Besök 4 på Cats filmen - Sista paret ut?

Besök 4 på Cats filmen - Sista paret ut?

Var: Filmstaden Täby, Stockholm.

När: 20/2 2020

Its hard to say goodbye to Napoli - Sång.

Det är nästan på pricken en månad sedan jag såg Cats filmen första gången (17/1) och efter tredje besöket såg det ut som att denna eminenta films biograf saga var historia för denna gång men dess bättre hade jag fel och en månad senare var det så dags för det fjärde och troligen sista bio besöket.

Filmen är otroligt vacker och den fantastiska musiken gör sig verkligen i bio salongen trots att delar av CGI effekterna på främst ansiktena hade mått bra av att få ett par månaders arbete till. Men det som är gillar jag starkt och det är synd att inte fler tar chansen att se och höra detta i biografens fulländade ljud.

Detta är det bästa substitutet för en live föreställning av Cats och varje gång jag har sett denna film är jag lika glad över att man i det kreativa teamet inte har försökt att göra en kopia av scenproduktionen av en intim musikal som kräver närhet till både scen och skådespelare. Här har man lyckats med konstycket att både navigera undan dessa fällor och få till en någorlunda trovärdig historia ur en musikal som egentligen inte har en regelrätt historia utan enbart finns till för att skådespelarna ska få sjunga och dansa sig igenom TS Elliots katt poem.

Jag uppskattar mycket Victorias utveckling i filmen och det känns som att det kreativa teamet här gjorde vad originaluppsättningen hade tänkt sig innan de kom fram till att man saknade en dansare som även kunde sjunga och agera och hur mycket jag än gillar Jemima/Sillabub i musikalen så önskar ändå en del av mig att någon producent kunde ta med sig filmens Victoria in i en scenproduktion men med den version av Victorias Solo som finns i scenmusikalen.

Jag önskar även att en sådan produktion kunde ta med sig filmens Macavity och det sätt han kidnappar de andra karaktärerna på men med det tillägget att man kunde låta Griddlebone och hennes Siameser rädda de tillfångatagna katterna så att de kunde anlända till balen lagom till Mr Mistoffelees magiska trick.

Men mest av allt önskar jag mig en svensk Cats produktion framöver. För oavsett vad man tycker om filmen så är denna musikal en klassiker som borde få chansen att spelas med någorlunda återkommande regelbundenhet om inte annat för att varje generation av dansande musikal ungdomar ska få chansen att vistas i kattlandet en tid. Den är dessutom en alldeles utmärkt skolmusikal eftersom de flesta av karaktärerna i den månghövdade ensemblen är på scen nästan hela tiden och det finns dessutom ögonblick för varje ensemble katt att vara med och skina längst fram i strålkastarens magiska scen minst en gång.

Avslutningsvis kan jag bara säga att ni som inte har sett denna men gillar Cats bör ta chansen att se denna film i varje fall en gång innan den läggs ner helt - Den är trots allt mycket bättre än vad recensenterna vill ha den till och tål ni det som syns på skärmen kan ni alltid blunda och lyssna till den underbara musiken och den utsökta sången, det är toppklass.

Robin Hood besök 2

Robin Hood besök 2

Var: Stockholm Waterfront

När: 16/2 2020

Det som huggs i sten ska läsas om tusen år - ARN.

Det jag älskar mest med att se bra saker flera gånger är att man får en chans att se hur föreställningarna utvecklas i takt med att skådespelarna blir varma i scenkläderna och här känns det som att scenerna i triangeldramat mellan Robin, Marion och Rebecca har satt sig bättre än i det genrep jag såg.

Det är också kul att återstifta bekantskapen med de många "Amazon krigare" inspirerade soldaterna i Prins Johns armé och det sätt man därigenom räddar Robin Hood från att bli en orgie i grabbighet. För detta hade kunnat bli en berättelse med i stort sätt bara män i den månghövdade ensemblen som befolkar både Robin Hoods gäng och Prins Johns armé men blir under Robert Dröses ledning en musikal där många kvinnor får stå på scen och ta plats i både små och stora roller.

Han månar sig också om att ge många av de mindre rollerna i ensemblen sin tid i rampljuset vilket jag uppskattar mycket i den här typen av ensemble musikaler som Robin Hood är. Det blir lätt hänt att allt fokus läggs på några få huvudpersoner och det undviker man galant här.

Men det jag gillar mest hos alla Dröse och Norbergs sago produktioner är de färgstarka och fantasifulla kostymerna vilket verkligen kommer till sin rätt här och det känns nästan som att man har hittat en egen nisch i musikalsverige. Det finns mycket att se på hela tiden och det verkar både barn och vuxna uppskatta.

Vilket gör att jag redan nu ser fram emot höstens stora produktioner - Den lilla sjöjungfrun och Djungelboken. Den första är helt nyskriven musikal som spelas i Globen och den andra är en musikal som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som sätts upp på Göta Lejon i Stockholm. Vilket ska bli intressant att se då jag tror Djungelboken är en musikal som blir ännu bättre av att man som publik sitter nära scenen.

Till dess rekommenderas ett besök på Robin Hood och Snövit mycket varmt men ni får skynda er för dessa har bara en kort speltid kvar i vår. Båda är utmärkta sago musikal fyllda med humor, värme och bra skådespelare. Gå och se!

Grease på Cirkus i april

Grease på Cirkus i april.

Var: Cirkus, Stockholm.

När: April.

I april kommer en musikal jag har haft mycket glädje av på Göta Lejon och Tallink Siljas Helsingforsfartyg till Stockholm och Cirkus. 

Det är den senaste Malmö uppsättningen som är på turné och som gör ett Stockholmsbesök under denna turné och den rekommenderas därför varmt till alla som har chansen att se denna utmärkta musikal runt om i landet. Gå och se!

Annie enligt Kålle

Annie enligt Kålle.

Var: Intiman, Stockholm

När: 11/2 2020

Vill du inte ut och leka? – Frost.



Annie är en klassisk Broadwaymusikal som passar perfekt in i Kålle gängets linje av familjevänliga musikaler på Intiman teatern. Den har en stor barn ensemble och en fantastisk barn huvudroll i form av titelfiguren Annie som tar allas hjärtan med storm och borde vara värd all kärlek hon inte får på barnhemmet bara av den anledningen.


För i denna musikal får vi följa Annie (Juliette Glader och Kimberly Rydberg) i hennes sökande efter sina föräldrar och det för henne från barnhemmet där den elaka miss Hannigan (Jeanette Capocci och Pernilla Karlsson) chefar med järnhand ut på New Yorks gator under depressionen (1930 tal) till miljardären Warbucks (Kristian Ståhlgren) hem där hon så småningom finner allt det hon längtar efter med hjälp av honom och hans sekreterare Grace Farrel (Elin Bemark).


Det är många scener i skiftande miljö som ska plöjas igenom och ensemblen visar sig mer än väl vuxen också detta vilket gläder mig och gör mig än mer övertygad om att Kålle och hans gäng skulle kunna ta sig an det mesta i musikalväg med den äran och att inte ens mega musikaler som Wicked, Frost och Lejonkungen skulle gå säkra om de bara fick loss rättigheterna.


Är det något jag skulle önska mig så är det mer utrymme för den stora barnaskaran i barnhemmet och dess begåvade artister som nu har ganska lite att göra efter de inledande scenerna på barnhemmet. De försöker stjäla uppmärksamhet i de scener där Miss Hannigan deltar men det blir ganska lite karaktärsutveckling för dem och jag hade gärna sett att de hade haft chansen att vara med Annie i hennes jakt på sina föräldrar.


Med det sagt uppskattar jag scenerna med president Roosevelt (Ludvig Rydman) mycket i och det man berättar om läget i USA under depressionen och hur han kommer på sin ”Nya giv” (New Deal) med hjälp av Annie.


Jag skulle bli väldigt överraskad om inte detta blir ytterligare en av Kålles stora succéer och får minst lika mycket uppmärksamhet som Sound of Music fick. Det har allt en väldigt bra familjemusikal för hela familjen ska och det skulle vara kul att se denna vid jultid något år då julfirandet spelar en ganska stor roll i detta äventyr. Gillar ni varma familjemusikaler så är detta ett måste.

Frost 2 (Frozen 2) på engelska.

Frost 2 (Frozen 2) på engelska.

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna.

När: 6/2 2020

I have been changed, for good - For Good, Wicked.

Det är något med engelska språkets förmåga att bära liknelser som ibland gör det svårt att översätta till svenska utan att få med allt eller om det bara är så enkelt att det ibland är svårt att översätta ett språk till ett annat.

Jag älskade den svenska översättningen och har njutit av våra musikalartisters agerande i den svenska dubbningen men när jag såg den engelska original castingen kändes det som att mer än en bit föll på plats, framförallt i sångerna. Dessutom blir det inte sämre av att Idina Mentzel (Original Elphaba i Wicked) har en kraftfull röst som slår det mesta i röst väg.

Framförallt gällde det Elsas stora sång i akt I "Into The Unknown" som föll på plats när den sjöngs på engelska av Idina och det kändes som att jag förstod denna låt mycket bättre denna gång än när jag hörde den på svenska. Det samma gällde Annas avslutningssång "The Next Right Thing" och Elsas avslutningssång "Show Yourself!" och det är inte för att den svenska översättningen och de svenska artisterna var dåliga på något sätt - Tvärtom var de som jag har sagt tidigare jättebra.

Det är därför jag tycker att det är bäst när kända låtar sjungs på originalspråket om detta är engelska i den svenska musikalvärlden och jag önskar att man använde detta oftare när man har förlagor som "alla vet hur det låter" på engelska. Jag tror inte att många är så dåliga på engelska att de inte kan lyssna på en engelsk sång utan att följa med i handlingen och ibland blir det bara så mycket bättre när man sjunger på engelska. Talet får gärna vara på svenska men i dessa fall bör man sjunga på engelska om musikalen riktar sig till den lite äldre publiken.

Idina Mentzel ligger mig extra varmt om hjärtat för att hon gjorde min favoritfigur Elphaba först av alla i både New York och London och hon har en röst som verkligen klarar av att framföra både henne och Elsa vars sånginsatser kräver sin kvinna för att framföra oavsett språk.

Frost 2 är en av de bättre uppföljarna och jag rekommenderar därför att man tar sig tid och går på både den svenska och engelska castingen om man gillar ettan lika mycket som jag gjorde. Det är väl värda pengar att investera för så mycket skönsång.

Den långa flykten enligt Kulturama

Den långa flykten enligt Kulturama

Var: Kulturama, Stockholm

När: 31/1 2020

Du håller utkik om det kommer en katt – Den långa flykten.


Det här innehåller allt det som får mitt hjärta att klappa lite extra och det är ett väldigt bra exempel på en egenskriven musikal baserad på en känd förlaga. I detta fall handlar det om Den långa flykten där en grupp kaniner tvingas bort från sitt hem av en okänd fara och via ett antal mer eller mindre bekanta sånger följer man deras strävan att nå sitt paradis tillsammans med andra kaniner.


Artisterna är väldigt bra på att spela djur och man önskar nästan att dessa vuxenmusikal ettor fick sätta tänderna i en djurmusikal när det är dags för dem att ha huvudrollerna i årskurs två. Det sjungs väldigt bra och det får mig att önska några fler solo och duettsånger i denna musikal så att man får chans att se vad dessa elever går för ”på egen hand”.


Är det något jag skulle vilja ändra på så är det att varje roll skulle få någonting i kostymen som utvisar att det är just denna roll och ingen annan kanin. Jag får intrycket att karaktärerna flyttar mellan olika skådespelare och då är det extra viktigt att det är tydligt vem som för tillfället spelar vem. Karaktären Hatten hade en hatt vilket gjorde det extra lätt att följa med i bytena av skådespelare och jag önskar att alla rollerna hade kunnat få något motsvarande. Då hade det också varit lättare att hänga med i när skådespelarna gick ur sina roller och blev berättare eller vad man nu var.


Scenografi och kostym mässigt var denna musikal väldigt intressant eftersom det visar hur mycket man kan göra med relativt enkla medel i en musikal. Här var allt som behövdes i denna väg några stolar och ett antal kaninöron när det hade kunnat svälla ut och bli hur avancerat som helst. Visst hade man kunnat önska sig några kanin nosar och att kaninöronen man använde i början och slutet hölls på hela tiden man var kaniner men inget sådant behövs egentligen för att publiken ska köpa att det är kaniner man ser på scen så länge den dramatiska introduktionen görs på rätt sätt och här gjorde man det väldigt bra.


På det hela taget visar det kreativa teamet bakom Kulturamas musikalutbildning framfötterna och presenterar tillsammans med pianisten och artisterna på scen något väldigt bra och sevärt med små medel som ändå funkar väldigt bra i det format man har. Det gör denna musikal sevärd av bara den anledningen och jag rekommenderar varmt alla Kulturamas uppsättningar även om ni missar denna. Det är som vanligt i skolsammanhang svårt att inte tro att dessa elever är fullfjädrade musikalproffs redan och det ska bli kul att följa detta gäng både i vårens A Funny Thing Happen On The Way To The Forum och vad de nu sätter upp nästa vår. Gå och se.