fredag 22 december 2017

Äventyret Aladdin


Äventyret Aladdin
Var: Stockholm Waterfront
När: 22/12 2017
Det blir väl bättre runt kröken, men det var ännu mera öken! – Robert Broberg
Dröse och Norberg gör sin egen tolkning av den klassiska berättelsen om Aladdin som hittar en ande i en lampa och får tre önskningar och de följer mallen man har etabliserat i Trollkarlen från Oz och Snövit. Det blir en varm och fin berättelse där en pruttande dromedar spelar en icke helt oviktig roll tillsammans med anden, tre önskningar och en flygande matta.
Det är gjort med värme och många egna tagningar på de klassiska karaktärerna i Aladdin berättelsen och det är det som man tillsammans med de många kostymbytena minns bäst av denna föreställning. Backstage på Stockholm Waterfront under denna föreställning måste vara lika galet energirik som backstage på den Lejonkungen uppsättning jag såg i London för några år sedan.
Men detta är framförallt en högtidsstund för alla barn som får njuta av två och en halv timmes teatermagi av bästa märke som innehåller allt vad en bra barnmusikal ska innehålla. Man får drömma sig bort till arabiska öknen en stund och roa sig med de många underhållande och klipska replikerna och de charmanta sångnumren.
Men det är också det man som vuxen musikalälskare får och jag kunde inte låta bli att drömma mig bort till Book of Mormons bitska satir och ironiska tagning av livet i den afrikanska djungeln när jag såg detta äventyr och mitt vuxna jag saknade någon extra nivå av spetsfundighet som gör vår upplevelse av detta ännu bättre och mer givande än den redan är.
Men är man barn eller har barnasinnet kvar rekomenderas detta helhjärtat och jag är övertygad om att alla barnfamiljer har en högtidsstund framför sig om man tar sig till Waterfront eller någon av äventyrets många stopp på turnén man ska ge sig ut på i vinter.

måndag 18 december 2017

Från Broadway till Rock

Från Broadway till Rock

Var: Musikaliska, Stockholm.
När: 17/12 2017
Lite snö har väl aldrig skadat mig - Frost.


Körsång i juletid är aldrig fel och Musikaliska bjöd på en trio mycket duktiga körer att förgylla höstmörkret med. Det är Stockholms musikalkör, Stockholms sångkör och Vasastans acapella kör som får ta var sin akt i denna konsert. Med sig har man Linda Holmgren som jag senast såg i en Queen hyllning på Filiadelfiakyrkan och dessförinnan i Cats och We Will Rock You.


Hon och körerna blandar välkända musikalnummer med rock och popmusik med arrangemang skrivna för körer och det får mig att önska att man hade haft en konferencier som presenterade varje nummer. För som det är nu är det svårt att känna igen alla örhängen om man inte har programmet framme och det kanske inte alla har tänkt på.


Men det är många bra låtar de olika körerna bjuder oss på och främst minns jag första delens Memory tillsammans med avslutningens The Wizard and I eftersom det är några av mina absoluta favoriter bland musikalvärldens många örhängen. Även Min Astrakan (Ur Kristina från Duvemåla) och He Lives In You (från Lejonkungen) tillsammans med Let It Go (ur Frost) är mycket minnesvärda och bra gjorda.


Linda Holmgren leverar musikalmagi i sina (alldeles för få) låtar och gör mig både nostalgisk med ovan nämnda Memory och varm av dito The Wizard And I. Bara dessa två älskade favoriter ur två av mina favoritmusikaler gjorde hela kvällen för mig.


Jag tackar och bockar för en mycket minnesvärd konsert och det enda jag hade önskat mig mer av var orkesten som visserligen gjorde ett utmärkt jobb men gott hade kunnat vara lite mer manstark. Nu var man en trio (Trummor, piano och gitarr) vilket jag inte tyckte räkte till i några av rocklåtarna. Det dubbla antalet musiker hade lätt fått plats på scenutrymmet och då hade man kunnat ge främst rocklåtarna mer musikalisk rättvisa och tyngd för att väga upp de mäktiga körarrangemangen. Nu hade man på orkestersidan lite mindre djup än man hade behövt ha.


Men på det hela taget en mycket bra och välspelad konsert som jag är glad över att ha fått se.

fredag 15 december 2017

The Last Jedi intryck - Spoiler alert.

The Last Jedi Intryck - Spoiler alert.

Var: Filmstaden Scandinavia
När: 13/12 2017


Jag tänker göra ett avsteg och ge mina intryck av något som inte är musikal men ändå nöjesrelaterat och det är Disneys senaste inlägg i Star Wars sagan: The Last Jedi (TLJ). Denna recension kommer att ta upp spoilers så ni som inte vill se det har blivit varnade.


Jag hade väldigt höga förväntningar på denna film och jag måste säga att alla dessa uppfylldes med råge och vi har minst lika mycket att diskutera efter denna som före. Det är en av årets absolut bästa filmer och ett riktigt påskägg för alla Star Wars fans med många igenkännande ögonblick och blinkningar till de tidigare filmerna.


På förhand trodde jag att TLJ skulle bli den mörkaste och minst humorintensiva SW filmen men där hade jag helt fel - Denna film är fylld av många roliga och varmt uppskattade humorinslag från startscenen där Poe försöker få kontakt med "General Hugs" som han så fyndigt får till det ända in i kaklet där vi får se Rey upptäcka att kraften visst kan handla om att lyfta stenar - Vilket i sig är en härlig nodd tillbaka till originaltriologin.


Det finns även scener jag aldrig såg komma och främst bland dessa är superskurken Snokes död i vad jag tror kommer att bli en klassisk SW scen. Dock är jag lite besviken på att denna scen kommer så tidigt i triologin eftersom jag trodde att Snoke skulle utvecklas till att bli det stora hot som alla goda hjältar måste komma samman för att besegra sent in i den tredje filmen i triologin - den hittils odöpta EP IX. Nu verkar det som att det hotet är undanröjt och att man mer eller mindre måste fokusera nästa film på konflikten mellan Kylo Ren och Rey.


Jag uppskattade Kylo och Reys karaktärsutveckling och det var så skönt att se att  ingen av dem gick över till andra sidan trots flera chanser att göra så och det teasedes om detta både när Rey slogs med Luke Skywalker och när Kylo tillsammans med Rey slogs mot den avrättade Snokes pretorian guard. Det var även kul att se hur Kylo och Reys band både utvecklades och förklarades utan att man för den skull fick alla frågor omkring detta besvarade. Jag undrar till exempel varför detta band placerades mellan just Rey och Kylo av alla människor i en galax långt, långt borta? Att Kylo var den ena parten är logiskt och väl underbyggt - Men varför ha "Nobody" Rey som levt hela sitt liv på ökenplaneten Jakku som motpart? Den frågan behöver fortfarande ha sin förklaring.


I filmen introducerades två nya karaktärer, Rose och vice amiral Holdo. Rose introducerades fint och hade många varma och humoristiska scener men det kändes ändå som en "onödig" karaktär som enkom lagts dit för att vara en komisk sidekick till Finn och någon sa att hon var som om en Disney parks medarbetare eller en asiatisk superfans hade fått en specialskriven roll i denna film och där är jag böjd att hålla med. Jag tror att hon har stor potential att bli en ny "Jar Jar Binks" i denna triologi och det är något som denna filmsvit verkligen inte behöver ha. Jag uppskattade henne för det hon är och jag gillade att ha en asiatisk kvinna i SWs värld, men jag befarar att hon kommer att få mycket obefogad kritik och avogda känslor mot sig när fansen börjar summera denna film och att hon därför kommer att bli en onödig "belastning" på en i övrigt mycket välgjord filmserie. Man hade lätt kunna lösa detta på ett annat sätt till exempel genom att sätta Finn och Poe tillsammans i detta uppdrag.


Den andra nya karaktären är vice amiral Holdo (med res för stavning) och det är en intressant och spännande karaktär som jag gärna hade sett mer av i nästa film. Som det ser ut nu dör hon i en av TLJs nyckelscener vilket är synd eftersom hon hade kunnat vara en karaktär som tog över General Leias ledarroll inom motståndsrörelsen när Leia gissningsvis kommer att skrivas ut i början av EP IX. Holdo hade potential att tillföra något nytt och utvecklas som karaktär och det var att stort misstag att skriva ut henne så tidigt om ni frågar mig.


TLJ lämnade motståndsrörelsen i ett svårt läge med många ledande karaktärer döda och den som jag kommer att sakna mest i denna skara för tidigt avlidna hjältar är nog Luke Skywalker som visserligen fick en fin och passande död men som ändå hade behövts i en svår och hård kamp mot de ondas nya ledare Kylo Ren. Jag hade gärna sett Luke gå öga mot öga med en allt kraftfullare Snoke men nu verkar hoppet för en sådan batalj vara helt ute och det är synd. Man kan inte låta bli att undra om det finns tillräckligt med dramatisk energi kvar för att fylla ut en hel tredje film i denna saga - Vilket vi säkerligen inte behöver oroa oss för eftersom dessa två filmer har varit så bra.


På det hela taget en mycket bra och minnesvärd film som jag vill se minst en gång till på bio.



Några månader senare har denna film satt sig och jag tycker fortfarande den är oväntat bra även om det finns delar i den som skaver mer och mer och det gäller främst den i mina ögon onödiga utflykten till kasino planeten Canto Bite. Det finns inget i denna episod som egentligen inte hade kunnat placerats ombord på till exempel rebellarnas rymdskepp och då hade man kunnat haft mer tid att utveckla relationen mellan Luke och Rey. Vice amiral Holdos ovilja att avslöja sina planer för Poe och de andra ledarna i rebellerna framstår också som allt märkligare då hon genom en väl vald hint av sina planer hade kunnat undvika hela Canto Bite delen och samtidigt avstyrt ett mindre myteri. Canto Bite episoden hade också kunnat framstå som mer logisk om Rose till exempel hade haft en personlig vendetta att klara av där eller varit en före detta slav som ville befria sin fångna familj samtidig som hon gjorde rebellerna en tjänst. Om man dessutom gjort henne till en av SWs slavraser - till exempel Twi´lek och samtidigt gjort Holdo till en ras som ogärna avslöjar mer än de absolut behöver för sina underlydande - Till exempel Shiz (storamiral  Thrawns ras) så hade det kunnat göra hela Canto Bite episoden trovärdigare. Det är ett exempel på lösningar som hade kunnat göra TLJ ännu bättre och mer dramatiskt trovärdig än den är i nuläget.


Men mitt slutintryck av denna film är ändå gott. Den levererar det SW ska leverara - 2 till 3 timmars god rymdunderhållning.

lördag 9 december 2017

Stjärnjul 2017


Stjärnjul 2017

Var: Filadelfiakyrkan, Stockholm

När: 8/12 2017

Var sjutton är Arne Weise? – Svensson, Svensson firar jul.

Traditionsenligt bjuds vi på en kombination av julsånger och väl valda inspel från årets solister i Filiadelfiakyrkan i Stockholm och det är en blandning av återkommande paradnummer och nya låtar vi i publiken bjuds på.

Körerna (en herr och en damkör) bjuder på mäktig körsång av högsta klass vilket får mig att undra vad de skulle kunna åstadkomma med några väl valda ensemblenummer ur våra främsta musikalverk. Det är verkligen mäktigt att lyssna på flerstämmig körsång ur en månghövdad kör och det ger ett enormt djupt till alla välkända julmelodier som denna föreställning bjuder på.

Förutom detta bjuder även en rad inbjudna solister på både julsånger och personliga favoriter och minnesvärdast i år är den från Fantomen på Operan välkända Emmi Christensson som bland annat bjuder på Christines introduktionssång ”Tänk på mig” ur Fantomen och gör det väldigt bra.

Men det är framförallt de många välkända och mindre välkända jullåtarna som står i centrum denna kväll och vill man lyssna på julmusik av bästa märke ska man skynda sig att besöka Filiadelfiakyrkan de dagar de ger Stjärnjul. För detta är så bra körmusik kan bli.

tisdag 5 december 2017

My Fair Lady


My Fair Lady
Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 4/12 2017
För jag är ju i dina kvarter – My Fair Lady
Jag var mycket orolig och ganska nervös inför denna föreställning eftersom det kändes att den kunde slå på hela skalan från enormt bra till si så där och jag är glad att kunna konstatera att den landade på den övre halvan av denna skala. Ärligare sagt blev det med beröm godkänt och på det hela taget en av Stadsteaterns bättre uppsättningar under de senaste åren – Väl i klass med Billy Elliot, Sweeney Todd och De tre musketörerna.
Johan Rabaeus är mycket bra som professor Higgins och den som i mångt och mycket bär denna föreställning tillsammans med titelpersonen Eliza Doolittle – Nina Zanjani. De har en verkligt bra dynamik på gång och guidar oss genom de klassiska örhängena och alla välkända melodier på ett föredömligt sätt och Eliza skiner som en sol i första aktens ”Den spanska räven” – En av musikalens mest kända låtar tillsammans med Freddy ((Vilhem Blomgren) underbara version av ”I dina kvarter” en låt som jag ofta hört Niklas Asknergård framföra med bravur.
Möjligen kan man undra över varför man har valt att låta den månghövdade ensemblen framföra diverse ljud i bakgrunden på vissa scener istället för att låta huvudpersonerna agerande sinsemellan tala för sig själva? Det tar ibland fokus från det som händer på scen och tillför i de flesta sammanhang ingenting till scenerna mer än diverse bakgrundsljud. Vill man skapa atmosfär hade man kunnat lösa det på ett smidigare sätt. Sedan kan man också fundera litet över varför det ska vara nödvändigt att läsa ”scenanvisningar” i början på några av scenerna? Det känns som att man inte litar fullt ut på scenografins och kostymernas möjlighet att tillsammans med de talade replikerna ge publiken fullständig information om var och när vi är i de olika scenerna.
Avslutningsvis kanske ni undrar hur föreställningens stora affischnamn Magnus Uggla sköter sig i rollen som Elizas far – Herr Doolittle? Med bravur godkänt skulle jag säga och han känns verkligen ”typecastad” för denna roll och dennas rocklåtar. När Magnus Uggla rör sig på scenen får man en känsla av att han spelar ”sig själv” i början på sin artistkarriär för ett antal decenier sedan. I denna form känns hans roll verkligen som gjord för honom och han använder all sin ”rockstjärne” charm och pondus för att skapa ett stort avtryck i ensemblen.
På det hela taget en mycket bra och väl balanserad uppsättning där man tack och lov inte har fallit i någon obefogad ”moderniseringsfälla” i en missriktad iver att göra berättelsen mer aktuell och nutida än den redan är. För i all sin gammaldags brittiska charm har denna utmärkta musikal många bottnar och ingångar i dagens värld utan att behöva moderniseras och eller förläggas i en Stockholms miljö. För trots allt är frågor som vad som avgör vilka vi är och hur vårt språk visar varifrån vi kommer och vilken ställning vi har på samhällsstegen starka nog att tala för sig själv och i sin egen rätt.
Detta är mycket bra gjort och rekomenderas varmt till alla intresserade.

fredag 1 december 2017

Bröderna Lejonhjärta i Uppsala


Bröderna Lejonhjärta i Uppsala

Var: Uppsala Stadsteater

När: 30/11 2017

Dit du går, dit går också jag – Kristina från Duvemåla

Bröderna Lejonhjärta är Astrid Lindgrens mörkaste och samtidigt aktuellaste berättelse med teman som spinner kring döden och kampen för frihet. Det är härligt mörkt och otäckt men kanske lite för mörkt och otäckt för de allra minsta – Åldergränsen på 7 år känns välbehövlig.

Man gör det väldigt bra och har en fast guide i allt det berättelsen kräver och vill samtidigt som man inte faller ut i någon obefogad iver att modernisera den för mycket. Det är en saga om den eviga kampen mellan gott och ont och det har man hållit fast vid till allas glädje. Man vågar låta verket stå för sig själv och kommentera samtiden i sin egen rätt vilket stöds helhjärtat.

Man sjunger med nyskrivna texter och nyskriven musik i detta verk och man gör det oväntat bra. Jag hade räknat med att detta skulle vara en teaterpjäs med musikinslag men den visade sig istället vara en renodlad musikal av bästa märke. Samtidigt har man gett kostymerna och dekoren en liten touch av sci fi och framtidsfantasy vilket även det applåderas eftersom det tillsammans med de utsökta djurmaskerna för hästarna och duvorna gör denna uppsättning till en helt unik upplevelse av bästa märke på alla vis. Man är tydligen väldigt duktig på att skapa djurkostymer i Uppsala och det gör att jag blir ännu ivrigare på att se vad man skulle kunna göra med en musikal som Cats eller Lejonkungen.

Ska man nämna något lite mindre bra är det möjligen att man aldrig fick se bokens stora monster Katla in persona och att mästerskurken Tengil förvandlades till någon slags Orch på väg att födas ur sin håla. Det var förvisso väldigt bra och suggestivt gjort med starka och skrämmande ljuseffekter men jag tror ändå att man hade haft möjlighet att göra det ännu bättre med till exempel en stor docka som i Lejonkungen. Det är trots allt föreställningens episka höjdpunkt och då vill man nog se det otäcka i vitögat.

Detta är i likhet med Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning av Ronja Rövardotter så bra som en Astrid Lindgren musikal kan bli och jag önskar innerligt att alla fick denna frihet att göra en musikal av yttersta märke när de ska ta tag i hennes underbara sagovärld. För detta är vad Emil, Pippi, Madicken och alla de andra skulle kunna bli med full skapande frihet från Saltkråkans sida. Ta lärdom och låt tanken vara fri som en duva.

måndag 27 november 2017

Törnrosa enligt POFF


Törnrosa enligt POFF

Var: Vår teater i Farsta, Stockholm

När: 26/11 2017

Kan du som katter gör, börja med C? – Cats.

POFF i Farsta har satt upp många klassiska musikaler mellan Skönheten och Odjuret fram till HONK! men har i år valt att satsa på en egenskriven musikal baserad på den klassiska sagan om Törnrosa – Flickan som sticker sig och sover i hundra år innan hon vaknar av en kyss från en prins.

Det finns många varianter av Törnrosa och här har man framförallt valt att fokusera på Törnrosas, eller Felicia som hon egentligen heter, liv fram till det att hon sticker sig. Man visar hur hon hamnar i en stuga i skogen tillsammans med de tre goda féerna som är hennes fastrar och som tar hand om henne medan man väntar på att förbannelsen som den onda fén Melissa har lagts ska hävas.

Det är bra gjort med många starka sång och skådespelar insatser och den vanliga skaran begåvade och talangfulla barn men skaparna har svårt att göra huvudpersonen Rosa/Felicia intressantare och mer engagerande än de starka och färgglada personer som omger henne – Vilket är något jag var rädd för skulle ske innan.

För hur mycket jag än gillar Rosa/Felicia som karaktär saknar hon någon egentlig drivkraft mer än en stark önskan att se mer av världen än stugan hon växer upp i och att få gifta sig med mannen med stort M – Prins Alexander. Det känns tyvärr som att jag blir mer engagerad i både Rosas fader konungens oro över sin dotter och den onda fen Melissa som tillsammans med sina två mindre begåvade assistenter söker efter Rosa/Felicia än vad jag blir i huvudpersonen själv. Det är visserligen en bra sak i en ensemblemusikal riktad till barn och unga men som erfaren musikalvän skulle jag ändå velat ha något mer. Antingen en perspektivförändring som i Wicked eller en annorlunda drivkraft hos Rosa/Felicia som i Skönheten och odjuret.

Men den stora behållningen här är ändå det stora engagemanget och den fantastiska förmågan att skapa färgglada kostymer, sagolik dekor och underhållande scener som den månghövdade ensemblen i POFF har. Man gör något eget och man gör det väldigt bra för ett första försök – Väl i nivå med till exempel Spök som jag såg på Cirkus för några år sedan. Så jag tycker definitivt att man ska ta chansen att försöka igen med nästa projekt oavsett vad det kan tänkas bli. För är det något jag som kreativ musikalälskare har lärt mig genom åren är det att erfarenhet är den bästa kunskapskällan man kan få.

Ska man trots detta gå och se denna eminenta föreställning? Absolut, det är trots vuxenperspektivets dubier en välspelad och engagerande barn och familjeföreställning som ger en allt man vill ha i en sago musikal. Det sjungs och skådespelas på en hög nivå och jag vill framförallt lyfta fram Maja Malm som gör en strålande insats som den onda fén Melissa.

måndag 20 november 2017

The Wild Party enligt Robin besök 2


The Wild Party enligt Robin 2

Var: Fria Teatern, Stockholm

När: 19/11 2017

Vem vill inte vara med i den vilda festen? – The Wild Party

Den vilda festen är en mörk och stundtals skrämmande vuxen musikal som man definivt inte tar med barnfamiljen på. Den brås mest på musikaler som Cabaret och Chicago men har även tagit inspiration av Cats och Hair.

I Den vilda festen bjuder New York paret Queenie och Burrs in sina vaudeville vänner till en stor fest i parets lägenhet eftersm Queenie planerar att hämnas ett övergrepp Burrs har gjort sig skyldig till. Vad hon inte förväntar sig är att hennes vän Katie ska bjuda in Black till festen och att denna ska bli tredje benet i det tragiska triangeldramat som är musikalens huvudhandling.

En viktig del handlingen tar parets vaudeville (en form av underhållning) vänner som ibland ställer sig i rampljuset och sjunger en sång som fyller ut musikalens fest tema ytterligare. Det blir på så vis en verklig ensemble musikal i linje med Hair och Cats även om den drivande historien är starkare och mer påtaglig än hos dessa musikaler.

Det man kunde ha önskat är att parets vaudeville vänner lämnas med mer att göra i andra akten när de är i bakgrunden av handlingen än vad fallet är just nu. Nu blir de lämnade med att vara blickstilla långa stunder när de hade kunnat vara mer aktiva och deltagande i att skapa ”tribe känslan” från Cats och Hair. Det är ett förståeligt drag med tanke på den sena timmen som andra akten utspelar sig i men jag hade ändå önskat mer att titta på i bakgrunden under akt II.

Jag såg denna musikal när den gick på Kulturama för några år sedan och blev inte så imponerad av den då som jag blev nu och det är glädjande att kunna återupptäcka en sådan här musikal några år senare. Den är definitivt värd att se om man uppskattar lite vuxnare musikaler som Cabaret och Chicago men är kanske inget för barnfamiljen som förväntar sig en stunds trevlig underhållning. Åldersgränsen på 15 år är välbehövlig.

Rekomenderas varmt till alla som vill se en god vuxenmusikal av bästa märke.

lördag 18 november 2017

Balettakademins höstshow

Balettakademins Höstshow

Var: Balettakademin, Stockholm
När: 17/11 2017
Its been a long time, getting from here to there - Star Trek: Enterprise.


Balettakademins höstshow bjöd på vad jag brukar kalla AA möte för musikalfans - Det vill säga en samling nummer från olika musikaler och denna gång valde man temat amerikanska Tony Award musikaler genom tiderna. Första akten var en historisk epose av äldre musikaler och andra akten ägnades helt åt årets award vinnare vilket gav en bra blandning av både älskade klassiker och nya favoriter som är riktigt aktuella på musikalhimlen.


För mig som engagerad Cats älskare är favoriten givetvis Skimbleshanks - The Railway Cat med Benjamin Sundström som Skimbleshanks. Denna låt är en av mina favoritlåtar från denna musikal och det är kul att man valde en lite mer okänd låt än Memory som är den låt alla förknippar med Cats.


Övriga favorit musikaler i akt ett var dels utdrag ur två musikaler jag ännu inte har sett live men hemskt gärna vill se - A Chorus Line och Avenue Q samt Baptize me ur Book Of Mormon, en musikal som går på China teatern till i påsk.


Akt IIs musikar var helt nya och mest sådana jag inte har särskilt bra koll på med undantaget Groundhog Day (Måndag hela veckan) på svenska. Groundhog Day är en riktigt bra och underhållande filmklassiker som jag gärna skulle se i musikalform på en svensk scen som China teatern framöver.


En annan musikal som verkar bra är Dear Evan Hansen om en grupp amerikanska ungdomars sexuella uppvaknande och de valda låtarna därur avsludas med en fin vink till den nu aktuella Me Too kampanjen.


De musikalkonserter som stadens skolor bjuder oss på håller hög klass och ger oss musikalfans chansen att se utdrag ur många musikaler för en liten peng vilket är tacksamt för den som inte kan få nog av musikalvärlden. Dessutom får man ofta chansen att se kommande generations musikalstjärnor i några av sina första framträdanden på denna nivån - Även om en del av eleverna är garvade veteraner från många olika framträdande så som Emma-Lina Blomberg (Teater Najkit). Rekomenderas varmt till alla som älskar musikal lika mycket som jag gör.

lördag 11 november 2017

The Wild Party enligt Robin

The Wild Party enligt Robin

Var: Fria Teatern Högdalen, Stockholm
När: 10/11 2017
Vem vill inte vara med i den vilda festen? - The Wild Party


Jag såg The Wild Party när Kulturama satte upp den för några år sedan och minns inte så väldigt mycket mer än att det var ett badkar och en soffa inblandad i handlingen och det var därför med lite blandade känslor jag åkte till Högdalen för att se Robins version av samma musikal och jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad denna gång. För The Wild Party har precis som ett gott vin blivit betydligt bättre med åren och jag gissar på att det har att göra med att jag nu har många fler musikaler under bältet och att jag har fått se lite vuxnare musikaler som Cabaret och Chicago som är lite av "samma andas barn" som denna.


I The Wild Party bjuder det uttråkade Manhattan paret Queenie (Izabella Tancredi) och Burrs (Samuel Linderström) in alla sina Vaudeville vänner till en stor fest där Queenie planerar att hämnas på Burrs för hans övergrepp mot henne - Vilket gör denna musikal väldigt aktuell i ljuset av Me Too rörelsen den senaste månaden. Med på festen finns också Black (Emil Mollin) som blir det tredje benet i detta triangeldrama.


Musikalen är nästan helt genomsjungen och den ena av parets Vaudeville artist vänner efter den andra ställer sig upp och framför olika nummer i bästa revystil samtidigt som handlingen drivs frammåt av triangeldramats utveckling. Det gör att jag inte kan låta bli att se vissa likheter med min älskade Cats i denna musikal och jag skulle inte bli helt förvånad om skaparna av denna (Andrew Lippa) har varit inspirerade av sir Andrew Lloyd Webbers klassiker och Hair när The Wild Party skrevs.


Ska man ta upp något mindre bra med denna musikal är det att många av rollerna som inte är i rampljuset får sitta och vara blickstilla under långa partier av akt II vilket i och för sig stämer ganska bra med tanke på att gissningsvis är ganska sent på natten vid det laget. Men jag kan ändå tycka att skaparna skulle ha kunnat lagt in ytterligare dans sekvenser i ett par av andra aktens nummer för att minska "väntetiden" för de övriga artisterna.


Ska man då gå och se denna? Absolut! För det är sällan man får gå och se en sådan "vuxen" musikal som ändå har en så stark och drivande kvinnlig huvudroll i form av Queenie. Gillar man klassiker som Cabaret och Chicago kommer man att älska denna. Men lämna barnen hemma för detta är en musikal som vänder sig helt och fullt till den vuxna delen av publiken och åldersgränsen på 15 år är välbehövlig.

fredag 3 november 2017

Book of Mormon - Premiär besöket


Book of Mormon
Var: China teatern – Stockholm
När: 26/1 – 2017
Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! Alice i Underlandet.
När gänget som ligger bakom South Park sätter upp en musikal om Joseph Smith och hans Mormon rörelse (Amerikansk religion baserad på kristen tro) blir allt lika galet bra som religiöst inkorrekt. Detta är en musikal som blandar högt och lågt på sätt man inte trodde var möjligt på en svensk teaterscen och kräsmagade religiösa fanatiker varnas o det kraftigaste för denna pärla.
Alla andra kan luta sig tillbaka och förbereda sig på en riktig skrattfest med Per Andersson och Linus Wahlgren i täten för en grupp Mormon ”äldste” på mission i Uganda i djupaste afrika. Men förväntar man sig en sann och realistisk bild av afrikaner och livet under den afrikanska solen är man helt fel ute vilket märks redan vid parets avsked på flygplatsen där en ”afrikansk” kvinna tar avsked av dem ”Lejonkungen style” och det blir inte mindre fördomsfritt när paret väl anländer till Uganda.
För denna musikal är verkligen så långt ifrån ”Politiskt korrekt” man alls kan komma när filmreferenser till bland annat Star Wars och Star Trek blandas friskt med religionens historia på ett sätt som bara South Park gänget och möjligen Jesus Christ Superstar kan komma undan med. Bara alla olika referenser till några av mina favoritfilmer är värt ett besök eller två.
Detta är första gången musikalen har översatts till ett annat språk än engelska och översättarna har gjort ett gediget arbete med en mycket svår och komplicerad text grundad i en väldigt amerikansk humor och humor är alltid svårt att översätta bra nog för att få alla skämt att gå hem. En särskild eloge ges också till scenografi och kostymavdelningarna som verkligen har fått arbeta hårt med alla fantastiska kostymer och fulländad afrikansk scenografi denna musikal är full av.
Noteras bör även att China teatern har kommit långt i användandet av de tv (LED) skärmar man skapade inför Dirty Dancing och dess ”dataspels” känsla vilket är skönt att konstatera.  För på senare tid har man hittat helt rätt när det gäller att balansera användandet av teknik och dekor så att det ger en trovärdig och bra känsla inför den miljö man vill skapa i respektive musikal.
Vill ni värma skrattmusklerna ett par timmar i vårsolen rekomenderas denna varmt och allt annat än en storslagen succè vore mycket märkligt.

onsdag 1 november 2017

Våra drömmars stad


Våra drömmars stad
Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 31/10 2017
Jag kom, jag såg, jag segrade – Julius Cesar.
Våra drömmars stad är ett intressant försök att dramatisera Per Anders Fågelströms berömda Stad böcker som är en episk berättelse om Stockholms utveckling från 1880 talet fram till rivningarna i Klara och omdaningen av city decenierna efter andra världskriget. Det är fem normalstora romaner som ska kokas ner till en drygt 2 och en halv timme lång teaterpjäs och det borde vara ett omöjligt uppdrag med tanke på antalet episoder och den stora mängd karaktärer som ska skildras.
I centrum av denna berättelse står Hennings dotter Emilie (Vanna Rosenberg) och ett antal av hennes släktingar som genom sina olika öden visar hur förhållandena för stadens befolkning har utvecklats genom decenierna och det avrundas på ett fint sätt i slutet när en nu levande släkting till Emelies förlaga dyker upp och berättar att hon har varit skådespelare på Stadsteatern i 40 år och har sett stadens fortsatta utveckling från det att den sista boken i serien skrevs och till dagens värld.
Man har valt ett antal intressanta episoder i mängden som på ett fint sätt beskriver utvecklingen för både arbetarklassen och sociteten representerad av en av Emilies bortadopterade söner och hans familj men det blir stundtals svåröverskådligt tack vare att man berättar historien som Emelie minns den och med en stor mängd hopp fram och tillbaka i tiden vilket gör att jag ibland förlorar greppet om var i berättelsen det jag just nu ser utspelar sig. Det känns som att man skulle behöva någon slags signal som talar om var på tidslinjen man är – Till exempel en klocka som visar aktuellt datum. Man behöver inte alltid berätta en dramatisk berättelse strikt linjärt, men jag vill i varje fall kunna veta var i i berättelsens tidslinje jag just nu befinner mig.
Sedan kan jag tycka att det är ett mindre lyckat val att ha med den vridbara väggen från Markurells i Wadköping i denna berättelse då man därigenom förlorar mycket tid då denna scendel ska vridas fram och tillbaka utan att detta grepp tillför något väsentligt i scenografin. Man hade sparat in mycket tid och arbete för scenteknikerna om man valt en annan lösning – Till exempel ett fast uppbyggt torg någonstans på Södermalm. Dessutom hade man gärna fått ge scenteknikerna en advekat klädsel som passar in i miljön man vill skapa då dessa är med på scen nästan lika mycket som skådespelarna tack vare alla scenbyten de måste delta i. Som det är nu förstör man lite av teatermagin i och med deras ständiga närvaro vilket jag tycker är synd. Eller varför inte låta någon av de sådespelare  som för tillfället inte står i rampljuset sköta vrid väggen istället?
Men på det hela taget är detta ett bra och mycket lovvärt försök att ta sig an stad serien i ett modernt nutidsperspektiv och även om det hade varit intressant att se denna föreställning gestaltad på ett annat sätt – Till exempel genom en dans musikal – är det ändå värt att se och ett lovvärt initativ som det känns att alla historiskt intresserade teaterfans måste ha sett minst en gång, om inte annat för de många duktiga skådespelarnas skull.

fredag 27 oktober 2017

Book of Mormon tagning 2.

Book of Mormon tagning 2.

Var: China teatern, Stockholm.
När: 26/10 2017
Nu hittar du på igen, Arnold! - Book of Mormon.


Book of Mormon var precis lika bra som förra gången om inte bättre och det är synd att skaparna bakom denna succé musikal har dragit in rättigheterna till alla lokala produktioner som inte haft premiär. För denna uppsättning kommer att ha haft en spelperiod på nästan ett och ett halvt år när den slutar gå i påsk och med i stort sätt fulla hus kan man inte tala om annat än en given succé som skulle ha kunnat gå för fulla hus i både Göteborg och Malmö framöver - Den är så bra.


Book of Mormon är en humoristisk tagning på Mormon kyrkan i USA och berättelsen om dess profet Joseph Smith kombinerat med historien om två mormonska predikanters upplevelse på en missions station i Uganda. Det är Southpark skaparnas tagning på den klassiska historien där en ung och på ytan framgångrik karaktär paras ihop med sidekick i form av en mindre begåvad och något tafatt kamrat som har snöat in sig på science fiction och fantasy men där det visar sig att kamraten är den som löser problemet på slutet genom sin charmiga humor.


Och just humorn spelar en central roll i denna underbara berättelse som använder en hel del stereotypa karaktärer för att sätta fingret på vår världs uppfattning om hur vi ser på afrika och dess invånare och de gör det oerhört bra vilket gör att jag anser att de stereotypa karaktärerna behövs för att kunna spela denna musikal på detta sätt. Jag tror inte man hade lyckats få fram sin vision av hur vi ser på afrika och dess invånare lika bra om man hade valt en mer realistisk aproach till sin berättelse. Vilket i sig hade varit ganska okarektariskt med tanke på att det är just skaparna av Southpark som ligger bakom denna berättelse och som alla vet har denna tecknade serie en väldigt speciel humor med många korsreferenser till olika företelser i kulturlivet. Vilket också framkommer i denna musikal.


Det är helt enkelt ett fulländat mästervärk som går att se många gånger om man är på det klara med att de använder sig av en stereotyp bild av hur det är i afrika - Vilket också visas i sången "Jag är afrika" där huvudpersonerna säger sig vara en hel kontinent efter sitt mer eller mindre framgångsrika möte med de Ugandiska byborna.


Det finns många väldigt bra sånger i denna musikal men mina favoritsånger måste ändå vara andra aktens "Nu hittar du på igen - Arnold" och "Spooky Mormon mardröm" som både retar nörden inom mig och kittlar Cats fans nerven lite grann - Hur säger jag inte.

tisdag 24 oktober 2017

Because I Am Worth It


Because I Am Worth It

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 23/10 2017

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! – Alice i underlandet.

Benke Rydmans Because I Am Worth It är en blandning av dans och teater med en intressant historia som avbryts av dansnummer där parets växlande känslor får komma fram. Man har valt att ha tredubbla uppsättningar av parets två karaktärer och det tillsammans med de många talade replikerna gör att detta känns både fräscht och nyskapande. Det blir ungefär som Insidan ut fast på teatern.

Berättelsen handlar om ett par som beslutar sig att inleda en ”öppen relation” där båda parterna har ett relatiionsmässigt frikort som innebär att de får ha andra partners vid sidan av. De bägge karaktärerna kastar sig därför in i en mängd olika relationer och deras förhållande frestas på när de hör varandra berätta om de olika äventyr de har varit med om och det blir väldigt bra gjort när dansen berättar hur paret verkligen känner inombords – Det som är dansens stora styrka i en musikal.

Hade man ur ett normkritiskt perspektiv fått önska sig något vore det att man tog en annan ingång till detta ämne än den monogama tankvärldens gods kring hur flersamma förhållanden sliter på både den egna relationen och de inblandande karaktärernas psyken. Som fallet är nu upptäcker man efterhand så många brister och skavanker hos paret att det är tveksamt om de egentligen var mogna och accepterande nog att inleda en sådan öppen relation till att börja med. Jag hade gärna sett att man hade landat i de positiva möjligheter en flersam relation faktiskt kan erbjuda och använda berättelsen till att diskutera hur man kan lösa svårigheterna som kan uppkomma i en sådan diskussion. Som fallet blev nu ser man denna värld med tvåsamhetens ”glasögon” på och det kan jag tycka är ett missat tillfälle eftersom man tog sig tid att diskutera hur man gör ett normkritiskt applådtack i början av föreställningen.

Med  detta sagt stöder jag denna nyskapande form av dansteater fullt ut och denna föreställning hade tillräckligt mycket repliker och tillräckligt bra historia för att jag inte skulle känna något av den tomhetskänsla jag var rädd för att  jag skulle ha vid en vanlig dansföreställning. Jag älskar dans när den är en drivande del i en musikal men är samtidigt rädd för att jag ska sakna sång och repliker när det är en renodlad dansföreställning – Men detta är som de säger i programbladet ”en föreställning som rör sig i gränslandet mellan dans och teater” och det blir i slutändan väldigt bra och väldigt sevärt.

söndag 22 oktober 2017

Evita i konsertversion


Evita i konsertversion

Var: Göta Lejon

När: 21/10 2017

Ett nytt Argentina – Evita

Höstens andra konsert på Göta Lejon bjöd på en repris av Evita men med Malena Ernman i huvudrollen istället för Charlotte Perelli. Jag var lite nervös innan men är glad att konstatera att Malena gjorde en strålande prestation i denna roll och bar hela berättelsen tillsammans med en minst lika duktig Che. Dessa två karaktärer är ungefär vad Jesus och Judas är för Jesus Christ Superstar och det står klart att man behöver mycket kompetenta artister i dessa roller om man ska sätta upp Evita.

Men Evita är också krävande för ensamblen som måste hålla reda på åtskilliga stämmor i de olika körpartierna. Därför kan jag tycka att man även denna gång (liksom i Jesus Christ Superstar) skulle ha mått bra av att ha lite fler ensemble sångare att gå runt på och jag tror att det skulle ha kunnat bli ännu mäktigare om man till exempel dublerade antalet ensemblesångare.

Jag som har sett Evita tidigare hade inga problem att hänga med i handlingen men jag anade av några publikkomentarer att det kanske fanns de som inte gjorde det och att man möjligen missade en del som förklaras i de olika scenerna i den fullständiga versionen av Evita. Det är därför möjligt att man hade kunnat ha användning för en konferenciör eller presentatör som går igenom handlingen och drar upp bakgrunden både innan och före vissa nyckelscener av den anledningen.

Men Evita ska framförallt ses för den mäktiga musiken och de otroliga sångernas skull. För i denna musikal visar Andrew Lloyd Webber allt han kan som kompositör och det är åtskilliga sånger man nynnar på efteråt med Evitas mest kända sång ”Dont Cry For Me Argentina” i förrumet. Den är för Evita vad Memory är för Cats.

Men det är kul att ha fått uppleva två av Göta Lejons tidigare succéer och jag hoppas att Göta Lejon kan fortsätta med dessa konsertversioner även i vår och höst innan de stänger för en längre renovering. Jag tycker att konsertformen är underskattad bland sveriges musikalproducenter och jag tror att fler sådana skulle innebära att vi som älskar musikal får chansen att njuta av musikaler som är svåra att sätta upp i sin fullständiga version och eller återkoppla  tidigare års succéer.

lördag 14 oktober 2017

Varekai - Cirque De Soleil

Varekai - Cirque De Soleil

Var: Globen, Stockholm
När: 13/10 2017


Kan du som katter gör, börja med C? - Cats


Cirque De Soleil började som fransk gatucirkus och har sedan dess växt till en av världens främsta ny cirkus organisationer med mängder av fantastiska och färgsprakande produktioner runt om i världen. Jag såg förra årets Quidam och detta års Varekai utlovade en mängd färgsprakande uppenbarelser i och med att en pojke sänds ner i toppen av en vulkan och får uppleva flera fantastiska och sagolika scenerier från djungeln och skogens värld.


Det är väldigt bra gjort och mycket vackert och till skillnad från förra årets Quidam får pojken som spelar "huvudrollen" i denna föreställning ett mycket tydligare story arch när han går från ving och hjälplös till att "gifta sig" med en av skogens många väsen. Jag misstänker därför att Varekai är en nyare produktion än Quidam och att man under resans gång har lärt sig en del om vad som behövs för att en produktion av detta slag ska vara begripligare.


Är det något jag saknar i denna färgsprakande explosion av dräkter och make up är det en berättare som på engelska eller svenska förklarar introducerar de olika karaktärerna, vad som händer och vad vi i publiken har att förvänta oss i de olika scenerna i och med att man inte har ett program som förklarar detta. Det hade kunnat gett mycket mer djup till och förståelse för den berättelse man visade på scen även om det mesta var självförklarande. Man sjöng och pratade på ett språk som jag misstänker är franska och vi som inte behärskar detta kände oss stundtals lite utestängda från berättelsens djupare lager vilket kan vara synd. Det är som att se en musikal man aldrig sett på ett språk man inte behärskar och ändå försöka förstå vad den handlar om. Mycket går fram men en del "försvinner i översättningen".


Med det sagt är anledningen till att man ska se Varekai all fantastisk akrobatik som den månghövdade ensemblen bjuder på och alla de fantastiska dräkterna man är klädda i. Det är i sanning en magisk värld vi bjuds in på och den enda musikaljämförelsen jag kan komma på är Pippin vars Kulturama uppsättning bjöd på en liknande blandning av kostymer, make up och akrobatik. En del av mig önskar att musikalvärlden kunde ta till sig denna formel och göra något liknande men med musikalartister och musikalsånger istället för cirkusdito. Jag tror att det skulle kunna bli mycket lyckat.

måndag 9 oktober 2017

Cats International Tour gånger 4

Cats International Tour gånger 4

Var: Ericsson Globe Arena, Stockholm.
När: 7-8 Oktober 2017


And my memory is fading! Touch me, its so easy to leave me! - Memory, Cats.


När världens bästa musikals internationella tour kommer till Stockholm är det läge för ett flertal besök och i slutändan blev det 4 sådana tack vare olika omständigheter. Cats är fantastiskt var man än ser den men det är alltid en extra speciell känsla att se Cats på hemma plan. Dock tycker jag inte att en stor idrottsarena som Globen är den bästa arenan för en "intim" musikal som Cats då denna kräver att man ska slutas in i Cats landet och dras med i katternas agerande på scen på ett helt annat sätt än vad många andra musikaler gör. På söndagens andra föreställning hade jag fått biljett långt in i bänkraden på rad 3 och bara det att sitta mitt inne i en lång rad utan möjlighet till interaktion med katterna gjorde att man förlorade magin lite grand. Hur ska det då inte vara för en som sitter långt uppe på etage Cs läktare? Globen är utmärkt för stora arena musikaler som We Will Rock You, Rock of Ages och till och med Wicked - Men för just Cats hade Annexet, China teatern eller Cirkus varit bättre arenor ur denna synpunkt.


Med det sagt hade jag väldigt bra platser på de tre andra föreställningarna och två efterlängtade fotografier var en perfekt inramning till alla upplevelser i kattlandet. Den ena var med underbara Joanna Ampil (Grizabella) vars version av Memory är min absoluta favorit och ännu mer så efter denna serie besök på Cats. Den andra var en bild med två av mina favoritkatter Coricopat och hans tvillingkatt Tantomille. Jag har ett väldigt varmt förhållande till Coricopat och att få en bild av honom tillsammans med hans tvillingkatt var guld värd. Varmt tack till Company Managern Steve Diamond som ordnade detta.


Det är svårt att sammanfatta en så bra musikal i några få ord och jag kommer möjligen att återkomma i ärendet men jag vill ta tillfället i akt att redovisa ett par ändringar sedan förra tour besöket. Den första var att Rum Tum Tugger åter har blivit den älskade rock and roll stjärne katt han alltid har varit historiskt sätt och att de således har övergivit försöken att klämma in "rapstar Tugger" i showen. Det har trots utmärkta skådespelarinsatser aldrig känts som en bra och integrerad del i musikalen. Så denna ändring tillbaka till originalet stöds helhjärtat.


Den andra förändringen är att man har lagt "hundnumret" (The awfull battle of Pekes and Pollicles) i akt II vilket har lett till att ett av mina absoluta favoritnummer Growltiger och min älskade Lady Griddlebone har fått utgå. Hundnumret i sig är lika bra som det alltid har varit och Asparagus gör ett bra arbete som guide in i hundnumret och han har god hjälp av Munkustrap som dock har fått en betydligt mindre roll i det som brukade vara hans stora paradnummer. Det är oväntat bra gjort och fjärilarna jag hade i magen innan har försvunnit helt. Även om det är hårt att erkänna detta känns hundnumret nästan som en bättre version av Gus minne än vad piratkatterna var och det är ett nummer som den gamle teaterkatten verkligen kan skina i. Men trots detta är saknaden av och tomheten efter Lady Griddlebone och hennes interagerande med publiken stor och jag skulle trots att detta nummer fungerar så bra gärna byta tillbaka till originalet om jag kunde. Originalversionen av Growltiger var ett fantastiskt nummer trots en del för en barn och familjevänlig musikal tveksamma inslag och en del narrativa svårigheter i att ha ett minne i minnet i form av balladen om Billy Mccaw. Kunde man plocka in Growltiger i någon annan form eller låta Griddlebone vara med i hela musikalen är jag helt för denna ändring. Möjligen kunde man plocka in piraterna som ett "extranummer" efter Grizabellas himlafärd och därmed ge den i det sammanhanget ratade Asparagus en chans att stärka sina aktier till nästa Jellikle bal? Alternativet kunde vara att placera Growltiger som ett vanligt nummer men på Hundslagets gamla plats innan Jelliklebalen.


Cats är och förblir världens bästa musikal och det känns en smula tomt att inte ha nya Cats besök att se fram emot. Jag hoppas att detta besök av den internationella touren kan trigga nya produktioner runt om i landet. Cats har till exempel inte blivit spelad norr om Stockholm än (med reservation för vissa skolproduktioner.) och jag håller tummarna för denna musikal varje höst när VRG och Kulturama ska berätta vilka årets musikaler blir. Jag är övertygad om att de skulle kunna göra denna oerhört bra men hittills har jag inte haft någon framgång på den fronten.


Som en sista fotnot undrar jag vad grejen med att inte ha ensemblens rollista i programmet är? Att få läsa om vilka som är med och få lite bakgrundsinfo om dessa underbara artister har alltid varit lite av höjdpunkterna och en stor anledning till varför jag har köpt detta. Nu fick man ingen som helst information om vilka som spelade katterna, vare sig i arenan eller programmet och jag som älskar musikalteater tycker att varje artist självklart ska få kredit för den insats man gör i Cats och andra musikaler. Hur ska annars hugade musikalfans få reda på vilka som gör insatser i de olika rollerna?


Nu ska Cats touren vidare till Malmö och Danmark. Jag rekommenderar denna musikal helhjärtat och varmt till alla som vill se en fantastisk dansmusikal av bästa märke och höra en av världens bästa Grizabellor - Joanna Ampil. Jag har efter helgen sett denna musikal 38 gånger och vet således vad jag talar om. Varmt tack till alla inblandade och Steve Diamond.

söndag 24 september 2017

Jesus Christ Suprstar Konsertversion


Jesus Christ Superstar Konsertversion

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 23/9 2017

You had it better, if you had it planned! - Jesus Christ Superstar.

Inför en kommande renovering bjuder Göta Lejon oss musikalfans på ett par godbitar ur deras tidigare repertoar I form av konsertversioner av ett par stora Andrew Lloyd Webber klassiker Evita och Jesus Christ Superstar.

Jesus Christ Superstar passar utmärkt som konsertversion och det är inte mycket man som besökare missar i denna version jämfört med originalet, den fulla scenuppsättningen. Detta eftersom Jesus Christ Superstar lever högt på de många klassiska sångerna som bär upp denna musikal och det egentligen inte är så mycket att sakna mer än någon enstaka kostym och en del iscensättningar.

Ola Salo (Jesus) och hans medspelare är väldigt bra på att i konsertformatets form iscensätta det agerande den fullständiga versionen bjuder oss på och det enda jag kan sakna är en större kör så att alla namngivna karaktärer kan ha en egen unik skådespelare. Som fallet är nu dubblerar många ur kören (4 män och 4 kvinnor) som flera namngivna karaktärer.

Det är bra men hade kunnat blivit ännu bättre med en full uppsättning lärjungar att dra bi rollerna ur. Då hade också körpartierna kunnat bli ännu maffigare än de är nu – Vilket är gott nog för att man ska njuta i fulla drag av denna föreställning.

Njuter gör jag också av Lisa Stadell som gör något så ovanligt som en kvinnlig Judas och gör det väldigt bra. Hon är tillsammans med Olas Jesus kvällens stora behållning och det är samspelet mellan dessa två gestalter som bär mycket av dramat i musikalen. Att Lisa gör Judas så bra gör mig ännu mer nyfiken på en kommande version av Jesus Christ Superstar där man har bytt kön på alla rollerna.

Varmt tack till Åsa för ett härligt återseende av en fantastisk uppsättning i ny form. Ibland kan man tycka att alla teatrarna i staden då och då borde ta chansen att återbesöka älskade uppsättningar i konsertversionens format.

lördag 16 september 2017

Peter Pan och Kapten Krok


Peter Pan och Kapten Krok
Var: Intiman, Stockholm
När: 15/9 2017
Det var en gång en gube som bode i en stube – Hasse Alfredsson.
Peter Pan och kapten Krok är den välbekanta berättelsen om pojken som inte ville bli stor och som en dag landar i familjen Darlings hem för att hämta de tre barnen till äventyr i landet Ingenstans – Ett land där det finns gott om elaka pirater under kapten Kroks ledning.
Detta är Kålles och Intimans första produktion sedan man satsade på en barnteaterprofil. Det är alltså samma gäng som ligger bakom de många Astrid Lindgren pjäserna på samma teater och det märks att man har ett väl inkört format och god vana vid att köra barnvänliga föreställningar som alla barn och vuxna uppskattar även om jag kan undra hur lämplig denna musikal är för de allra minsta – Det kan bli lite otäckt mellan varven när den elaka kapten Krok skräms tillsammans med sina ändå rätt godhjärtade pirater.
Det görs många bra insatser och mitt hjärta värms lite extra av Tingelings sätt att få mycket sagt med få ord tack vare sitt eminenta kroppspråk. Hon är tillsammans med Peter Pan och den söta hunden Nana den stora behållningen för mig.
Historien är bra och välberättad men jag kan inte låta bli att undra över om man inte har strykt lite väl mycket på en del håll i berättelsen? Dels för att vi i publiken aldrig fick se de utlovade sjöjungfrurna, dels för att en till dess obekant indiankvinna dyker upp i berättelsen och framförallt för att vi aldrig får se Wendy fullfölja sin dramatiska tråd kring den stora hemlängtan hon bär på under äventyret i landet Ingenstans. Det känns som att man hade kunnat få ut ännu mer av berättelsen med någon eller några extra scener i föreställningen.
Men det är på det hela taget detaljer som jag tror att målgruppen bryr sig mindre om än vad en van teaterbesökare som undertecknad gör och jag tror framförallt att de njuter i fulla drag av den underhållande och välspelade pjäs som ändå bjuds. Vilket gör att helhetsbetyget ändå får bli mycket gott och att jag kan rekomendera denna musikal till alla barn och vuxna som vill uppleva ett bra sagoäventyr när det är som allra bäst.

onsdag 13 september 2017

This Is It - After Dark


This Is It – After Dark
Var: Oscarsteatern, Stockholm
När: 12/9 2017
I had the time of my life! – Dirty Dancing
Efter 40 år på scenen I Dragshow gruppen After Dark bjuder Christer Lindarw farväl med en suverän sammanfattning av fyra deceniers svensk showbuisness historia. Det blir en underbar kavalkad av imitiationer av kända artister blandat med egna nummer som har ett gemensamt – Män iförda kvinnokläder.
Det bjuds på mycket humor och värme men framförallt många härliga kostymer och snabba kostymbyten under två och en halv timmas fantastisk underhållning av bästa märke. Christer vet hur man ska sätta samman en bra show och få publiken att gå hem med ett leende på läpparna efteråt. Även sådan publik som kanske inte uppskattar män klädda i klänningar fullt ut till vardags torde njuta av denna show och ge artisterna all den credit de förtjänar.
Det bjuds på många sångnummer som man nynnar med i och mycket underhållande dans och artisteri men framförallt är detta de fantastiska klädernas afton. Jag tappade räkningen på hur många kostymbyten som hans med men det är egentligen rätt otroligt hur ofta en artist kan byta kläder under en och samma show.
Det är svårt att välja ut enstaka nummer ur denna kavalkad av gamla och nya klassiker men när Christer imiterar kända kvinnliga sångare samtidigt som han byter kläder i en rasande fart smälter till och med ett hjärta av sten och ett musikalfans kapitulerar totalt.
Det mest hjärtknipande ögonblicket kommer när Christer minns alla artistkollegor som har gått bort genom åren samtidigt som han sjunger en tårdrypande ballad och det är just i denna nostalgiska tillbakablick på det som är vår moderna Gay historias avigsidor alla bitar faller på plats och showen blir komplett.
För visst behöver varje bra humorshow ett litet drag av svärta för att inte bli alldeles dötrist? Liksom varje stentungt drama behöver sina stråk av humor för att inte publiken ska bryta ihop. Och till sist är det denna blandning av roligt och dramatiskt i lagom doser som är en riktigt bra artisktgrupps kännemärke. Gå och se – Låt er inte avskräckas av att det är män i kvinnokläder som agerar på scen för detta är mycket mer magiskt än det är avskräckande (för en del).

torsdag 7 september 2017

Billy Elliot Besök 2

Billy Elliot Besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 6/9 2017
Alltid tillsammans, en enad front - Billy Elliot


Efter att ha sett Stadsteaterns uppsättning av Billy Elliot måste jag erkänna att denna eminenta dansmusikal är en av Stadsteaterns bättre musikaluppsättningar gernom åren. Berättelsen om en ung pojke med dansdrömmar berör mig dessutom djupt och man lyckas blanda skitig realism med ljuva dansdrömmar på ett väldigt bra sätt. Hatten av för det kreativa teamet som har skapat en klockren föreställning alla borde se.


Billy Elliot handlar om en ung pojkes drömmar om att bli balletdansare mot en bakgrund av den engelska gruvarbetarstrejken på 1980 talet. Det jag gillar mest är att man liksom i West Side Story låter dansen vara med och driva berättelsen frammåt och att den hela tiden finns med som ett berättarelement trots att miljön egentligen inte borde bjuda in till så mycket dans.


Men framförallt är denna musikal alla begåvade barns chans att få vara med i rampljuset - Både vad det gäller pojkarna som spelar Billy och hans vän Michael men även alla balettflickor som gör ett stort arbete i denna musikal. Detta visar om något att vi har många begåvade artister som väntar på att få växa upp och ta plats i vårt avlånga lands alla musikal, dans och operaensembler. Det ger även bevis för att det borde finnas utrymme att sätta upp musikaler som har många barn i rollerna, till exempel School of Rock i sverige.


Ska man klaga på något litet i denna i övrigt fulländade musikal vore det en av Billys "drömscener" där de manliga dansarna är iförda baletkjol och inget annat då det drar onödigt fokus från berättelsen som sådan i den scenen utan att man tillför något. Lättlklätt är bra och behövligt i vissa sammanhang, men i denna scen hade jag nog hellre sett en snyggt målad dans unitard till Tutun - Gärna målad med djurmotiv och tillhörande svans.


Denna musikal har så många aktuella beröringspunkter vad det gäller maktkampen mellan "överklassen" och "arbetarna" som försvarar det som har varit deras värld i så många generationer. Detta borde i sig vara skäl nog att se denna musikal om man nu inte håller dansmusikalen lika högt som jag gör. Rekomenderas oavsett detta väldigt varmt och helhjärtat.

söndag 3 september 2017

Elvis, Cash, The Killer and me


Elvis, Cash, The Killer and me

Var: Göta Lejon – Stockholm

När: 2/9 2017

Det börjar verka kärlek banne mig.

Detta är både väl inkört och inovativt på samma gång. Väl inkört på så sätt att man tar en välkänd rock and roll artist (Brolle) och låter honom berätta en historia kring en eller flera kända artisters liv varvat med dessa artisters liv och gärna speglat i den svenska artistens liv. Artisterna man berättar om är i denna föreställning Elvis, Johny Cash och Jerry Lee Lewis.

Det är innovativt i så måtto att man förutom Brolle och hans band har Elvis, Johny och Jerry med som tecknade karaktärer Brolle med flera interagerar med under showen vilket ger ett väldigt fräscht och nyskapande intryck – I synnerhet som man tydligt visar att man inte har någon ambition att göra de tecknade figurerna ”livs levande” genom sättet de är tecknade på, vilket uppskattas.

För med modern teknik kan man göra mycket med special effekter för att göra datoranimerade karaktärer livs levande på scen och ibland är jag rädd för att man försöker göra lite ”för mycket” – Till exempel genom att ge sken av att en avliden artist uppträder på scen snarareän att spelas av en skådespelare som jag tycker man ska göra.

Nu balanserar man detta på ett väldigt bra sätt och det är jag tacksam för eftersom man låter de många och ofta välkända låtarna stå i fokus tillsammans med den spännande berättelse ensemblen framför. För dessa tre amerikanska rock legender har mycket mer gemensamt än man först kan tro och de kommer alla ur fattiga och enkla förhållanden trots att de var med och formade rock musiken som vi känner den idag.

Ska man ge denna gedigna show någon kritik ur ett musikalfans perspektiv är det att man satsar mycket på ”berättande teater” istället för gestaltande dito. Man tar heller inte chansen att låta musiken vara med och driva berättelsen särskilt ofta även om man har lånat många andra uttryck från musikalens värld så som skådespelare som gestaltar olika roller.

Det är helt klart en rock show och en väldigt bra sådan som rekomenderas varmt. Men som musikalfans kan jag ändå inte låta bli att fundera något över vad som hade kunnat blivit om man hängett sig åt musikalgenren fullt ut. Men det hindrar mig inte från att njuta i fulla drag och rekomendera detta varmt till alla som gillar klassisk rock and roll musik av bästa märke.

onsdag 30 augusti 2017

Pettson och Findus på Parkteatern

Pettson och Findus på Parkteatern

När: 27/8 2017
Var: Vitabergsparken, Stockholm. (Parkteatern)
Välkomna hit till Pettsons gård - Pettson och Findus


Jag såg Pettson och Findus på Skeppsholmen för två år sedan och jag kände direkt att detta kunde vara en föreställning för Parkteatern. Den magkänslan bekräftades mer än väl i söndags när det var absolut fullsatt i Vitabergens amfiteater. Jag tror knappt det hade gått att få in en barnvagn till i området och alla verkade stortrivas.


Pettson och Findus får sällskap av Blåsarsymfonikerna och de är passande nog utklädda till hönorna på Pettsons gård med dirigenten som tuppen i hönsgården. Det ger en perfekt inramning till denna något uppskalade version av föreställningen jag såg på Skeppsholmen.


Förutom sångerna som fanns med i den lite mindre föreställningen (utan orkester) på Skeppsholmen hade man här lagt till en sång där man gick igenom de olika instrumenten i en blåssymfoniorkester på ett pedagodiskt sätt. Jag gillar att man kan ha denna föreställning i två olika format vilket är perfekt både för de större amfiteaterna och de mindre parklekarna.


Jag älskar denna show och jag hoppas att vi får se mer av detta gäng nästa sommar. Gärna som en turné ute i stadens parker och parklekar. Böckerna om Pettson och Findus är populära och detta gäng förvaltar känslan och stämningen i dem på ett väldigt bra sätt. Man ligger helt rätt i takt och ton och man håller språket enkelt och rättframt, just det som många yngre barn uppskattar och gillar.


Men detta är inte enbart en föreställning för barn - Det finns en lekfullhet och spelglädje här som jag tror kan uppskattas av alla åldrar bara man har barnasinnet kvar och gillar tanken på människor utklädda till katter. Vilket jag som bekant gör.

torsdag 17 augusti 2017

Kulturhuset Stadsteaterns höstsamling och öppet hus

Kulturhuset Stadsteaterns höstsamling och öppet hus

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 15/8 2017
Det är kul att se mig igen? Svara inte, det var en retorisk fråga. Glinda, Wicked.


Som brukligt är bjuder kulturhuset Stadsteatern in till Höstsamling i mitten av augusti och i år kombinerades denna även med ett öppet hus. Det är alltid roligt att få en liten inblick i höstens teaterprogram och få lite smakprov över vad som kommer framöver.


Storsuccén Billy Elliot fortsätter även till hösten men med en delvis ny barnemsemble. Den rekomenderas varmt till alla som ännu inte har sett denna magnifika dans musikal.


Även monologen Leif fortsätter i höst. Den handlar om skådespelaren Leif Andrées uppväxt och liv och ger en mycket intressant uppväxt i skapandet av en framgångsrik skådespelare.


Bland höstens nya uppsättningar märks dramatiseringen av Fågelströms Stad serie och den klassiska musikalen My Fair Lady främst. Båda har många aktuella bottnar och det ska bli intressant att se hur man gestaltar en episk Stockholms skildring som det tog fem böcker att berätta i en och samma teaterpjäs.


My Fair Lady tillhör de stora musikalklassikerna och är en musikal jag har velat se länge vilket gör att jag ser fram emot denna uppsättning. Dock kan jag inte låta bli att ha en del fjärilar i magen inför denna då jag misstänker att man vill försöka "aktualisera" och "lokalisera" denna mer än som är tänkt. Det kan bli väldigt bra om det görs rätt. Men det kan också - Gud förbjude - Bli väldigt dåligt om det kreativa teamet har vaknat på den "experimentglada" sidan utan att ha full koll på vad verket kräver och vill. Därav fjärilarna i magen. Men jag håller tummarna för att detta blir lika bra som jag hoppas på att det kan bli.


En annan intressant föreställning är dansföreställningen Because I Am Worth It som behandlar för och nackdelarna med ett "öppet förhållande" i dansform. Det är ett tema man sällan ser i dagens teatervärld och bara detta gör föreställningen intressant och tänkvärd eftersom jag gillar föreställningar som vågar experimentera med nya teman och ingångar som inte tillhör mainstream genren - Om det görs med stor känsla och respekt för vad verket kräver.

måndag 7 augusti 2017

Prides avslutningskonsert

Prides avslutningskonsert

Var: Gröna Lund, Stockholm
När: 6/8 2017
I am Singing in the rain - Singing In The Rain.


Prides avslutningskonsert på Gröna Lund under musikalisk ledning av Carina E Nilsson bjöd på en ovanligt blöt avslutning av Pride veckan då vädergudarna behagade kasta vatten på i stort sätt hela tillställningen.


Trots det något kylslagna vädret bjöds det på värmande sjönsång från många begåvade artisker så som Inger Nilsson, Niklas Asknergård och Gunilla Backman.


Vi fick höra låtar som Fattig Bonddräng, Come What May, My Heart Will Go on och en underbar version av Cell Block Tango från Chicago - Bland annat. Det värmde i musikalhjärtat och gjorde kvällen mer än värd besväret.


Regn kan man inte styra över - Men alla som avstod ett Gröna Lund besök på grund av detta missade en storslagen och mycket väl framförd avslutningskonsert av bästa märke. Den något blöta omgivningen undantagen då.


Ett hjärtligt krya på dig till Rickard Söderberg som var tvungen att utebli från konserten på grund av halsfluss. Dock kan noteras att hans ersättare Niklas Asknergård (som vanligt)höll högsta tänkbara nivå.


Varmt tack till en underbar konsert som var en fin avslutning på en Pride vecka som verkligen behövs i all sin färgstarka utblomning - Nu mer än någonsin.

lördag 5 augusti 2017

Innan paraden - Pride at Bouleward

Innan paraden - Pride at Bouleward

Var: Boulewardteatern - Stocholm
När: 4/8 2017
Its been a long time - Getting from here to there. Star Trek Enterprise


Efter att inte ha gått på något musikalrelaterat på över en månad känns Adam Gardelins show Innan Paraden som en välkommen abstinenslindring så här i sommarvärmen. Liksom förra året kombineras en intressant musikalshow med fler duktiga artister än jag kan räkna upp med en specialversion av Club Corner in the sky - Som också bildar fond till showdelens uppträdanden.


Showdelen var riktigt kul med många intressanta låtar sjungna av en stor grupp artister och en ordentligt manstark orkester under Johan Mörks ledning. Orkesterns storlek gjorde mycket till för att höja nivån på arrangemangen och gav ett mycket större musikaliskt djup än som är brukligt i flertalet musikaluppsättningar nu för tiden. Den gav nästan samma känsla av djup jag får när jag lyssnar på musikalmusik framförd av en symfoni orkester.


Artisterna var riktigt bra och flera av dem har under våren deltagit i musikaler så som Book of Mormon, Billy Elliot och Fun Home. Vi fick se en trio "Äldste" från Book of Mormon framföra en totalt oväntad men mycket passande sång och vi fick se Frida Modén Treichl framföra en sång ur Fun Home.


Fun Home skulle platsa väl in som musikal under en framtida Pride at Bouleward eftersom det är en av få lesbiska musikaler skriven av enbart kvinnor och den handlar om ett ämne som borde ligga alla Pride besökare varmt om hjärtat.


Club Corner delen gav som vanligt prov på en blandad repertoar med låtar från bland annat Chess, Les Miserablés, Kristina från Duvemåla och Wicked framförda på ett sätt som stundtals rörde mig till tårar - Vilket är ganska ovanligt i musikalsammanhang.


Som näst sista låt i show delen framfördes Heaven On Theyre Mind ur Jesus Christ Superstar och med denna sång annonserades även att nästa års Pride at Bouleward uppsättning kommer att bli en "gender bender" version av Jesus Christ Superstar vilket jag ser fram emot mycket då jag tror att en sådan kommer att kunna bli stapelvara i landets musikalskolor framöver. Denna ska bli mycket intressant att se och jag längtar redan till nästa sommar.


Varmt tack - Det var underbart att få sträcka på musikalbenen så här i sommarvärmen.

lördag 24 juni 2017

A Midsummer Nights Dream Sista föreställningen

A Midsummer Nights Dream - Sista föreställningen.

Var: Galärparken, Stockholm (Parkteatern)
När: 23/6 2017 (Midsommarafton)
All good things has to come to an end - Star Trek: Next Generation.


Det är tredje gången jag ser A Midsummer Nights Dream och denna gång var extra speciell. Dels för att det var på midsommarafton och dels för att det var sista föreställningen av denna eminenta Shakespeare pjäs i detta format. Lägg till att jag fick reda på att pjäsen de spelar i pjäsen är grunden till en av mina favoritpjäser av Shakespeare - Romeo och Julia så får man en helt otrolig midsommarnattsdröm.


Jag älskar att man har valt att lägga denna i hippieeran och ge så många vinkningar till Hair i både sångval och kostym. Hair är en musikal jag har ett väldigt varmt förhållande till och jag tror att Shakespears AMND skulle bli mycket blekare utan denna för mig självklara koppling. Det känns så rätt för denna pjäs att man nästan kunde tro att mästarförfattaren själv anade denna koppling.


Jag önskar så att producenterna bakom Eclipse Theatre tog upp den tappade Hair handsken och valde att sätta upp denna eminenta musikal något kommande år. Jag ser ett stort och växande behov av god teater och musikal på sommaren i huvudstaden eftersom vi har många turister och bofasta som kanske är bättre på engelska än svenska- Eller i varje fall är bra nog på engelska för att tillgodogöra sig en sådan föreställning. Stockholms teaterscen för pjäser och musikaler på engelska är i stort sätt en vit fläck och många av stadens stora teatrar tar dessutom ett välförtjänt sommarlov under denna period. Det finns helt enkelt mycket att göra på den engelskspråkiga fronten.


Till sist vill jag rikta ett varmt tack till alla i ensemblen för alla pratstunder i samband med AMND och till Cilla Silvia för det fina fotot på Helena i går. Det uppskattas mer än ni anar.

tisdag 20 juni 2017

A Midsummer Nights Dream besök 2

A Midsummer Nights Dream besök 2

Var: Bredäng (Parkteatern)
När:18/6 2017


Its not Shakespeares words, its mine! - A Midsummer Nights Dream.


För andra året sätter Polar Eclipse Theatre upp den engelskspråkiga pjäsen A Midsummer Nights Dream baserad på Shakespeares pjäs men utspelad i uttalad hippiemiljö inspirerad av en av mina favoritmusikaler Hair.


Sammanblandningarna mellan dessa två miljöer funkar väldigt bra och jag skulle sakna hippierna om jag någonsin såg AMND utan denna inramning. De är helt enkelt som gjorda för varandra och man kan undra om inte den goda Shakespeare hade denna grupp långhåriga människor framför sina ögon när han skrev denna pjäs trots att han levde flera hundra år före hippierna uppstod i Vietnamnkrigets skugga?


AMND utspelar sig under en förberedelserna inför ett bröllop som Demetrius anordnar men denna upptäcker snart att hans älskade har en annan kärlek samtidigt som den söta Helena älskar honom. Denna upptäckt för honom snabbt in i en magisk värld av långhåriga hippier och feer där magiska örter spelar en avgörande roll i dramats utveckling och avslutning.


Samtidigt med dessa händelser håller även en teatergrupp under en stram regissörs ledning på att förbereda en föreställning som de tänker sätta upp på bröllopet - Vilket i sig tillför mycket humor i denna uppsättning.


Att man spelar på engelska ser jag som en tillgång och jag har ofta saknat teater och musikal på detta språk under turistsäsongen när vi har många turister i vår vackra huvudstad. Med regelbundet återkommande sommarteater och musikal på engelska skulle vi kunna lansera oss som en stad man gärna reser till för att gå på teater liksom man kan fånga upp den relativt stora grupp människor i vår stad som inte är tillräckligt bra på svenska för att tillgodogöra sig avancerad teater på vårt språk.


Plus att det finns många pjäser och musikaler som gör sig lika bra eller ännu bättre på det engelska originalspråket än översatta. Under tiden rekommenderas ett besök på AMND varmt men ni bör skynda er eftersom de endast spelar 9 föreställningar i juni.

måndag 12 juni 2017

Parkteatern 75 år

Parkteatern 75 år

Var: Vitabergsparken
När: 11/6 2017
Den 11 juni 1942 hängde regnet i luften - Sissela Kyle.


När Parkteatern bjuder in till 75 års jubileum i Vitabergs parken gör man det med gratis popcorn till alla som vill ha och en underhållande festföreställning i sann parkteateranda där den nuvarande Parkteater chefen Sissela Kyle bjuder upp alla de tidigare Parkteater cheferna som ännu är i livet.


Mellan detta bjuder man på en stor variation av gamla och nya artister även om fokuset delvis verkar ligga på årets program och de artister som är med i detta. Men man bjuder ändå på några riktiga pärlor och främst bland dessa är Ayla Kabacas Min Soldat ur Stockholm - Staden som växer samt det magiska öppningsnumret ur Hair framfört av elever från SMU (BASE 23) tillsammans med Riltons vänner. Ja - Parkteatern har faktiskt satt upp en av mina favoritmusikaler Hair en gång i tiden och jag önskar så att man kunde göra det igen - ännu mer som att den verkar vara en av Sisselas favoriter.


Förutom detta bjuder man på flera programpunkter från Parkteaterns "Samarbetspartners" så som Cullbergs baletten, Unga på Operan och trollkarlen Manne. Unga på Operan framför ett stycke som blev inställt på grund av regn när det begav sig i början av 2000 talet och sådant är alltid uppskattat.


Dock kan jag inte låta bli att tycka att Cullberg balettens nummer kräver en utförligare förklaring än vad som erbjuds i deras 15 minuter långa öppningsnummer. Det är väldigt begåvade och duktiga dansare men jag får ändå känslan av att man saknar en kontext, ett sammanhang som ger numret stadga och lyskraft.


Men på det hela taget en bra föreställning som bjuder på god blandning av det som är Parkteaterns signum - Nämligen att erbjuda något för alla och det ger man onekligen många prov på under denna fantastiska kväll i Vitabergs parkens sommargrönska. För alla kanske inte gillar allt under denna festkväll - Men alla gillar helt säkert något och alla går lika säkert hem nöjda med dagen.

fredag 9 juni 2017

Stockholm - Staden som växer.


Stockholm – Staden som växer.
Var: Vitabergs parken – Stockholm. (Turné)
När: 8/6 2017
Det är den ökända hästen från Troja, som nu åter spelar sin gamla hjälteroll – Den ökända hästen från Troja.
Mattias Enn och Ayla Kabaca bjuder tillsammans med Carina E Nilssons orkester in till en vandring bland Stockholmsmelodier och kuppletter från förr som alla med nostalgiskt minne kan vara med och nynna i. Det är gjort med värme och Mattias Enn har en klockren förmåga att gestalta alla revykungar från tiden det begav sig.
Vi får höra allt ifrån Karl Gerhadts Den ökända hästen från Troja till Jag diggar dig – Povel Rammels raplåt och allt görs strålande bra. Men störst glädje har jag nog ändå av Aylas framförande av Min Soldat eftersom den har en speciel plats i mitt hjärta.
Det är en bra blandning mellan låtarna och mellansnacket men finge man önska något vore det att man höll fast vid någon eller några av de trådar man tar tag i under resans gång. Jag skulle till exempel gärna vilja höra mer av och omkring Aylas påpekanden kring hur ”vanligt folk” och kvinnorna skildras i de gamla sångarna –För där finns en verklig guldgruva att gräva ur om man valt att hålla fast vid ett genusperspektiv på framförandet.
Men det är ändå en varm och nostalgisk kväll som får högsta gillande och varmt rekomenderas till alla som var med förr och längtar tillbaka till en mindre polariserad tid då telefonerna hade sladdar och man behövde gå till en telefonkiosk för att ringa ett samtal ute på den växande stadens gator.

fredag 2 juni 2017

Potatisrevoltörerna - Parkteatern


Potatisrevoltörerna
Var: Blecktornsparken, Stockholm (Parkteatern)
När: 1/6 2017
Lite snö har väl aldrig stört mig? Let It Go – Frozen.
Ibland råkar man som teaterälskare ut för en föreställning som är något annorlunda än vad man förväntade sig på förhand. Potatisrevoltörerna är en sådan föreställning trots att den utlovade potatisrevolten ändå dyker upp i slutet och rundar av en alldeles utmärkt föreställning.
Nej detta är mycket mer en berättelse om hur den oansenliga knölen vi kallar potatis fann sin väg från sydamerika till var mans bord i hela europa. Man gör ett par väl valda nedslag hos spanska Conqistadorer och det engelska hovet på vägen till den stora finalens potatisrevolt och har hela tiden vår älskade knöl i centrum.  Man sjunger en i dagens värld mycket tänkvärd vaggvisa till potatisen och man gör det hela mycket bra.
Trots att man hoppar över vår egen potatis monark Jonas Alströmmer och hans betydelse för potatisens succé i sverige blir detta ändå en varm och underhållande krönika som ger en god inblick i konsten att skapa en succé av något som inledningsvis betraktades som ”djävulsmat” av bönderna. Det är en välkomnande familjeföreställning där den unga delen av publiken dras in i och får medverka i föreställningen vilket jag uppskattar mycket.
Så trots att denna utmärkta föreställning inte riktigt blev vad man utlovade på förhand är det ändå en gedigen och underhållande föreställning omkring vårt mest uppskattade livsmedel  som man älskar fullt ut och helt och fullt kan rekomendera till alla som vill veta mer om potatisens märkliga historia.

fredag 19 maj 2017

Parkteatersommaren 2017


Parkteatersommaren 2017
Var: Stockholms parker.
När: Juni – Augusti.
I Sverige har de sommar två veckor om året, men då är det verkligen sommar.
Som vanligt bjuder Parkteatern på ett vitt och brett program runt om i stadens parker och parklekar under hela sommaren 2017 och allt är som vanligt helt gratis och öppet för alla.
Parkteatern firar 75 år i år och det märks både på en stor födelsedagsfest den 11 juni och i Mattias Enns föreställning Stockholm – Staden som växer med premiär den 8 juni.
Förutom detta bjuds det på nyskriven teater i form av Potatisrevoltörerna med premiär den 1 juni och ett firande av Finland 100 år med Arja Saijonmaa i spetsen den 8 och 9 juli.
Men det finns som vanligt mycket för barnen och främst märks Pettson och Findus, Trollkarlen Manne och dockteatern Var är vargen? Från Marrionett teatern.
För fullständigt program och alla tider och platser rekommenderas en titt i Parkteaterns program eller ett besök på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida där Parkteatern finns som en del. För det skulle förvåna mig mycket om inte alla hittar någonting i detta digra program.

måndag 15 maj 2017

Baseland - Into The Woods


Baseland – Into The Woods
Var: Oscarsteatern, Stockholm (Base 23s SMU)
När: 14/5 2017
Det var en gång... – I stort sätt alla sagor som finns.
Into The Woods är något så unikt som en musikal som går att köra med antingen en eller två akter utan att historien blir haltande. Man skulle kunna säga att andra akten är en uppföljare på första aktens klassiska sagoberättelse. Enligt uppgift föredrar till exempel många skolor att berätta enbart första akten eftersom den är barnvänligare.
I Into The Woods får man följa ett antal klassiska sagofigurer så som  Askungen, Snövit och Jack som tillsammans med ett bagarpar, två häxor och två prinsar ger sig in i en skog. Bagarna är på jakt efter några saker som varje figur har för att kunna häva en förbannelse och därigenom kunna skaffa barn.
Det är rappt skrivet och underhållande framfört och man får många tillfällen till skratt i denna varma men ändå tragiska musikal och artisterna håller överlag en fullfjärdad och proffesionell nivå som väl motsvarar det jag förväntar mig av en proffs uppsättning. Jag är helt säker på att vi kommer att få se många av dessa artister som nu har gått klart sin treåriga SMU utbildning på Base 23 runtom på landets teaterscener redan i höst.
Man har valt en bra och underhållande koreografi och jag gillar upplägget att alla artisterna siter runt den på Oscarsteaterns scen uppbyggda scenen medan man väntar på sina entréer. Det man skulle kunna önska är mer agerande och interagerande bland de artister som nu sitter rakt upp och ner och väntar. Dessutom hade jag önskat att man hade klätt in teater scenen i mer utförlig scenografi bättre då denna typ av musikal bygger mycket på att man ska ”dras in i” och engageras i den värld man bygger upp på scen.
Jag har velat se denna musikal länge och den var precis lika bra som jag hoppades att den skulle vara. Det är egentligen märkligt att denna musikal mig veterligen inte spelas mer runt om i teatersverige. Den har allt en riktigt bra musikal ska ha och kan spelas på flera olika sätt beroende på vilka som sätter upp den och vem man vänder sig till. En akt varianten skulle gott kunna vara en huvudprodukion på Parkteatern någon sommar och två akts varianten skulle lätt kunna sättas upp Stadsteaterns stora scen. Jag ser mer än gärna denna igen många gånger.