Viva Hate VG

Viva Hate - Dramaserie på SVT

Var: SVT
När: 25-29/12 2014
Betyg: VG


Viva Hate är bra på gränsen till mycket bra men intrycket man får är ändå att den skulle ha kunnat varit så mycket mer om man inte hastade fram så. Serien är sådan att den kräver total uppmärksamhet av sin tittare och jag misstänker att formspråket är influerat av den inte helt obekanta film serien Snabba Cash och det intrycket förstärks av att man även här dras ner i en kriminell miljö där huvudpersonerna, främst Daniel (Tom Jungman) och hans bror steg för steg tvingas in i en hård och oförlåtande kriminell miljö där allt kan hända och händer. Denna grundstory är uppblandad med en kärlekshistoria mellan Daniel och Fanny (Anna Åström) och historien om bandet som Daniel är gitarrist i och låtskrivare för, titelns Viva Hate. Detta gör att jag stundtals har svårt att se vad serien egentligen vill vara och jag tycker ibland att det bryts för mycket i musiken för att egentligen ska handla om musikerna i bandet. Ty som varandes musikalfantast vill jag gärna att musiken i en musiktv serie ska vara framträdande och gärna vara med och driva handlingen och här får jag nästan det motsatta intrycket vilket jag kan tycka är synd. Jag kan ibland sakna stunder i serien när Daniel stannar upp och reflekterar en smula över allt som hänt och de livsval han tvingas göra för sin stora passions skull. Men jag misstänker ändå att mycket av det jag som relativt äldre har svårt med älskas och uppskattas av seriens huvudmålgrupp och eftersom jag trots allt har njutit av seriens tre timmar vill jag ändå ställa mig upp och applådera nu när serien är slut.


Med det sagt är frågan som varje musikalfans måste ställa sig efter en sådan här serie om detta är något material för scen i form av en musikal? Jag tror det, om fokus läggs mer på musiken och att man låter denna vara drivande i berättandet som sig bör i en musikal. Karaktärerna som behöver finnas i en musikal finns där och storyn känns i grund och botten som en suverän musikalidé.

Ronja Rövardotter enligt stadsteatern

Ronja Rövardotter enligt Stadsteatern.

Var: Stockholms Stadsteater

När: 16/12 2014

Betyg: (Publikrep – Inget betyg.)

När Stadsteatern i Stockholm sätter upp Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter under Ronny Danielsson (EVITA, JCS mfl) gör man något helt nytt och totalt annorlunda av en av våra mest älskade barnböcker. Historien är densamma som den alltid har varit när Mattis (Jacob Nordensson) får en Rövardotter som han döper till Ronja (Misa Lommi) som växer upp och möter Mattisrövarnas rival Borka (Christer Fant) son Birk (Björn Elgerd) och hur de blir vänner ute i Mattisskogen bland alla Vildvittror, Grådvärgar och andra varelser därute men allt ser och känns trots det väldigt annorlunda ut och det är en lisa för själen efter att ha sett två Ronja uppsättningar som ser ut som blåkopior av filmen. Här vågar Stadsteatern skapa ett helt nytt och modernare formspråk som verkar ta avstamp i det Viktorianska Englands avskalade synliga metall och maskindelar språk och gör det på ett sätt som känns helt rätt och fantastiskt genomtänkt. Förväntar man sig de klassiska låtarna från filmen (Rövarsången mfl) blir man dock besviken och de allra yngsta kanske tycker att det är lite för modernt realistiskt för deras smak men mig gör det inget utan snarare tvärtom!

Ronja rövardotter rekommenderas från 7 år i vuxet sällskap och denna åldersgräns tycker jag behövs då jag befarar att de yngre barnen skulle bli väl besvikna av det totalt ändrade formspråket och de uteblivna låtarna jämfört med hur det ser ut i filmen. Men förutom detta rekommenderas Ronja varmt till alla som någon gång undrat hur Astrid Lindgrens klassiker skulle kunna se ut om och när Saltkråkan ger det kreativa teamet och i synnerhet scenografen (Martin Chocholousek) och kostymören (Annsofie Nyberg) fria händer att skapa något eget och unikt som jag bara kan applådera av hela mitt hjärta! Jag hoppas verkligen att Stadsteatern fortsätter på den inslagna linjen och får chansen att sätta upp alla de andra klassikerna med för jag längtar verkligen efter nya versioner av Emil, Pippi, Karlsson på Taket, Bröderna Lejonhjärta och alla de andra. Mycket bra gjort!

Vi på Saltkråkan VG

Vi på Saltkråkan

Var: Intiman

När: 13/12 2012 (Premiär)

Betyg: VG

Som vanligt när Kalle Gunnarsson tar sommarens Astrid Lindgrens föreställningar till vinterns Intiman blir allt väldigt bra gjort och igenkänningsfaktorn är hög vilket man får förutsätta är vad barn vill ha och trivs med. Själv kan jag tycka att just igenkänningsfaktorn är lite för hög i och med att det ser ut nästan som på film och tv fast på teatern. För visst kommer alla som någon gång sett Vi på Saltkråkan att omdelbart känna igen Tjorven, Båtsman, Farbror Melker, Stina, Pelle och alla andra på denna fiktiva ö i Stockholms skärgård? Men likväl som alla med barnasinnet kvar kommer att le roat åt Tjorvens (Evelina Eklund/Louise Engdahl) klassiska repliker som ”Varför badar du alltid med kläderna på, farbror Melker?” så kan jag som teaterapa tycka att det ibland är lite för likt tv serien. Detta eftersom företaget Saltkråkan (som har alla rättigheterna) är kända (på gränsen till ökända) för att hålla väldigt hårt i sina karakaktärer. Detta ger det kreativa teamet bakom denna och andra Astrid Lindgren föreställningar väldigt lite utrymme att göra något eget och unikt av sina produktioner vilket jag ibland kan tycka är synd. Det är väldigt bra och helgjutet agerat från många håll men det där lilla extra som ger den där stora aha upplevelsen kan man tycka saknas. Lika imponerad som jag blir av barnens och djurens stora scennärvaro lika synd kan jag tycka att det är att man inte får se något man inte redan sett på film och tv. För visst vore det spännande att få se en människa ikläda sig rollen som Båtsman, för att ta ett exempel?

Med det sagt är denna föreställning en pjäs som jag varmt kan rekomendera till alla barnfamiljer och ett utmärkt sätt att spendera några timmar på under jullovet. Alla barn i publiken verkade ha väldigt roligt och skrattade mest hela tiden även om det stundtals i andra akten kan ha varit lite väl skrämmande för de allra minsta eftersom ”Livet är en sak man måste vara rädd om.” för att citera Ronja Rövardotter.

En folkefiende.

En folkefiende.

Var: Stockholms Stadsteater

När 5/12 2014

Betyg: (Genrep, inget betyg)

När Alexander Mörk Eidem gör Henrik Ibsens En folkefiende gör han den på sitt egna sätt med stora omskrivningar och en dialog som stundtals verkar ha skrivits i dagarna och inte på 1880 talet. Huvudrollens Leif Stockmann görs på ett lysande sätt av Leif Andrée och beskrivs i programmet som ”en jobbig jäkel” eftersom han i pjäsens inledning har upptäckt att vattnet i det bad som han är nyanställd läkare för är förgiftat. Hans planer på att offentliggöra detta resultat via ortens tidning får byns kommunalråd (Spelad av Cilla Thorell) att gå i taket och det hela blir inte bättre av att hon dessutom är Leifs syster. Det är många vändningar i denna pjäs och det var mer än en gång jag satt och tänkte att det är precis som i dagens sverige vilket gör att jag varmt rekommenderar denna uppsättning till alla som är politiskt intresserade. Det är dessutom en interaktiv föreställning där publiken dras med i agerandet på scen och som kräver mycket av sin publik eftersom man blir berörd och engagerad i det som händer i pjäsen. Ett stort plus är även att det händer väldigt mycket på scen hela tiden och att det liksom i Cats alltid är något som pågår i bakgrunden vilket jag uppskattar.

Alexander är en av Stadsteaterns klarast lysande stjärnor och en regissör jag uppskattar. Han har en förmåga att hitta föreställningarnas nästa nivå och därigenom skruva till karaktärer, kostym och dekor på ett som få andra har i dagens teatersverige. Jag har tidigare sett De tre musketörerna och Djungelboken av Alexander och uppskattat båda dessa verk. Det ska bli intressant att se vart Alexander tar vägen i framtiden och jag hoppas på många spännande uppsättningar av denna mästerregissör!

Cats i Falkenberg MVG

Cats i Falkenberg

Var: Falkhallen (Blackboxen) Falkenberg.


När: 24-25/10 2014


Betyg: MVG


Cats är alltid en väldigt speciell musikal för mig och får alltid högsta betyg av mig för att den är just Cats. Som jag ser det är varje Cats föreställning 2.5 timme i paradiset och paradiset måste ju få högsta tänkbara betyg, annars är det inget paradis, eller hur?


Med detta sagt har Torbjörn Svahn och de andra på Ljudvågen gjort en enorm prestation med denna uppsättning och ännu mer om man tänker på sådana saker som kort repetitionsperiod (2.5 veckor sedan de fick den svenska översättningen!), att de är helt igenom amatörer (förutom ett par roller som är besatta av proffsdansare) och helt utan offentligt stöd blir arbetet med att få till en så alltigenom proffesionell uppsättning på denna nivå ett trolleritrick som inte ens mästarmagikern Mr Mistoffelees (Felix Skalberg) borde kunna ro i land med. Men i Falkenberg går man tydligen i land med vilket mirakel som helst under vilka förutsättningar som helst. Det är bara att buga och likt Bustopher Jones (Leon Sigurdsson) ta av sig sin hatt och buga. Att de dessutom tar emot mig med öppna armar och är enormt hjälpsamma med både autografer, bilder och pratstunder före och efter samt allt annat ett riktigt stort Cats fans kan behöva hjälp med gör att man bara kan vara tacksam och ödmjuk och att det finns så många otroligt begåvade människor i detta avlånga land! Tack för att ni finns och vågar ta er an min favoritmusikal!


Den relativt lilla ensemblen till trots finns här många rollprestationer att gilla extra mycket och jag tänker särskilt nämna:


-Sofia Jyllheds Grizabella som nästan fick mig att börja gråta under sista Memory och rysa under de andra föreställningarna. Gör man det är man tillräckligt bra för att mäta sig med favorit Grizabellor som Joanna Ampil, Malena Tuvung och Erika Hansson i min bok.


-Martina De Filippos Exotica har uppenbart tagit alla de bästa lärdommarna från min favorit Exotica Kitty Chan och skrek lika intensivt under Rum Tum Tugger låtens avslutning som just Kitty gjorde på Cirkus. Även Rum Tum Tugger (Jonathan Björk) spelade den stora och självsäkra rock katten med beröm godkänt!


-Martin Berquists Skimbleshanks var suverän som järnvägskatten i en av mina absoluta favoritlåtar.


-Pontus Thorild (Mungojerrie/Gus) och Therese Haar (Jellylorum) gjorde en storartad prestation i Gus och jag hade gärna fått se dem glänsa i Growltiger numret med!


Med det sagt så finns det fler att både nämna, gilla och tacka så som: Jack Niklasson (Munkustrap), Amanda Holm (Jennyanydots), Elinda Åkesson (Isis), Elin Skoglund (Bombularina), Johanna Westholm (Jemima) med flera! Varmt tack för att ni visade ett äkta Cats fans varför jag älskar Cats och att man absolut inte behöver vara proffs för att göra denna dansanta musikal mer än rättvisa! Mjau tack!

Diplomati

Diplomati – Om svensken som räddade Paris.

Var: Stocholms Stadsteater

När 18/10 (Genrep)

Betyg: Genrep – Inget betyg

Detta är historien om svensken som räddade Paris under den tyska ockupationens sista dagar – Raoul Nordling (Allan Svensson) och hans diskussion med den tyska generalen Dietrich von Choltitz (Thomas Bolme) under en intensiv och för Paris mycket avgörande dag i augusti 1944. Samtidigt är det en för de flesta svenskar relativt okänd berättelse om hjältemod och karaktärsstyrka i ett av krigets mest avgörande skeenden.

Personligen älskar jag detta drama och tiden flyger iväg medan man dras in i den spännande och intensiva handlingen som kryllar av referenser som alla som är intresserade av och har studerat andra världskrigets historia känner till och njuter av. Men frågan är om ävan de som inte är lika historieintresserade som jag är njuter lika mycket av detta drama? Jag vill gärna svara ja eftersom det är ett intensivt drama om viktiga mänskliga och moraliska beslut som alla nog kan bottna i. Men helt klart är att alla som älskar historia och har läst mycket om andra världskriget kommer att älska detta mästerverk! Det är skönt att se Stadsteatern visa framfötterna och brilliera i modern och aktuell dramatisk teater där allt är väl sammanhållet av Phillip Zandéns lysande och precisa regi.

Till sist måste jag få notera att jag på senare tid har fått äran att se tre mästerverk (Sweeney Todd, Chicago och nu Diplomati) av stadsteatern som inte står många efter och som framförallt är regisserade med en styrka och precission som gör mig riktigt glad och stolt. Dessa tre sinsemellan väldigt olika uppsättningar visar vad Stockholms stadeteater kan åstadkomma när den är som bäst och jag hoppas att de håller fast vid denna lovande utveckling så att man även framöver får se mycket mer av detta.

Livet är en schlager VG

Livet är en schlager

Var: Cirkus, Stockholm

När 26/9 2014

Betyg: VG

Livet är en schlager är en musikal byggd på filmen med samma namn och är gjord av Jonas Gardell (Manus/Regi/Sångtexter) och Fredrik Kämpe och har något så ovanligt som en CP skadad person i en av huvudrollerna, nämligen Jonas Helgesson som David. David skriver musiken till en schlagerlåt (Vilken passande nog är Jonas superhit Aldrig ska jag sluta älska dig) som Davids vän Mona Berglund (Helen Sjöholm) skriver en text till och skickar in till melodifestivalen och får den sedan antagen till den stora finalen – passande nog på samma Cirkus som musikalen spelas på. Men det som bekymrar den schlagertokiga Mona, hennes vän Candy Darling (Peter Jöback) och hennes man Bosse Berglund (Johan Glans) är att hon aldrig har berättat att det är David som ligger bakom musiken till hennes once in a lifetime chans att slå igenom i Schlagersverige och bli den schlagerdrottning hon vill bli. Men en CP skadad persons drömmar om att arbeta med musik är väl ett mindre bekymmer i sammanhanget, eller? Förutom det fantastiska samspelet mellan David, Bosse, Candy och Mona är musikalens stora behållning givetvis låtarna och då främst Aldrig ska jag sluta älska dig som jag även hörde på Jonas Gardells Mitt enda liv och den nyskrivna Annars vore jag inte jag lysande framfört av Peter Jöbacks Candy i en gripande scen tillsammans med David. Men som vanligt tar även den månghövdade ensemblen (Med blandannat än storartad Oscar Pierro Lindén) stor plats här och vi får se lysande imitationer av många profiler inom den svenska schlager och musikscenen och tilläggas bör att en mängd kändisar passerar revy genom denna musikal utan att egentligen vara med, hur säger jag inte.

Musikalen har ett viktigt budskap om att älska alla för den man är och se människorna bakom oväsentliga saker som handikapp och hudfärg men man kan ändå tycka att den är väl lång (nästan 3 timmar) i förhållande till det låga (17) antalet låtar och att man kanske hade vunnit mer på att välja fler låtar ur den enorma svenska schlagerskatten och att låta dessa vara drivande i berättelsen. Låtarna är visserligen väldigt bra och välsjungna men det känns ändå som att musikalen tar en paus när många av låtarna spelas vilket är synd nu när man har tillgång till hela den färgsprakande schlagervärlden och dess låtskatt.

REA 15 års jubileum MVG

REA 15 års jubileum

Var: Intiman, Stockholm

När 25/6 2014

Betyg: MVG

Med så många så bra musikalparodier på några av mina favoritmusikaler kan man inte annat än att ge högsta betyg åt denna enormt roliga och ständigt aktuella revy. REA står för Roligt, Elakt och Aktuellt och ensemblen (Anders Lundin, Sussie Erikssson, Ola Forssmed och Rachel Mohlin) lyckas verkligen hitta kärnan i musikalerna och vi får se nummer ur deras version av West Side Story, Cabaret och som avslutning Cell Block Tango från Chicago, samma nummer som Lisette Pagler är med och gör så bra på Stadsteatern just nu. Men det finns mycket mer att roas åt när man blandar nya nummer med gamla godbitar från REAs 15 år långa historia blir det bara helt underbart och enormt roligt. Har många favoriter men för att upptäcka dem bör ni helst gå och se detta på plats och det gäller ännu mer alla som har varit med eller har sett någon av ovannämnda musikaler.

EVITA enligt Göta Lejon

EVITA enligt Göta Lejon

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 24/9 (Rep)

Betyg: Rep, inget betyg.

Jag var och såg EVITA i Malmö och jag tyckte att man i denna uppsättning satt för långt från scen men jag är glad att kunna konstatera att denna version är både bättre och mer berörande än den (som var både välspelad och hade ett intressant koncept!) jag såg i Malmö och jag misstänker att mycket beror på att man på Göta Lejon sitter närmare scenen och därför kan känna av de små nyanserna i denna show bättre. Även regin (Ronny Danielsson) betyder mycket och man lyckas väl med att berätta Evita Perons (Charlotte Perelli) livsberättelse på ett sätt som gör att det Che (Patrick Martinsson) har att säga om hennes liv verkligen berör. Just Patricks Che är kvällens stora stjärna och det är genom Ches ögon vi ser och följer Evita Perons resa mot stjärnorna. Det verkar som att en del musikaler kräver en intim salong där scenen är nära publiken och EVITA känns definitivt som en sådan medan en musikal som Singing In The Rain klarade av flytten till Malmö med bravur godkänt.

Det spelades bra på många håll och jag vill särskilt framhålla den storartade dansembemblen (med bland annat Kitty Chan) som fick med beröm godkänt av både mig och mitt danserfarna sällskap. En stor eloge till alla inblandade! Klart sevärd och ett måste för alla som gillar Andrew Lloyd Webbers musikaler.

Chicago MVG

Chicago

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater, Stockholm

När: 19/9 (Premiär)

Betyg: MVG

Ibland blir det bäst när man inte konstlar till det och vill för mycket med en uppsättning av en så klassisk musikal som Chicago och det har regissören Roine Söderlundh full koll på här. Precis som med Sweeney Todd får jag här känslan av att man skulle ha kunnat hämtat denna uppsättning direkt från Broadway eller West End eller varför inte det Chicago som utgör spelplats för musikalen? Och det är allt jag kan begära av vilken svensk uppsättning som helst.


Roine visar utmärkt känsla för att balansera mellan denna musikals två ytterligheter – glamouren och den smutsiga, vardagliga realismen i fängelset utan att det vare sig blir maskerad eller Kvinnofängelset av det hela och i det ligger mycket av det höga betyget här. Lisa Nilsson (Next To Normal) är kvällens stora stjärna och lyser som den dekadenta möderskan Roxie Hart – kvinnan som med de stora ambitionerna och drömmen om att lyckas utan att egentligen anstränga sig känns förvånansvärt modern trots att Chicago utspelar sig i 1920 talets USA. Sharon Dyall känns lika självklar som hennes motspelerska – den före detta stjärnan Velma Kelly och Dan Ekborg gör en mycket trovärdig Billy Flynn – stjärnadvokaten som kan få vilken förbryterska som helst frikänd.


Men denna stjärntrio vore väldigt ensamma på scen utan en stor och mångkunnig ensemble och här vill jag särskilt framhålla Fredrik Lycke som Roxies man Amos Hart och C Killik som skvallerjournalisten Mary Sunshine men även Lisette Pagler (June) Kajsa Reingardt (Mama Morton) och David Ingham (Fred Casely) som glänser i sina respektive roller. Man kan ibland tycka att den månghövdade ensemblen alltför ofta glöms bort i musikalernas annonsering där mycket fokuseras på de ledande rollerna och deras ofta kända namn.

Chicago rekomenderas varmt till alla men jag tror att i synnerhet journalister och advokater finner mycket tänkvärt att begrunda i denna underbara uppsättning som jag har hunnit se två gånger och ämnar se fler gånger om jag hinner med! Well done!

Kom igen Charlie

Kom igen Charlie

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 17/9 2014 (Genrep)

Betyg: Genrep, inget betyg.

Kom igen Charlie är lysande och Robert Gustafsson brilljerar som den sjukt blyge Charlie. Jag skrattade mest hela tiden men som i alla bra komedier blir det en allvarlig vändning mot slutet när Davids (Erik Johansson) och Owens (Magnus Roosmann) hemliga klubb visar sina riktiga jag och då blir det (utan att avslöja för mycket!) både aktuellt och skrämmande drama med dansanta män i vita huvor inblandade. Suzanne Reuter är lysande som det lilla hotellets ägare Betty även om hon ibland tar i i överkant i sina försök att få Charlie, som hans vän Froggy (Claes Månsson) har lurat alla att Charlie är en ”utlänning” som inte förstår språket, att fatta vad hon vill ha sagt. Den svagt begåvade brodern Ellard görs lysande av Martin Eliasson och är den som blir Charlies lärare i allt från hur man äter till vad olika saker heter på vårt språk. Apropå språk är nog komedi något av det mest svåröversatta man kan ge sig på och jag tycker att översättaren har lyckats bra här även om skämtet om att ta fel på morot och lampa nog går de flesta förbi eftersom det är ord som inte ens den mindre begåvade Ellard torde kunna ta fel på. Dock misstänker jag att det i originalet rör sig om de mer liknande orden carrot och candle vilka säkert går att ta misste på om man pratar med lite dialekt. Men i övrigt funkar översättningen alldeles utmärkt tillsammans med den välgjorda scenografin (Roger Rosenberg) och detta tillsammans med utmärkt regi av Peter Dalle ger oss en mycket underhållande kväll som jag varmt rekomenderar alla att gå och se.

ABBA - The Museum MVG

ABBA - The Museum

Var: ABBA museet - Djurgården, Stockholm


När: 15/9


Betyg: MVG


Klart är att man går till ABBA museet för att man gillar ABBA och deras musik. Visst har även andra mycket att se och göra i detta hus som för inte så länge sedan var en nedsliten före detta restaurang men det är ändå till oss som har växt upp med låtar som Dancing Queen, Mamma Mia, SOS och så vidare som detta museum vänder sig till och jag kände mig stundtals som en ett barn på julafton, eller i varje fall en musikalälskare i en skivbutik när jag gick runt och beundrade alla fantastiska föremål som fyller detta museum. Det är mer än en gång som hjärtat slår dubbla slag när man tittar in i den återuppbyggda Polarstudion med det stora mixerbordet uppställt ute i den gång som publiken går igenom och det lilla vita pianot som är ställt i en miljö som är uppbyggd som det som det en gång stod i när alla klassiska ABBA låtar skrevs. För detta är verkligen ett upplevelsemuseum där man har satsat mycket på att bygga upp miljöerna och låta besökarna uppleva allt som är ABBA. Men det som mest av allt gör museet är kläderna och all memorablia som täcker väggarna. Och det är original kläder som Abborna faktiskt har haft på sig vilket mer än något annat gör detta till en nostalgitripp för alla sinnen och ett måste för alla som älskar ABBA.


Inbakat i detta museum finns även "Swedish music hall of fame" som är en utställning tillägnad vårt lands mest berömda musikskapare och här kan man i olika bås lyssna till musik från 19 och 20 talets alla årtal vilket i sig är en riktig nostalgitripp värt ett besök för den som gillar musik.


Men som musikalälskare är det museets allra sista rum som fick mitt nostalgihjärta att slå dubbla slag och det är det rum som är tillägnat ABBA musikalen Mamma MIA! där original London uppsättningens "Donna and the Dynamos" scenkläder får dela plats med Donnas blågråa "snickarbyxor från samma uppsättning och ett barskåp som var med i den svenska uppsättningen på Cirkus.


Detta är ett museum som rekommenderas varmt till alla som gillar ABBA! Ända minuset är att shopen kan upplevas som lite dyr och att museet (vad jag kunde se) saknar restaurang eller bar. Men annars ett helt magnifik upplevelsecenter som väl motiverar en Sverige resa för alla ABBA fans!

En sak jag önskar...

En sak jag önskar...

Vore att även de professionella teatrarna lät sina skådespelare möta sin publik efter en föreställning. Detta görs väldigt ofta i barn och amatörteater men även efter premiärer och jag saknar alltid detta när jag ser stora professionella uppsättningar. Den stora skillnaden mellan att se något på tv eller film och att se en teater är ju att det på teatern alltid är skådespelare som uppför en pjäs eller musikal och jag tror att mycket är vunnet om publiken får en chans att träffa sina favoriter efteråt och se och möta dem de just såg på scen. Det funkar ju på Mästerkatten i Stövlar och Cats i Kristianstad så varför inte på Oscarsteatern och Cirkus?

I Kärlekens tecken - Confidencen MVG

I Kärlekens tecken - Confidencen

Var: Confidencen, Ulriksdahls slott, Solna.


När: 30/8 2014


Betyg: MVG


När Niklas Andersson, Malena Lazlo, Anki Albertsson, Carina E Nillson (Flygel) och Pal Johnsson (Bas) bjuder på en magisk musikstund med temat "I kärlekens tecken" blir det bara helt underbart. Det är många sånger att minnas med glädje men som Cats fans måste min favoritlåt ändå bli Malena Lazlos underbara version av Memory. Den fick mig att rysa och minnas alla underbara Cats besök som jag har haft. Men här finns även pärlor som Come What May, Up Where We Belong, Last Night Of The World och inte minst det avslutande Chess medleyt. Ett genomgånde tema bland de många minnen artisterna berättade mellan låtarna var olika drömmar de hade uppfyllt genom åren och det kan jag om någon relatera till efter alla fantastiska upplevelser jag har varit med om de senaste åren och framförallt i Bournemouth för ett par veckor sedan.


Tack för en fantastisk kväll och jag hoppas att detta trevliga evenemang återkommer även nästa år. Att njuta av underbar musikalmusik på fantastiska Confidencen i början av hösten har blivit något av en tradition för mig som jag gärna fortsätter med.


Sedan skulle man som stor musikalälskare gärna se att Confidancen någon gång satte upp en hel musikal (alternativt en konsertversion) och gärna någon som passar in i den historiska miljön i denna lilla pärla till teater.

Cats UK tour in Bournemouth. MVG

Cats UK tour in Bournemouth.

Where: Bournemouth Pavillion theathre - UK


When: 15th (evening) and 16th (Matinee and Evening) of august 2014.


 Grade: MVG (What else could you give to an magical once in a lifetime experience?)


This review will be in english due to that the show was in UK.


The three show I had the past days was really more than I could ever dreamed of and I am really gratefull to every one involved in giving me this magical experience. So I would like to start with thanking you all and specially the wonderfull Company Manager Adam Havoc and Clare Richard who was Jellylorum and Lady Griddlebone for making me feel so special and blessed. I wish I could hug you all!


There was a couple of very special "once in a lifetime" events for me and the most important is the photo with the amazing Lady Griddlebone (Clare) of whom I am really, really, really happy to have. Afterall she has been my favorite (apart from my loved Coricopat) cat since I first saw Cats in Stockholm and Linda Holmgrens wonderfull version of her. But since she change after her (Growltiger) number she has been all but impossible to get a photo with her so I feel really blessed to have that one now and even more since its talks about changes in Growltiger number in the upcoming Palladium production. So a HUGE thank you to Clare!


The second moment was the photo I had of Tantomille, Demeter, Bombularina, Young Gus (Asparagus) and Alonzo. Was a really breathtaking moment that was amazing to have and I feel really lucky that so many took time from theyre intervall break to take a picture with me. Given that I have a very close relationship with Coricopat it was great to have Tantomille there, and to have the wonderfull pair of Demeter and Bombalurina on either side was thruly amazing specially since Demeter has been high up in my favorite list ever since Lisette Pagler played here so great in Stockholm and Bombalurina is Demeters best friend and a cat whom I kinda admire from a distance, shes like a superstar to me. Also Young Gus was great since I do love the Gus and Growltiger number that he is the star in and he is the natural partner to my beloved Lady Griddlebone. Alonzo is also a wonderfull cat and even more since he plays the amazing Rumpuscat, whom in sweden is more known as "Slim Slagsmålskatt". So a huge thank you to all involved and to Adam for arranging the photo! Love you all!


The third moment that was really special for me was when another cat I admire from a distance, Cassandra, come up to and wanted to be peted during Macavity at the first show. Thing is that I have seen her lying down in the aisles during more than one show and I have always had admired her when I saw her in the past so it was a really wonderfull moment for me that I cant thank her actor enough for.


I had many more moments but the last thing that I am thruly gratefull is that Clares Lady Griddlebone took the time to come and visit and interact me during here entreance in all the three shows. She even talked to me (as in really saying "Hi there, what tribe are you from?") and that made me feel really special and superhappy. Jellylorum (whom plays Griddlebone) and Gus also come to visit me after the Growtliger number at all three shows and that was amazing to.


I dont want to do this superlong and I cant describe all the wonderfull experiences I had that made me walk on a cloud today, but I have to end this with the handshake that Rum Tum Tugger gave me during his number at the first show, he is really an amazing character that I had to confess that I admire a bit even thou I am not in his screaming kitten group!


A HUGE thankyou to all involved. I had a real blast and a once in a lifetime experience!

Taube spelen VG

Taube spelen på Hesselby Slott

Var: Hesselby Slott under Stockholm folk festival.

När: 10/8 2014

Betyg: VG

En västkusk tradition gästar Stockholm och Hesselby Slott under Stockhom Folk Festival och det blir genast magi på högsta nivå. Som namnet antyder handlar detta om Evert Taube och dennas musik och som stor vän av dennas underbara sånger kan jag inte annat än att njuta i stora drag. Och inte blir det sämre när den gedigna artistlistan innehåller underbara artister som Niklas Andersson, Sarah Down Finer, Mikael Samuelson samt inte minst Everts mest kända son Sven Bertil Taube. Under 4 timmar blandar man kända och okända pärlor ur Everts låtskatt och jag njöt som allra mest under min favoritlåt Briggen Blue Bird av Hull men även av Fritjof och Carmencita och Rosa på bal, för att nämna ett fåtal av alla underbara låtar.

Parken i övrigt innehöll en bra blandning av gamla och nya "tivoliklassiker" i en variation som passade mig betydligt bättre än till exempel Pride parkens "Food trucks". Det fanns säkert ännu mer att se och göra i parken men eftersom det var onumrerade platser gällde det att sätta sig i god tid och just detta är anledningen till att jag föredrar numrerade platser på konserter.

Men på det hela taget en magisk upplevelse som jag verkligen hoppas återkommer nästa år. Som bonus fick jag även en autograf av Sven Bertil Taube med flera och det är alltid kul att ha som minne.

Misfit VG

Misfit på Boulewardteatern.

Var: Boulevardteatern, Stockholm.

När: 19 Juli (Premiär –Endast tre föreställningar!)

Betyg: VG

Trojkan nöjesproduktion ger i samband med årets Pride festival tre föreställningar av en unik och väldigt aktuell nyskriven musikal som de döpt till Misfit. Misfit utspelar sig på klubben med samma namn innan och under en stor feministisk demonstration någon gång efter valet 2014 i en värld präglat av framryckande rasister som konfrontreras med en allt svagare grupp feminister. Det är alltså en skrämmande framtidsvärld vi som besöker Boulevardteatern får ta del av och att denna pärla har inspirerats av den ständigt aktuella klassikern Cabaret gör inte saken mindre skrämmande eller angelägen. Faktum är att denna musikal känns tillräckligt angelägen och aktuell för att sättas upp i något större sammanhang och varför inte på Stadsteatern i samband med valet i höst?

Låtarna i musikalen är nyöversatta låtar från kända musikaler som Wicked,Pippin, Matilda, The Wedding Singer med flera. Det sjungs bra på många håll och just Pippin låtarna passar väldigt bra in i denna pärla. Just Pippin låtarna gör mig väldigt glad eftersom jag har Kulturamas underbara uppsättning av denna musikalpärla i färskt minne.

Ni som har chansen, gå och se! Men skynda för den spelas bara tre gånger i slutet av Juli 2014 och man måste bli imponerad över att ensemblen och det kreativa teamet har lagt ner så enormt mycket arbete för bara tre föreställningar! Eloge till hela gänget bakom Trojkan nöjesproduktion!

Cats är tillbaka i West End.

Cats West End press realease.

Full Press Release

27 June 2014 - Andrew Lloyd Webber’s record-breaking musical Cats returns to the West End for a strictly limited 12 week run at the London Palladium beginning early December 2014. Based on T. S. Eliot’s Old Possum’s Book of Practical Cats, tickets for this production will go on sale on Monday 7 July 2014 when casting and further details about the production will be announced.
On just one special night of the year, all Jellicle cats meet at the Jellicle Ball where Old Deuteronomy, their wise and benevolent leader, makes the Jellicle choice and announces which of them will go up to The Heaviside Layer and be reborn into a whole new Jellicle life.
Cats is directed by Trevor Nunn, with Gillian Lynne as Associate Director and Choreographer and designs by John Napier. Book is by T. S. Eliot with music by Andrew Lloyd Webber. Chrissie Cartwright, long term Associate Director of Cats, will work for Trevor Nunn and Gillian Lynne in re-directing the production for the London Palladium.
Cats, one of the longest-running shows in West End and on Broadway, received its world premiere at the New London Theatre in 1981 where it played for 21 record-breaking years and almost 9,000 performances. The production was the winner of the Olivier and Evening Standard Awards for Best Musical. In 1983 the Broadway production became the recipient of seven Tony awards including Best Musical, and ran for eighteen years. Since its world premiere, Cats has been presented in over 26 countries, has been translated into 10 languages and has been seen by over 50 million people world-wide. Both the original London and Broadway cast recordings won Grammy Awards for Best Cast Album. The classic Lloyd Webber score includes Memory which has been recorded by over 150 artists from Barbra Streisand and Johnny Mathis to Liberace and Barry Manilow.
Cats was originally produced by Cameron Mackintosh and The Really Useful Group Limited.

Få hit internationella tourer

Jag har sett tre internationella tourer (Mamma Mia, Cats Uk/Europe Tour och Cats German Tent Tour) och jag har gillat alla tre samt älskat de båda Cats tourerna. Från det jag har kunnat se av dessa tourer har de varit fullvärdiga föreställningar av respektive musikal och att det inte har funnits någonting övrigt att önska vad det gäller kvalitén på artisteriet och kostymerna i dessa. Faktum är att Cats Uk/Europe Tour har min absoluta favorit Grizabella genom alla tider (Joanna Ampil) och det har hon lyckats med trots enormt svår konkurrans från fantastiska Grizabellor som Malena Tuvung och Erika Hansson.


Vad jag vill ha sagt med detta är att även om det är många tourer som jag inte har sett är dessa exempel ett gott tecken på att många tourer håller väldigt hög kvalitét även om del av dem kan ha väl liten ensemble för min smak.


Det finns flera tourer och tre som jag känner till är Cats UK/Europe Mamma Mia International tour och Wicked Uk/Ireland tour men det finns säkert ännu fler. Det jag önskar mest av allt vore att vi i musikalsverige fick hit några av dessa på gästbesök så att även vi fick njuta av de musikaler som kanske är lite svåruppsatta (På grund av avsaknad av tillräckligt stor salong) i sverige. Då gärna under sommaren då många av våra stora teatrar ändå har spelledigt och gärna i någon av teatrarna eftersom det kan bli lite för opersonligt att se musikal i stor arena som Globen.


Högst upp på min önskelista står förutom Cats underbara Wicked och fantastiska Lejonkungen (The Lion King).

Det var en gång... The Musical VG

Det var en gång... The Musical

Var: Biograf Forallen - Tyresö Centrum


När: 7/6 (Sista föreställningen)


Betyg: VG


Trots lite ljudproblem och två omstarter varav den andra en bra bit in första akten blev detta en mycket lyckad föreställning som jag är mycket nöjd över att äntligen ha kommit iväg på. Det var en gång är en "metasaga" där Ondskan (Utmärkt spelad av Ejke Blomberg) blir trött på att alltid ha ett för honom olyckligt slut i sagornas värld och kräver att Sagoberättaren (Fred Nilsson) ordnar så att han för en gång skull får vara med om ett lyckligt slut. Tills detta sker blandar han hejvilt ihop sagor som Askungen (Filippa Arnstad Seborn), Snövit (Emma Lina Blomberg), Törnrosa (Anna Lenander) Hans och Greta (Jacob Netterberg och Gry Lutteman) och Pinoccio (Tobias Sundström) och förstör deras lyckliga slut vilka ofta innefattar Drömprinsen (Daniel Brandel) och hans assistent Stylisten (Rasmus Lindström) så att de till slut inte har några sagor kvar att vara huvudpersoner i.


Jag är svag för sago och kostymmusikaler och här har man uppenbart uträttat stordåd med små medel och i sann Kulturama (Många i ensemblem går sista året i deras teaterlinje) anda skapat magi med hjälp av någon av sagofeernas magiska trollstavar. För något säger mig att en sådan bra och alltigenom professionell produktion inte borde gå att hitta i en liten förort till Stockholm men att man ändå ser något så här bra som dessutom är helt egenproducerat är inte bara bra, det är lysande! Jag önskar teaterföreningen Najkit och deras begåvade ensemble all lycka till i framtiden och jag hoppas att denna utmärkta musikal inte glöms bort utan likt katterna får ett andra (eller rentav tredje) liv i något större sammanhang så som Parkteatern eller Stadsteatern då denna musikal förtjänar att berättas om och om igen.


Bra jobbat!

Cyrano på Parkteatern MVG

Cyrano på Parkteatern

Var: Vitabergsparken (Men kommer att spelas även på andra parker i staden, se schema!)

När: 4/6 2014 (Premiär)

Betyg: MVG

Kråkan. Kråkan visade mig varför jag älskar teater och varför jag mycket hellre ser en teaterpjäs än en aldrig så bra film. Kråkan gav oss som var och såg på premiären av Cyrano något alldeles unikt och en upplevelse som förmodligen inga andra spelningar av denna pärla kommer att bjuda på om inte kråkan är vänlig nog att upprepa sin bedrift nästa gång. Kråkan gav Cyrano (Robin Keller) svar på tal med en tajming värdig vilken Oscarsvinnare som helst och det var rentav så att jag funderade på om inte kråkans kraxande ingick i pjäsen då tajmingen och val av replik att kraxa efter var så utomordentligt lysande gjort att regissören själv (Olof Hansson) inte hade kunnat gjort det bättre om han hade försökt. Det var helt enkelt perfekt! Och det är just sådant som gör att jag älskar teater över all annan form av underhållning. Sådant får man aldrig vara med om i en mörk biosalong. Sådant får man inte vara med om när man spelar dataspel eller tittar på tv. Det är något helt unikt som bara händer där och då liksom all teater bara händer där och då även om det mesta i en pjäs är detsamma från föreställning till föreställning så är det nästan alltid något unikt som bara händer just denna dag och denna föreställning. Det är inte bara bra, det är  teater och det är magiskt.

Bortsett ser man från kråkans inhopp så handlar Cyrano om hur just Cyrano hela sitt liv trånar efter den undersköna kvinnan Roxane (Maja Rung) men då han har en missformad näsa använder han Christian (Albin Flinkas) sockersöta uppenbarelse och hjälper honom att nå in till Roxanes hjärta. En bra och sevärd sommarteaterpjäs med fantastiska och färgstarka skådespelarprestationer där en 4 timmars pjäs med 48 karaktärer är nedbantad till en 90 minuters pjäs med 8 (Robin Keller, Per Öhagen, Siri Hamari, David Lennerman, Maja Rung, Albin Flinkas, Tove Edfeldt och Steve Kratz) skådespelare vilket gör detta till en liten pärla i parkteaterns rika utbud. Gå och se,  ni blir inte besvikna!

Lunchkonsert med klass 1B - Kulturama vuxenmusikal.

Lunchkonsert med klass 1B - Kulturama vuxenmusikal

Var: Kulturama (Stockholm)


När: 23/5 2014


Det jag saknade på denna lunchkonsert var en presentation av vilka låtar som sjöngs och ur vilka musikaler dessa var från då många var sådana som jag inte kunde placera på rak arm. Med det sagt var det riktigt imponerande att se hur pass proffesionelt eleverna skötte konserten trots den relativt stojiga miljön i skolans kafe med en stadig ström av folk på väg ut och in. Ändå missades inte en ton och det var inte ett enda tillfälle som någon kom av sig eller tappade bort sig. Det tyder på att dessa begåvade elever är på god väg att bli riktiga proffs!


Av de låtar jag kunde placera var Ulrika i Västergöhls låt Aldrig från Kristina från Duvemåla den jag njöt mest av då det är en av mina favoritmusikaler och den första musikal jag blev riktigt förtjust i. Även Always a Bridemaid Never a Bride från Youre Perfect, Now Change! som sjöngs av begåvade Nilla Hansson (Isis i Cats i Kristiansstad) och jag blev riktigt imponerad av henne. Hennes röst har verkligen utvecklats från vinterns (25/1) En tanke bort - Stopp! Hon klarade av att ge sina låtar en unik röst fylld med rejäl karaktärskänsla. Det ska bli spännande att följa hennes karriär i fortsättningen!


Fick hela låtlistan från Nilla:


Loud - Mathilda / Words - Witches of Eastwick / In his eyes - Jekyll and Hyde / Chirstmas Lullaby - Songs for a new world / Stud and a Babe - I love you, you´re perfect, now change / Always a bridesmaid -I love you, you´re perfect, now change / Role of a lifetime - Bare / Easy as life - Aida / My heart if you will swear - Ringaren av Notredam (Notredam de Paris)/ In short - In short / Aldrig - Kristina från Duvemåla / You don´t know - Next to normal / You can´t stop the beat - Hairspray


Var många låtar och musikaler som verkar bra och spännande och jag har inte hört något ur Mathilda tidigare.

Katternas utvärdering, SMI VG

Katternas utvärding med SMIs elever.

Var: SMI - Eriksbergsgatan 8B Stockholm


När: 16 maj 2014 (Sista föreställningen)


Betyg: VG


SMI (Stockholms Musikpedagogiska Institut) elever på Musikalutbildningen 13/14 gav igår en fantastisk och för min del mycket nostalgisk föreställning baserad runt kända och mindre kända musikalerna Sister Act, Legally Blonde, Kristina från Duvemåla, Putting it Together, Sommarnattens Leende och Cats. Det var mycket bra gjort med välgjord regi (Kinga Szabadvary i akt I och Rolf Christianson i akt II) och kostymer och rekvisita som kändes hämtade från respektive föreställning. Det sjöngs och skådespelades mycket bra på många håll och det hela blev ännu mer imponerande av att ingen av artisterna använde mikrofon, även om en sådan skulle ha varit önskvärd ibland då det ibland blir lite svårt för mig att höra utan sådan. Men på det stora hela en kväll som jag blev riktigt imponerad av och jag önskar dessa begåvade och duktiga ungdomar all lycka i framtiden.


Ska man välja ut några höjdpunkter ur kvällen får det bli Amanda Norberg vars Katten smög omkring i bakgrunden av många låtar och vars förmåga att vara katt jag uppskattade högt. Hon var även med i Cats prologen Jellicle Songs for Jellicle Cats där hela gänget visade upp sin dansanta sida i detta svåra och krävande dansnummer. Till min förvåning och glädje var jag den som blev utvald i "Jag ser en man därborta, så förvånad minsann" sekvensen och det får mig alltid att le en smula då jag verkligen borde veta allt om mina älskade Jelliklekatter vid det här laget.


Sedan måste jag lyfta fram låtarna ur Kristina från Duvemåla (Bröderna vill åka till Nordamerika, Bönemötet och Vi öppnar alla grindar plus en som jag inte riktigt kunde placera) och särskilt Danjel (Frida Peedu) som gjorde en mycket stark prestation i Bönemötet sången men även till hela gruppen som strålade i Vi öppnar alla grindar. Kristina var den första musikal jag blev riktigt förtjust i och den första jag såg två gånger och det är alltid en fröjd att höra låtar ur denna fantastiska musikal.


Kort sagt en mycket bra musikalkonsert som jag är glad över att ha fått se, stort tack till alla inblandade!

Parkteatersommaren och Stockholm folk festival.

Parkteatersommaren och Stockholm folk festival

Var: Stadens parker och Hässelby slott.


När: Hela somaren (Juni till Augusti) och 7 - 10 augusti.


Som traditionen bjuder erbjuds det årligen återkommande parkteater i stadens parker under sommaren. Årets egna parkteaterproduktion är storsatningen Cyrano med Robin Keller, Maja Rung och Albin Flinkas i ledande roller. De två senare återkommer även i soppteatermusikalen Den allvarsamma leken (se tidigare recension) i augusti. I augusti blir det även politik när parkteatern bjuder in stadens ledande politiker till en politikerdebatt den 31 augusti inför det kommande valet detta supervalår och det märks även i cabaren Europa, europa samma datum. På allmänn begäran återkommer även förra årets stora succé Kåldolmar och kalsipper med nypremiär den 26 Juli.


Det bjuds även på mycket barnteater under sommaren med Clownen Manne och Marrionetteatern i spetsen. Som vanligt avslutas sommaren med mycket dansuppträdanden i Vitabergsparken.


Allt är gratis och det är bara att dyka upp när andan faller på. Parkteatern finns runtomkring hela staden och spelas på ett 40 tal platser. För fullständigt program och alla tider rekomenderas en titt på parkteaterns hemsida www.kulturhusetstadsteatern.se/parkteatern.


Under första halvan av augusti kommer även Stockholm folk festival att bjuda på ett fullspäckat schema i främst Hässelby slott 7-10 augusti. Mer info och biljetter finns på www.stockholmfolkfestival.se men i det digra programmet kan särskilt nämnas programpunkten Taube spelen där det förutom Sven Bertil Taube himself bjuds på skönsång från flera musikalartister med underbare Niklas Andersson (Senast inhoppare i Sweeney Todd) i spetsen.


Ser ut att bli en spännande sommar och det är kul att hitta många programpunkter som tilltalar ett musikal och teaterfans i år. Nu hoppas man bara på strålande solsken hela sommaren!

Pippin enligt Kulturama MVG

Pippin enligt Kulturama

Var: Kulturama

När: 14/5 2014 (Premiär)

Betyg: MVG

Denna fantastiskt charmiga och mycket musikaliska musikal är skriven av Stephen Swartz - samma man som skapade Wicked och det märks direkt att det är en musikalskapare jag gillar skarpt som ligger bakom detta mästervärk.

Pippin handlar föga förvånande om den unga prins Pippin (Charlie Gustafsson) som lämnar sin far Karl den store (Jonathan Böiers) för att söka meningen med livet som den berättas genom det resande teatersällskapets ögon. Denna grupp leds av Leading Ladys (Joanna Daffy, Emma Ericson, Pauline Gustafsson, Amanda Persson och Beatrice Stefansdotter) som fungerar som musikens berättare och drivande kraft. Det resande teatersällskapet finns hela tiden i bakgrunden genom både färgstark clownliknande make up och lika färgstarka kostymer och gör att denna musikal ständigt får en väldigt charmant och egen ton där främst the leading ladys ständigt går ut och in ur Pippin berättelsens roller för att ständigt påminna oss om att vi är på en teater där allt kan hända med teatermagins hjälp. Pippins resa är inte lätt och även om han till slut hittar meningen med livet möter han både krigets fasor och kärlekens mysterier på vägen och framförallt krigets fasor är väldigt bra gjort och snyggt skildrat.

Det görs många bra insatser och det är många i tvåan (huvudrollerna) som är värda att lyfta fram men jag skulle ändå vilja ge en särskild guldstjärna till två andra: Nilla Hansson vars reptrick i början av andra akten är något extra och Albin Sundström som gör den unga Theo och som stal mitt hjärta redan vid sin första entré.

Denna musikal rekomenderas varmt till alla som vill se en bra och genomtänkt skoluppsättning. Gå och se!

Flygvapenkonsert med Elin Bemark och Stefan Sauk

Flygvapenkonsert med Elin Bemark och Stefan Sauk

Var: Berwaldhallen - Stockholm


När: 6/4 2014


Att på detta sätt få kombinera två av mina intressen (Flyg och musik) under kunnig cicerons ledning i form av Stefan Sauk (Hamilton i Vendetta, Lorry med mera) och para detta med begåvad solist i form av superduktiga Elin Bemark (Cats, Hair, Rock of Ages mm) kan inte bli annat än bra. Ännu bättre blir det av alla fantastiska flygbilder som ger en god insikt i flygets utveckling från det förra århundrats tidigaste propellerflygplan till nutidens jetdrivna överljudsflygplan gör kvällen till en riktig nostalgitripp.


Låturvalet är också en resa mellan klassiska flygfält med allt från Gå upp och pröva dina vingar till välkända ledmotiv ur flygfilmer som Top Gun och en officer och en gentleman. Men det som imponerar mest är Elins underbara förmåga att gång på gång få mig att tro att det faktiskt är originalartisterna jag hör och genom sin fantastiska röst ge varje låt en egen och unik stämma. Lägg till Berwarldhallens fantastiska akustik och Armens Musikkårs förstärkt med Carin E Nilsson under dirigent Mats Janhagens ledning får man alla ingridienser för en lyckad kväll som inte blir sämre av Stefans och Elins slutposé ur en officer och en gentleman och då vill man bara utbrista Bravo! och Mera!


Tack för en fantastisk upplevelse och jag vill gärna hitta fler anledningar till att besöka Berwaldhallen oftare och då gärna med musikalmusik på programmet. Det djup och den styrka som en hel symfoniorkester ger denna underbara musik en helt annan dimension än med en mindre orkester.

Djungelboken enligt Stadsteatern VG

Djungelboken enligt Stadsteatern.

Var: Kulturhuset Stadsteatern (Stockholm)




När: 29/3 2014




Betyg: VG




Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm hade i dagarna nypremiär på Alexander Mörk - Eidems (De Tre Musketörerna) version av den klassiska Djungelboken med Mowgli (Kristofer Kamivasu), Baloo (Leif Andrée), Bagheera (Shebly Niavarani) och alla andra karaktärer från den klassiska sagan men i Alexanders egna och helt galet bra version från 2007. Alexander vågar ta ut svängarna och placerar helt fräckt Djungelboken i ett framtida Stockholm där tunnelbanan har pajat och vargar, apor och andra djungel djur äger staden medan människorna mest anas i form av helikopterljud och en och annan skjutglad militär. Djuren är verkligen djur men förväntar man sig päls och svansar har man hamnat helt fel för trots sina djurrörelser känns djuren allt som oftast mer mänskliga än de människor de vill hålla så långt borta från sin storstadsdjungel som möjligt. Ursprungsversionen av denna musikal sattes upp 2007 men har ändå uppdaterats så att den känns aktuellare än någonsin med bland annat järnrörsviftande vargar och en makthungrig vargledaraspirant klädda i gula nationaldräktsbyxor som osökt får mig att tänka på Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater. Det är ett bra tecken på en lysande begåvning att Alexander inte bara förmår skriva något riktigt, riktigt bra utan även har förmåga och vilja att uppdatera denna pärla så att den förblir lika rykande het som den gissningsvis var 2007 när den sattes upp första gången. Jag väntar med spänning på Alexanders nästa mästerverk och jag hoppas verkligen att han fortsätter skriva musikaler för Kulturhuset Stadsteatern och att denna vågar sätta upp fler av hans verk. Peruken av för en lysande regissör och en lika lysande ensemble.


Det något lägre betyget kommer sig av att den Hip Hop influerande musiken kanske inte är min absoluta favoritmusik samt att det i mitt tycke är något för få låtar med för en 3 timmars musikal men kan man leva med det är denna pärla något jag verkligen rekommenderar till alla. Dock kanske de yngsta barnen bör stanna hemma när man besöker denna musikal då denna version av Djungelboken är lite tuffare och lite vuxnare än vad man kanske förväntar sig när man hör namnet. Åldersgränsen är 7 år och behövs i detta fallet mer än väl.

Mästerkatten i Stövlar MVG

Mästerkatten i stövlar – Jamalong.

Var: Musikaliska, Stockholm

När: 22/3 (Premiär)

Betyg: MVG

Erkänner villigt att två söta katter på scen i form av Mästerkatten (Göran Gillinger) och Kitty Mjuktass (Sandra Gustafsson) och en väldigt söt råttis (Adrian Taheri) gör det väldigt svårt för mig att sätta ett annat betyg än högsta tänkbara. Förrutom dessa underbart spelade djur vill jag särskilt framhålla Charles Perrault (Julien Dauphin) som förrutom att vara sagans berrättare även trollar på ett sätt som kan få den mest inbitne skeptiker att jubla av glädje och förgyller scenbytena med sina många trolleriktrick. Men det finns flera att lyfta fram som underbart spelade Tom Miller (Anton Körberg), Kung Cedric (Johannes Brost) och prinsessan Rosalinda (Beata Harrysson) som gör mycket goda insatser, vilket faktiskt gäller hela ensemblen.

Det som gör denna Jamalong musikal speciell är att alla barn i publiken får olika instrument att använda i ett fåtal Jamalong nummer. Sett från ett vuxenperspektiv tillför detta kanske inte så mycket mer än att det blir ett fasligt spelande innan och under pausen vilket stundtals kan uppfattas som ganska störande. Öronproppar rekomenderas varmt till de känsliga! Det verkade dock som att barnen uppskattade detta att få vara med och spela varmt men personligen kan jag tycka att en Singalong musikal, och då gärna Cats, vore mer önskvärt. Men låt inte detta störa er som har tänkt att gå och se denna pärla, berättelsen i sig är helt underbar och väl värd att se för alla som gillar den stilige Mästerkatten (känd från Shrek) och hans vänner i sagans värld.

Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Jag heter Johan Månsson och jag skulle vilja vara med och sätta upp musikalen Cats på mitt sätt. Det handlar dock inte om något ekonomiskt intresse eller risk från min sida, utan bara om en enorm passion för denna favoritmusikal! Först kommer lite om mig och om musikalen varpå jag gör en utläggning om hur jag vill göra den på mitt sätt.

Av:

 Johan Månsson - Stort Cats fans som sett musikalen 34 gånger över 8 produktioner och älskar den över allt annat. Jag har även skrivit mycket av svenska Wikipedias Cats sida och räknar mig som ett av sveriges största Cats fans och i övrigt ett väldigt stort musikalfans som anser att ett besök på Cats är ett besök i musikalernas paradis och inget hellre skulle vilja än att få vara med och sätta upp Cats på mitt sätt. Jag har flera gånger klätt ut mig till katt och burit katt make up till olika Cats föreställningar och har genom de senaste åren utvecklat en stor kärlek till denna musikal och de som är begåvade nog att vara med i den. Är det någon musikal som  får en att önska att man var musikalartist är det just denna!

Vad:

Cats – En dansmusikal  av Andrew Lloyd Webber efter TS Elliots kattdikter i boken Cats – De knepiga katternas bok. Hade premiär i maj 1981 och spelades i cirka 20 år på både Broadway och i West End och är en av de mest spelade och älskade musikalerna i världen liksom i Sverige och har på senare tid spelats i Kristianstad, Skövde och Växjö med stor framång. Cats spelas regelbundet runt om i världen och blir så gott som alltid stor succé med en stor och växande skara fans i sitt ledband.

Synopsis:

Jelliklekatterna samlas en speciell natt för att visa upp sig och bestämma vem som ska få återfödas till ett annat slags Jellikleliv, ett Jellikleval som görs av Jellikles ledare Profetikus när natten tagit slut och en ny dag har börjat. I denna katternas ”idol” tävling får varje kattkaraktär sin stund i rampljuset under deras ledares Munkustraps och Profetikus vakande ögon. De håller även koll på katternas farligaste fiende Macavity som då och då stör evenemanget och senare kidnappar Profetikus. Stör evenemanget gör även den utstötta och avskydda glamorkatten Grizabella som ständigt återkommer i sina ivriga försök att bli accepterad av gruppen, fast hon en gång var en Jelliklekatt är hon inte det längre. Men allt ordnar upp sig till det bästa när mr Mistoffeles trollar tillbaka Profetikus lagom till gryningen, en gryning som också blir Grizabellas chans att sjunga musikalens mest kända låt Memory (Minnet) och detta leder till att hon accepteras av gruppen och väljs ut till att bli den utvalda katten som får  återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Hur (är det på mitt sätt?):

Cats är en mångfasiterad samling sånger och det finns liksom i Hair förhållandevis lite sammanhållande handling att ta fasta på i denna färgsprakande musikal. Detta gör att varje producent och regissör har stor frihet att skapa en Cats föreställning baserad på just deras idéer om vad som är Cats och detta är naturligtvis något som lockar mig som Cats fans med. Efter att ha sett 8 produktioner har jag hittat många intressanta infallsvinklar som jag gärna skulle ta med mig till min egen variant, liksom jag har flera idéer om vad jag skulle vilja tillföra en uppsättning förutom det viktiga som varje Cats måste innehålla.

Jag är inne på att Cats är en show eller en föreställning som Jelliklekatterna sätter upp för oss och att det är deras sätt att introducera sig själva och deras värld för besökarna. En för mig viktig strof är ”Vad är en Jelliklekatt?” som efter prologen upprepas tre gånger och detta tyder ju på att katterna verkligen vill visa oss vad som kännetecknar en Jelliklekatt, och detta tema återkommer ju även i avslutningssången. Många har gjort försök att förmänskliga katterna men jag vill gärna hålla fast vid ursprungstanken att de artister man ser på scen verkligen är alltigenom äkta och trovärdiga katter som showar och dansar för oss en speciell kväll. Att man som publik dras in i ”kattlandet” och får bevittna deras festligheter i samband med Jelliklebalen. Min tanke är att dessa festligheter utspelar sig i området utanför teaterns sceningång och att Grizabella kan färdas igenom denna för att symboliskt återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Sedan är jag även nyfiken på vad för slags katt superskurken Macavity egentligen är. Är han en genomond Gudfader liknande katt som få vill möta en svart natt eller har han förlåtande sidor som liksom Elphaba i Wicked förklarar och ger djup åt hans ondska? Har han någon koppling till Slim Slagsmålskatt (The great Rumpus cat) eller är denna superhjältefigur rentav hans goda sida ala Dr Jekyll/Mr Hyde? Eller är det rentav så att denna superskurk är en kvinnlig katt som slåss mot manssamhällets orättvisor?

Men det finns många karaktärer att utforska och göra sin variant av, och det är en av de stora anledningarna till att jag vill göra just Cats på mitt sätt!

Ronja enligt Kultkompaniet VG

Ronja enligt Kultkompaniet

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 9/3 (Premiär)

Betyg: VG

Skådespeleriet i denna Kultkompani (Borås) uppsättning håller mycket hög klass och mest imponerad blir jag av Mimmi Fasths Ronja, Alexander Pettersons Mattis och Göran Lohnes Skalle Per och ett extra stort plus ges till hela ensemblen som efter föreställningen gick ut på gården utanför foajen och lät alla barn och vuxna som ville hälsa och ta bilder, det är sådant jag älskar och tycker överlag behövs mycket mer både i Sverige och utomlands. Vi i publiken älskar detta och jag stortrivs när jag får röst och ansikte på de jag har sett på scen, mer sånt!

Denna barnvänliga musikal rekomenderas varmt till alla barn och vuxna med barnasinnet kvar. Men som vanligt med turneer gäller att speltiden är kort (Söndagar) och det gäller att skynda så att man inte missar denna pärla.

Cabaret enligt Uppsala Stadsteater MVG

Cabaret enligt Uppsala stadsteater

Var: Uppsala Stadsteater

När 1/3 (Premiär)

Betyg: MVG

Denna berättelse från det tidiga 30 talets Berlin är något som alla som någon gång haft rasistiska och eller nasistiska tankar verkligen (men formodligen inte kommer att?) borde se! För denna underbara musikal är ännu aktuellare än någonsin i de senaste dagarnas ljus även om den förmodligen är tänkt som en nagel i ögat åt de ständigt växande Sverige demokraterna och deras avoga hållning till allt som är annorlunda. För Ebb och Kanders underbara musikalpärla är i all sin glamourlika dekadens aktuellare än någonsin och publiken fås efterhand att känna som Oscar Lindéns Konferensier att livet trots alla goda förutsatser ändå inte är en Cabaret, inte när mörka krafter i omvärlden hotar omintetgöra alla människors självklara rätt att vara sig själva oavsett om denna råkar vara bög eller jude. För det är vad denna musikal handlar om och det tar regissören Ronny Danielsson fram på ett utmärkt och mycket pedagogiskt sätt som får oss i publiken att sätta den glamourfyllda nattklubbstämningen från första akten i halsen när den andra lider mot sitt slut och hela ensemblen klär av sig i bara underkläderna för att sedan, tja, jag ska väl inte avslöja för mycket. Bra är inte ordet här – denna pärla är mer än bra och den berör på fler än ett plan och måste verkligen ses! Det är många begåvade artister att hålla till sitt hjärta här och de mest kända är väl Sarah Down Finer (Sally Bowles) och Babben Larsson (Fräulin Schneider) men jag vill ändå framhålla underbara Kitty Chan och Kristina Lindgren (Kit Kat Girls mfl) särskilt då dessa gör stordåd i det tysta utan att göra mer väsen av sig än vad ensemblerollen kräver. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Är det någon som verkligen är förtjänt av en huvudroll är det just Kitty Chan som har varit enormt duktig i många ensembler men aldrig har fått stå längst fram i rampljuset. Mer ljus på denna underbart begåvade artist, tack!

Återbesök på Cats Mälargymnasiet

Återbesök på Cats Mälargymnasiet

Var: Mälargymnasiet, Järfälla
När: 9/2 (Slutföreställning)


Det är alltid kul att se en föreställning i början och i slutet av en spelperiod av den enkla anledningen att man då kan uppskatta dess utveckling och se vad som hänt sedan premiären. I det här fallet har det hänt en hel del positivt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att dessa gymnasieelever inte går på musikal eller dans utbildning och kanske behöver ha några föreställningar på sig för att bli varma i scenkläderna. Det som kändes mest positivt denna gång var att det var mer energi och mer fart i de olika dansnumrena än på premiären vilket uppskattas varmt i en dansmusikal av Cats kaliber. Sången och skådespeleriet var välgjort och skickligt, rentav så skickligt att jag gärna vill se mer av dem i framtiden. Det sjungs bra på många håll men en särskild elogé bör ges till Ida Carlsson (Grizabella/Izabella) vars röst under Minnet ligger väl i nivå med andra duktiga Grizabellor jag har sett. Även Gunnar Hallbergs Profetikus ger klar mersmak och jag är väldigt förtjust i Malin Skallebergs (Munkustrap/Katten) förmåga att vara katt och även hon är begåvad med en röst som gör att jag vill se mer av henne i Cats och andra föreställningar. Men det sjungs bra på många håll och jag vågar nog tro att många av dem har en framtid inom sång och musikal området om de väljer att satsa på den yrkesbanan.


Bra gjort och stort tack för att ni visade mig att Cats kan se ut på många olika sätt och ändå vara just Cats. Stort tack även till regisören Erik Fägerborn och det kreativa teamet som vågade satsa på helt nyskapande variant av min favoritmusikal.


Som onödig information kan nämnas att jag numera har sett Cats 19 gånger över 7 olika produktioner. Undrar vem som får äran att bli nummer 20?

Återbesök på Sweeney Todd - Med Niklas Andersson som Sweeney.

Återbesök på Sweeney Todd - Med Niklas Andersson som Sweeney.

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater
När 8/2 2014


Jag var och såg premiären av Sweeney Todd på Stadsteatern med underbara Peter Jöback som Sweeney Todd och det var en fantastisk upplevelse. Men frågan är om inte gårdagens slog den med en hästlängd eller två eftersom fantastiske Niklas Andersson gjorde ett tillfälligt inhopp i huvudrollen och han gjorde det med all den magi man kan förvänta sig av en av sveriges största musikalstjärnor. Och att det dessutom var första gången jag såg Niklas i en stor roll sedan Cats på Cirkus (där han spelade Munkustrap) gör inte saken sämre. Inte heller blir den det av att Niklas var ersättare för Peter (som Robert) i den första musikalen jag blev riktigt förtjust i, nämligen Kristina från Duvemåla på just Cirkus. Stort och varmt tack Niklas, du var bäst!


Vid premiären tyckte jag stundtals att det var lite svårt att det var lite svårt att höra vad den i övrigt superduktiga ensemblen sjöng i en del partier, men det glädjer mig att kunna berätta att detta har förbättrats rejält sedan dess, eller om det beror på att det är lättare att hänga med andra gången man ser något. Det förtjänar hur som helst ett rejält tack till ljudansvarige och ensemblen, även om det var en mindre detalj i en i övrgigt fantastisk musikal.


Ni som ännu inte har sett denna, gå och se, ni blir inte besvikna vare sig det är Niklas eller Peter som är "Demonbarberaren från Fleetstreet".

Skaka galler VG

Skaka galler – Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater

När:  7/2 2013 (Premiär)

Betyg: VG

Reportern Amanda (Lisette Pagler) ska under en vecka besöka fem kvinnor (Kajsa Reingardt, Lisa Larsson, Louise Peterhoff , Catharina Allvin och Maria Eirefelt) på en fängelseanstalt. Genom sång och dans får man sedan följa dessa kvinnors olika sätt att hantera besökaren och samtidigt höra dem berätta om varför de blev brottslingar och lite om vilka mekanismer som får  kvinnor att begå brott som mordbrand och förskringning enligt samma dramaturgi som i Kvinnofängelset och Chicago som verkar ha inspirerat skaparna och regissören (Anna Vnuk) här. Allt är bra gjort och jag gillar hur man låter dansen vara med och berätta som i West Side Story och Cats. Det är mycket känslor och välgjort hantverk men jag tyckte ändå att de fem kvinnorna blev lite svåra att hålla i sär då de hade samma kläder och lite annat som särskilde dem från varandra vilket man kanske får ta i ett fängelse. Dock hade jag gärna liksom i Bad Girls sett någonting som gjorde varje tjej i gruppen fångar unik och lätt att komma ihåg. Men på det hela taget välgjort och gripande och troligtvis en blivande klassiker på de svenska teaterscenerna.

Vad som är extra roligt är att man i programmet fick en CD med alla låtarna från musikalen vilket är rätt ovanligt i svenska musikaluppsättningar. Jag har länge velat ha en musikal CD där underbare Lisette Pagler är med och jag tycker att man i olika svenska uppsättningar borde satsa mer på att ge ut musik och sånger på just CD eftersom de svenska versionerna är på svenska till skillnad från de skivor och filmer som finns utomlands. Bra gjort och det får de varmaste applåder från mig!

Skaka galler rekomenderas varmt till alla som gillar dans musikaler och berättelser som i linje med Kvinnofängelset har skurkar i huvudrollerna.

Cats enligt Mälargymnasiet

Cats enligt Mälargymnasiet

Var: Mälargymnasiet, Järfälla (Stockholm)
När: 1/2 2014


Detta är min favoritmusikal Cats men Cats på ett sätt som jag aldrig har sett den förut. Det glädjer mig att trots att mycket av det jag håller väldigt kärt i Cats är helt annorlunda här så är det ändå i mångt och mycket den musikal jag älskar. Allt är väldigt bra gjort och ännu mer så om man minns att detta är gymnasieelever som går på skolans olika musik och estetiska program. De går alltså inte på dans eller musikalartistutbildning vilket man annars förväntar sig för denna vanligtvis så dansanta musikal. Denna version av Cats utspelar sig på ett säljföretag där de olika karaktärerna möts på en Russel konferans och hotell för att under VDn Profetikus (Gunnar Hallberg) ledning utse hans efterträdare. Detta görs genom att olika grupper får presentera ett antal olika koncept för kattmaten som företaget tillverkar och detta blir grunden för de olika sångerna och bildar ramhandlingen i denna variant. Nästan alla karaktärer är alltså människor här, även om de i andra akten får mer kattlika drag. En av medarbetarna Izabella (Ida Carlsson) har inte lyckats få någon kattvakt till sin katt Munkustrap (Malin Skalleberg) och har med denna i en väska, men katten rymmer och detta får till följd att Izabella (Som senare blir Grizabella) flyr in i en drömvärld där alla på företaget mer och mer blir olika katter under Munkustraps vakande ögon. Ett kul och nytänkande koncept men kanske inte något för dem som förväntar sig att alla i Cats ska vara katter i linje med originalet men ändå väl värt att rekomendera för den som vill se en ovanligt välgjord nytolkning av min favoritmusikal. Även om det bara är en tradiotionell Jelliklekatt i denna variant så är Andrew Lloyd Webbers fantastiska musik och TS Elliots underbara dikter detsamma som i alla andra variatanter jag har sett och det gör att jag varmt kan applådera detta försök till nytolkning.

Flashdance - The musical MVG

Flashdance – The musical

Var: China teatern, Stockholm

När: 30/1 2014 (Premiär)

Betyg: MVG

När filmen Flashdance blir musikal går alla drömmar i uppfyllelse, både för Alex (Underbart spelad av Hanna Lindblad) och för publiken som får gå ifrån salongen med ett leende på läpparna efter att ha lyssnat på klassiker som What A Feeling, Manhunt, Gloria och I Love Rock and Roll. Filmens båda ikoniska scener är naturligtvis med och Hanna glänser i båda och mest i den avslutande auditionsscenen. Ska man klaga på något i denna underbara och Broadway mässigt utförda uppsättning är det att just dessa ikoniska scener känns lite väl korta för min smak. När jag som publik tittar på en musikalversion av en film där ”alla” känner till just dessa scener vill jag gärna gotta ner mig i dem och njuta i fulla drag så länge jag kan! ”Vattenscenen” (som förekommer på affiscerna) hade gärna fått bli ett fullfjädrat dansnummer i still med paraplyscenen i Singing in the Rain och jag hade gärna sett ännu mer av Hannas underbara dans i den fantastiska audtionsscenen. För det är just dansen som utmärker denna härliga musikal och den är den ständiga ledstjärnan genom alla numren. Duktiga dansare som Reinne Mirro (Nick) Karl Dyall (CC) och Alexander Larsson med flera gör tillsammans med Hanna och resten av ensemblen denna dansanta musikal till en av 2014s absolut bästa musikaler, det vågar jag slå fast redan nu. Gå och se, ni kommer inte att bli besvikna!

Tidigare har jag varit lite skeptiskt till de gigantiska tv skärmarna man infört i bakgrunden på China och jag tyckte att de i Dirty Dancing stundtals  tog lite för mycket plats för en bakgrundsdekor. Men det glädjer mig att kunna berätta att man nu verkar ha lärt sig att hantera denna nya teknik. För i denna musikal märkte jag aldrig att bakgrunden tog överhand och blev påträngande utan den fyllde sin funktion på samma sätt som mer tradionell dekor gör. Dessutom ger de China en möjlighet att ta in alla de stora musikalerna som använder mycket bakgrundsprojektioner så som Wicked och Lejonkungen. Nu vet inte jag om detta är en vanesak, men oavsett anledning är det en förändring till det bättre som jag är den första att applådera!

Den allvarsamma leken - Klara Soppteater VG

Den allvarsama leken – Klara Soppteater.

Var: Klara Soppteater, Stadsteatern

När: 29/1 2014 (Premiär)

Betyg: VG

Albin Flinkas, Maja Rung, Marika Willstedt och Fredrik Meyer tar sig an Hjalmar Söderbergs melodramska roman Den allvarsamma leken på anrika Soppteatern  i Stockholms Stadsteaters regi. För er som inte är bekant med formatet innebär soppteater att man får lunch (startar alltid 12:00) i form av soppa medan man avnjuter en intressant och berikande föreställning. Vilken i det här fallet är en ”mini” musikal baserad på ovan nämnda roman. Soppteaterns intima format passar detta verk väl och man njuter av både maten och upplevelsen i fulla drag även om man kanske hade kunnat önska någon tid att äta klart före föreställningen så att man odelat kan njuta av den intressanta och berörande texten och sången. Alla artisterna gör lysande insatser och det märks att alla är erfarna artister som vet hur just denna typ av publik ska tas för bästa resultat och det är ett nöje att se. Jag älskar denna sorgliga historia och jag hoppas att jag får se denna i Parkteatern i sommar!

En tanke bort - Stopp Kulturama VG

En tanke bort – Stopp Kulturama

Var: Kulturama Stockholm

När: 25/1 2014 (Premiär)

Betyg: VG

En tanke bort – Stopp är Kulturama vuxenmusikals ettors årliga vintershowcase där de visar upp sånger ur flera väl valda musikaler. I år blev det West Side Story, Next To Normal, Avenue Q, Spring Awekening och Sister Act som får stå för sångerna. Det är mycket att se och gilla och jag ser fram emot att få följa dessa duktiga elevers utveckling framöver, närmast i vårens uppsättning av Pippin där de agerar ensemble tillsammans med Kulturamas tvåor som står för huvudrollerna. Mina favoritlåtar är nog låtarna från dock musikalen Avenue Q som definitivt står på att se listan framöver. Alla artister är bra men jag vill särskilt nämna Nilla Hansson som jag hade mycket glädja av i Cats i Kristianstad förra hösten och att mitt positiva intryck av denna begåvade tjej inte förändras av hennes strålande insatser i denna uppsättning.

Ett inlägg jag skrev på FB.

Nu när Göteborg snart får The Theathre med en salong på 2000 platser, borde inte vi i Stockholm vara förtjänta av en stor teater med 2500+ platser för musikalsittning? För vi saknar verkligen en salong stor nog att ta in de allra största musikalerna i vår vackra huvudstad! Ett bra ställe att ha en sådan teater på vore ju nya Arenastaden  där det redan håller på att byggas upp infrastruktur för stora evenemang.

Legally Blonde enligt VRG, genrep, inget betyg.

Legally Blonde enligt VRG

Var: Maxim teatern, Stockholm

När: 10/1 2014 (Genrep)

Betyg: Genrep, inget betyg.

Elle Wood (Jennifer Jerlin) är blondinen med stort B och bor i en stad där utseendet är vägen till framgång, nämligen filmens huvudstad Los Angeles. Men hon tvingas inse att livet är så mycket mer än ett blont hår när hennes före detta pojkvän Warner Huntington III (Richard Cirulis) lämnar henne för ett liv på östkusten och den förnämaste av alla USAs skolor, nämligen Juristutbildningen på Harvard. Fast besluten att få Warner tillbaka börjar även Elle på samma linje och inser snart att det krävs något mer än bara ett snyggt utseende för att kunna lyckas i en värld där kunskap är allt.

Legally Blonde är en fartfylld och dansant musikal som bjuder på många tillfällen till skratt men som även har ett allvarligt budskap i detta att utseendet inte betyder allt för framgång. Det är första gången jag ser denna utmärkta musikal och jag hoppas att någon av de stora teatrarna tar upp tråden och satsar på denna pärla framöver, för i Viktor Rydberg gymnasiets utmärkta uppsättning finns mycket att gilla för mig som älskar musikaler med mycket fart och dans i. Men ni som vill se den bör skynda då den bara spelas  till den 19 januari 2014.

Musikaliska önskningar...

Musikaliska önskningar...

Ni vet hur det är, vi går alla omkring och önskar oss sådant vi gärna vill se eller vara med om och jag är inte annorlunda än alla andra på den fronten. Dessutom är det väl så att man aldrig får vara med om sina önskedrömmar om man inte vågar formulera eller be om den så här följer en lista över något av det jag drömmer om i musikal världen:

*Att få göra min absoluta favorit musikal Cats på mitt sätt och med mina favoritskådespelare. Okej, en osannolik dröm som är få förunnat att få förverkliga, men jag har ändå viss prominens i form av 38 besök och en total kärlek till just denna musikal, så hoppas kan man i alla fall få göra...

*Att få vara med och följa eller arbeta med en Cats musikal (eller någon annan av mina favoritmusikaler) från ax till limpa och därigenom få en inblick i hur det går till att sätta upp en musikal och veta något om den process och det arbete alla inblandade går igenom för att det ska bli magi på scen.

*Att få se någon av mina absoluta favoritmusikaler i en stor svensk (och gärna stockholmsk) profesionell produktion. Dessa inkluderar Cats, Wicked och Lejonkungen. Men jag skulle även vilja se musikaler som A Chorus Line, Les Miserables och Miss Saigon snart.

*Att få en bild med Elphaba i just Wicked, och gärna få se hur hon blir sminkad och som grädde på moset få bli sminkad som henne. Och gärna då med någon bekant som just henne. Cats är min absoluta favoritmusikal men Elphaba i Wicked är min absoluta favoritkaraktär i någon musikal och hon är den som ligger mig allra varmast om hjärtat. På något sätt symboliserar hon allt det jag älskar och gillar med musikaler.

*Att få äga något kostymrelaterat och gärna då kattkostymrelaterat (så som peruk, svans eller unitard) som har varit med i en Cats föreställning som minne av densamma.

*Att få vara bland dem som accepterar Grizabella i slutet av Cats och gärna då jag själv är sminkad/utklädd till katt.




Förutom detta önskar jag mig naturligtvis många fler fantastiska musikalupplevelser, och ännu fler av det jag älskar mest av allt i musikalvärlden: Interaktion med dem på scen.

Årets bästa musikaler 2013

Årets bästa musikaler 2013

Det är ju så populärt med årets bästa listor så här års och jag ska väl inte vara sämre. Nu finns det ju väldigt mycket bra att välja på och många av de musikaler jag har sett har jag väldigt varmt om hjärtat, men här är ändå ett försök:

1: Cats i Växjö - Att sätta en musikal vars ensemble bjöd in mig på en sådan magisk upplevelse på annat än första plats vore en total omöjlighet.

2: Cats i Woking, Uk Tour - En av de bättre Cats showerna hittils och en fantastisk Grizabella i form av Joanna Ampil. Dessutom verkar teatertraditionen i England vara ännu mer inriktad på interaktion mellan salong och scen vilket är något av det jag uppskattar mest med Cats.

3: Priscilla - Den absolut bästa icke Cats musikalen det här året och en fantastisk show med helt otroliga kostymer som man bara sitter och gapar över. Göta Lejon fortsätter att leverera fantastiska musikaler men jag har svårt att se hur de ska kunna toppa detta till nästa år!

4: The Lion King (Lejonkungen), London - Är en helt fantastisk kostymshow och liksom i Priscilla häpnar man över hur de alls hinner med alla kostymbyten i denna show! Snälla, kan inte någon sätta upp denna underbara musikal i Sverige snart?

5: Trollkarlen från Oz, Maxim: Är väl så nära Wicked man kan komma  hittills i Sverige och en väldigt bra musikal! Jag älskar Oz och dess färgstarka karaktärer och detta är en riktigt bra variant av en riktigt bra musikal! Att häxan Wästan dessutom har fått en välspelad kattkompis i denna uppsättning är bara extra grädde på moset.

6: Sweeney Todd, Stadsteatern - Var första gången jag såg denna och det är en föreställning jag gillar mycket. Det var även kul att se hur Peter Jöback glänste som Sweeney och att man hade hittat ett koncept som verkligen höll hela vägen.

7: Wicked, London - Wicked är en av mina absoluta favoritmusikaler och att denna inte handlar högre beror väl närmast på att jag såg denna uppsättning redan 2011. Ytterligare en fantastisk musikal som jag verkligen hoppas kommer till Sverige snart!

8: West Side Story, Stadsteatern - Var riktigt bra och Ronny Danielsson kan man lita på i regisammanhang. Denna fantastiska uppsättning kändes dessutom som en indirekt fortsättning på underbara Hair av samma regissör och hade i stort samma ensemble vilket gjorde att man fick en helt annan syn på dessa musikaler.

9: Cats i Skövde - Årets tredje Cats produktion var även den riktigt bra och hade allt det jag gillar med Cats. Möjligen saknade jag något av den interaktion jag älskar med Cats och det är väl det som skiljer denna uppsättning från pallen, men det fanns helt klart många saker att gilla och älska med denna variant och jag är glad över att ha fått se den.