Spring Awekening

Var: Hässelbygårds skolan, Hässelby, Stockholm (WES)

När: 29/9 2018

Vart går vi nu? Följa med strömmen? – Hair.

Spring Awekening är både en historisk tillbakablick på ett provinsiellt Tyskland besatt av uniformer och vuxenvärldens kontroll av ungdomarna samtidigt som det känns som en framtida dystopi där 100 års utveckling har vridits tillbaka av bakåtsträvande nationalister. Det är såldes en inblick i varifrån vi i västvärlden har kommit ifrån samtidigt som det är en möjlig framtid om historien ges chansen att vrida sig hela varvet runt.

För här får vi möta en grupp tyska ungdomar i det sena 1800 talets hårda och kontrollerade miljö där allt tal om kroppsliga funktioner får vuxna att stamma och rodna i kapp med den prästerliga höghetens fördömande av allt som kan tänkas vara syndigt – Vilket ställer till stora problem för musikalens ungdomar som slits mellan sin egen nyfikenhet på varandra och vuxenvärldens krav på korrekt uppförande och avhållsamhet innan äktenskapet.

Det utvecklas till en mycket gripande och enormt berörande historia som står sig väl med Sound of Music och Cabaret och det förstärks ytterligare av nivån man har valt att lägga kostym och scenografi på. Dessa är både tidstypiska och rätt avskalade vilket ger en perfekt inramning av detta stycke som annars hade kunnat bli en övning i extravagant dekor och eleganta dräkter vilket gissningsvis hade gjort att historien som sådan inte hade blivit lika träffande som den blev nu.

Det här är en musikal som behövs i vår tid och jag hoppas att den kan ges utrymme på någon av stadens stora scener framöver då den ställer vår samtid i en historisk blixtbelysning på ett sätt som många behöver se och lära sig något av. Denna uppsättning rekommenderas således varmt till alla som vill beröras av musikalgenren när den är som bäst.

Med hjärtat som insats enligt Peter Jöback.

Med hjärtat som insats enligt Peter Jöback.

Var: Cirkus, Stockholm

När: 27/9 2018

You will be popular – Wicked.

Oavsett vad man väljer att kalla detta i programmet så är detta Peter Jöbacks krogshow där han går igenom sitt liv genom sina egna låtar och han gör detta på en 360 graders scen som gör att han hamnar mitt i händelsernas centrum med publik runt om hela scenen – Även bakom det som är Cirkus vanliga scen.

Det är en inneslutande teater där Peter är Artisten vars kamp för att leva upp till den artist alla runtomkring honom vill att han ska vara man får följa samtidigt som man får se hans inre kamp att leva upp till alla krav och det är väldigt snyggt gjort. Scenografin är nyskapande och tar hjälp av tv skärmar och projektioner som en del av berättandet men är i övrigt en rätt klassisk gatumiljö i en generisk storstad vars gatlampor lika gärna kan vara Stockholm som Paris, London eller New York.

I denna miljö rör sig Peter och den mycket begåvande ensemblen runt genom olika tidsåldrar och flankerad av Peters egen musik som får bilda ramverk till kvällens berättelse om Artistens liv. Det är mycket bra gjort och koreografin är utsökt men som musikalfans hade jag ändå önskat att man valt all den musikalmusik som Peter trots allt är mest känd för som ram till denna musikalberättelse.

För trots att musiken är mycket bra framförd och så bra anpassad till kvällens berättelse att föreställningen nästan känns som en fullfjädrad musikal mer än en klassisk krogshow är det något inom mig som undrar över hur magiskt bra detta hade kunnat bli om berättelsen istället hade varit uppbyggd kring Peters mest kända och älskade musikal låtar ur allt från Fantomen till Kristina från Duvemåla.

Men så har jag också en stark och kärleksfull relation till Peters mångåriga insatser som musikalartist och det var trots allt Kristina från Duvemåla som var den första musikal jag verkligen uppskattade när den gick på Cirkus första gången i slutet av 90 talet. Jag har även uppskattat hans försök att lyfta fram musikalmusiken som en egen genre i I Love Musicals och jag är övertygad om att denna framgångsrika serie uppträdanden har gjort mycket för att få min favoritgenre accepterad i samhället i stort.

Men det går trots detta inte att komma ifrån att jag är mycket nöjd med denna kväll och kan rekommendera denna show till alla som har något slags förhållande till Peter Jöback som artist i både populärmusik och musikal sammanhang.  Man får lära sig mycket om Peters liv och får en god insikt i hur det är att kämpa med sin förmåga att leva upp till alla människors krav på hur en känd person ska vara och agera inom ramverket för sitt kändisskap. Gå och se!

Snövit - För vuxna

Snövit  - För vuxna

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 25/9 2018

Du kommer att få din kvinna! Men inget blir som du tror! – Vägen till Jerusalem.

Snövit för vuxna är Stadsteaterns egen tolkning av den klassiska bröderna Grimm sagan Snövit ned skalad till berättelsen om Snövits möte med de sju dvärgarna. Dvärgarna har det gemensamt att de är gamla, kivas med varandra och hela berättelsen är så långt ifrån Disneys finpolerade version man alls kan komma. Därav underrubriken Snövit för vuxna.

Dvärgarna har kommit hem från gruvan de jobbar i och finner en låda som visar sig innehålla Snövit (Maja Rung) – En Snövit som är en hetlevrad och på ytan självsäker och kavat ung dam som vet att sätta dvärgarna på plats ordentligt. Detta samtidigt som hon visar svaghet och får ett nervöst sammanbrott av sin moders något elaka behandling av henne.

Det gör att man på den relativt korta stund Snövit själv är på plats elegant lyckas runda denna huvudpersons stora dramatiska brist – Det vill säga att det enda hon vill är att undvika häxans förbannelse och på sätt slippa sova i hundra år. Det är en befriande nytolkning av den klassiska sagan som ger berättelsen en mycket överraskande vändning i tredje akten.

Den största tiden av berättelsen ägnas åt dvärgarnas mer eller mindre lyckade samvaro med varandra och det blir stor komik i bästa buskisform när de sju mycket olika karaktärerna gnids mot varandra på ett mycket underhållande och roligt sätt. Deras käbbel ger ytterligare kontrast till Snövit när hon lyckas ändra de sju dvärgarnas tillvaro helt ända på ett sätt som kanske inte ska beskrivas vidare här.

Den rekommenderas varmt men är som sagt ingen berättelse för de yngsta barnen. Åldersgränsen är satt till 13 år och den behövs med tanke på det grovhuggna språket och den överraskande vändningen i tredje akten. Det är definitivt inget för kräsmagade.

Sound of Music enligt Kålle besök 3

Sound of Music enligt Kålle besök 3

Var: Intiman, Stockholm.
När: 20/9 2018
Vi tar det hela från början, det brukar vara bäst så - Do Re Mi, Sound of Music.

Sound of Music är en av de musikaler jag kan se hur många gånger som helst och som ständigt känns allt mer aktuellt för varje besök. Det är tredje gången jag besöker denna uppsättning och det är kul att kunna konstatera att den har utvecklats väl under det gångna året. Jag tror på det hela taget att det här är bland det bättre Kålle och hans Intiman gäng har gjort och det var för mig en smula oväntat att en så stark och känslosam musikal skulle bli en sådan stor succé som familjemusikal.

Men funkar gör det och barnen värkar älska att följa Marias äventyr tillsammans med Von Trapps alla barn under perioden innan Österrike invaderades av Tyskland år 1938. Kapten Von Trapp får se sin värld rasa samman samtidigt som hans vänner delas upp ibland de som anpassar sig till den stundande ockupationen och de som väljer att protestera mot den. Den har i det avseendet ganska mycket likhet med Cabaret som också utspelar sig under samma era fast i Tysklands huvudstad Berlin.

Men trots den starka och berörande berättelsen finns det gott om utrymme för både skratt och underhållning och det är framförallt den lättsammare första akten som innehåller de mest välkända sångerna så som Do Re Mi och My Favorite Things. Man får samtidigt följa hur huvudpersonen Maria för in musiken i von Trapps värld och hur hon förvandlar barnen från marscherande robotar till medlemmar i Von Trapps familjekör.

Framhållas särskilt bör barnens insats göra och man blir imponerad av hur bra dessa barn och tonåringar är på att agera och sjunga. De är tillsammans med Maria och herr Von Trapp den givna mittpunkten i denna musikal och de klarar av att anpassa sig till allt som denna mittpunkt kräver av dem, både i grupp och enskilt. Det är anledningen till att jag tycker att Sound of Music är en av de bästa plantskolorna för den unga generationens musikalartister att växa upp i. Man får ta för sig på ett sätt som måste vara enormt utvecklande och lärorikt.

Rekommenderas varmt för alla som vill se en bra musikal - Men den spelas bara hösten ut.

Ghost

Ghost

Var: China, Stockholm.

När: 13/9 2018

Jag tror inte på spökhistorier. Då är det bäst du börjar tro nu för du är med i en! - Pirates of the Carribian.

Ghost är en musikal om odödlig kärlek och spöken men det är ingen skräckmusikal utan en varm och kärleksfull komedi med triangeldramat mellan Molly, Sam och Carl i centrum. Den är full av teatralisk magi men denna hålls ändå på en väldigt bra nivå och är inte fullt lika beroende av teaterteknik som jag kanske hade trott innan.

Peter och Bruno (Rock of Ages, Rock of 80ties med mera) gör de två manliga huvudrollerna och de gör dem väldigt bra med samma fina personkemi som jag ibland ser oss Reine Mirro och Karl Dyall. Det märks att de är parhästar som trivs i denna typ av huvudroller och på denna teater.

Jag tycker även att China teaterns kreativa team gör stora framsteg i användandet av scenteknik och tv skärmar och det jag första gången tyckte var skrikig tv spels grafik har nu mognat och utvecklats till en fullt integrerad del av scenografin där allt är möjligt.

För Ghost är ingen lätt musikal scenografi och propsmässigt. Den innehåller mycket ”scenmagi” och kräver en teater med avancerad scenteknik för att kunna genomföra de fina spökscenerna. Men man låter aldrig tekniken ta överhand från berättelsen och karaktärerna – Det vill säga det teatraliska grundarbetet och det är jag väldigt glad för.

Som vanligt gör China teatern en uppsättning som känns som en gedigen succé som jag varmt och helhjärtat kan rekommendera även till alla dem som inte har sett filmen ännu. Den har mycket humor och är berättad med glädje och berättarlusta.

Så som i himmelen

Så som i himmelen

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 12/9 2018

Skulle jag bli så mycket större om jag dog? – Getshemane, Jesus Christ Superstar.

Så som i himmelen är en musikal byggd på filmen med samma namn och även om jag aldrig har sett filmen i sin helhet har ett väldigt varmt förhållande till dess mest kända låt – Gabriellas sång. En låt som jag ofta har dubbat till ”Sveriges bästa musikallåt som inte är med i en musikal.”

Så som i himmelen är liksom Jägarna en berättelse om en utflyttad huvudperson som återvänder till sin gamla hembygd. I detta fall är det den berömda dirigenten Daniel som återvänder till sin hemby någonstans i Norrlands inland. Han möts av beundran, stolthet och främlingsfientlighet tills han ombeds ta hand om byns kyrkokör.

I denna ingår flera intressanta karaktärer så som den pratglada Arne, den misshandlade Gabriella och butiksföreståndaren Lena som Daniel blir förtjust i. Där finns även en överviktig som Arne har mobbat genom hela livet – Vilket berör mig extra mycket – och en förståndshandikappad som söker och får gemenskap med kören trots att han visar upp en imponerande förmåga att sjunga falskt i början. Det är efter vad jag har förstått ungefär lika svårt för en som kan sjunga rent att sjunga falskt som det är för en som inte kan sjunga att sjunga.

Kören och dess medlemmar utvecklas från en okänd kyrkokör till att vara med i en stor körtävling i Wien och det är något som Daniel motsätter sig eftersom det är hans utbrändhet från kändislivet som drev honom tillbaka till sin hemby. Utvecklas gör också ett antal mycket skavande relationer i kören och dess familjer. Relationer som både rör och berör mycket djupt.

Man använder kulisser på ett bra sätt även om det stundtals känns en smula ”överarbetat” med ständiga kulisbyten fram och tillbaka. Dock går dessa väldigt fort och drar aldrig ner tempot i berättelsen trots att jag kanske hade önskat att man skar ner på antalet ibland.

Broarna i Madison County

Broarna i Madison County

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 11/9 2018

For the first time in my life I feel… Wicked. – As Long As Youre Mine, Wicked

Musikalen Broarna I Madison County bygger på filmen med samma namn som i sin tur bygger på en bok skriven av Robert James Waller. Den handlar om en het romans mellan Robert Kincaid (Daniel Sjöberg) och Francesca Johnson (Victoria Tocca) under några dagar då hennes man är bortrest på en jordbruksmässa.

Det är en stark och tårdrypande berättelse om den där kärleken som kanske kunde ha blivit något mer än det där tillfälliga mellanspelet den i verkligheten var och både Viktoria och Daniel känns perfekta i dessa roller. Det känns också som en musikal som fyller ut ett tomrum i musikalvärlden även om storyn i sig är ännu än i en lång rad romantiska berättelser inom musikalvärlden.

Sångerna är skrivna till denna musikal och är väldigt bra för just denna berättelse. Många av den tillför dessutom mycket bakgrundsmaterial till de olika figurerna och det gör musikalen levande och stark på ett sätt som jag inte upplever att många liknande berättelser kan.

Man har löst scenografin på ett väldigt smart sätt med några enkla träkonstruktioner som får representera alltifrån Francescas hus till bron som gett boken dess namn. Men trots denna galanta lösning känns det likväl som att ensemblen får ägna sin mesta tid till att bära rekvisita in och ut. Man hade kunnat lösa detta genom att till exempel låta en del möblemang stå kvar mellan scenerna eller flytta fram en kuliss när man ska visa bron. Trots detta gör just den finurliga scenlösningen och ensemblens flitiga deltagande i de olika sångnumren att detta inte tar överhand på samma sätt som i till exempel Singing In The Rain eller Stad uppsättningen på Stadsteatern.

Men det är ändå samspelet mellan Francesca, Robert och Francescas familj som gör denna musikal så stark och så bra. Man har på det hela taget lyckats hitta väldigt bra artister med väldigt starka röster i de olika rollerna och Francescas man och barn gör väldigt gripande insatser i sina lite mindre roller. Detta känns som en bra grundmall för hur man bygger upp en musikal och rekommenderas varmt till alla som gillar romantiska berättelser med sorgliga slut.