Återbesök på Trolllkarlen från Oz MVG

Återbesök på Trollkarlen från OZ

Var: Maximteatern, Stockholm
När: 28/12 2013
Betyg: MVG

Jag erkänner villigt att jag älskar Oz och har Elphaba, eller häxan Wästan (Birgitta Rydberg) som hon heter här som absolut favoritkaraktär. Detta kombinerat med en söt katt i form av underbare Emma Rickfjords Melina/Medusa gör att det är svårt att ge något annat betyg än MVG här. Med det sagt är det mycket att gilla i denna härliga uppsättning av Trollkarlen från Oz och framförallt gäller det alla djurroller med Toto (Bill Sundberg) och det fega lejonet (Markoolio) i täten, men här finns även vargar, sorkar och flygande apor ofta spelade av den fantastiska barnensemblen. Nämnas bör även Stina Eriksson som gör en stark insats som Dorothy men det finns många andra som är med och gör denna uppsättning sevärd. Regisserar gör Robert Dröse och han visar en utmärkt förmåga att med relativt små medel ta fram allt det färgsprakande och sagolika som kännetäcknar Oz samtidigt som han överlämnar en hel del åt publiken att fylla i på egen hand och det är ändå det som är själva kärnan i bra teater. Kort sagt en lysande uppsättning av en riktigt bra musikal och ett måste för alla barn och alla med barnasinnet kvar!

Återbesök på Priscilla MVG

Återbesök på Priscilla

Var: Göta Lejon, Stockholm
När: 27/12 2013 (Vanlig föreställning)
Betyg: MVG

Priscilla är utan tvekan en av årets absolut bästa musikaler och det är en stor ära att ha fått se den igen efter att den har spelats under ett halvår. Dessutom var det flera bitar som föll på plats denna gång vilket gjorde helhetsintrycket om möjligt ännu bättre och det gällde särskilt divornas roller som jag tidigare tyckte var lite onödiga men som jag nu har förstått att de har en viktig funktion i och med att alla dragshowartister mimar och det framgick väldigt klart nu. Dock kan jag fortfarande tycka att de hade vunnit på lite karaktärsutveckling men jag förstår klart den bakomliggande tanken.

En som måste framhållas är den helt fantastiska Patrik Martinsson (Tick/Mitsi) som leverar med bravur genom hela föreställningen. Han var storartad på Jesus Christ Superstar och här visar han med all önskvärd tydlighet att han klarar av att spela kvinna med bravur.

En mycket lyckad uppsättning och det som framförallt måste framhållas är alla otroliga kostymer och man imponeras av den takt med vilken de lyckas byta både kostym och make up, området bakom scenen måste vara superhäktiskt på denna fantastiska musikal! Kostymerna är dessutom hämtade direkt från Broadway uppsättningen av Priscilla och det märks framförallt i detalrikedomen med vilken de är dekorerade. Det måste vara en helt fantastisk känsla att ha på sig sådana kostymer på scen.

Gå och se, om inte annat för att imponeras av alla kostymerna! Men skynda, denna musikal spelas bara fram till slutet av mars.

Emil i Lönneberga på Intiman VG

Emil i Lönneberga på Intiman

Var: Intiman i Stockholm

När: 20/12 (Premiär)

Betyg: VG

Emil i Lönneberga sätts upp av Kåma Nöje, alltså samma gäng som gjorde Ronja Rövardotter så bra för ett par år sedan och liksom i Ronja blir allt väldigt bra och man kan som publik mest sitta och nynna med i alla de välkända Emil låtarna. Allt är precis som man förväntar sig, mycket tack vare att rättighetsinnehavarna (Saltkråkan) har sträng koll på att allt följer de givna ramar som sats upp i Astrid Lindgrens böcker vilket både är väldigt bra men ändå lite trist eftersom man inte riktigt får chansen att se regissörens (Kalle Gunnarssons) egen tolkning av Emils äventyr i Lönneberga. Nu är ju inte det så mycket att klaga över eftersom originalet ändå är väldigt bra men innerst inne önskar jag  att regissören ändå fick chansen att överraska, i varje fall lite. Skådespeleriet är mycket bra och förutom de duktiga barnskådespelarna (Simon Petterson/Malte Johansson som Emil och Amanda Andersson/ Meleha Myhrberg som Ida) utmärker sig Anna Hallgrens Lina och Gustav Karlbergs Alfred extra mycket, men även Jessica Stendahls Alma och Anders Lindahls Anton gör starka inatser i sina ledande roller. Jag kan lätt se hur alla jullovslediga barn (spelas till 19 januari) kommer att valfärda hit och jag njöt i fulla drag, men kan som sagt ändå inte låta bli att tycka att detta hade kunnat bli ännu bättre med lite mer frihet för det kreativa teamet, därav det lite lägre betyget.

Bra gjort och ett måste för alla som gillar Astrid Lindgren och hennes charmanta busunge.

Återbesök på Cats i Växjö

När: 6-7/12 2013
Var: Växjö konsert och Kongress.

Det lönar sig verkligen att se musikaler igen, om inte annat för att man ser många fler detaljer än de man hann med att ta in i första omgången, och om man därtill lägger feedback och kommentarer från alla underbara skådespelare blir man mycket klokare efterhand.

Dessutom blev denna resa en once in a lifetime upplevelse på grund av att jag fick bli sminkad som katt av de duktiga make up artister som gjorde deras make up och det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga (ens jämfört med alla fantastiska Cats upplevelser) som jag är verkligt lyckligt lottad att ha fått uppleva och jag kan inte nog tacka ensemblen för denna fantastiska inblick i hur det går till bakom kulisserna på min favoritmusikal. Det har varit min önskedröm ända sedan jag först förstod att det fanns lyckliga tv reportrar och andra som fick just den äran och det känns verkligen som jag numera tillhör ett utvalt fåtal. Om jag någonsin får uppleva något liknande igen vet jag inte, men jag är så tacksam över att ha fått gjort det och skulle gärna upprepa denna upplevelse, för det var verkligen en fantastisk upplevelse som jag inte har hunnit smälta ordentligt ännu. Återigen: Tack!

Lite noteringar:

Att välja en katt när man får chansen att bli sminkad som en av dem är inte det lättaste, jag valde länge mellan min favorithankatt Coricopat, Mungojerrie och Vickiprickitass men till slut kändes valet ändå rätt självklart då Coricopat alltid har varit mig närmast hjärtat och även om jag önskar att jag hade kunnat göra Johan Kullberg och Susanne Petersson glada genom att välja någon av deras katter var det ändå hos Coricopat mitt hjärta fanns mest, och någon vis person sa att man ska följa sitt hjärta.

Jag tyckte tidigare att Grizabella möjligen blev accepterad något för tidigt men blev upplyst om att det var Jemima och Victoria som helt accepterade henne först och det ligger väl i linje med vad som är brukligt, även om det inte brukar framgå riktigt så tydligt. Jag såg detta mycket tydligt under tredje showen och detta kändes helt annorlunda än under de två föregående föreställningarna. Så plus i kanten för lite insiderinformation där. Tack Grizabella!

Jag är fortfarande rätt ovan med tanken på Profetikus som en övervintrad hippie, men det är absolut en vanesak och jag gillade det mer och mer ju fler föreställningar jag såg. Kanske inget jag skulle ta med om jag fick göra Cats på mitt sätt, men jag applåderar absolut den bakomliggande tanken och sättet hans roll smälte in och passade i denna föreställning. Och så som han spelades gjordes det med mycket värme och väldigt bra röst, vilket gör att jag ändå tar till mig och minns denna tolkning med värme.

Jag älskade verkligen att det kreativa teamet och ensemblen vågade ta ut svängarna här och experimentera med nya formspråk och nya sätt att göra de olika numren på men att de ändå lyckades behålla allt vad som är kärnan och det viktiga i Cats, det vill säga dansen, de olika numrens egna karaktärer och att alla verkligen är katter. Att puritanen i mig vid något enstaka tillfälle skriker till och reagerar må vara hänt, men jag applåderar absolut den bakomliggande viljan att våga och skickligheten i utförandet! Och jag förlorade aldrig någonsin känslan av att det verkligen var Cats, och en väldigt välgjord och enormt duktigt spelad sådan jag såg.

Stort tack till Sonja Gube och alla katter, främst Susanne Petersson (Gumbiekatten Vickiprickitass aka Jennyanydots), Johan Kullberg (Mungojerrie och regisassistent) och Gabriel Cárcamo (Coricopat) för all hjälp och att ni gav mig denna möjlighet att leva i min dröm för några timmar!

Sweeney Todd

Sweeney Todd

Var: Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

När: 4/12 (Premiär)

Sweeney Todd är inget för mörkrädda. För detta är det närmaste man kan komma en skräckhistoria i den moderna musikalvärlden och även om jag inte är så förtjust i skräckfilmer görs detta väldigt bra och det finns stunder av komik i all dramatik vilket är vad varje nattsvart musikal behöver. 

Sweeney Todd handlar om barberaren Benjamin Baker som har förlorat allt och efter en långs tid exil i Australien återvänder som den demoniske hämnaren Sweeney Todd, utmärkt spelad av den inte helt okände musikalräven Peter Jöback. I London väntar pajbagerskan mrs Lovett (Vanna Rosenberg) på honom och hon har sparat hans rakkniv i alla dessa år, vilket blir redskapet för hans hämnd på domare Turpin (Philip Zandén) och hans lakejer.

Sweeney Todd är mörk, suggestiv och otäck, precis som en riktigt bra skräckhistoria ska vara och det märks att det är en gammal musikalräv med erfarenhet från stora uppsättningar i London och New York med i rollistan för här håller allt en utmärkt kvalitet och jag utlovar nästan West End klass på denna uppsättning, vilket är en ren njutning. 

Det finns egentligen ingenting att klaga på här utom möjligen att det stundtals var lite svårt att höra vad ensemblen sjöng i den skräniga och suggestiva musiken som i övrigt är välskriven av Stephen Sondheim, känd från bland annat West Side Story.

Bra gjort stadsteatern och ni som vill se bör skynda att boka, för denna uppsättning kommer att bli en stor succé, det törs jag utlova redan efter att ha sett premiären.