Något om mig...

Är kanske inte den bästa på att skriva om mig själv, men jag är lite över 40 år och fann mitt musikalintresse när underbara Cats gick på Cirkus år 2009 och efter det har jag sett det mästa i musikalväg i Stockholmrådet. Jag har även träffat många av dem som var med i Cats (tack för autograferna!) och finner stort nöje vid att samtala med bekanta och andra vid olika sceningångar när jag tittar på musikal. På så vis har jag utan att skryta träffat många musikalartister och andra kändisar som alla har det gemensamt att de är väldigt vänliga och verkar tycka att det är kul att prata med någon som uppskattar och brinner för det de har som yrke och eller passion. Det är framförallt roligt att ha träffat många av dem man har sett i tv rutan genom åren och få ett ansikte och en röst till många av de duktiga artister jag ser på scen. Det är inte ofta jag blir "star strucked" med jag hade ett sådant ögonblick när jag träffade Benny Andersson (DEN Benny, ja) På sjung tills du stupar med Tommy Körberg för ett par månader sedan, det var ett riktigt wow ögonblick, eller som Elphaba i Wicked skulle ha sagt: "Did that really just happen?"

Jag tenderar att gilla musikaler som är en fest för både ögat och örat och gärna musialer med fantastiska och kreativa kostymer som de i Cats och Lejonkungen. Till skillnad från film där man verkligen kan göra allt och lite till karaktäriseras teatern mycket av en här och nu känsla och då är det extra roligt att genom kostymer och bra skådespeleri kunna tas till fantastiska sagovärldar utan att för den skull tekniken tar överhanden och förminskar de ack så viktiga rollfigurernas spel och relationer till varandra. Det var nästan risk för det på Dirty Dancing och deras stora tv skärmar, men den härliga uppsättningen räddades mycket av fantastiska insatser från skådespelare och icke minst dansarna i bakgrunden. Jag är ingen bakåsträvare, men jag tycker stora tv skärmare ska användas mycket sparsmakat på teatern av idag då dessa annars riskerar att ta överhanden över det som sker på scenen, istället för att bara vara bakgrundsdekor och framhäva skådespelarnas spel. Låt teater vara teater och inte wanna be film, tack!

Jag har ännu inte träffat på en musikal jag har ogillat, även om en del kanske inte har varit fullt så bra som jag hade förväntat mig och jag hoppas inte att jag får se det heller.

Bad Girls - Kulturama VG

Bad Girls – Kulturama.

Var: Kulturama

När: 19/5

Betyg: VG

Detta är så bra att jag har svårt att se hur en proffsteater skulle kunna göra det så mycket bättre och det ska bli intressant att följa denna avgångsklass från Kulturama i Hammarby sjöstad framöver då jag är övertygad om att de flesta kommer att synas i rollistorna till de stora musikalerna framöver. Ska man peka ut någon höjdpunkt i denna lysande ensemble måste det bli Carl Sohlberg (Jim Bagge) då han känns som gruppens klarast lysande stjärna och verkligen vet hur han ska spela sin skurkroll till det yppersta. Jag har inte svårt att se honom ta huvudroller i de stora musikalerna framöver.

Bad Girls handlar om en stor grupp intagna kvinnor på ett fängelse  och alla dessa verkar ha en historia att berätta, vilket gör att man stundtals kan tycka att denna musikal tappar något i fokus, även om karaktärerna liksom i andra rapsodiska musikaler som Cats är tillräckligt intressanta och mångfasiterade för att bära upp en sådan löst sammanhållen historia. Dock hade den mått bra av en viss fokusering, Cecilia Blombergs Rakel Ågren får till exempel en lysande start när hon blir minst sagt illa behandlad av Sandra Bomans Ann Green och hennes räviga kompis men försvinner sedan totalt in i den stora gruppen av kvinnor som håller till i bakgrunden, bättre hade kanske varit att fokusera något på henne och hennes relationer till övriga karaktärer och låta deras särart komma fram genom deras förhållande till henne.

Med detta sagt är denna musikal riktigt bra, och har många intressanta och tänkvärda låtar. Jag hoppas verkligen att någon av de stora proffsteatrarna sätter upp denna framöver nu då den har en suveränn översättning att falla tillbaka på.

Lets Dance musikalkväll IG

Vad: Lets Dance, Tv 4.
Betyg: IG

Uh? Vad? Nej. När den stora och för övrigt underhållande danstävlingen Lets Dance i tv 4 kör en helkväll med enbart musikallåtar borde det vara en högtidsstund för alla musikalälskare. Men låtvalen i kombination med mycket bristfälliga arrangemang parad med en sångare som verkade komma från dansbandsvärlden gjorde att jag fick lust att som Kristina i Kristina från Duvemåla skrika NEEEJ! Detta med vetskap om att det finns så många underbara danslåtar i musikalernas underbara värld som hade passat så mycket bättre i de dansstilar man ville ha än de låtar man faktiskt valde. Varför inte försöka välja danslåtar ur dansanta musikaler som West Side Story, Cats eller A Chorus Line istället för att försöka få in en cirkel i ett fyrkantigt hål och välja låtar som de inte dansar till alls i originalmusikalen?

Och hur tänkte man när man i dans battlen försöker göra den underbara musikalen Cats rättvisa genom att försöka dansa till Memory, den enda låten i den musikalen katterna inte dansar till? Okej att Memory är den mest kända låten från Cats, men i det här fallet hade det varit mycket bättre att välja den jazziga duetten Macavity eller den svängiga och rytmiska Skimbleshanks: En järnvägskatt, för att ta ett par exempel.

Nä, det är sällan jag har blivit så besviken av ett musikalprogram i tv, men med det sagt så ska ingen skugga falla över de duktiga och begåvade dansparen som faktiskt försökte sitt bästa med de låtar de fått utan detta är helt och hållet en miss från programledningens och musikarrangörens sida!

Showcase med Mälardalens högskolas avgångselever. VG

Var: Göta Lejon
När: 7/5
Betyg: VG

Mälardalens högskolas avgångselever bjöd på en underhållande och trevlig showcase med stort urval av musikalsånger ur respektive elevs auditionsportfölj och det är alltid trevligt att se nya musikalstjärnor födas en kväll som denna.

Största behållningen av kvällen var helt klart Petter Jiveskog och hans utsökta framförande av Getsemane ur Jesus Christ Superstar. Jag vågar till och med påstå att det framförandet nästan var i klass med veteraner som Ola Salo och Niklas Anderssons framförande av denna underbara låt. Även Petters andra låt You and Me från Book of Mormon gav helt klart mersmak.

Men det fanns även annat att njuta av denna kväll på Göta Lejon: Jag älskade Aldrig ur Kristina, För mig själv (On My Own) ur Les Miserablés och Vad tusan hände med min roll ur Spamalot men gillade även låtar som My New Philosophy ur Youre A Good Man Charlie Brown och Alltid en tärna ur I Love You Youre Perfect, Now Change.

Ska man nämna något negativt gillade jag inte ensemblenumret I mitt hjärtas land ur Chess då det för det första inte är ett ensemblenummer och för det andra kändes mer som en utslätad dansbandslåt än originalets kraftfulla nationalsångsliknande epos. Det kraftfulla och mäktiga som jag älskar i låten kom helt bort i detta arrangemang vilket får sägas vara synd på en så bra låt. Inget ont om artistertna som försökte så gott de kunde, men nog hade det varit bättre att till exempel låta Petter Jiveskog sjunga denna och ha de andra ur ensemblen som kör bakom?

Summa sumaron hade jag en härlig kväll och den blev inte sämre av att jag dessutom fick en autograf av Åsa Bergh, som var Ulrika i Västergöhl och sjöng ovan nämnda Aldrig i Kristina från Duvemåla. Tack!