldrig har fått stå längst fram i rampljuset. Mer ljus på denna underbart begåvade artist, tack!