Livet är en schlager VG

Livet är en schlager

Var: Cirkus, Stockholm

När 26/9 2014

Betyg: VG

Livet är en schlager är en musikal byggd på filmen med samma namn och är gjord av Jonas Gardell (Manus/Regi/Sångtexter) och Fredrik Kämpe och har något så ovanligt som en CP skadad person i en av huvudrollerna, nämligen Jonas Helgesson som David. David skriver musiken till en schlagerlåt (Vilken passande nog är Jonas superhit Aldrig ska jag sluta älska dig) som Davids vän Mona Berglund (Helen Sjöholm) skriver en text till och skickar in till melodifestivalen och får den sedan antagen till den stora finalen – passande nog på samma Cirkus som musikalen spelas på. Men det som bekymrar den schlagertokiga Mona, hennes vän Candy Darling (Peter Jöback) och hennes man Bosse Berglund (Johan Glans) är att hon aldrig har berättat att det är David som ligger bakom musiken till hennes once in a lifetime chans att slå igenom i Schlagersverige och bli den schlagerdrottning hon vill bli. Men en CP skadad persons drömmar om att arbeta med musik är väl ett mindre bekymmer i sammanhanget, eller? Förutom det fantastiska samspelet mellan David, Bosse, Candy och Mona är musikalens stora behållning givetvis låtarna och då främst Aldrig ska jag sluta älska dig som jag även hörde på Jonas Gardells Mitt enda liv och den nyskrivna Annars vore jag inte jag lysande framfört av Peter Jöbacks Candy i en gripande scen tillsammans med David. Men som vanligt tar även den månghövdade ensemblen (Med blandannat än storartad Oscar Pierro Lindén) stor plats här och vi får se lysande imitationer av många profiler inom den svenska schlager och musikscenen och tilläggas bör att en mängd kändisar passerar revy genom denna musikal utan att egentligen vara med, hur säger jag inte.

Musikalen har ett viktigt budskap om att älska alla för den man är och se människorna bakom oväsentliga saker som handikapp och hudfärg men man kan ändå tycka att den är väl lång (nästan 3 timmar) i förhållande till det låga (17) antalet låtar och att man kanske hade vunnit mer på att välja fler låtar ur den enorma svenska schlagerskatten och att låta dessa vara drivande i berättelsen. Låtarna är visserligen väldigt bra och välsjungna men det känns ändå som att musikalen tar en paus när många av låtarna spelas vilket är synd nu när man har tillgång till hela den färgsprakande schlagervärlden och dess låtskatt.

REA 15 års jubileum MVG

REA 15 års jubileum

Var: Intiman, Stockholm

När 25/6 2014

Betyg: MVG

Med så många så bra musikalparodier på några av mina favoritmusikaler kan man inte annat än att ge högsta betyg åt denna enormt roliga och ständigt aktuella revy. REA står för Roligt, Elakt och Aktuellt och ensemblen (Anders Lundin, Sussie Erikssson, Ola Forssmed och Rachel Mohlin) lyckas verkligen hitta kärnan i musikalerna och vi får se nummer ur deras version av West Side Story, Cabaret och som avslutning Cell Block Tango från Chicago, samma nummer som Lisette Pagler är med och gör så bra på Stadsteatern just nu. Men det finns mycket mer att roas åt när man blandar nya nummer med gamla godbitar från REAs 15 år långa historia blir det bara helt underbart och enormt roligt. Har många favoriter men för att upptäcka dem bör ni helst gå och se detta på plats och det gäller ännu mer alla som har varit med eller har sett någon av ovannämnda musikaler.

EVITA enligt Göta Lejon

EVITA enligt Göta Lejon

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 24/9 (Rep)

Betyg: Rep, inget betyg.

Jag var och såg EVITA i Malmö och jag tyckte att man i denna uppsättning satt för långt från scen men jag är glad att kunna konstatera att denna version är både bättre och mer berörande än den (som var både välspelad och hade ett intressant koncept!) jag såg i Malmö och jag misstänker att mycket beror på att man på Göta Lejon sitter närmare scenen och därför kan känna av de små nyanserna i denna show bättre. Även regin (Ronny Danielsson) betyder mycket och man lyckas väl med att berätta Evita Perons (Charlotte Perelli) livsberättelse på ett sätt som gör att det Che (Patrick Martinsson) har att säga om hennes liv verkligen berör. Just Patricks Che är kvällens stora stjärna och det är genom Ches ögon vi ser och följer Evita Perons resa mot stjärnorna. Det verkar som att en del musikaler kräver en intim salong där scenen är nära publiken och EVITA känns definitivt som en sådan medan en musikal som Singing In The Rain klarade av flytten till Malmö med bravur godkänt.

Det spelades bra på många håll och jag vill särskilt framhålla den storartade dansembemblen (med bland annat Kitty Chan) som fick med beröm godkänt av både mig och mitt danserfarna sällskap. En stor eloge till alla inblandade! Klart sevärd och ett måste för alla som gillar Andrew Lloyd Webbers musikaler.

Chicago MVG

Chicago

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater, Stockholm

När: 19/9 (Premiär)

Betyg: MVG

Ibland blir det bäst när man inte konstlar till det och vill för mycket med en uppsättning av en så klassisk musikal som Chicago och det har regissören Roine Söderlundh full koll på här. Precis som med Sweeney Todd får jag här känslan av att man skulle ha kunnat hämtat denna uppsättning direkt från Broadway eller West End eller varför inte det Chicago som utgör spelplats för musikalen? Och det är allt jag kan begära av vilken svensk uppsättning som helst.


Roine visar utmärkt känsla för att balansera mellan denna musikals två ytterligheter – glamouren och den smutsiga, vardagliga realismen i fängelset utan att det vare sig blir maskerad eller Kvinnofängelset av det hela och i det ligger mycket av det höga betyget här. Lisa Nilsson (Next To Normal) är kvällens stora stjärna och lyser som den dekadenta möderskan Roxie Hart – kvinnan som med de stora ambitionerna och drömmen om att lyckas utan att egentligen anstränga sig känns förvånansvärt modern trots att Chicago utspelar sig i 1920 talets USA. Sharon Dyall känns lika självklar som hennes motspelerska – den före detta stjärnan Velma Kelly och Dan Ekborg gör en mycket trovärdig Billy Flynn – stjärnadvokaten som kan få vilken förbryterska som helst frikänd.


Men denna stjärntrio vore väldigt ensamma på scen utan en stor och mångkunnig ensemble och här vill jag särskilt framhålla Fredrik Lycke som Roxies man Amos Hart och C Killik som skvallerjournalisten Mary Sunshine men även Lisette Pagler (June) Kajsa Reingardt (Mama Morton) och David Ingham (Fred Casely) som glänser i sina respektive roller. Man kan ibland tycka att den månghövdade ensemblen alltför ofta glöms bort i musikalernas annonsering där mycket fokuseras på de ledande rollerna och deras ofta kända namn.

Chicago rekomenderas varmt till alla men jag tror att i synnerhet journalister och advokater finner mycket tänkvärt att begrunda i denna underbara uppsättning som jag har hunnit se två gånger och ämnar se fler gånger om jag hinner med! Well done!

Kom igen Charlie

Kom igen Charlie

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 17/9 2014 (Genrep)

Betyg: Genrep, inget betyg.

Kom igen Charlie är lysande och Robert Gustafsson brilljerar som den sjukt blyge Charlie. Jag skrattade mest hela tiden men som i alla bra komedier blir det en allvarlig vändning mot slutet när Davids (Erik Johansson) och Owens (Magnus Roosmann) hemliga klubb visar sina riktiga jag och då blir det (utan att avslöja för mycket!) både aktuellt och skrämmande drama med dansanta män i vita huvor inblandade. Suzanne Reuter är lysande som det lilla hotellets ägare Betty även om hon ibland tar i i överkant i sina försök att få Charlie, som hans vän Froggy (Claes Månsson) har lurat alla att Charlie är en ”utlänning” som inte förstår språket, att fatta vad hon vill ha sagt. Den svagt begåvade brodern Ellard görs lysande av Martin Eliasson och är den som blir Charlies lärare i allt från hur man äter till vad olika saker heter på vårt språk. Apropå språk är nog komedi något av det mest svåröversatta man kan ge sig på och jag tycker att översättaren har lyckats bra här även om skämtet om att ta fel på morot och lampa nog går de flesta förbi eftersom det är ord som inte ens den mindre begåvade Ellard torde kunna ta fel på. Dock misstänker jag att det i originalet rör sig om de mer liknande orden carrot och candle vilka säkert går att ta misste på om man pratar med lite dialekt. Men i övrigt funkar översättningen alldeles utmärkt tillsammans med den välgjorda scenografin (Roger Rosenberg) och detta tillsammans med utmärkt regi av Peter Dalle ger oss en mycket underhållande kväll som jag varmt rekomenderar alla att gå och se.

ABBA - The Museum MVG

ABBA - The Museum

Var: ABBA museet - Djurgården, Stockholm


När: 15/9


Betyg: MVG


Klart är att man går till ABBA museet för att man gillar ABBA och deras musik. Visst har även andra mycket att se och göra i detta hus som för inte så länge sedan var en nedsliten före detta restaurang men det är ändå till oss som har växt upp med låtar som Dancing Queen, Mamma Mia, SOS och så vidare som detta museum vänder sig till och jag kände mig stundtals som en ett barn på julafton, eller i varje fall en musikalälskare i en skivbutik när jag gick runt och beundrade alla fantastiska föremål som fyller detta museum. Det är mer än en gång som hjärtat slår dubbla slag när man tittar in i den återuppbyggda Polarstudion med det stora mixerbordet uppställt ute i den gång som publiken går igenom och det lilla vita pianot som är ställt i en miljö som är uppbyggd som det som det en gång stod i när alla klassiska ABBA låtar skrevs. För detta är verkligen ett upplevelsemuseum där man har satsat mycket på att bygga upp miljöerna och låta besökarna uppleva allt som är ABBA. Men det som mest av allt gör museet är kläderna och all memorablia som täcker väggarna. Och det är original kläder som Abborna faktiskt har haft på sig vilket mer än något annat gör detta till en nostalgitripp för alla sinnen och ett måste för alla som älskar ABBA.


Inbakat i detta museum finns även "Swedish music hall of fame" som är en utställning tillägnad vårt lands mest berömda musikskapare och här kan man i olika bås lyssna till musik från 19 och 20 talets alla årtal vilket i sig är en riktig nostalgitripp värt ett besök för den som gillar musik.


Men som musikalälskare är det museets allra sista rum som fick mitt nostalgihjärta att slå dubbla slag och det är det rum som är tillägnat ABBA musikalen Mamma MIA! där original London uppsättningens "Donna and the Dynamos" scenkläder får dela plats med Donnas blågråa "snickarbyxor från samma uppsättning och ett barskåp som var med i den svenska uppsättningen på Cirkus.


Detta är ett museum som rekommenderas varmt till alla som gillar ABBA! Ända minuset är att shopen kan upplevas som lite dyr och att museet (vad jag kunde se) saknar restaurang eller bar. Men annars ett helt magnifik upplevelsecenter som väl motiverar en Sverige resa för alla ABBA fans!

En sak jag önskar...

En sak jag önskar...

Vore att även de professionella teatrarna lät sina skådespelare möta sin publik efter en föreställning. Detta görs väldigt ofta i barn och amatörteater men även efter premiärer och jag saknar alltid detta när jag ser stora professionella uppsättningar. Den stora skillnaden mellan att se något på tv eller film och att se en teater är ju att det på teatern alltid är skådespelare som uppför en pjäs eller musikal och jag tror att mycket är vunnet om publiken får en chans att träffa sina favoriter efteråt och se och möta dem de just såg på scen. Det funkar ju på Mästerkatten i Stövlar och Cats i Kristianstad så varför inte på Oscarsteatern och Cirkus?