Röde Orm enligt Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 26/5 2023

Här är där man är - Fem myror.

Stadsteaterns hus regissör Alexander Mörk Eidem har blivit en av mina absoluta favorit regissörer och man kan alltid förvänta sig att de berättelser han tar tag i blir både fantasi och lekfulla upplevelser där det händer mycket på scen hela tiden.

Har har man dessutom en möjlighet att precis som i en Folkefiende kunna prata med några av skådespelarna före föreställningen och i pausen vilket jag alltid tycker är kul och det är ännu roligare att ha pratat med Magnus Uggla igen.

I Röde Orm bestämmer sig en grupp bibliotekarier som befinner sig i ett Stadsbibliotek satt under renovering att återberätta Frans G Bengtsons mustiga vikinga epos Röde Orm genom att bara använda allt sådant ett nedslängt bibliotek har att erbjuda dem. Det känns faktiskt som en intressant utgångspunkt till en hel serie omgjorda berättelser i likhet med Goes Wrong serien.

Det händer som sagt mycket i en Alexander föreställning och här förvandlas bord, stegar och moppar till allt från fartyg till svärd och man visualiserar de många striderna med allt från kastade ölburkar till dito toalettrullar - Rekvisitabudgeten för denna föreställning måste vara otrolig.

Det gläder också en musikalmaskot att många av de låtar man sjunger är nya texter till kända musikal sånger samtidigt som det sjungs många av Magnus Ugglas låtar mellan varven. Jag vet inte om jag kan klassificera denna föreställning som en musikal med gott samvete men det är definitivt en väldigt bra musikteater.

Gillar man Alexanders tidigare uppsättningar så är Röde Orm ett måste och denna föreställning fick mig att längta efter en uppföljare till hans mästerverk De Tre Musketörerna ännu mer. Det finns inget med denna föreställning att inte gilla annat än att jag kanske inte skulle ta med de yngsta barnen på denna då det både dricks en hel del och pratas mycket vuxen språk med många nutids referenser igenom hela föreställningen. Är man lätt kränkt bör man kanske hålla någon vuxen hårt i handen...

 Star Wars: Jedi Survivor

Var: Dataspel

När: Maj 2023

Han föddes för tidigt, jag vet ingenting! - Leif.

Jedi Survivor är uppföljaren till ett av de bästa spelen någonsin och har således extremt stora skor att fylla eftersom jag såg fram emot detta äventyr sedan jag spelade det första spelet. Det har bra potential och en spännande historia men det är långt ifrån färdigt än och kräver en riktigt bra dator för att kunna spelas till full förnöjelse.

Detta drar ner betyget på spelet i dess nuvarande form betydligt och jag har ännu inte kunnat upptäcka mycket av spelets nya grejer på det sätt jag hade velat för att kunna ge ett rättvisande betyg. Jag måste därför återkomma med ett fullständigt omdöme när och om spelet blir färdigt nog för att kunna njutas fullt ut.

Berättelsen är spännande och jag jublade när man i början mötte Jedin bakom de många loggarna - Master Eno Cordova. Det var även kul att se och utforska Jedha och jag uppskattade introduktions äventyret på Coruscant även om det var en märklig känsla att flera ur Cals nya besättning där bara fick vara fem minuters karaktärer innan de dog.

Spelets stora vändningar är bra och kommer just när man sitter och undrar om det är allt spelet har att bjuda på men jämfört med de stora vändningar vi såg i det första spelet lämnar det en del övrigt att önska. Jag önskar också att vi hade fått både se mer av och spela som Cere och Cordova i detta spel innan dessa vändningar.

Dock är det vi får se av Ceres förmåga fantastiskt och både hennes räddning av templet och storslagna fight mot Darth Vader ger mersmak. Dock påverkar återigen spelets lagg möjligheterna att spela det på den nivån jag faktiskt vill och därmed uppleva hur svåra dessa strider verkligen är. Nu fick jag spela på enklaste nivån och ändå vara rädd för att det inte skulle gå att klara sig till en sparpunkt.

Spelet är massivt och det finns mycket kvar att både göra och upptäcka även när det är färdigspelat vilket är en sak jag saknade i det första spelet. Dock gör laggen att man drar sig från att spendera tid på Greezes kantina eftersom detta område är otroligt segt, ja rentav så segt att dörrarna in till kantinan ibland inte ens öppnas.

Med det sagt är historien bra och det finns mycket jag ännu inte har sett och smält. Det finns också mycket att upptäcka om en helt ny era i Star Wars som kallas för The High Republic eran vilket jag tycker är extra intressant. Vi får se och lära oss mycket av denna erans teknik och möta många av de Jedi som först utforskade denna del av rymden.

Slutligen kan jag tillägga att detta spel inte är färdigt ännu och behöver förbättras mycket innan det går att ge ett slutligt omdöme. Förutom laggen och en del hoppande mellanfilmer så är grafiken på en del av karaktärerna sådan att jag inte vet om Cal, Ceres och Merrins märkliga ansikten tillhör det kreativa teamets val eller är hjärnspöken skapade av den märkliga grafiken.

Uppdatering slutet av Juni:

Spelet är fortfarande segt och det känns ibland som ett 80 tals spel när det behöver ladda in ny grafik titt som tätt men det är jag beredd att lägga in på långsam dator kontot. Det tar väldigt lång tid att snabbresa, åka till en ny värld och det tar en evighet att öppna vissa dörrar in till Kantinan. 

Det jag blir mest imponerad över är hur mycket endgame material det finns i detta spel i förhållande till det första spelet. Man kan jaga prisjägare, lösa High Republic pussel, utforska nya områden och prata med alla karaktärer på Kantinan. Utvecklarna har lagt ner otroligt med arbete på alla små och stora karaktärers berättelser och bara det faktum att någon har suttit och arbetat ut fiskaren Skevas bakgrund i detalj ger väldigt mycket material att se och upptäcka efter att man har klarat spelets berättelse. Detta spel har verkligen allt det jag saknade i ettan.

Men det är också delar som jag saknar, till exempel finns inte min favorit outfit från ettan med och det är inte så att jag kan låta bli att undra varför det är så? Det är också irriterande att inte veta om mycket av det som är annorlunda, till exempel ljussasablarna och att hälsobarerna inte syns, är sådant som jag kan ändra i en inställning eller har med min dators grafikkort att göra. Det borde finnas en lista i inställningarna där man berättar vad datorn har ändrat på grund av bristande kraft och vad man eventuellt kan justera själv. Jag hade gärna justerat ner gräsets rörlighet  om det hade lätt till att jag hade kunnat se hälsobarerna och ljussablarna som det är tänkt.

Men det är ett bra spel även om jag kanske inte blir lika imponerad av berättelsen i den som jag blev av ettans.

 Young Jedi Adventures S1 first half

Var: Disney Plus

När: 4 maj 

Barn? Vad är det? Korta vuxna - Jurassic Park

Young Jedi Adventures är en animerad Disney Plus serie som riktar sig till riktigt unga barn som är snäppet yngre än de som The Clone Wars och Resistance riktar sig till. Bara det gör att jag av åldersmässiga skäl hamnar långt utanför målgruppen för denna serie.

Men om man glömmer det och även blundar för en hel del orimliga saker som att barn på förskole nivå slåss med ljussablar och flyger rymdskepp så är denna serie stundtals riktigt bra. Den försöker förmedla ett varmt och bra budskap om vikten att vara snäll och hjälpa varandra och den gör det bra om än lite barnsligt.

Men den har trots allt mycket av de element som en animerad Star Wars serie ska ha och även suveräna serier som Rebels och The Clone Wars var rätt barnsliga i början. Att den dessutom utspelar sig i en ganska ny era av Star Wars, The High Republic eran gör inte saken sämre, tvärtom eftersom det innebär att dessa Jedi ynglingar inte behöver oroa sig för att tampas med Sith och liknande eller få huvudet avhugget av en viss Darth Vader utan kan tampas med skurkar och hjälpa vänner på sin egen nivå.

Det man ibland kan tycka är lite jobbigt är att lösningarna barnen hittar på sina problem rätt ofta är enkla och av typen dyker upp i rätt tid och på rätt plats för att de ska hitta dem efter lite fumlande - Men det är väl sådant man får ta i en lättsam äventyrsserie för barn.

Men det är kul med en serie som kryllar av så många aliens av olika slag och bara det gör den sevärd även för en vuxen. En av karaktärerna är dessutom av samma ras som Greez i Jedi Fallen Order/Survivor vilket jag uppskattar.

Jag hoppas dock att en eventuell säsong 2 lyfter huvudet lite grand och hittar karaktärerna på ett inte fullt så barnsligt sätt även om samma grundtema behålls. Det sägs ofta att serier av denna karaktär "växer upp med sin publik" och det finns mycket i denna serie som har potential att bli riktigt bra. Plus att allt Star Wars är sevärt minst en gång.

 A Chorus Line

Var: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm

När: 16/5 2023

Så vaknar också minnet - Memory.

Det är sällan en musikal får mig ordlös men i det här fallet har jag svårt att finna ord som beskriver hur bra det var efter att ha längtat och väntat på att se denna musikal i ett decennium eller mer.

A Chorus Line handlar om en grupp dansare på en Broadway audition och bara det gör den värd att se. Lägg därtill alla musikal och artist referenser plus att man använder dans som ett sätt att både berätta och driva berättelsen framåt. Dessutom är artisterna i denna liksom i Cats, Hair och Godspell på scen nästan hela tiden vilket gör att det alltid finns mycket i bakgrunden att titta på vilket jag älskar.

Det är svårt att hitta något mindre bra med en musikal jag vet att jag älskar redan efter första besöket men en speltid på 2 timmar känns i längsta laget för en musikal utan paus. Jag brukar ibland tycka att det känns onödigt med paus på musikaler kortare än två timmar men i det här fallet var det ett gränsfall att det hade behövts en stund att smälta tankarna efter Cassies (tror jag det var) solodans med speglarna.

Det finns många likheter med min favorit musikal Cats och bara det gör den sevärd. Men det bästa med denna musikal är trots allt insikten i hur det går till på en del av produktionen vi i publiken inte får se i vanliga fall - Auditionen. Att det dessutom är baserat på verkliga personer som har funnits på Broadway under 70 talet gör berättelserna i musikalen väldigt starka och berörande och det görs inte sämre av att det är en tidlös berättelse musikalartister i alla tider kan relatera till.

Kort sagt - Vill man berätta om verkliga eller påhittade personers upplevelser inom showbiz eller något annat område är det så här man ska göra och jag kan lätt se A Chorus Line dramaturgin användas på flera områden.

Kommen så här långt är det att inse att jag varmt rekommenderar denna pärla till alla och jag ska själv se denna (minst) en gång till innan den slutar spelas den 11 juni - Den är SÅ bra. Men skynda er för speltiden är kort och den återkommer förvånansvärt nog inte i höst.

 Hair enligt Göta Lejon

Var: Göta Lejon

När: 11/5 2023

Its the dawning of the age of Aquarius - Hair.

Jag var lite nervös för att det pratades om att man hade "moderniserat" Hair innan jag gick till teatern och även om jag vet att moderniseringar i de flesta fall blir bra i slutändan så är det alltid nervöst innan man vet hur det kreativa teamet har lyckats med att behålla känslan i musikalen.

Jag är därför nöjd med att kunna konstatera att man här har lyckats behålla (nästan) allt det jag gillar och älskar med Hair från Bergers inledning till Let The Sunshine In avslutningen. Det är samma tribe känsla som jag älskar från musikaler som Cats, Jesus Christ Superstar och Godspell och artisterna är på scen nästan hela tiden precis som det ska vara.

Man har placerat den här versionen i ett köpcentrum och det fina med denna typ av musikal är att man egentligen kan placera den lite var man vill utan att det påverkar handlingen i sig. Det spelar ingen roll för upplevelsen av musikalen om Cats är i en vinterstängt nöjespark, JCS i ett badhus, Godspell på en byggarbetsplats eller Hair är i ett köpcentrum. Den enda skillnaden blir artisternas utseende och allt det man använder som props på scen.

99 procent av musikalen är således väldigt, väldigt bra och det lilla nästan jag hade inom parantes i början är egentligen en mindre detalj i sammanhanget men samtidigt något som brukar göra Hair unikt och något man brukar kunna skämta om efteråt - Jag talar om den korta nakenscenen i slutet av första akten man här hade valt att avstå från. Möjligen är det ett tidens tecken att man väljer att avstå från denna scen och det är som sagt inget som gör musikalen sämre utan bara något vi inbitna musikal maskotar som har sett den flera gånger noterar.

Ska man då gå och se denna "revymusikal"? Gillar ni detta format och inte har några problem med att det pratas väldigt mycket om "vuxensaker" på scen så är svaret givet. Det är en musikal som behöver sin publik och det är också en musikal publiken behöver i tider som dessa och precis som i fallet med The Sound Of Music så är det också en musikal som verkar bli aktuellare varje gång jag ser den.

 Star Wars Visions Season 2

Var: Disney Plus

När: 4-10 maj 2023

Det jag sa var sant sett ur en viss synvinkel - Obi Wan Kenobi.

Så har jag då sett klart Visions andra säsong och även om det var mer varierat och inte så Japan influerat som första säsongen känns det ändå som att dessa små berättelser upprepar samma tema eller grund berättelse väldigt mycket.

Jag tror att alla avsnitt under denna säsong utspelade sig under imperiets styrelse och hade ett ungt barn med en speciell begåvning (läs kraften) i huvudrollen som tillsammans med sin något äldre släkting (bror, mamma, osv) försökte sätta sig upp mot imperiet och hitta sin väg att bli Jedi. 

Det var ofta imperiets oförrätter som låg bakom denna strävan och även om jag uppskattar icke kanon berättelser som visar hur de lilla människorna lider under tyranniets styrelse så blir slutintrycket att om man har sett en berättelse så har man i stort sätt sett alla men med en viss variation på temat.

En stor fördel med denna säsong var att det inte kändes som att allt utspelade sig på samma Japan inspirerande plats utan det var betydligt mer varierat landskap vilket kändes fräscht och uppskattat. Jag gillar tanken bakom Visions men jag skulle gärna se en större variation på berättelserna nästa säsong. 

Det finns så mycket mer än bara barn med speciella begåvningar att berätta om i en värld som lider av imperiets tyranneri att det borde gå att hitta andra ingångar än bara samma grundberättelse. Men man behöver ändå inte älska Star Wars lika mycket som jag gör för att hitta stort nöje i dessa små och tänkvärda berättelser så har ni tillgång till Disney Plus är det definitivt sevärt.

Djungelboken enligt Dröse och Norberg uppdaterad version.

Var: Göta Lejon

När: 7/5 2023

Kom här kissekatten! 

Djungelboken uppskattade jag mycket förra gången jag såg den på Waterfront innan pandemin och alla nya dräkter har inte gjort den sämre. Det är en person från Broadway som har varit med och designat dem och skådespelarna är nog glada att slippa styltorna från förra omgången.

Jag uppskattar Djungelboken mycket eftersom den innehåller så många djurroller på scen med två kattdjur i täten vilket får mig att känna mig som hemma på Cats - Eller som Shere Khan sa "Det här är nog det närmaste jag hamnar att vara med i Cats" när jag träffade honom efteråt.

Även Baloo och hans två söta döttrar Liv och Lycka stal mitt hjärta redan förra gången och de har inte blivit sämre här. Med det sagt klappar mitt hjärta extra för alltifrån kung Gideons många apor till Anna Norbergs orm. Även Mowgli charmar mig under hela föreställningen och jag blir imponerad över att en så ung skådespelare klarar av att vara på scen i stort sätt hela tiden under en drygt 2 timmar lång musikal.

Det är svårt att hitta något mindre bra i en sådan bra musikal så jag avslutar med att tacka för alla bilder efteråt - Det betyder mycket för mig att få prata med och träffa de flesta av skådespelarna efteråt och jag antar att även många andra i publiken uppskattar det.

Nu tar Djungelboken gänget ett välförtjänt sommarlov men de återkommer i höst och jag kommer definitivt att försöka se igen. Den är så bra.

 Godspell enligt Kulturama

Var: Kulturama, Stockholm.

När: 3/5 2023

Jag är törstig - Jesus Christ Superstar.

Efter ett par års frånvaro på grund av pandemi och knäbrott var det en härlig upplevelse att besöka Kulturama igen och att det var en interaktiv musikal som Godspell gjorde inte saken sämre. Jag har alltid haft en extra kärlek för interaktiva musikaler och det här minskade inte denna - Tvärtom.

Godspell skrevs något år innan Jesus Christ Superstar och handlar om några av bibelns lärdomar ur Matteus evangeliet. Detta blandas med några amerikanska psalmer tonsatta av Stephen Swartz som också har skrivit musiken till en av mina favorit musikaler Wicked. Detta kombineras med att gruppen på scen har samma tribe känsla som i Cats och Hair vilket jag uppskattar.

Det bästa med denna musikal är att alla i ensemblen är på scen nästan hela tiden precis som i Cats vilket gör att det alltid finns mycket att titta på i bakgrunden. Lägger man ihop detta med att ensemblen ofta drar in publiken i sina nummer blir det en musikal helt i min smak.

Jag såg Godspell för några år sedan på en av privatteatrarna och det är kul att ha sett denna igen. Det finns väldigt mycket här att se och älska och många rutor att fylla i på listan av det som gör en musikal till en av mina favorit musikaler.

Jag brukar ofta rekomendera skolmusikalerna i allmänhet och Kulturama i synnerhet då de alltid gör produktioner man skulle kunna flytta upp till någon av stadens privattearatrar utan att det märktes någon skillnad i produktionen och artisternas kvaliteter vilket får anses vara ett väldigt bra betyg. Det gör också dessa skol produktioner väl värda att rekommendera till alla som vill se en väldigt bra musikal till en mindre kostnad än det privatteatrarna tar. 

Gå och se men skynda för detta spelas bara några dagar i maj.

 Trollkarlen från Oz enligt Kålle

Var: Intiman, Stockholm

När: 30/4 (Valborgsmässoafton) 2023

Ingen blir rädd för mig! - Fågelskrämman.

Trollkarlen från Oz är en av mina favorit musikaler eftersom fantastiska Wicked bygger på denna berättelse och det ger alltid ett extra djup av förståelse när man ser denna musikal och samtidigt känner till händelserna i Wicked.

Den elaka häxan är dessutom min absoluta favoritkaraktär både här och i Wicked och jag fick därför något jag velat ha länge här - En bild med henne (Liv Sundblad). Bara det gjorde hela besöket värt att gå på. Jag fick dessutom chansen att träffa Kiana från årets melodifestival. Det är extra roligt när begåvade musikalartister gör framträdande insatser i detta och andra musik sammanhang.

Trollkarlen från Oz har alltid varit en favorit för mig eftersom den dels har en väldigt bra sago berättelse och dels har väldigt bra kostymer och make up vilket alltid får mitt katthjärta att ticka extra mycket. Det här är dessutom originalversionen vilket gör att den elaka häxan ser ut som hon gör i både filmen och Wicked och att Glinda heter samma sak här med.

Jag som älskar människor utklädda till djur kan dock tycka det är synd att hunden Toto inte spelades av en människa som i Dröse och Norbergs version utan spelades av en riktigt hund. Denna gjorde visserligen en riktigt bra insats och kom dessutom ut i pausen och hälsade på publiken men jag tycker ändå det tillför ett extra lager av teater magi när man ser människor i en så stor djur roll på scen.

Nu var det sista föreställningen jag såg så jag kan inte rekommendera er att se denna hur gärna jag än skulle vilja men till alla som uppskattar denna musikal kan jag varmt rekommendera ett besök på Wicked som går på Göteborgsoperan i höst. Det är en prequell till denna berättelse som ger mycket större förståelser för hur karaktärerna i denna berättelse blev som de blev och den har minst lika bra musik som Oz har. Väl mött där.