Les Misérables

Les Misèrables

Var: Wermland Opera – Karlstad

När: 23/6 2016

Vi ve la France! Gavroche Les Misérables

Det är ganska sällan man som recensent råkar ut för något som är så bra att man bara skakar av glädje och lycka efteråt. Jag har sett många väldigt bra föreställningar men den här totala lyckan har jag bara känt efter föreställningar som Cats, Wicked och Kristina från Duvemåla. Det är ett lyckorus som helt enkelt inte går att beskriva. Den här musikalen har helt enkelt allt en riktigt bra musikal ska ha, utom möjligen människor som spelar djur.

Les Misèrables (Samhällets Olycksbarn) utspelar sig i Frankrike under 1800 talet och man möter ett fattigt och utsatt folk i eftermälet av revolutionen och Napoleonkrigen. Det är en episk berättelse som följer straffången Jean Valjean (Christer Nerfont) liv efter att han har släppts villkorligt från ett 19 år långt fängelsestraff. Han jagas av sin före detta fångvaktare Javert (Philip Jalmelid) som är en polis som tror benhårt på att var man som en gång är dömd för ett brott alltid förblir en brottsling. Deras ständigt pågående kamp för dem så småningom till Paris där en grupp studenter under Marius (David Alvefjord) och Enjolras (Rickard Björk) ledning förbereder ett uppror mot statsmakten och dess militär.

Les Misérables är genomsjungen och lever högt på många fantastiska och minnesvärda sånger som kräver sin röst för att göra rättvisa. Det är pärlor som Folkets sång, Café ABC, Än en dag, Sköna damer och Herre i sitt hus. Det är en även en trio barn med som gör en mycket lovordad insats i främst Lilla Cosette (Castle On A Cloud) och genom den härliga karaktären Gavroche.

En speciell elogé bör även ges till Lucy Osborne (Scenografi och Kostymdesign) som har hittat ett formspråk som känns helt rätt för musikalen och visar prov på enorm känsla och förståelse för vad Les Misérables kräver på båda dessa fronter. Scenografin känns klockren och det kloakinspirerade under jorden temat passar denna musikal som hand i handske.

Det är sådant här man vill se som recensent och jag hoppas att man på andra teatrar tar lärdom och noterar för det här är så bra man kan göra ett klassiskt mästerverk i ny tappning. Varje roll är förstklassigt tillsatt och allt är så bra gjort att man vill nynna på Folkets sång hela vägen hem från Karlstad.

Alice i Underlandet

Alice i Underlandet

Var: Enskedespelet, Margaretaparken, Enskede.

När 8/6 2016

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! – Star Trek: First Contact.

Enskedespelets uppsättning av Alice i underlandet är en månghövdad ensembleföreställning av bästa märke och med 166 personer på scen blir det svårt att nämna enskilda rollprestationer i denna underbara version av Alice.

Alice är en myllrande berättelse och här förstärks detta av att nästan alla rollerna är dublerade eller tripplerade eller i Alice fall spelas av 16 personer och att det nästan alltid är två Alice på scen. Det ger liv åt Alice resa i Underlandet på ett alldeles magiskt sätt och som kattvän blir man glad av att Chesirekatten här har fått sällskap av ett helt gäng svartklädda kattkompisar.

Det nya tältet Enskedespelet har ordnat är bättre försätt med sittplatser och ordentliga stolar vilket jag var glad över att kunna konstatera. Jag gillar känslan som ett cirkustält ger besökaren och parken man spelar i är helt rätt för denna typ av sagomusikal.

Man hade innan denna uppsättning problem med att kommunen ville höja hyran för att använda parken rejält vilket hade omöjliggjort denna uppsättning men dessbättre blev den av efter att kommunen ändrat sig i sista stund och jag hoppas innerligt att man får fortsätta sätta upp dessa teaterpjäser. Om inte annat så att fler barn, ungdomar och vuxna i söda Stockholm får upplevad en härliga känslan att stå på scen eller se en god teaterpjäs under lättsamma former. Enskedespelet behövs!

Trollflöjten V 2.0

Trollflöjten V 2.0

Var: Parkteatern, Vitabergsparken
När 31/5 (Genrep)


Det här är mycket bra gjort och man har gjort en omtagning av den klassiska operan Trollflöjten (Mozart) som ger många intressanta vinklingar och tänkvärda ingångar trots ett något svagt och otydligt slut. Som musikalfantast uppskattar jag mycket pikarna åt skillnaderna mellan musikal och opera. Jag gillar dessutom sekvensen där Albin Flinkas prins Tamino till sin förvåning upptäcker att han är med i en musikal istället för den opera han hittills trott sig vara med i. Det finns även en mycket bra sång där prinsens assistent Papageno (Kristofer Kamiyasu) avslöjar att han är ute efter män.


Man stortrivs med de många finurliga påhitten och jag gillar mycket att artisterna går runt ibland publiken och arbetar som parkarbetare innan föreställningen börjar.
Men trots att jag njuter i fulla drag och gillar allt fram till slutet blir jag ändå lite överraskad när det kommer för tidigt, ja egentligen innan man är framme vid det förväntade slutet och det känns som att man missar en eller flera avgörande scener mellan huvudpersonerna som hade kunnat förvandla en riktigt bra föreställning till en lika tidlös klassiker som Mozarts opera är. Det har man definitivt tagit höjd för i handlingen och karaktärsuppbyggnaden fram till slutet och det är det som gör att jag ändå gillar denna så mycket som jag gör, det otydliga slutet till trots.