Godspell

Godspell

Var: Cirkus Skandia scen, Stockholm

När: 24/3 2018

I got life brother, I got life sister! – Hair

Godspell känns som en blandning mellan Jesus Christ Superstar och Hair vilket inte är så konstigt med tanke på att båda är skrivna i ungefär samma tidsperiod.

I Godspell berättar man liksom i Jesus Christ Superstar om Jesus och hans liv men fokuserar mer på ett antal liknelser och frågeställningar ur olika predikan än man gör i Superstar där man kronologiskt berättar om Jesus sista vecka i livet.

Liksom i Hair är detta en ensemblemusikal där alla artister är på plats i stort sett hela tiden och interagerar med publiken men här har man bytt ut hippierna mot hotellpersonal i ett hotells källare och Jesus blir följdakteligen en hotellgäst som dyker upp strax efter att strömmen har gått.

Man fokuserar på kärleksbudskapet i bibeln och det görs på ett roligt och underhållande sätt som lämnar det linjära berättandet och fokuserar liksom i Cats på ett episodiskt eller revyartat berättande.

Finns det något negativ med denna roliga och underhållande musikal är det att det stundtals kan vara rätt besvärligt att hänga med i vem som är vem i en berättelse där i stort sett vem som helst i ensemblen kan axla i stort sätt vilken roll som helst – Det blir stundtals lite väl flummigt när man ska försöka hänga med i vem som för närvarande är vem och jag hade önskat att man kunde ha låtit huvudrollerna ha sina fasta roller och sedan låta ensemblen göra inhopp alteftersom de olika berättelserna kräver detta – Alternativt kunde man ha använt olika dockor till att gestalta de olika smårollerna.

Men det görs på ett kul och energirikt sätt och kärleskbudskapet i bibeln når verkligen fram i denna två timmars musikal. Dock hade jag gärna hoppat över pausen i denna uppsättning, det känns som att musikalen hade kunnat bli ännu tajtare som en enaktare på lite drygt en och en halv timma.

Sista Book of Mormon

Sista Book of Mormon (I Sverige)

Var: China teatern, Stockholm
När: 24/3 2018
Varför måste jag dö? - Getshemane, Jesus Christ Superstar


Det är vissa föreställningar som är väldigt speciella, både för oss i publiken och för de på scen. Premiären är en sådan. Sista föreställningen en annan - Framförallt när man har spelat i 1 och ett halvt år och avverkat cirka 150 föreställningar som Book of Mormon gänget gjorde innan de lade ner. Vilket är alldeles för tidigt eftersom jag hade önskat denna framgångssaga en fortsättning i form av en uppsättning i Göteborg och eller Malmö - Men det går inte eftersom rättighetsinnehavarna har dragit in alla rättigheterna för produktioner som de inte har kontroll över själva. Vilket jag tycker är synd eftersom den svenska produktionen har varit tidernas super succé med i princip fullsatta hus hela spelperioden.


Det som gör denna föreställning så speciell är all den energi publik och ensemble ger varandra. För ju mer vi i publiken applåderar ju mer verkar artisterna på scen ladda upp och framförallt Per Andersson ger 200 procent hela kvällen - Jag tror sällan eller aldrig jag har sett en artist vara så otroligt laddad och ge så mycket energi tillbaka till oss i publiken tidigare. Och då är detta ändå en musikal som lever på den höga energi som artisterna förmedlar till oss i publiken genom den komiska och underhållande berättelse de berättar. De som såg denna föreställning första gången igår måste undra om det alltid är så mycket energi på scen.


Jag såg Book of Mormon tre gånger och jag älskade sättet man drev med både Mormon kyrkan och flera andra populärkultur fenomen så som Star Wars, Star Trek, Sagan om Ringen och många andra. För oss som är insatta och gillar dessa fenomen är bara detta värt ett besök och då har jag ändå inte nämnt alla söta svansar och häftiga kostymer i "Spooky Mormon mardröm" numret. Det var fullproppat med ironi och humor men ändå gjort på ett varmt och respektabelt sätt som alla inblandade säkert kan leva med - Och Mormon kyrkan är med och har ett par annonser i programbladet. De delar dessutom ut gratis exemplar av Mormon boken efter varje föreställning vilket indikerar att de trots allt har en ganska pragmatiskt inställning till denna parodi musikal och ser värdet i all den reklam man får gratis via denna. Det borde vara ett exempel värt att följa för alla religioner som tillägnas en egen musikal på detta sätt.


Jag vill avslutningsvis tacka varmt och innerligt för tre underbara föreställningar och alla pratstunder jag haft efter dessa med många i ensemblen men framförallt med Anton Lundqvist och Alexander Larsson. Det värmer och betyder oerhört mycket för mig som musikalfans att få tillfälle att göra det emellan. Varmt tack även till Per Andersson för den fina bilden.

Andrew Lloyd Webber Gala

Andrew Lloyd Webber Gala

Var: Cirkus, Stockholm (Internationell tour)


När: 20/3 2018


Its a light at the end of the tunnel! - Starlight Express


När 3for1 Trinity Concerts gästar oss med sin produktion Andrew Lloyd Webber Gala visar man mig än en gång varför jag uppskattar de internationella tourna mycket samtidigt som jag tycker att vi i Sverige får alldeles för få besök av dessa ofta högklassiska produktioner med begåvade och talangfulla artister i de olika rollerna.


Temat för aftonen var den brittiska kompositören Andrew Lloyd Webbers musik och några av hans mest välkända musikaler så som Fantomen på operan, Evita, Cats och Starlight Express. Ett underliggande tema var också många av de kärleksrelationer som är stapelvara i nästan alla musikaler.


Det som är roligast för en musikalfantast som undertecknad är att man inte bara har valt välkända och älskade örhängen som Memory och Dont Cry For Me Argentina utan även stoppat in lite för allmänheten mer okända låtar i mixen så som Macavity, Think of Me och Light At the End of the Tunnel.


Här finns även en låt från Webbers senaste succé - Stick It To the Man från School of Rock. Dock hade jag personligen hellre valt min favorit " Youre In the Band" från denna musikal även om den kräver en viss förmåga att spela olika instrument av artisterna.


Man hinner med många av mina mest älskade Webber sånger och jag rös mest när jag hörde låtar som Memory, Getshemane, Music Of the Night och Rum Tum Tugger men jag uppskattade även titelsången i Phantom Of the Opera, Light At the End Of the Tunnel, King Herodes Song, Jesus Christ Superstar och Dont Cry For Me Argentina väldigt mycket.


På det hela taget en mycket lyckad afton och jag är glad över att konferensien var med och guidade oss igenom kvällen på ett så föredömligt sätt. Det är en liten detalj jag ibland kan sakna i musikalkonsert sammanhang när det görs mindre väl.


Får ni chansen att se denna produktion så gör det - Den är ett riktigt guldkorn för alla som älskar Andrew Lloyd Webber och hans många fantastiska musikaler.

Disney på Forellen

Disney på Forellen

Var: Biograf Forellen, Tyresö (Najkit)
När: 15 och 17 Mars 2018 (Genrep och ordinarie föreställning)
Vad är Motto? Jag vet inte, men det rimmar på Lotto! - Lejonkungen.


Teater Najkits senaste version av "We Love Disney" kallas Disney på Forellen och är en något omgjord version av deras klassiska Disney show men med flera nya skådespelare från årets Balletaademi klass. Mycket går alltså att känna igen från tidigare upplagor men mycket är också nytt.


Jag var och såg Najkits repetitioner för ungefär en månad sedan och det är därför kul att få se det färdiga resultatet. Gårdagens föreställning bjöd dessutom på en fullsatt salong vilket alltid ger extra mycket energi åt en föreställning av den här typen - Vilket förstärks ytterliggare av att många i publiken dessutom var i rätt "målgrupp" för denna show, det vill säga Disney älskande barn i alla åldrar.


Förutom att det bjöds på många älskade Disney låtar från både förr och nu är mitt främsta intryck av Najkits framträdanden hur mycket som går att göra på en teaterscen med avskalad scenografi och begränsad teaterteknik. För här blir en byggnadsställning Rapunzels torn från Trassel och en pall blir Lejonklippan från Lejonkungen med samma lätthet som skådespelarna byter kostym mellan numren och när man tänker närmare på saken: Vad mer behöver man egentligen ha i scenografi än så? För behöver vi i publiken egentligen ha en roterande Lejonklippa i full skala när en pall går lika bra? För i min värld är trots allt det allra viktigaste i varje teateruppsättning skådespelarna och det är deras framträdanden som avgör om något blir bra.


Detta är något som alla borde se någon och jag tycker att denna uppsättning borde få chansen att spela på Parkteatern någon gång så att många barn och vuxna kan få se dem runt om i staden. Jag saknar Najkit när de inte spelar och när de gör så lyckas de varje gång bekräfta min stora kärlek till musikalteatern utan stora gester och magiska åtgärder - Vilket är allt jag kan begära av en show oavsett om denna är på stadens största privatteater eller minsta amatörscen.


Så gå och se Najkit nästa gång de kör någon av sina shower - Ni blir inte besvikna.

Melodifestivalens genrep

Melodifestivalens genrep

Var: Friends Arena, Solna
När: 10/3 2018 (Matine genrep)
Måste båten till Curasqo gunga så? - Povel Rammel


Att se melodfiestivalens genrep är ungefär som en bal på slottet fast omvänt. Det är en suverän show, magnifika framträdanden och en mäktig känsla att sitta i sveriges största arena och titta på genrepet till finalen i sveriges största musiktävling - Melodifestivalen. Det är inte många live framträdanden som kan slå kombinationen av bra framträdanden och en historia som sträcker sig 60 år tillbaka i tiden.


Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är en stor arena där det finns platser som är väldigt långt ifrån scenen samtdigt som det är en familjevänlig show med mycket spring i raderna och gångarna under föreställningens gång. Detta sammantaget gjorde att jag förlorade mycket av "livekänslan" jag vill ha när jag ser en liveshow och denna känsla är en av de viktigaste anledningarna till att jag älskar att gå på teater och artist framträdanden. Det är trots allt inte ofta jag tappar denna livekänslan eller förlorar teatatermagin och det närmaste jag har kommit var invigningen av arenan jag var på - Friends Arena i Solna.


Jag brukar säga att en del evenemang upplever man bäst på tv och Melodifestivalens final verkar vara just ett sådant evenemang - Även om det är kul att ha sett föreställningen live. Det är samma sak med många sportevenemang för mig och jag tror att anledningen är den samma: Det är svårt att få samma närvaro och livekänsla jag vill ha i en jättearena eller stora idrottsarenor där det som händer är antingen utom synhåll eller jättelångt borta.


Bortsett från detta blir man imponerad av vad Melodifestivalen klarar av att visa upp med dagens scenteknik även om årets shownummer inte innehöll något så nyskapande som Måns Zelmerlövs Heroes nummer. Med dagens scenteknik går det att göra i princip vad som helst på en scen och man uttnytjar ljud och ljus till fullo men utan att förlora känslan för att det är artisterna och deras uppträdanden som står i centrum för showen. Tekniken tillåts aldrig "upstaga" artisterna och det är oerhört viktigt i alla liveframträdanden. Teknik ska hjälpa - Inte shälpa.


Med detta sagt bekräftar denna upplevelse min kärlek till första raden och varför jag tycker att alla liveframträdanden blir så mycket bättre för varje rad man flyttar närmare scenen och artisterna - Jag rekomenderar därför alla som funderar på att se nästa års Melodifestival att om möjligt skaffa biljetter så nära scenen som det finns lediga platser. Det kommer ni att vinna mycket på i livekänsla.