Pipp Långstrump

Pippi Långstrump

Var: Intiman (Stockholm)

När: 18/12 (Premiär)

Kom an, kom an pirater – Pippi.

Det är första gången jag ser Pippi (Angelina Rautalin) och det är intressant att se hur väl regissör Kålle Gunnarsson för över de välkända böckerna till scenen. Det blir ungefär vad man föreställer sig av en Pippi föreställning när Tommy (Malte Johansson) och Annika (Amanda Junggren) möter Pippi för första gången i Villa Villerkulla även om foajens pirater gjorde att jag nog gissade mer på att utgångspunkten snarare skulle vara ”Pippi i Söderhavet” denna gång.

Som brukligt är i Astrid Lindgrens teaterföreställningar flankeras denna välspelade föreställning av många klassiska Pippi melodier och de man minst bäst är naturligtvis Här Kommer Pippi Långstrump men även underbara Sjörövarfabbe och sorgligt vemodiga Kalle Teodor. Den sistnämnda känns egentligen lite i vemodigaste laget för att spelas för en riktigt ung publik men det verkar inte vara något den yngre dele av publiken bryr sig särdeles om.

Alla i ensemblen gör ett gediget arbete och många har god erfarenhet av Astrid Lindgrens värld efter tidigare uppsättningar detta gäng har gjort och det märks att alla inblandade älskar att spela hennes pjäser. Det är även kul att se en Pippi som klarar av att hålla samma fart som de båda klantiga poliserna Kling (Mikael Ahlberg) och Klang (Martin Hallgren) i de fartiga jaktsenerna där de försöker fånga Pippi för att försätta henne i barnhem.

Piraterna dyker upp i andra akten när Pippis efterlängtade far Efraim (Tomas Hedengren) dyker upp med hela sin besättning, men hur det går till ska jag inte gå närmare in på här.

Rekomenderas varmt till alla barn och vuxna med barnasinnet kvar. Allt är precis så välgjort och underhållande som man har kommit att förvänta sig av en Kålle föreställning och jag ser redan fram emot nästa års Astrid Lindgren produktion.

Julen är här

Julen är här

Var: China Teatern, Stockholm (Landsturné)

När: 9/12 2015 (Premiär)

Like, does he have a car? – Summernights, Grease

Peter Johansson (Jersey Boys) bjuder tillsammans med Matilda Grun och Jesper Sundeberg  på en hel rad mer eller mindre välkända jul och vinterlåtar och gör det bra. Det är kända jullåtar som Feliz Navidad och Tänd ett ljus som slår följe med klassiker som Stad i Ljus och Barcelona.

Alla tre är musikalartister och det märks främst i det för en musikaläskare storslagna medleyt ”Tomtefar är tillbaka” där man bjuds på lätt omskrivna versioner av kända och äskade musikallåtar som Summernights (Grease) och Guldet blev till sand (Kristina från Duvemåla). Sådant värmer en musikalälskares hjärta enormt och ger många pluspoäng i min bok.

En bra och gedigen julkonsert som rekomenderas varmt till alla älskare av god och skönsjungade sång och för alla som någon gång undrat över vad musikalstjärnorna kan prestera utanför musikalscenen.

Sune - Kaos i fredagsmyset

Sune – Kaos i fredagsmyset

Var: Annexet – Globen Stockholm.

När: 29/11 2015

Jag har en plan! Sickan, Jönssonligan

Sunes (William Ringström och Axel Mattson alternar) pappa Rudolf (Morgan Alling) beslutar sig för att överraska familjen med en resa. Men för att få råd med resan beslutar han sig för att hyra ut familjens bostad till en familj och kaoset börjar när denna dyker upp mitt i familjens fredagsmys. I dubbla upplagor när bland annat kändisarna Jean (Göran Gillinger) och hans partner med det trevliga namnet Kitty (Sandra Camenisch) dyker upp. Med i familjens nya inneboende finns även tjejtjusaren Sunes senaste förälskälskelse Bea (Felicia Cedergren och Clara Wettergren alternerar) och det gör det inte lättare för resten av familjen Andersson, Håkan Bråkan (Bastian Lönner och Kassel Ulving) Anna (Happy Jankell och Mimmi Benckert) samt modern Karin (Mirja Turestedt).

Denna föreställning är precis allt man förväntar sig av en Sune pjäs regisserad av Morgan Alling nämligen fylld av humor och galna upptåg kombinerad med fingertopskänsla för allt som nutidens barn tycker är både roligt och pinsamt med allt från flickvänners rotande i kalsonglådan till föräldrars pinsamhet. Samtidigt som det är gjort med respekt för karaktärerna och medkänsla för alla barn som gissningsvis skrattar med snarare än åt karaktärerna på scen och deras påhitt.

Mycket av tidens används till olika humoristiska påhitt och finns det något man hade kunnat göra bättre med denna humorpärla är det möjligen att all denna underbara humor inte ger tillräckligt mycket utrymme för karaktärsutveckling som man skulle kunna önska av en riktigt bra vuxenpjäs. Men som fars eller komedi betraktat är den helt suveränn och väl värd att se för alla som någon gång har läst Sune böckerna eller som bara gillar att underhållas en stund tillsammans med  hela sin familj. För detta är en verklig familjeföreställning och jag såg inget barn som inte hade hur kul som helst. Varmt tack till alla på scenen – Gå och se, ni blir inte besvikna!

Förklädet besök 2

Förklädet besök 2

Var: Göta Lejon - Stockholm
När: 27/11 2015


Jag var och såg premiären av förklädet och hade turen att vinna en tävling på sociala medier (Tack Åsa Holmgren!) där vinsten var fyra biljetter till denna underbara musikalparodi.


Jag kan nöjt konstatera att denna föreställning var precis lika bra som förra gången och att alla på scen verkade ha lika roligt som under premiären vilket bidrar till att den har satt sig på ett väldigt bra sätt.


Alla gör ett mycket gott hantverk och av den månghövdade ensemblen vill jag gärna nämna Björn Kellman, Maria Lundqvist, Reinne Mirro och Alexander Larsson speciellt. Det finns egentligen inget att klaga på vilket gör en kritikers jobb både lätt och svårt eftersom vi gärna gillar att hitta små och stora saker att peka ut som mindre bra om det alls går, vilket det inte gör i detta fall. Det är väl i sig ett gott betyg till dem som har rollbesatt och regiserat denna musikalpärla.


Skulle man ändå få göra något annorlunda är det att jag gärna hade sett Aviatrixen spelad av en färgad skådespelare som i originalet eftersom det hade gjort hennes lilla roll brutit ännu mer mot den gällande musikalmallen för hur en pilot ska vara och för att det hade inneburit ännu ett arbetstillfälle för denna grupp skådespelare. Därmed inte sagt att den nuvarande Aviatrixen på något sätt gör ett dåligt jobb, tvärtom.


Rekomenderas varmt för alla som älskar en stunds god underhållning och många skratt och jag skulle mer än gärna gå och se denna en gång till.

We love Disney

We Love Disney

Hur kan vi nu göra män av er? - Mulan


Att teater Najkit kan utföra mirakel visste jag redan efter mitt första besök på We Love Disney och det bekräftades än en gång av att de lyckades genomföra denna på ett strålande sätt mitt i dessa förkylningstider. Jag hoppas att man fortsätter spela denna föreställning om inte annat i landets alla skolor vilka behöver sådana här föreställningar som en god inkörsport till teatervärldens magi via alla de underbara Disneyfilmer som jag numera betraktar som musikalfilmer mer än barndito.


Här får vi följa med på strövtåg genom Disney succeér som Lejonkungen, Skönheten och Odjuret, Mulan, Hercules och Frost och underbara låtar som Jag ska göra man av dig, Snart är det jag som är kung och inte minst Slå dig fri ur Frost. Låtar som man njuter helhjärtat av och det finns flera filmer som jag innerligt önskar kunde leta sig hit i en proffesionell uppsättning framöver - Jag tänker främst på Lejonkungen och Frost, men även Mulan vore kul att se som scenmusikal.


Allt teater Najkit tar i blir magiskt bra och det säger jag inte på grund av denna föreställnings undertitel - Magisk Musikalshow. Det ska bli mycket intressant att se vad man tar tag i framöver och jag skulle mer än gärna se dem ge sig på någon av mina favoriter som Cats eller varför inte Disneys kattfilm Aristocats som mig veterligt ännu inte satts upp på en svensk musikalscen?


Varmt tack till Anna Karin Blomberg för biljetten och alla andra på teater Najkit för den fina föreställningen i höstmörkret.

Cats - London Palladium

Cats - London Palladium

Var: Palladium Theathre, London West End.


När: 10-11 november 2015


Unashamed felinity - Jellicle Songs for Jellícle Cats - Cats.


Det som gladde mig mest denna gång var att de har fortsatt arbeta med de omgjorda numren i Cats och bland annat kortat ner "Jellicoolest Cat" biten i Rum Tum Tugger och lagt till "Una Bena Note" i Growltiger. Jellicoolest Cat är nu mer en övergång mellan Kattungarnas skrik delen och Grizabellas första entré vilket är bra eftersom denna del av låttexten inte är med i TS Elliots poem. Det är förvisso inte Una Bena Note (även känd som The Aria) men jag är mer än glad över att min favoritkaraktär Lady Griddlebone har fått mer scentid tack vara denna sång. Jag måste villigt erkänna att både Tuggers nya sång och den nya versionen känns bättre och bättre och att denna nya version av Cats är nästan lika bra som den tidigare vilket gör att jag lugnt kan fortsätta att se min favoritmusikal och njuta fullt ut av alla nummer - även om jag fortfarande saknar Lady Griddlebones (Clare Rickard) entré från publiken.


Det jag gillar bäst med att se Cats i England är att de engelska katterna är mycket piggare på publikinteraktion och oftare springer ut i salongen än de svenska som mest gör det i öppningsnumret och när Profetikus gör entré. Jag älskar denna del av Cats och många av de ögonblick jag minns mest kommer just från tillfällen när katterna interagerar med mig.


Jag fick även en bild med Cassandra och Jellylorum efter en av föreställningarna och en bild med Cassandra är något som jag har velat ha ända sedan jag såg Cats i Hamburg för några år sedan. Cassandra har alltid varit en av mina favoritkatter eftersom jag sett henne ligga ner i gångarna i vissa av numren. Varmt tack till Danni och Clare för de fina bilderna!


Jag har numera loggat 31 Cats besök och detta besök befäste återigen min stora kärlek till denna fantastiska musikal som jag verkligen hoppas kommer till sverige framöver och gärna i en stor professionell produktion i Stockholmsområdet så att man kan se dem ofta.

West Side Story Uppsala

West Side Story Uppsala

Var: Svandamshallarna Uppsala

När: 5/11 2015 (Premiär)

I couldnt be happier! Glinda, Wicked

Sätter man upp West Side Story (WSS) i en idrottshall i Uppsala blir valet att göra musikalens båda gäng Jets och Sharks till två lag i en idrottsarena rätt självklart och väldigt träffsäkert. Scenen blir en upphöjd basket eller innebandy plan och sportvärldens kostymer lånar sig oväntat bra till all den dans som är WSS kännetecken. För det är dansen som driver denna Romeo och Julia inspirerade berättelse framåt och för att bli riktigt bra fodrar WSS många dansanta gängmedlemar och det har med råge i en mycket begåvad uppsättning ungdomar som är precis så dansanta man kan begära i en av världens bästa dansmusikaler.

Huvudrollerna i WSS innehavs av Tony (Rasmus Mononen) och hans älskade Maria (Maria Hartman) som möts under en skoldans och blir upp över öronen förälskade i varandra. Musikalen kräver att både Maria och Tony är försedda med rejält bra röster och detta krav uppfyller både Rasmus och Maria med råge. Det gäller även Bernandos (Nils Närman – Svensson) flickvän och Marias förtrogne Anita (Frida Modén Treichl) och resten av ensemblen. Man blir ständigt överraskad över hur bra denna blandning av proffs och amatörer agerar tillsammans och hur de lyfter hela musikalen till en klass väl i nivå med vad jag kan förvänta mig av en proffsuppsättning i Stockholm.

Till det positiva bör även nämnas musiken som spelades av Kungliga Akademiska Kapellet under ledning av Stefan Karpe och denna orkester bekräftar ännu en gång min tes att musikalmusik blir ännu bättre om man har en stor orkester. Akustiken är också utmärkt och man njuter av djupet och tyngden i musiken.

Det finns egentligen inget att klaga på i detta mästerverk men ska jag ändå framhålla något är det att golvet i arenan gungade rejält under alla ensemblenummer på ett sätt som gjorde att man kände varenda danssteg mycket tydligt.  Dock är jag inte helt säker på att det i sig är alltigenom dåligt då man genom detta fick ytterligare en dimension av närkontakt med dansen som är omöjlig att få i ett fast scengolv. Men känsliga bör kanske tänka på detta.

Sammanfattningsvis en mycket bra uppsättning som jag varmt kan rekomendera till alla som vill njuta av en ständigt aktuell musikal och samtidigt se hur bra man kan lyckas med en nytänkande uppsättning om man är ärlig mot värket och har en väl fungerande uppsättningsidé anpassad till den miljö man befinner sig i. Bra gjort!

Snövit

Snövit

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 29/10 2015 – Publikrep

Det känns som att jag aldrig mer får se er! – Dorothy, trollkarlen från Oz.

Efter Dröse och Norbergs förra succé Trollkarlen från Oz som jag hade äran att få se hela sex gånger trodde jag inte att Snövit skulle kunna vara vara så bra. Men efter att ha sett ett publikrep kan jag nöjt konstatera att man återigen lyckats producera en familjevänlig musikal för alla åldrar som har potential att bli en stor succé, vilket inte är så konstig eftersom detta är andra gången denna sätts upp.

Som vanligt hos Dröse och Norberg berättar man den välbekanta sagan om Snövit (Ellen Bergström) på ett eget och något annorlunda sätt med helt andra sånger än vad man är van vid från Disney filmen men jag kan ändå tycka att det är skönt att höra nya melodier som Snövit är här istället för att göra en ren Disney musikal. Men detta är ändå något man bör ha i minnet och kanske berätta för alla barn som förväntar sig något annat än man får.

I denna uppsättning har man ett par mycket välkända namn och den elaka styvmorden spelas av icke helt okända Nanne Grönvall som gör ett bra och gediget jobb. Yohioo gör rollen som prins Eric och även om han är precis så charmant och lätt att gilla som en sagoprins ska vara är hans scentid ändå väl kort för att vara en huvudroll och det är kanske något värt att minnas om man har barn som är ett stort Yohioo fans. Hans totala scentid är ungefär jämförbart med Grizabellas i min älskade Cats.

Detta är ändå Snövits musikal och Ellen Bergström (Känd från Jakten på Julia) gör ett bra jobb och är liksom Dorothy i Trollkarlen med nästan hela tiden och jag kan inte annat än att tycka att hon som klippt och skuren för denna roll. Det vore rentav kul att se vad hon skulle kunna göra med Belle i Skönheten och Odjuret.

Till min odelade förtjusning upptäckte jag även att min favorit från Trollkarlen Emma Rickfjord är med och hon gjorde ett lika bra jobb som en av dvärgarna här – Den karaktär som är mer känd som Toker även om alla dvärgarna gemensamt kallas för Konrad här.

För att sammanfatta är denna musikal en god stunds underhållning för alla barnfamiljer som vill njuta av en klassisk saga på nytt sätt och det är en musikal jag gärna ser igen om inte annat för alla trevliga djurroller som dyker upp här och var – främst i form av svarta korpar och vita kaniner. Gå och se!

 

Kristina från Duvemåla besök 2

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus huvudarena – Stockholm

När: 22/10 2015

Everybody deserves a chance to fly! Wicked

Tack vare Blixtens generositet är det andra gången jag ser Kristina från Duvemåla och det är tacknämligt då det förutom att vara en av mina favoritmusikaler är en episk berättelse med många detaljer att se och ta in och det har det kreativa teamet bakom denna uppsättning lyckats osedvanligt bra med. Jag såg originaluppsättningen på slutet av 90 talet och här har man glädjande nog lyckats förtydliga och förstärka flera scener på ett sätt som gör en väldigt bra musikal ännu bättre. Detta förstärks även att man använder skådespelarna i den stora och osedvanligt begåvade ensemblen mer och minst en roll har strukits när indianhövdingens repliker i slutet har tagits över av pälsjägaren Samuel Nöjd (Rolf Christiansson) och på så sätt förtydligat dennas roll som vän av ursprungsbefolkningen – som allmänt kallas för indianer.

Men denna musikal lever på dess underbara melodier och sånger som har skrivits av det kreativa teamet bakom ABBA – Björn och Benny. Det märks på låtar som Hemma, Min Astrakan, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och inte minst musikalens mest kända nummer Guldet blev till sand som på ett begåvat sätt framförs av Oskar Nilsson (Robert). Men bra sånger kräver bra artiser för att komma till sin rätt och det har man inte minst i form av titelpersonen Kristina (Maria Ylipää) och hennes käresta Karl Oskar (Robert Noack).

Denna uppsättning kommer från Helsingfors svenska teater och det märks genom att  främst Maria sjunger med en påtaglig finlandsvensk dialekt vilket jag kan tycka är skönt eftersom det då blir tydligt att det inte är originalets Helen Sjöholm som gör denna roll utan blir en helt egen tolkning.

Detta är en av mina favoritmusikaler och den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra att se flera gånger. Jag är glad över att kunna konstatera att den är precis lika bra eller rentav ännu bättre 20 år senare. Ska man nämna någon nackdel är det att den är lång (en bra bit över 3 timmar med paus) och kräver total koncentration nästan hela tiden. Men kan man leva med detta är det en underbar berättelse som varmt rekomenderas till alla som gillar musikaler med en stark historia och alla vänner av bra musikalmusik.

Morgan Alling Show

Morgan Alling Show

- En föreställning om kärlek.

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 14/10 2015

If that’s love, it come with way to high a cost – Defying Gravity, Wicked

Efter att ha sett två avsnitt av “Morgans Mission” på SVT kunde inte tajmingen att se denna föreställning vara bättre. För detta är berättelsen om Morgans liv och hans uppväxt berättad av Morgan Alling själv och den rekomenderas varmt till alla som någon gång undrat om det ligger en sanning i uttrycket ”den gråtande clownen”.

Detta är Morgans show från början till slut och det beror inte bara på att han är mer eller mindre ensam på scen (bortsett från ett litet inhop av scentekniker Anton och agerande från några ur publiken) utan även på att hans föreställning handlar om hans liv och hans väg från mobbad fosterhemsunge till en av sveriges största och mest begåvade skådespelare och regissör.

Morgan är den sanna mästaren i en av mina absoluta favoritgrenar i teaterns mångskiftande värld (interaktion med publiken) och han lyser när han för föreställningen framåt genom att agera med och mot publiken och det gör ofta att hans monolog blir mer dialog än vad man någonsin skulle kunna begära av en ensam person på scen. Det är helt enkelt teater när den är som allra bäst och att ämnet berör mig djupt gör inte saken sämre.

Undertiteln på denna föreställning är ”Underbar och älskad av alla” vilket sannerligen inte är det lättaste ens för någon av Morgans kaliber, men efter att ha sett denna föreställning kan man inte mer än att älska Morgan för alla hans galna infall på scen och hans totala vänlighet utanför denna. Showen har en blanding av humor och allvar som gör att jag verkligen rekomenderar denna varmt till alla och ännu mer till alla de som någon gång har mobbat eller blivit mobbad. Gå och se, ni blir inte besvikna!

Cabaret enligt Stadsteaatern

Cabaret enligt Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stockholms Stadsteater

När: 23/9

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! Uh, vad sa jag? Star Trek – First Contact.

Cabaret bygger på boken Farväl till Berlin och är trots att den utspelar sig i 20 talets Tyskland en av de aktuellaste och därför mest skrämmande musikaler som finns. Jag såg Cabaret redan när den gick i Uppsala förra året och den har definitivt inte förlorat något av sin brännheta puls på samtiden under året som gått.

20 talets Tyskland och dess huvudstad Berlin var som musikalens huvudperson Clfford Bradshaw (Albin Flinkas) upptäcker ett mecka för fri kärlek och dekadent leverne vilket i musikalen framställs genom nattklubben Kit Kat Club och dess galleri av färgstarka personligheter under Konferensierns (Robert Flux) vakande ögon. Cliffs blickar faller omedelbart på den charmanta nattklubbssångaren Sally Bowles (Sarah Dawn Finer) och tycke uppstår. Men inbakat i denna till synes enkla och rättframa kärlekshistoria finns hela tiden ett finger på denna eras politiska landskap och inte minst Nazisternas frammarsch och främst andra akten blir mycket mer politiskt än den förstas glädjefulla nattklubbsliv och denna växling från positiv framtidstro till mörker och krigsmuller slås an av den vemodiga I morgon är världen vår och just denna sång ger en väldigt tydlig bild över hur nazisterna såg sig själva åren innan kriget bröt ut.

Allt är väldigt bra gjort och det är skönt med en upsättning som är helt annorlunda jämfört med den jag såg i Uppsala förra året. Här har man tagit ett helt annat grepp på scenografin och låter scenen i Kit Kat Club spela huvudrollen vilket ger musikalens musiker en naturlig och träffsäker plats att spela på. Denna scenografi är något som verkligen passar denna musikal och jag gillar känslan av att sitta i en teatersalong och titta in på en scen där det finns en liknande salong – Eller i varje fall en nattklubbs möbler och scen.

Däremot kan jag ha en del synpunkter på vissa av de scenkläder man valt att sätta på dansarna och konferenciern i denna uppsättning. För i Cabaret är det bästa momentet när man sätter den varma och inbjudande nattklubbstämningen i akt ett i halsen en bit in akt två. Här lyckas man stundtals vara väldigt nära gränsen till att förstöra denna känsla genom ett antal mindre lyckade kläduppsättningar som är på gränsen att bli för La Cage Aux Follies vulgärt. Var för sig hade man inte märkt vare sig nakenkläderna, de guldgrittiga tangatrosorna eller lösbröstkorsetterna men tillsammans med en del andra påhitt i samma stil ger de ungefär samma känsla som man får efter att ha ätit för mycket godis för snabbt. För egen del hade jag nog hellre velat titta på de stilsäkra scenkläder man valde i förra årets Chicago än vad man nu fick sig till livs. Men dessa synpunkter vägdes mer än väl upp av suveräna artister och en härligt underbar historia som gör att man lätt kan bortse från detta för den goda sakens skull.

Denna musikal är helt klart riktad till en vuxen publik och rekomenderas därför inte till den yngre delen av befolkningen även om jag varmt rekomenderar alla högstadie och gymnasieklasser att gå och se denna. Bland annat röks det ivrig (vilket man ofta gjorde i denna era) på scen och det faktum att musikalen till stora delar utspelas på en dekadent nattklubb gör att detta mer än väl utspelas i språket och många av de kläder som artisterna har på scen. Men kan man leva med detta är det en väl sevärd och mycket aktuell musikal som varmt rekomenderas.

Att se lista.

Tänkte ta tillfället i akt och göra en lista över de musikaler jag främst vill se av dem jag ännu inte sett och en särskild lista för dem jag har sett men vill se i Sverige/Stockholm. Tar inte med Cats eftersom alla vet att jag älskar denna!


Musikaler jag vill se:


Avenue Q (Underbart rolig och väldigt aktuell dockmusikal)
Miss Saigon (Denna vill jag se ännu mer efter att ha njutit av 25 års filmen.)
Starlight Express (Hög tid att denna spelas i Sverige!)
Chess
Charlie and the Chocolade Factory (Kalle och Chockladfabriken)
Matilda (Kommer till stadsteatern i höst.)
School of Rock (Borde vara perfekt för China teatern.)
Frozen/Frost (Ska tydligen komma till Sverige runt 2025)
Back To The Future (Finns äntligen som scenmusikal!)
Måndag Hela Veckan (Missade tyvärr Karlstad uppsättningen.)

Disneys Newsies (Scenversionen på Disney Plus var enormt bra.)

Musikaler jag vill se i sverige men har sett utomlands:


Wicked (Längtar till Göteborg i höst!)
Lejonkungen (Samma fråga där!)


Musikaler jag älskade och vill se mer av:


De tre musketörerna (Alexander Mörk Eidems underbara version!)
Kristina från Duvemåla (Var fantastiskt både gångerna på Cirkus.)
Hair (Denna tribe musikal har mycket av det jag älskar mest med Cats i sig.)
West Side Story (Dansen i denna är underbar!)
Trollkarlen från Oz (Mest eftersom Elphaba var med)
Pippin (Älskade den på Kulturama och vill gärna se en stor proffsproduktion!)
Joseph and the amazing... (Tror denna skulle kunna bli suverän fest för både ögon och öron!)
Fantomen på operan(Cirkus uppsättningen var sagolikt bra)
Les Miserablés (Underbar i Karlstad!)
Jesus Christ Superstar (Stark berättelse.)
Something Rotten (En riktigt vass musikalkomedi! Vem sätter upp i Stockholm?)
Big Fish (Fantastisk sago musikal.)
Skönheten och Odjuret (En av de bättre Disney musikalerna.)
Annie (En klassisk Broadway musikal som var riktigt charmig.)
Book of Mormon (Satirmusikal av det bättre slaget, jag har sällan skrattat så mycket)

Firebringer (Älskade Robins version och det känns som en bra skolmusikal)

Djur som hatar människor. (Alltså vad kan man inte gilla med denna?)

A Chorus Line (Var lika bra som jag trodde.)

Moulin Rouge (Suverän kärlekshistoria.)

Filmer och annat jag tror skulle bli bra musikaler:

Arn (Första boken i första akten och tredje boken i andra med hänvisningar till den andra)
Zootopia (Disneyish djurberättelse om kanin som vill bli polis.)
Moana (Älskar filmen och är klockren om någon skulle komma på hur man gör den på scen.)
Star Wars Originaltrilogin. (Vilket barn vill inte se Star Wars på scen?)
Lego City.  (Lego har så mycket annat så varför inte en musikal?)
Aristocats (Disneys kattfilm tror jag skulle bli en bra scenmusikal - Men den behöver göras om en del.)

En del av mitt hjärta. (Känns som en väldigt bra scenmusikal.)

Kapten Sabeltand och den magiska diamanten (Bra barnmusikal.)

Pelle Svanslös (Den senaste filmen gör sig väldigt bra på scen tror jag.)

Kommande filmer och filmer det ryktas om:
Wicked - Älskar scenmusikalen och vill se den som film.


Finns säkert fler men får jag se dessa framöver blir jag mer än nöjd!

Jersey Boys

Jersey Boys

Var: China teatern (Stockholm)             

När: 18/9 2015 (Premiär)

Kom, vi öppnar alla grindar! – Kristina från Duvemåla

Jersey Boys berättar om gruppen The Four Seasons som under Frankie Vallis (Bruno Miotsigiannis) ledning och dess resa från ett storstadsgäng som sjöng andras låtar under en gatlyckta i New Jersey (New York) till att bli världsartister som konkurrerade med The Beatles och sålde 100 miljoner skivor.

Gruppen bestod i övrigt av Tommy Devito (Peter Johansson), Bob Gaudio (David Lindgren) och Nick Massi (Robert Rydberg) och genom musikalen får man följa deras karriär från alla fyra killarnas perspektiv vilket gör denna musikal unik och fräsch. Dessutom har man här fyra killar som  har fyra unika röster vilket ger dem ett helt unikt sound där allas röster skiner igenom istället för att alla ska  låta som en och samma röst.

Musikmässigt är låtvalet ungefär vad man kan förvänta sig från Beatles och Elvis Preasly eran vilket är helt rätt musik för mina öron och de artister man har valt i huvudrollerna klockrena val trots att de är artister man annars är vana vid att se och höra i musikaler vars låtar är av det mer hårdrockiga slaget så som We Will Rock You och Rock of Ages. Men grabbarna tar oss igenom denna eras örhängen på ett självsäkert och övertygande sätt och man njuter av låtar som Earthangel (Vilken även förekommer i Tillbaka till framtiden), Walk Like a Man, December 1963 (Oh What a Night) och Sherry, för att bara nämna några av alla rockiga godbitar.

Ett stort plus är att man dessutom valt att sjunga alla klassiska låtar på originalspråket engelska vilket gör det mycket lättare att känna igen låtarna än när klassiska låtar på engelska översätts till svenska. Eftersom de allra flesta idag förstår detta språk alldeles utmärkt tycker jag gott att man i denna typ av musikaler gott kan behålla originalets språk snarare än att översätta låttexterna till svenska eftersom det alltid blir så mycket lättare att känna igen låtar än annars – Om det nu inte är så att låtarna har en välbekant svensk text redan.

Detta är en lättsam komedi för alla älskare av 50 och 60 talens musik och rekomenderas varmt för alla som vill njuta av den eras främsta musik framförd av några av de mest begåvade musikalartister vi har i ett land fyllt av begåvade musikalartister. Detta håller hög klass rakt igenom och är en njutning rakt igenom.

Kristina från Duvemåla

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus – Stockholm

När: 16/9 2015

It’s nice to see me, isn’t it? Glinda – Wicked

Jag älskade Kristina från Duvemåla när den gick på Cirkus förra gången runt millenieskiftet och jag är glad att kunna konstatera att den är precis lika bra eller ännu bättre nu. Den har blivit lite tajtare och ensemblen har minskat något eftersom enstaka bi roller har försvunnit, övertagits av någon annan eller blivit dubbelroller. Dessutom har tydligheten i vissa av scenerna ökat vilket gör att en väldigt bra musikal har blivit om möjligt ännu bättre.

Denna uppsättning har flyttats över från Helsingfors Svenska teater via Göteborgsoperan och Kristina spelas av finlandssvenska Maria Ylipää och det är en stor anledning till att denna roll känns som något eget istället för att ”bara” bli en ren Helen Sjöholm (som spelade Kristina med bravur på 90 talet.) vilket också bidrar till att göra hela uppsättningen till något mer än bara en ren fortsättning på vad som sattes upp för 20 år sedan. Så jag kan nöjt konstatera att Maria mer än väl fyller upp Helens mycket stora skor i denna musikalens viktigaste roll. För givet är att allt här pekar mot henne och hennes resa från trygg bondefru i hembygden till en främling i det nya landet och det krävs en kvinna utöver det vanliga för att bära denna roll.

Maria gör lysande insatser i favoriter som Duvemåla Hage, Hemma, Du måste finnas och Modern och barnet för att nämna några.

Men denna utmärkta musikal har även många melodiska godbitar åt den månghövdade ensemblen och jag minns främst musikalens mest kända låt Guldet blev till sand som framförs av Oskar Nilsson (Robert) på ett sätt som nästan är ännu bättre än Peter Jöback och hans ersättares prestationer i samma låt vilket gläder mig oerhört. Även favoriter som Kom, vi öppnar alla Grindar, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och Präriens drottning framförs på ett mycket storartat sätt som gör att jag ryser av välbehag mest hela kvällen och i den magnifika finallåten är jag rentav på vipen att börja gråta av lycka.

En särskild eloge måste ges till barnensemblen som vid flera tillfällen och särskilt under just Präriens drottning gör fantastiska rollprestationer som tyder på att det finns gott om framtida musikalstjärnor i det gänget.

Jag brukar hålla musikalen med min favoritrollfigur Elphaba, Wicked som varandes den musikal som har bäst musikscore av alla musikaler jag har sett – Men efter att ha sett denna fantastiska musikal kan jag inte låta bli att håll denna som varandes i paritet eller rentav bättre musik och sångtextmässigt än Wicked och det är på det hela taget det bästa betyg en musikal kan få. Att jag gärna vill se denna igen och kan rekomendera denna till alla som älskar bra musikaler behöver ingen tvivla på alls. Enda lilla nackdelen är dess längd på runt 3 timmar men det krävs för att berätta denna färgsprakande och praktfulla tragedi.

Ladykillers

Ladykillers

Var: Oscarsteatern – Stockholm

När: 15/9 2015 (Genrep)

-Jag har en plan! Tajmad och klar in i minsta detalj. –Lysande Sickan! Jönsonligan.

Handlingen i Ladykillers baseras kring ett gäng skurkar som i bästa Jönsonliganstil tar in hos en gammal dam som bor granne med järnvägen för att förbereda ett stort rån. Här finns den smarte Sickan kopian och gängledaren Professor Marcus (Jonas Karlsson) och här finns hans mindre begåvade Dynamit Harry kopia Knocken (Leif Andrée), den kvicktänkte medhjälparen Majoren (Johan Rheborg) och den knivtokige italienaren Louis (Shebly Niavarani) och här finns till och med en Doris kopia i form av den lätt senile Mrs Wilberforce (Suzanne Reuter) i vars hem denna lättsamma och mycket underhållande komedi utspelar sig.

Skurkarna låtsas vara en stråkkvartet och utlovar en konsert hemma hos Mrs Wilberforce om denna låter dem öva ifred och kanske gör dem en tjänst eller två om de skulle behöva vilket hon naturligtvis lovar och så är förvecklingen igång. Man gör stor komedi av killarnas försök att spela ”modern och innovativ musik som kanske låter helknasigt” och allt blir trots en och annan falsk ton en total skrattfest ända fram till slutet och det förväntade dammord som rubriken ger vid handen – Dock ska jag inte avslöja hur det går här – Det får ni som går och ser denna komedi se själva.

Det känns som att Oscars teatern med förra årets skrattsucce Kom igen, Charlie! Profilerar sig på lättsamma komedier riktade mot den äldre halvan av befolkningen och gör det riktigt bra även om jag som musikalvän kan sakna de stora musikalerna på denna teater som jag räknar som en av stadens större och även många av de barnmusikaler man hade för ett par år sedan. Man skulle till exempel gott och väl kunna satsa på en musikalkomedi  som Avenue Q eller låta Findus och Petson flytta in under jullovet för att ta ett par exempel.

Med det sagt så uppskattar jag att teatrarna har olika profil även om jag som går ofta ibland skulle uppskatta en samordning mellan de olika teatrarna när dessa har premiär. Som det är nu har fem föreställningar premiär på en vecka varav två (Förklädet och Kristina från Duvemåla) har premiär på samma dag vilket gör det rejält hektiskt för oss musikal och teaterfans. Jag kan dessutom tänka mig att stadens premiärlejon får svårt att välja mellan vilka föreställningar de ska gå på och även att landets presskår får det väl häktiskt när det ska rapporteras och recensensskrivas om alla föreställningar nästan samtidigt. I den bästa av världar skulle man önska att premiärsäsongen på hösten var två eller helst tre veckor lång för att man lättare skulle hinna med alla besök.

Men det är ändå inget som hindrar att jag varmt kan rekomendera denna utmärka pjäs till alla som vill ha ett par timmars skrattfest och det finns inget som hindrar att komediälskare går på både denna och Förklädet eftersom man kommer att ha minst lika roligt på båda!

Förklädet

Förklädet

Var: Göta Lejon – Stockholm

När: 12/9 (Premiär)


I am singing in the rain. - Singing In The Rain

Förklädet eller The Drowsy Chaparone som den engelska titeln är en riktigt härlig musikalparodi som en riktigt stor musikalnörd som undertecknad har hur roligt som helst åt. Det är klockrena skämt och mycket välskrivet trots att musikalen i musikalen är från 1928 och helt påhittad och det torde även gälla många av de artister som Mannen i fåtöljen (Björn Källman) referar till spelade de olika rollerna. Trots detta ler man igenkännande åt alla musikal referenser och den enkla och avskalade men ändå galet underhållande storyn som trots att den hela tiden parodierar musikalgenren lyckas generera många skratt även bland andra som gissningsvis inte är lika insatt i musikalvärlden som jag är.

Storyn är inte mycket att orda om mer än att anledningen till att denna musikal alls kom till är det bröllop som brudparets (Med Reinee Mirro som Brudgummen) ska ha i pjäsen först kom till under en svensexa där alla brudgummens vänner gjorde de olika de olika rollerna. Därefter växte denna vänskapliga familjeföreställning i glada vänners sällskap ut till en fullfjärdad musikal som så småningom letade sig hela vägen ut till Broadway och nu alltså sverige och Göta Lejon – Något som jag misstänker att ursprungsensemblen aldrig hade kunnat trott på den där svensexan en gång i tiden.

Musikalen är en sann musikalkomedi som lever högt på att parodiera 20 talets stumfilmsskådespelare på ett överdrivet och underhållande sätt och jag tror att alla som sett mycket musical comedy kommer att älska denna.  Men den rekomenderas varmt även till alla som inte har sett så mycket musikaler med då jag tror att skrattfesten är allmänngiltig och mycker underhållande även om man inte har alla musikalreferenser i färskt minne.

Hade enormt kul sminkad till katt och det var extra träffande eftersom det i slutet förekommer just en referens till denna favoritmusikal – Vilken ska jag inte avslöja här. Varmt tack till Reinee Mirro och Alexander Larsson för pratstunden efteråt och jag hoppas innerligt att denna föreställning blir en total mega succé!

Momo eller kampen om tiden

Momo eller kampen om tiden

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater

När 5/9 vanlig föreställning

Sommarnätter, virvlar förbi - Grease

Momo (Polly Kisch) bor i en gammal övergiven amfiteater där guiden Gigi (Per Sandberg) och den lilla stadens övriga befolkning träffar henne för hennes förmåga att lyssna och därigenom lösa människornas konflikter och problem. Eftersom jag hade lyssnat på alldeles för många resencioner om denna utmärkta pjäs hade jag en förutfattad mening om att detta skulle vara både segt och svårt för många ur den yngre publiken som Momo riktar sig till att hänga med utan ständiga förklaringar från vuxna ledsagare.

Med det i minnet var jag överaskande glad över att det var en mycket bättre pjäs än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Momo var självsäker och naturlig i sin huvudroll och alla bitar i handlingen föll på plats utan att jag hörde några som helst frågor från barnen i publiken och segt kändes det definitivt inte. Faktum är att det enda jag har att klaga på är att barnensemblen gott hade kunnat fått vara med mer eftersom de var rätt osynliga stora delar av pjäsen. Jag är helt övertygad om att barn med stort skådespelarintresse kan mycket mer än vad dessa duktiga förmågor fick visa upp under de korta ögonblick de var på scenen.

Man hade gärna fått ha med något äldre barn så att dessa var av ungefär samma längd som Momo, vilken ju ska vara ett barn även om hon i detta fall spelas av en vuxen. Som det blev nu var längdkontrasten mellan Momo och de övriga barnen lite i mesta laget även för en som är riktigt van vid att se vuxna spela barn i allehanda teaterpjäser. Men det är på det hela taget en mindre sak i sammanhanget och inget som hindrade mig från att njuta fullt ut av pjäsen och det vägdes mer än väl upp av Momos härliga scennärvaro, Polly var verkligen som klippt och skuren för denna roll.

Momo rekomenderas från sju år i vuxens sällskap och det är en befogad åldersgräns med tanke på att de grå männen ständigt röker sina tids ciggarer och dessa härligt sminkande herrar under Lars Edströms ledning nog kan verka lite skrämmande för riktigt små barn.

Jag har inte läst boken och kan därför inte uttala mig om hur pjäsen står sig i jämförelse, men jag tycker på det hela taget att detta är en mycket bra pjäs som väl kan rekomenderas alla barn och vuxna oavsett om man har läst boken eller inte. Med det sagt kanske det kan vara klokt att låta sina barn läsa denna bok innan man ser pjäsen så att barnen hänger med på vad som händer och vilka de olika karaktärerna är.

Cats i Blackpool

Cats i Blackpool

Var: Wintergarden Opera House - Blackpool UK


När: 25-26 aug 2015


Let the Memory live again! - Memory, Cats.


Som alla vet har jag ett mycket varmt förhållande till min favoritmusikal Cats och det här var 26, 27, och 28 gångerna jag såg den. Trots det var jag mycket nervös och spänd innan eftersom det delvis var en helt ny version som sattes upp där två av mina favoritlåtar hade fått ett helt nytt utförande och de bilder och youtube klipp jag hade sett innan verkade inte så lovande.


Men jag är glad över att kunna konstatera att Cats fortfande är samma totalmagiska helhetsupplevelse som det var innan och att jag faktiskt kan gilla de nygjorda sångerna ganska mycket även om de inte riktigt når upp till orginalets nivå. Men det kanske inte är att vänta heller eftersom jag sett den versionen 25 gånger och älskar den över allt annat?


Till att börja med har Rum Tum Tugger besökt Heaviside Lair och kommit tillbaka som Rapp artist. Det funkar riktigt bra även om jag inte är det största rapp fanset som finns och har rätt svårt för den typen av musik överlag. Det är bra gjort och de flesta/alla katterna får vara med och sjunga en eller ett par av replikerna i hans poem istället för att några få ska få sjunga hela som det var tidigare. Det tillsammans med originalets verser gör att jag faktiskt kan gilla denna sång trots allt. Dock har jag lite svårt med avslutningen där Tugger tar över och börjar rappa om att han är "The Jellicoolest cat" vilket trots att det är utmärkt utfört och väldigt svängigt inte riktigt platsar in i musikalen eftersom det är en nyskriven sekvens som inte finns med i TS Elliots diktsamling. Cats bygger nämligen nästan helt på hans diktverk och att ta med en helt nyskriven sekvens som inte är hans dikter känns lite sådär hur bra gjort det än är. Men totalt sätt är Tugger väldigt mycket bättre än jag fruktade eller ens hoppade på att det skulle kunna vara efter all kritk som fansen har riktat mot ändringarna. Men jag saknar hans showande och dansande ute i publiken enormt mycket.


Den andra stora ändringen är att en av mina favoritlåtar Growltiger har fått ett helt nytt utförande och utseende. Den färgglada och tidlösa piratparodin som jag älskade har förvandlats till en jämngrå och mer realistisk "Cat militia" grupp och dessutom har balladen om Billy McCaw helt utgått vilket gör att min favoritfigur Lady Griddlebone har fått se sin scentid kraftigt reduserad. Vilket gör ett stort fans av henne ganska ledsen. Dessutom gör hon inte längre sina entreer från publiken utan kommer in från en stegliknande anordning på scenen vilket nästan får mig att börja gråta av saknad. Hennes entreer var det jag såg mest fram emot under andra akten och jag har den goda ladyn som en absolut favoritkaraktär. Hon är fortfarande lika rolig och numret är mycket bättre än jag trodde men trots allt saknar jag hennes sprudlande livsglädje och publikinteraktion enormt.


Cats är en musikal som lever högt på interaktion och ännu mer i england än i sverige och då är det synd att ta bort två av de mest klassiska momenten och göra den mer "svensk". Hade jag kunnat ändra något i denna nya version så hade det just varit att ta tillbaka dessa två publikinteraktioner.


Men på det hela taget är Cats en helhetsupplevelse jag även i fortsättningen kommer att njuta varje gång jag ser. Jag hoppas och ber till den eviga katten att Cats kommer till Stockholmsområdet föramöver nu när det finns en nygjord version att visa upp. Det vore en sann önskedröm att få se vad nya och gamla skådespelarbekanta kan göra med denna variant och vi behöver dessutom ha en ny översättning som kan ta över efter Ingela Pling Forsmans underbara översättning. Vem vågar ge sig i kast med detta?

Den allvarsamma leken - Långholmen

Den allvarsamma leken - Långholmen

Var: Långholmen (Parkteatern)
När: 4/8 2015


Känn en doft av kärleken - Lejonkungen
Detta är tredje gången jag har sett Den allvarsamma leken. Första gången var i soppteatern och de två senaste gångerna i två lika fullsatta parkteaterföreställningar. Jag var imponerad nog när man lyckades fylla Under Eken scenen i Galärparken förra året men i år lyckades man fylla den betydligt större Långholmen scenen till absolut sista picknick plats och det var enligt uppgift runt 2000 personer där. Vilket inte blir mer imponerande av att det skedde samtidigt som Skansen höll på att fyllas inför Allsången på Skansen.


Att Den allvarsamma leken fyller en sådan stor arena en solskenskväll i augusti tyder på att det finns ett verkligt behov av detta mästerverk och att det inte bara är jag som tycker denna lilla pärla är magiskt bra. Det är något universallt allmängilltig över denna Söderberg historia om två älskades öde som gör att den tåls att spelas om och om igen. För egen del skulle jag mer än gärna se den på Stadsteaterns stora scen framöver även om den kanske är i kortaste laget för en helkväll. Men jag är helt övertygad om att den skulle göra en stor succé även där och att det skulle kunna gå att kombinera denna med gängets andra föreställning Orfeus och Eurudyke efter pausen. På något sätt hör dessa två föreställningar ihop och spinner tillräckligt på samma tema för att kunna höra ihop i en dubbelföreställing och det är dessutom med samma gäng och av samma skapare.


Det är urbra och tåls att ses igen och igen. Ända nackdelen är väl att dess enorma popularitet gör att man måste vara på plats rejält tidigt men det är det värt att ta för att få njuta av en sådan underbar historia. För er som ännu inte har sett den finns ytterliggare en chans i dag onsdag (5/8 2015) på Långholmen och även den 6/8 2015 på Hägerstensåsen. Gå och se, ni blir inte besvikna!

Hellsingland - En vuxen version

Hellsingland - En vuxenversion

Var: Under Eken,Galärparken (Parkteatern)


När: 23/7 2015


Its a whisper down the line at 11:39 - Skimbleshanks, Cats.


Hellsingland är kort och gott valda delar av Lennart Hellsings omfattande diktverk med soppteaterns egen "dynamic duo" - Albin Flinkas och Fredrik Meyer och många av dikterna är tonsatta av Fredrik. Man har valt dikter som passar en vuxen publik istället för att fokusera på de många barnvisor Lennart är mer känd för.


Det hela är riktigt bra gjort och man småler och skrattar mest hela tiden åt de underfundiga och underhållande ordlekarna som i bästa Robert Broberg anda gör stor konst av helt vardagliga ämnen som skola, mat, geografi och historia. Det är helt enkelt en väldigt kul tur man som besökare i Galärparkens solsken möts av vilket gör denna kväll mycket lyckad trots att man kanske borde ha valt den större Galärparken scenen eftersom publiktrycket gjorde det svårt för många att hitta bra sittplatser. Men Under Eken scenen ger ändå en intim känsla som passar denna typ av föreställning väl. Det blir lite som att komma hem till någons utomhusterass och se på god och underhållande teater en kväll i juli.


Att många av soppteaterns föreställningar gör sig ovanligt bra på just parkteatern visar man återigen här och det är tydligen en riktig hit att låta dessa två verksamheter samverka. Jag misstänker att det mycket har att göra med att soppteatern av naturliga skäl tvingas hålla sig till ett kort och intensivt format där man ofta får en fullvärdig teaterföreställning, koncert eller minimusikal till livs på knappa timmens speltid och det är ungefär vad man som parkteaterbesökare mäktar med om man nu inte har turen att se något ovanligt bra. Så jag hoppas att vi även kommande år får se mer av soppteaterns föreställningar på parkteatern - För det jag sett hittils är mycket lovande.


Rekomenderas varmt för de som vill skratta gott och ha en stunds trevlig underhållning men den spelas bara idag fredag även om jag hoppas på fler tillfällen under soppteaterhösten. För även om inte herr Gurka dansar här är detta en given succé för alla rimsugna.

Elvis på svenska med fröken Elvis

Elvis på svenska med fröken Elvis

Var: Kungsträdgården (Parkteatern)




När: 20/7 2015




There is a light at the end of the tunnel. - Starlight Express.




Ibland möts man som ivrig teaterbesökare av föreställningar som hade kunnat vara så mycket mer än de är. Man flyger bland trädtopparna när man hade kunnat lyfta till skyarna och bli riktigt, riktigt, riktigt bra.


För potential finns där i form av fröken Elvis och hennes tjejband. De rockar ordentligt och man bjuds på en riktig nostalgitrip i de mer kända Elvis låtarna som Jailhouse Rock men det finns även mer okända godbitar i form av Räkan som tog en räkbåt och låten som fått den svenska titeln "Vem är Johanna?" och en som hade Elvis som ungdomsidol måste finna detta mycket tilltalande när till och med undertecknad bjöds på en riktig nostalgitrip.


Men det är också allt man får. För det mellansnack som likt From Sammy With Love hade kunnat fyllas av allehanda fakta kring Elvis och hans legendara leverne parat med inlägg om kvinnliga musikers situaton på femtio talet blev mest en rejäl egoboost från fröken Elvis sida. Visserligen helt i linje med hur Elvis var som karaktär men ändå inte alls vad det hade kunnat vara.


För det finns så mycket att berätta om Elvis liv och leverne där man hade kunnat plocka fram både kända och okända detaljer som tar fram människan bakom legenderna och myterna på ett sätt som återkopplade till bandets egna upplevelser om man bara hade hade valt att skippa Selfie och Groupie pausen och istället lagt mer fokus på the king himself - Vilket är synd på sådan enorm begåvning och potential.

Broadway Ladies

Broadway Ladies

Var: Boulevardteatern – Pride at Boulevard.

När: 17/7 (Premiär)

I got life, brother! – Hair.

För att göra en bra föreställnings behövs egentligen ingenting utom bra artister, en scen, kläder och några props att leka med. Den gamla sanningen har Trojkan Nöje visat gång på gång genom produktioner som Razzle Dazzle, Misfit och nu i år Broadway Ladies. För vem behöver egentligen ha en stor mångmiljonproduktion när man kan göra precis lika bra teater med hjälp av artister som Sara Birgén, Rebecka Gustafsson, Malva Lardén, Eli Ledenvik, Matilda Randin och Annika Uppenberg?

 

Temat för kvällens föreställning är kvinnor inom musikalteatern i allmänhet och kvinliga kärleksrelationer i synnerhet och detta görs genom att artisterna berättar fakta blandat med låtar från olika kända musikaler i vad som kan betraktas som en konsert men som ändå inte är långt ifrån en fullfjärdad musikalföreställning. Miljön är en torkvind där en grupp kvinnor samlas för att hänga och torka tvätt och samtidigt tala om det som berör dem mest, nämligen kvinnor och deras roller i modern musikalteater.

 

För i dagens teatervärld finns många konventioner och mallar om hur kvinnor och deras karaktärer ska vara och framförallt hur de ska förhålla sig till sina manliga huvudrollsinnehavare och många av dessa konventioner görs det parodi på främst i ett mycket underhållande Broadway medley.

 

Här finns även fantastiska sånger och duetter som sjungs av kvinnliga karaktärer i olika musikaler och en av dem är underbara Take Me Or Leave Me från RENT – En av få musikaler som har en lesbisk kärleksrelation som en betydande del av handlingen.

 

Sammantaget en riktigt bra föreställning och jag har alltid tyckt att Trojkans föreställningar spelas alltför få gånger för att artisterna ska få en chans att utveckla föreställningen och lära känna sina roller på ett sätt som man bara kan genom en lång speltid vilket även ger publiken många möjligheter att se dem. Som läget är nu gäller det att skynda för den spelas bara 17, 18, 24 och 25 Juli men om ni hinner med att se dem rekomenderas denna föreställning varmt och helhjärtat!

Sjung med Pettson och Findus

Sjung med Pettson och Findus

När: 11/7 2015
Var: Skeppsholmen


Greenified. - Wicked.


Jag är alltid förtjust i att se människor spela katter på scen och mitt hjärta värmdes därför extra mycket av att se Pettson och Findus i Skeppsholmen. Dock kan man tycka att lokalen var i minsta laget eftersom det var väl trångt och så populärt att de fick sätta in en extra föreställning direkt inpå för att möta intresset från alla barn som ville se. Nog kan man tycka att en större scen eller någon av parkteaterscenerna hade varit passande i det fina vädret som var?


Jag har ingen större erfarenhet av dessa barnbokskaraktärer mern än att jag känner till böckerna men det bästa med denna föreställning är att man absolut inte behöver veta något om dem i förväg eftersom hela berättelsen är självförklarande så snart man vet det minsta lilla om vilka Pettson och Findus är och det torde alla som sökte sig ut på Skeppsholmen denna dag ha gjort. Sångerna är trallvänliga och hålls på en barnvänlig nivå och man dras med i sjungandet och spexandet även som vuxen.


Pettson och Findus är en riktig fullträff och jag skulle gärna se dem som fullfjädrad familjemusikal eller rentav som parkteaterföreställning nästa år då detta har något som kan gillas av många, inte bara barn.


Varmt tack för den fina bilden efteråt, det värmer en gammal katt!

Tant Blomma på Parkteatern

Tant Blomma på Parkteatern

Var: Under Eken, Galärparken (Parkteatern

När: 24/6 (Premiär)

”Ill feel preatty, oh so preatty!” – West Side Story

Ibland blir saker man ser så enormt mycket bättre än vad man har tänkt sig på förhand och detta är ett sådant tillfälle när allt I likhet med vädret klarnar upp och blir idel solsken och glada skratt. Jag kom till denna föreställning fylld av blandade intryck från andra Kristina Lugn föreställningar jag sett väl medveten om att trots hennes storhet som dramaturg är hon ibland kanske lite svår att förstå sig på och inte den enklaste att ta till sig alla gånger. Men denna nytolkning av Tant Blomma väl regisserad av Nikals Hjulström och med Odile Nunes som Tant Blomma, Göran Thorell som Bebis och Angelika Prick som intendent får mig nog att inse att denna dam nog har fler sidor än man först kan ana av produktioner som Stulna Juveler och Hjälp Sökes.

För här har hon tagit en känd grundhistora i form av I väntan på Godot och förlagt denna till en lekplats där Tant Blommas förhoppningar om att snabbt kunna ge sig iväg till ett dansställe så snart Bebisens mamma (eg Godot) har kommit och hämtat sin unge gång på gång grusas. För liksom i sin förlaga är handlingen allt det som händer när man just väntar på någon som aldrig kommer.

Något som också bidrar till mitt gillande av denna föreställning är att man har blandat in många sångnummer under resans gång och till och med lyckats klämma in en kort snutt ur West Side Storys ”Ill Fell Preatty” vilket gläder en gammal musikalälskare oerhört mycket. Allt blir verkligen mycket vackrare när man sjunger en snutt emellan varven.

Som grädde på moset fick man avnjuta en stunds samtal mellan två mycket begåvade damer i form av parkteaterns chef Sisela Kyle och vår relativt nya kulturminister Alice Bah Kuhnke. Det var roligt och underhållande och en perfekt inledning på denna mycket roliga och väldigt underhållande pjäs som jag önskar att alla besökare till denna fick ta del av.

Som någon sa har man inte roligare än vad man gör sig och detta var verkligen roligt. Bra jobbat!

Quidam

Quidam – Cirque du Soleleil

Var: Globen, Stockholm

När: 6/6 Matine.

"Vi har magisk magi!" -Pippin

Cirque du Soleleils Quidam är en föreställning som är enormt svår att beskriva på traditonellt sätt då den till sin natur är en väldigt visuell föreställning som måste ses och uppleva för att göras full rättvisa i en recension av detta slaget även om jag ibland kan tycka att det berättande inslaget i denna visuella fest är lite för svag och otydlig för att passa mig. Jag hade gärna sett att man sneglade mer åt musikalernas sätt att berätta en god historia på och gett huvudpersonen eller möjligen den huvudlöse mannen en mer påtaglig presentatörsroll. Det hade lätt till att man fått följa nykomlingens väg in i detta fantastiska universums många äventyr på ett bättre sätt.

För här är berättelsen är enkel nog och beskriver hur den lilla flickan Zoé (Alessandra Gonzáles) lämnar sin inrutade familj för att ta del av stadens många färgstarka Quidams – Förbipasserande och det är också det drivande temat som skapar framåtrörelse och intigritet åt denna shows alla fantastiska akrobatnummer. För fantastisk akrobatik är själva kärnan i både denna show och vad jag förståll hos alla Cirque du Soleleils shower och de har samlat några av i mina ögon världens bästa akrobater och cirkusartister för att kunna levera denna magi. Och leverar gör de vilket är själva anledningen till att denna show just är svår att beskriva för mig. Dessutom kan jag ibland tycka att det finns lite för mycket att se och titta på och som van teaterbesökare dras blicken ständigt från huvudnumret mitt på den runda scenen och bort mot allt det som sker i bakgrunden, vilket i sin tur leder till att jag oftare än jag önskar missar huvudnumrets mest halsbrytande sekvenser.

För halsbrytande sekvenser finns det gott om i denna föreställning och jag minns speciellt repakrobaten som avslutade sitt nummer genom att enbart hänga med repet virat runt halsen och gav på så vis hela numret en framåtdrivande och berättande karaktär samtidigt som man satt och undrade hur i allsindar hon bar sig åt och det var inte första gången jag undrade det under hennes magnefika nummer. Dessvärre fick man aldrig veta vem denna fantastiska akrobat var eller ens vilken roll hon spelade i föreställningen och det är därför jag återigen kan sakna någon conferencier eller liknande som berättar för den lilla flickan och oss i publiken vilka hon möter och vad som händer.

 Men och andra sidan är inte denna föreställning en show som det sägs särskilt mycket i och av denna anledning både internationellt gångbar och tidlös, om ni någon gång skulle ha chansen att se en av deras föreställningar vet ni med säkerhet vad jag menar. För om man gillar dans och akrobatik är detta helt enkelt galet bra. Merci!

We love Disney Teater Najkit MVG

We <3 Disney - Teater Najkit

Var: Biograf Forellen - Tyresö Centrum


När: 5/6


Betyg: MVG




Det är svårt att ge denna underhållande och roliga föreställning något annat betyg när de konsekvent väljer ut många av mina absoluta favoritsånger från Disneys många scen och film musikaler och avslutar med Slå dig fri från Frost. Inte när man på vägen fram till denna hinner med låtar som Hakuna Matata, Var beredd, I Cant Wait To Be A King, Bli en man och många, många fler. Kort sagt alldeles för många alldeles för bra låtar för att nämnas här även om jag kan tillägga att de flesta kom ur Lejonkungen och Skönheten och Odjuret med tillskott från Trassel, Mulan, Herkules och Frost. Rekomenderas varmt till alla som gillar Disneys stora och underbara låtskatt!




Extra varmt tack till underbara Ejke som conferensier och Anna - Carin som gjorde detta möjligt och stort tack till resten av den härliga och skönsjungande ensemblen.


För er som vill gå finns det ännu en chans i dag (6/6) men det har redan utlovats föreställningar i samband med Stockholm Pride och i höst. Gå och se!

From Sammy With Love - Parkteatern VG

From Sammy With Love - Parkteatern

Var: Vitabergsparken (Parkteatern)
När: 3/6 (Premiär)
Betyg: VG


I From Sammy With Love berättar två av Sveriges bästa dansare i form av Karl Dyall och Rennie Mirro berättelsen om Sammy Davies Jr och det blir en berättelse med många beröringspunkter till deras egna liv och dagens samhälle. För trots att Sammy Davies var en av 1900talets stora artistikoner är hans liv mycket en spegling av dagens verklighet för många av de färgade och svarta artister som försöker slå sig fram i artistlivets skiftande villkor och det är tillsammans med den utmärkta dansen och sången mycket av vad som gör denna pärla så otroligt bra. Mycket eftersom man önskar att ingen någonsin behöver uppleva samma segration och förnedring som Sammy Davies fick smaka på och som Rennie och Karl bitvis fått uppleva på väg mot artist och musikalvärldens topp. För visst önskar man sig en värld där ingen arrangör eller producent någonsin frågar någon artist vilken hudfärg denna har utan enbart går på dennas meriter och förmågor när de väljer sina artister till sina shower eller musikaler? För vad säger egentligen att en färgad kvinna inte skulle kunna spela Dorothy med bravur liksom en färgad man kan spela Javert eller Fantomen?


Varmt tack för denna superba produktion som det var ett nöje att se igen och till alla er som inte har sett denna ännu rekomenderas den varmt!

Pippin enligt St Eriks gymnasium VG

Pippin enligt St Eriks gymnasium

Var: S:t Eriks Gymnasium

När 26/5 (premiär)

Betyg: VG

Efter Kulturamas magnifika uppsättning är Pippin en av mina favoritmusikaler vilket gjorde att jag såg mycket fram emot att se S:t Eriks gymnasiets uppsättning av den samma och jag är nöjd med att kunna konstatera att denna uppsättning inte ligger Kulturamas långt efter. Man har även valt att ha med mycket av det jag gillade bäst med deras uppsättning i form av clownliknande komedia del arte make up och danskostymerna och när man väl kom till rätta med det stundtals svaga ljudet i akt I (vilket enligt uppgift berodde på några avstängda mygg mikrofoner) njöt jag i  fulla drag av denna väl genomtänkta och utmärkt utförda uppsättning. Dock gjorde ljudsvårigheterna det svårt för mig att motivera mig själv att ge det MVG denna uppsättning egentligen förtjänar så väl. Men jag älskade det jag såg och hörde och hela gänget bekräftade varför jag uppskattar denna musikalpärla som verkligen förtjänar en stor professionell uppsättning på någon av stadens stora scener framöver. Det är en musikal som har allt och som jag är helt övertygad om kommer att älskas av många! Varmt tack och jag lovar återkomma till S:t Eriks uppsättningar under kommande år.

Den svenska apans 100 röda drömmar MVG

Den svenska apans 100 röda drömmar

Var: Turteatern - Kärrtorp


När: 22/5 2015


Betyg: MVG


I Den svenska apans 100 röda drömmar kombinerar regissören Nils Poletti allt det jag gillar med bra teater på ett sätt som jag inte trodde var möjligt i dagens teatersverige. Men så här i efterhand känns det som enda tänkbara sättet att göra full rättvisa (Sagt utan att jag är någon expert på hans texter) åt Joakim Pirinens mustiga och färgstarka texter som blandar högt och lågt och inte skräms för något ämne. Faktum är att betyget MVG är det enda tänkbara när man på detta sätt blandar allt det jag gillar med teater på ett sätt som får mig att tända på alla cylindrar och banna mig själv över att jag inte upptäckte denna teaterpärla långt tidigare. Dessa för mig viktiga elemänt är för det första fysiskt och interaktiv teater, för det andra clownliknande make up och för det tredje härligt fantasifulla kostymer. Kort sagt allt det som kännetäcknar en bra och välregisserad Cats föreställning. Skådespelarna (Marcus Vögeli, Marie Ahl, Py Huss-Wallin, Rebecca Westholm, Sandra Redlaff) gör ett lysande arbete när de genom ett direkt tilltal och idogt interagerande med publiken presenterar en samling korta noveller på ett sagolikt sätt där man verkligen visar vad som händer och gör så att ingen kan gå oberörd från denna helkväll. Gillar man inte interaktion med skådespelarna ska man helt klart inte sitta långt fram eller vid gången som jag gjorde eftersom man "riskerar" både det ena och det andra vad det gäller närkontakt med olika medlemmar ur ensemblen men för mig som är varm anhängare av att bryta den fjärde väggen och släppa in publiken i skådespelarnas "Blackbox" är detta ren och skär magi med många minnesvärda ögonblick av interagerande med ensemblen. Bra jobbat och stort tack för en underbar föreställning där det enda tråkiga är att det är alldeles för kort spelperiod kvar för att man ska hinna se denna pärla igen, och igen och igen. Sa jag igen?

Årets Parkteatersommar

Årets Parkteatersommar

Var: I stadens parker under Juni - September.


Som traditionen bjuder presenterades Parkteatern (en del av Kulturhuset-Stockholms Stadsteater) sitt stora och omfattande sommarprogam idag. Som vanligt bjuds det på ett stort och rikt varierat utbud av högsta klassens kultur på en mängd av stadens parkscener och de har alla det gemensamt att det är gratis och öppet för alla - Alltså behövs ingen förbokning och ingen biljett utan det är bara att dyka upp när andan faller på.


Ur årets program noteras Juni månads stora teatersatsning som i år är publikfavoriten From Sammy With Love med Rennie Mirro och Karl Dyall i rollerna som jag såg på Stadsteatern för ett par år sedan. Mycket dans och en varm historia om utanförskap och framgång utlovas i denna berättelse om Sammy Davies Jr.


Men det bjuds på mycket annat och noterbart är att Soppteaterfavoriten Den allvarsamma leken återkommer i år tillsammans med de nya produktionerna Hellsingland, Elvis på svenska och Ett bloss för Lena Nyman och detta ger ett gott tillfälle för mig att hinna se många av de föreställningar som gott på Soppteatern det gågna året.


Även för barnen finns det mycket att se och barnens favorit Manne återkommer som traditionen bjuder men här finns även Oum - En musiksaga om Oum Kalthoum, Robin Hood och Marionetteaterns Var är Vargen - En annan rödluvan.


Men det hinns även med mycket dans och konserter tillsammans med en dos författarsamtal och en liten gnutta politik (Politik i Parken/Forum Debatt) innan sommaren är slut och jag rekomenderar en titt på Parkteaterns hemsida för det fullständiga programmet!

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott - VG

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.

Var: Kulturama vuxenmusikal – Hammarby Sjöstad

När 5/5 2015

Betyg: VG

Efter att ha älskat förra årets uppsättning av Pippin och årets gymnasieuppsättning av Hakuna Matata var mina förhoppningar på denna relativt nyskrivna musikal inte alltför stora då jag tenderar att gilla sago och kostymmusikaler bättre än sådana baserade på lättsamma komedier. Men här har man faktiskt lyckats få till en riktigt bra uppsättning som balanserar perfekt mellan det dramatiska och den lättsamma komedin utan att slå över och bli ren fars. Mycket av detta tillskrivs givetvis de fantastiska musikaltvåorna som alla har blivit klockrent castade in i en musikal som verkligen passar en utbildning med en stor majoritet kvinnor i varje skolklass. En stor tillgång här är också årets nytillskott från Kulturamas högre musikikalutbildning vilken tillför flera manliga artister (bristvara i musikalklasser!) i den lite högre ålderkategorin och detta rundar av ensemblen och bidrar till att skapa en mer homogen ensemble av det slaget man kanske skulle kunna träffa på hos Stockholm Stadsteater eller liknande. Denna musikal bygger på en spansk film med samma namn och porträtterar ett antal kvinnor vars skilda öden möter underbart spelade Nilla Hanssons Taxichaufför vid olika tillfällen och de har det gemensamt att de har det väldigt trassligt i sina förhållande till män som Johannes Loors Ivan, och Joachim Johanssons Carlos och därför har ovanligt nära till det nervsammanbrott titeln syftar på. Även Valium, Gapacho och den spanska högsta domstolen spelar en viss roll för handlingen i denna Madrid baserade komedi.

En mycket sevärd uppsättning av en musikal som jag förutsätter dyker upp på någon av landets stora scener framöver även om jag har svårt att se hur dessa ska kunna producera någonting som är mycket bättre än vad Kulturama har lyckats trolla fram med i stort sätt ingen budget alls. Magnifico, senoras och senoritas!

Orfeus & Eurydike MVG

Orfeus & Eurydike

Var: Soppteatern – Stockholms Stadsteater

När 29/4 2015

Betyg: MVG

Orfeus (Albin Flinkas) & Eurydike (Maja Rung) är skrivna av samma personer som låg bakom förra årets dundersuccé Den allvarsamma leken och det är med stor glädje jag kan skriva att detta är precis lika bra eller om möjligt ännu bättre eftersom alla inblandande har lärt sig en del och dessutom vågar lita fullt ut på att skådespelarna (Albin Flinkas, Maja Rung, Fredrik Meyer, Marika Willstedt) förmåga att själva regisera dessa mästerverk. För det är precis vad detta är, varken mer eller mindre. Berättelsen är en vuxensaga om hur Orfeus hämtar sin älskade Eurydike åter från dödsriket mot löfte om att inte se sin älskade i ögonen något mera och det är en av de klassiska kärlekstemana från det gamla Greklands dramer i modern tappning. Liksom i Den allvarsamma leken fångades jag totalt av detta drama och det vägrade släppa taget om mig innan det var slut, trots att man egentligen avslöjade allt vad som kommer att hända redan i verkets första sång.

Det märks att detta gäng börjar bli varma i kläderna och är fullkomligt trygga i sina respektive roller och det gör att jag vill se mycket mer av både denna ensemblen och det kreativa teamet (Emma Sandanam, Mette Herliz, Lotta Olsson) i fortsättningen när deras första verk blev en lysande succé och deras andra verk är så här bra. Ser vi månne en ny klart lysande stjärna födas bland musikalskaparna här på Soppteatern? Jag hoppas det i alla fall för jag vill definitivt se mer, mycket mer!

Hakuna Matata MVG

Hakuna Matata - Lejonkungen enligt Kulturuma Gymnasium.

Var: Kulturama - Hammarby Sjöstad.


När: 17/4 2015


Betyg: MVG


Det är ofta man blir positivt överraskad av Kulturama (Hammarby Sjöstad) olika föreställningar och det gäller i synnerhet denna underbara föreställning av en av mina favoritmusikalflimer, Disneys Lejonkungen som den tolkas av Gymnasiesskolans elever. Denna version är gjord helt utan de dockor som kännetecknar London uppsättningen och det gör att jag tycker att detta sätt att göra den vore en utmärkt utgångspunkt för en amatör och skolversion eftersom man här fokuserar på handlingen och de duktiga skådespelarna som aldrig gör en besviken i sina olika roller. Den klarast lysande stjärnan är Alexandra Salomonssons Simba som till skillnad från London versionen (Där man har en ung Simba och en vuxen dito) är på scen nästan hela tiden och gör det som om hon aldrig har gjort något annat. Även Josefine Hummels Scar förtjänar extra beröm tillsammans med Fannie Johanssons Timon/Flin och Najomi Brezinas Pumba/Bansaj. Just sammanslagningen av dessa roller gör att deras skådespelare får mer att göra i första akten än vad som är brukligt i originaluppsättningen vilket är extra intressant för just skol och amatör uppsättningar.


En av orsakerna till det höga betyget är att man lyckas bättre än i London med två av mina favoritlåtar från filmen, nämligen Scars Be Prephered och Simbas I Cant Wait To Be A King. I den förstnämnda har man lyckats få fram den taktfasta militärmarschkänslan från filmen på ett mycket bättre sätt än i London tillsammans med att hela ensemblen är med och dansar som hyenor och resultatet av detta är mycket mer i min smak än London versionen. Även den Cats inspirerade make upen (Josefine Hummel) förtjänar extra beröm här eftersom jag stundtals kände mig nästan som hemma på Cats.


Stort tack till alla inblandade för en fantastisk föreställning som jag varmt rekomenderar till alla som vill se Lejonkungen men inte har möjlighet att åka till London eller New York. Men viss skyndsamhet rekomenderas då den bara spelas till och med söndag den 19 april.

Trollkarlen från OZ - Sista föreställningen.

Trollkarlen från OZ - Sista föreställningen

Var: Maximteatern, Stockholm


När: 29/3 2015 (Sista föreställningen)


Jag var på sista föreställningen av Dröse och Norbergs fantastiska uppsättning av Trollkarlen från Oz på söndagen och jag blev inte besviken även om det kändes lite vemodigt att gå hem efteråt. Som vanligt när det är sista föreställningen blev det extra mycket energi och det kändes som att alla på scen var extra laddade för att göra denna sista resa till det magiska landet Oz extra minnesvärd för alla oss i publiken och ännu mer för mig som gjorde mitt sjätte besök på denna och inte blev det sämre av att några i esemblen gjorde roller som de inte brukade på grund av att Kim var tvungen att delta i sista föreställningen av Svarte Orm på Intiman. Eftersom jag älskar Cats och har Elphaba (Västan) i Wicked som favoritfigur känns det på något sätt som att man får det bästa ur tre musikaler i en här och mycket av denna känsla är tack vare Emma Rickjords underbara tolkning av Västans katt Medusa, något som jag kommer att sakna om jag ser Trollkarlen från Oz igen. Jag hoppas värkligen att du får vara med i Cats någon gång Emma!


Som vanligt känns det ganska tomt efter att man har sett något enormt bra sista gången och Dorothys slutreplik till sina vänner i Oz sammanfattar väl mina känslor så här dagen efter: "Det känns konstigt att jag aldrig mer får se er!" Håller dock alla tummar och tassar för att det finns en liten möjlighet att denna underbara produktion ska få en revival någon gång i framtiden, det förtjänar den.


Med det sagt ska Dröse och Norberg ta upp en av sina klassiker i höst: Nämligen Snövit med den från Jakten på Julia kända Ellen Bergström i titelrollen och Yohio som prinsen. Kan bl enormt kul att se.

Kärlek och Livsmod - Månadskören med solister MVG

Kärlek och Livsmod - Månadskören med solister

Var: Ekenbergskyrkan


När: 22/3 2015


Betyg: MVG


Jag hade väldigt trevligt på en konsert i Ekenbergskyrkan där Månadskören bjöd på skönsång ifrån musikalernas och filmens värld tillsammans med Lisette Pagler, Oskar Nilsson och Elisabeth Berg som solister. Det bjöds på många godbitar ur musikaler som Hair, Kristina från Duvemåla, Sound of Music och Mamma Mia! men även ur filmer som Avatar (Jag ser dig.) Det är första gången jag fått tillfälle att höra underbara Lisette i en musikalkonsert och jag kan inte låta bli att hoppas att jag får se henne göra flera musikalkonserter framöver, gärna i sällskap med Niklas Andersson.


Konsertens höjdpunkt stod dock Oskar Nilsson för när han som avslutning sjöng Peter Jöbacks genombrottslåt Guldet blev till sand från Kristina från Duvemåla (Av Björn och Benny) på ett sätt som gör mig än mer övertygad om att jag har något alldeles extra att se fram emot den 16 september i höst när jag ska se och höra honom i just denna roll och musikal på Cirkus i Stockholm. Kristina var den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra för att se två gånger och den som fick mig att inse att det här med musikaler var något speciellt även om min riktiga musikalförälsälskelse kom ett decenium senare när jag såg Cats på samma teater.


Var på det hela taget en riktigt bra upplevelse och extra tack till Lisette och Oskar för pratstunderna efteråt!

Återbesök på Metropolis

Återbesök på Metropolis

Var: Kulturhuset, Stockholms Stadsteater.


När: 13/3


Jag hade äran att få göra ännu ett besök på en av mina nya favoriter, den utomordentliga Metropolis på Stockholms Stadsteater och det gläder mig att konstatera att denna utmärkta och nyskapande pjäs har satt sig ännu mer och blivit en riktig pärla som jag gärna skulle sett många gånger till, främst för de underbara kostymernas skull. Intrycket man får är att man i princip har gjort en teater av en svartvit film där i stort sätt alla karaktärer är antingen svarta (arbetarna) eller vita (stadens) med undantag för några brunklädda tjänstemän och ett par riktiga färgklickar i form av nattklubbsbesökare. Men mot den svartvita bakgrund lyser de fint utmärgade karaktärerna som fyrbåkar i nattmörkret kring den stora (och möjligen New York inspirerade) storstaden Metropolis. Men om man nu tror att detta enbart är en teatervariant på filmens kostymdrama tar man helt fel då mycket av berättelsen här drivs framåt av den fantastiska dansen som gör att jag stundtals trodde att det var Stadsteaterns egen dansgrupp K. Kvarnströms som låg bakom detta och detta om något är ett gott betyg åt ensemblen som jag gärna skulle sätta in i min favoritmusikal Cats om nu någon på Stadsteatern skulle få för sig att sätta upp denna framöver.


Jag hoppas denna pjäs återkommer framöver och jag skulle gärna se en avskalad version där man fokuserar på dansen och dramat mer än specialeffekterna på Parkteatern i sommar!

Gösta Berglings saga

Gösta Berglings saga

Var: Stockholm Stadsteater.

När 9/3 (repetition)

Detta är ett mästerverk som jag är lite kluven till. Detta eftersom en del av mig säger åt mig att detta inte borde funka långtifrån så bra som det faktiskt gör när hela berättelsen suger tag i en ända från den mest klassiska av alla klassiska öppningsrepliker (Äntligen stod prästen i predikstolen.) och håller en fastklistrad vid sätet alla dryga tre timmar som denna långa och mustiga pjäs varar. Anledningarna till att det inte borde funka är främst att jag får känslan av att huvudpersonen Gösta Bergling (Spelad av Joel Spira) mest flyter med i berättelsen utan någon påtaglig egen vilja och vad värre är utan någon klar och tydlig antagonist mer än möjligen Majorskan på Ekeby (Ann Petrén) som är den som utan tvekan initierar spelet när hon finner den försupne prästen utan livsvilja och övertalar honom att sluta sig till hennes kavaljerer på Ekeby och det är runt denna samling äldre herrar och mycket begåvade skådesplare som det mesta av handlingen kretsar. Men det märkliga med detta mästerverk är att det som sagt suger tag i och håller fast en så starkt trots att man stundtals får intrycket att man mest reciterar boken och det är det som gör mig så osäker på var jag har denna uppsättning.  Att det ändå blir så lysande som det är beror gissningsvis på att boken i sig torde vara bärkraftig nog att leverera kärnan i en riktig bra teaterpjäs och att man således egentligen inte behöver mycket mer än riktigt begåvade skådespelare som orkar levera denna mustiga och förmodligen krävande pjäs sin ofta höga ålder till trots. Detta är onekligen en pjäs för gedigna karaktärsskådespelare och det får man i Per Myrberg (Eberhard) med flera som verkligen leverar hög teaterkvalite i varenda replik.

Vill man se en verklig klassiker i teaterform bör man definitivt se denna men man bör dock vara förberedd på en helkväll tack vare den långa speltiden och den gedigna teaterupplevelsen som kräver total uppmärksamhet hela kvällen. Bra jobbat, stadsteatern!