Fun Home premiär

Fun Home premiär

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 28/4 2017

Jag vil leka flygplan – Fun Home

Ibland är det nyttigt att se något två gånger eftersom man ofta blir klokare och får ett bättre helhetsperspektiv andra gången – Eller om det bara är så enkelt som att en bra pjäs blir bättre ju fler gånger den hinner möta sin publik? Scenografin funkar bättre denna gång och det känns som att alla inblandade i de många scenbytena är mer säkra på hur de ska hantera sin scenografi. Vilket är en av anledningarna till att man har publikrep före premiären.

Med det sagt är detta en varm, gripande och mycket sevärd föreställning som kretsar kring tre viktiga episoder i serietecknaren Allisons liv och det är även tre Allison med på scen vilket är en smart lösning jag gärna ser mer av. 43 årige serietecknaren Allison spelas av Frida Modén Treichl och är berättaren i denna föreställning. 19 årige collagestudenten Allison spelas av Maja Rung och är den som upptäcker att hon är flata och att hennes far är gay vilket ställer hela hennes värld på huvudet. 8 åriga Allison spelas (i dagens föreställning) av Mira Blommé Stahlhammer och är den som först börjar ana att hon inte är som alla andra. Denna föreställning är byggd på en självbiografisk serie skriven av  ”original Allison” och är baserad på hennes uppväxt i Pennsylvania, USA.

Unga Allison leder en trio barn skådespelare som man inte kan annat än att bli mycket imponerade av. De är trots sin unga ålder mycket begåvade och fullt utvecklade musikalskådespelare jag gärna skulle se i vilken uppsättning som än kräver unga talanger och jag blir imponerad över hur många duktiga barn och ungdomar vårt avlånga land klarar av att få upp på scen. Att i dagens läge tänka sig en produktion av musikaler som har många ledande barnroller så som Lejonkungen, School of Rock eller Sound of Music är därför ingen omöjlig tanke utan tvärtom  något jag önskar av hela mitt musikalhjärta.

Detta är en föreställning som behövs i dagens värld och som många behöver se tack vare att det är en så viktig berättelse att berätta. För även om man säkert kan lösa scenografin på många sätt är det ändå till syvene och sist en bra berättelse och förstklassiga artister varje god musikal lever och frodas av och det har man i överflöd här.

Varmt tack till alla inblandade för pratstunderna och premiärbiljetten.

Fun Home

Fun Home

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 24/4 (QX arrangerat rep.)


Take me or leave me! - RENT


Fun Home är baserad på en självbiografisk serie av personen vars kamp för att komma ut ur garderoben Fun Home följer och är skapad av "original Alison". Alison (Frida Modén Treichl) är en 43 årig serietecknare som genom sina bilder försöker återskapa två skeenden i sitt liv som fått avgörande betydelse för henne själv - Dels hur hon som ung 8 åring (Lily Wahsteen och Mira Blomme Stahlhammer) försöker finn sig tillrätta i ett som hon tror inskränkt familjeliv i Pennsylvania USA och dels hur hon som 19 årig collage student (Maja Rung) upptäcker att hon är flata. Just knepet att dela upp en berättelse som den här i flera delar som var för sig ger en helhet är något jag gillar eftersom man kan växla mellan flera olika stadier av en framväxande historia.


Scenografiskt är detta total "diskbänksrealism" där hela familjens lägenhet är uppbyggt på vagnar som rullas fram och tillbaka allt eftersom de olika scenerna kräver detta. Det är snyggt gjort och ger en fantastisk miljö för skådespelarna att agera i men med tanke på att detta är en serietecknares återberättelse av sitt liv så kan jag inte låta bli att tycka att man borde ha kunnat lösa detta mer stiliserat rent scenografiskt. Man kan inte låta bli att fundera på om inte en mer avskalad scenografi uppbyggd kring pennor och andra serie tecknar verktyg hade kunnat tillföra ännu mer djup till denna berättelse?


Men på det hela taget är detta en spännande och bra musikalberättelse om svårigheterna att komma ut ur garderoben som jag tycker att alla borde se och begrunda innan man dömer någon för att vara sig själv. Det finns många aspekter och bottnar i denna berättelse som i grund och botten ändå handlar om vikten att låta varje människa vara sig själv oavsett om denna är gay eller flata - Eller bara serietecknare. Det är en humoristisk och varm tagning på ett svårt och tungt ämne som många kan relatera till och uppskatta utan att för den skull vara homosexuell.


Musikmässigt håller detta hög klass och det finns många spännande och bra låtar att gilla och nynna med i men mitt starkaste minne är alla duktiga barn som man har hittat till denna. Efter besöket på Billy Elliot och andra föreställningar med duktiga och begåvade barn i större och mindre roller växer sig en önskan om att någon ska sätta upp föreställningar som School of Rock och Lejonkungen här medan vi har tillgång till alla dessa begåvningar på landets scener. För det vore kul att se vad dessa och andra barn och ungdomar med skådespelar talanger kan åstadkomma i dessa föreställningar.

Jesus Christ Superstar enligt Tyresö församling

Jesus Christ Superstar enligt Tyresö Föramling

Var: Bollmoradalens kyrka, Tyresö Centrum.
När: 9/4 2017
Israel 4 BC had no mass communication - Jesus Christ Superstar.


Det är sällan en spelplats känns så korrekt för en musikal som kombinationen kyrka och Jesus Christ Superstar. För här får vi följa Jesus från Nasaret under hans sista dagar den där påskhelgen för så länge sedan och den resan flankeras av Andrew Lloyd Webbers underbara musik - Vilket är den största anledningen till att jag har denna musikal så nära hjärtat.


Insatserna från den månghövdade kyrkokören och solisterna är bra och gedigna även om ljudbilden stundtals gjorde det något ansträngande att höra vad som sjöngs - Det känns som att man i det kreativa teamet skulle behövt något längre tid till att trimma in ljudet så att det passar en fullsatt salong. Det blev mycket bättre efter hand och i slutet av andra akten höll ljudet högsta klass. Ofärdig ljudbild är förvisso sådant jag räknar med under korta spelperioder och genrepsbesök men det är likväl en smula ledsamt att inte kunna njuta i fulla drag av det som framförs i låtar som Whats The Fuzz och This Jesus Must Die.


Av solisterna njuter jag mest av Mattias Enns träffsäkra Herodes tolkning men även av Irma Schultz Maria Magdalena, Jan Kyhles Jesus och Daniel Hammarstedts Judas. De tillsammans med övriga solister har genomgående starka och bra röster för sina respektive roller.


På det hela taget en njutning för skäl och hjärta efter den senaste tidens otäcka händelser i min älskade hemstad och det var ett nöje att få tillbringa söndagseftermiddagen i detta skönsjungande sällskap. Det är också kul att Jesus Christ Superstar har kommit så långt att den har blivit stapelvara i landets kyrkor efter all kritik som religiösa samfund riktade mot denna i början av musikalens liv. Det är ett tecken på att sann kvalitet alltid vinner i längden.

Shirley Valentine

Shirley Valentine

Var: Maximteatern,  Stockholm

När: 31/3 2017

I got life! – Hair

Shirley Valentine är berättelsen om en medelålders hemmafrus frigörelse från de dagliga rutinerna som håller på att äta upp hennes liv och hur hon lär sig något om vad som gör livet värt att leva. Maria Lundqvist spelar Shirley i denna underhållande och växlande monolog om livets enformighet och allas längtan att förverkliga sina drömmar och verkligen leva. Det gör denna berättelse väldigt allmänngiltig och något som många kan relatera till i alla tider.

Monologens stora nackdel – Avsaknaden av en motspelare att föra dialog med och agera mot löser Shirley galant genom att prata lika mycket med publiken som med väggen och i denna föreställning belyser det hemmafruns ensamhet på ett galant sätt. Det är inte ofta jag saknar någon som kan konkretisera hennes omgivning som får gestalltning på ett ovanligt levande sätt trots att man aldrig får se dem på scen. Tvärtom hoppar Marias Shirley ofta in i och agerar som de olika personer hon möter vilket är ett alldeles utmärkt sätt att ”fylla ut ensemblen” i detta sammanhang.

Annars skulle jag normalt sätt rekomendera en viss försiktighet i användandet av monologen som teaterformat då det bara finns så många sätt man kan variera en persons agerande på i en given föreställning utan att det blir monotomt eller stillastående. Verkets skapare Willy Russel lyckas gå i land med detta på ett trovärdigt sätt eftersom Shirley är en ensam och inåtagerande individ som funderar mycket kring hur livet skulle kunna vara – Men jag är inte fullt så säker på att det skulle kunna funka lika bra i andra sammanhang, inte i en fullängdsföreställning som detta är.

Men på det hela taget en vemodigt och ganska sorgsen föreställning som ändå är rolig och underhållande med många one liners och oväntade skiftningar under resans gång. Det är nämligen sorgsenheten och ensamheten som gör denna både rolig, tänkvärd och underhållande. Rekomenderas varmt till alla som på något sätt känner att de har fastnat i vardagens trista och invanda hjulspår och vill skratta gått åt igenkänningens humor.