Book of Mormon tagning 2.

Book of Mormon tagning 2.

Var: China teatern, Stockholm.
När: 26/10 2017
Nu hittar du på igen, Arnold! - Book of Mormon.


Book of Mormon var precis lika bra som förra gången om inte bättre och det är synd att skaparna bakom denna succé musikal har dragit in rättigheterna till alla lokala produktioner som inte haft premiär. För denna uppsättning kommer att ha haft en spelperiod på nästan ett och ett halvt år när den slutar gå i påsk och med i stort sätt fulla hus kan man inte tala om annat än en given succé som skulle ha kunnat gå för fulla hus i både Göteborg och Malmö framöver - Den är så bra.


Book of Mormon är en humoristisk tagning på Mormon kyrkan i USA och berättelsen om dess profet Joseph Smith kombinerat med historien om två mormonska predikanters upplevelse på en missions station i Uganda. Det är Southpark skaparnas tagning på den klassiska historien där en ung och på ytan framgångrik karaktär paras ihop med sidekick i form av en mindre begåvad och något tafatt kamrat som har snöat in sig på science fiction och fantasy men där det visar sig att kamraten är den som löser problemet på slutet genom sin charmiga humor.


Och just humorn spelar en central roll i denna underbara berättelse som använder en hel del stereotypa karaktärer för att sätta fingret på vår världs uppfattning om hur vi ser på afrika och dess invånare och de gör det oerhört bra vilket gör att jag anser att de stereotypa karaktärerna behövs för att kunna spela denna musikal på detta sätt. Jag tror inte man hade lyckats få fram sin vision av hur vi ser på afrika och dess invånare lika bra om man hade valt en mer realistisk aproach till sin berättelse. Vilket i sig hade varit ganska okarektariskt med tanke på att det är just skaparna av Southpark som ligger bakom denna berättelse och som alla vet har denna tecknade serie en väldigt speciel humor med många korsreferenser till olika företelser i kulturlivet. Vilket också framkommer i denna musikal.


Det är helt enkelt ett fulländat mästervärk som går att se många gånger om man är på det klara med att de använder sig av en stereotyp bild av hur det är i afrika - Vilket också visas i sången "Jag är afrika" där huvudpersonerna säger sig vara en hel kontinent efter sitt mer eller mindre framgångsrika möte med de Ugandiska byborna.


Det finns många väldigt bra sånger i denna musikal men mina favoritsånger måste ändå vara andra aktens "Nu hittar du på igen - Arnold" och "Spooky Mormon mardröm" som både retar nörden inom mig och kittlar Cats fans nerven lite grann - Hur säger jag inte.

Because I Am Worth It

Because I Am Worth It

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 23/10 2017

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! – Alice i underlandet.

Benke Rydmans Because I Am Worth It är en blandning av dans och teater med en intressant historia som avbryts av dansnummer där parets växlande känslor får komma fram. Man har valt att ha tredubbla uppsättningar av parets två karaktärer och det tillsammans med de många talade replikerna gör att detta känns både fräscht och nyskapande. Det blir ungefär som Insidan ut fast på teatern.

Berättelsen handlar om ett par som beslutar sig att inleda en ”öppen relation” där båda parterna har ett relatiionsmässigt frikort som innebär att de får ha andra partners vid sidan av. De bägge karaktärerna kastar sig därför in i en mängd olika relationer och deras förhållande frestas på när de hör varandra berätta om de olika äventyr de har varit med om och det blir väldigt bra gjort när dansen berättar hur paret verkligen känner inombords – Det som är dansens stora styrka i en musikal.

Hade man ur ett normkritiskt perspektiv fått önska sig något vore det att man tog en annan ingång till detta ämne än den monogama tankvärldens gods kring hur flersamma förhållanden sliter på både den egna relationen och de inblandande karaktärernas psyken. Som fallet är nu upptäcker man efterhand så många brister och skavanker hos paret att det är tveksamt om de egentligen var mogna och accepterande nog att inleda en sådan öppen relation till att börja med. Jag hade gärna sett att man hade landat i de positiva möjligheter en flersam relation faktiskt kan erbjuda och använda berättelsen till att diskutera hur man kan lösa svårigheterna som kan uppkomma i en sådan diskussion. Som fallet blev nu ser man denna värld med tvåsamhetens ”glasögon” på och det kan jag tycka är ett missat tillfälle eftersom man tog sig tid att diskutera hur man gör ett normkritiskt applådtack i början av föreställningen.

Med  detta sagt stöder jag denna nyskapande form av dansteater fullt ut och denna föreställning hade tillräckligt mycket repliker och tillräckligt bra historia för att jag inte skulle känna något av den tomhetskänsla jag var rädd för att  jag skulle ha vid en vanlig dansföreställning. Jag älskar dans när den är en drivande del i en musikal men är samtidigt rädd för att jag ska sakna sång och repliker när det är en renodlad dansföreställning – Men detta är som de säger i programbladet ”en föreställning som rör sig i gränslandet mellan dans och teater” och det blir i slutändan väldigt bra och väldigt sevärt.

Evita i konsertversion

Evita i konsertversion

Var: Göta Lejon

När: 21/10 2017

Ett nytt Argentina – Evita

Höstens andra konsert på Göta Lejon bjöd på en repris av Evita men med Malena Ernman i huvudrollen istället för Charlotte Perelli. Jag var lite nervös innan men är glad att konstatera att Malena gjorde en strålande prestation i denna roll och bar hela berättelsen tillsammans med en minst lika duktig Che. Dessa två karaktärer är ungefär vad Jesus och Judas är för Jesus Christ Superstar och det står klart att man behöver mycket kompetenta artister i dessa roller om man ska sätta upp Evita.

Men Evita är också krävande för ensamblen som måste hålla reda på åtskilliga stämmor i de olika körpartierna. Därför kan jag tycka att man även denna gång (liksom i Jesus Christ Superstar) skulle ha mått bra av att ha lite fler ensemble sångare att gå runt på och jag tror att det skulle ha kunnat bli ännu mäktigare om man till exempel dublerade antalet ensemblesångare.

Jag som har sett Evita tidigare hade inga problem att hänga med i handlingen men jag anade av några publikkomentarer att det kanske fanns de som inte gjorde det och att man möjligen missade en del som förklaras i de olika scenerna i den fullständiga versionen av Evita. Det är därför möjligt att man hade kunnat ha användning för en konferenciör eller presentatör som går igenom handlingen och drar upp bakgrunden både innan och före vissa nyckelscener av den anledningen.

Men Evita ska framförallt ses för den mäktiga musiken och de otroliga sångernas skull. För i denna musikal visar Andrew Lloyd Webber allt han kan som kompositör och det är åtskilliga sånger man nynnar på efteråt med Evitas mest kända sång ”Dont Cry For Me Argentina” i förrumet. Den är för Evita vad Memory är för Cats.

Men det är kul att ha fått uppleva två av Göta Lejons tidigare succéer och jag hoppas att Göta Lejon kan fortsätta med dessa konsertversioner även i vår och höst innan de stänger för en längre renovering. Jag tycker att konsertformen är underskattad bland sveriges musikalproducenter och jag tror att fler sådana skulle innebära att vi som älskar musikal får chansen att njuta av musikaler som är svåra att sätta upp i sin fullständiga version och eller återkoppla  tidigare års succéer.

Varekai - Cirque De Soleil

Varekai - Cirque De Soleil

Var: Globen, Stockholm
När: 13/10 2017


Kan du som katter gör, börja med C? - Cats


Cirque De Soleil började som fransk gatucirkus och har sedan dess växt till en av världens främsta ny cirkus organisationer med mängder av fantastiska och färgsprakande produktioner runt om i världen. Jag såg förra årets Quidam och detta års Varekai utlovade en mängd färgsprakande uppenbarelser i och med att en pojke sänds ner i toppen av en vulkan och får uppleva flera fantastiska och sagolika scenerier från djungeln och skogens värld.


Det är väldigt bra gjort och mycket vackert och till skillnad från förra årets Quidam får pojken som spelar "huvudrollen" i denna föreställning ett mycket tydligare story arch när han går från ving och hjälplös till att "gifta sig" med en av skogens många väsen. Jag misstänker därför att Varekai är en nyare produktion än Quidam och att man under resans gång har lärt sig en del om vad som behövs för att en produktion av detta slag ska vara begripligare.


Är det något jag saknar i denna färgsprakande explosion av dräkter och make up är det en berättare som på engelska eller svenska förklarar introducerar de olika karaktärerna, vad som händer och vad vi i publiken har att förvänta oss i de olika scenerna i och med att man inte har ett program som förklarar detta. Det hade kunnat gett mycket mer djup till och förståelse för den berättelse man visade på scen även om det mesta var självförklarande. Man sjöng och pratade på ett språk som jag misstänker är franska och vi som inte behärskar detta kände oss stundtals lite utestängda från berättelsens djupare lager vilket kan vara synd. Det är som att se en musikal man aldrig sett på ett språk man inte behärskar och ändå försöka förstå vad den handlar om. Mycket går fram men en del "försvinner i översättningen".


Med det sagt är anledningen till att man ska se Varekai all fantastisk akrobatik som den månghövdade ensemblen bjuder på och alla de fantastiska dräkterna man är klädda i. Det är i sanning en magisk värld vi bjuds in på och den enda musikaljämförelsen jag kan komma på är Pippin vars Kulturama uppsättning bjöd på en liknande blandning av kostymer, make up och akrobatik. En del av mig önskar att musikalvärlden kunde ta till sig denna formel och göra något liknande men med musikalartister och musikalsånger istället för cirkusdito. Jag tror att det skulle kunna bli mycket lyckat.

Cats International Tour gånger 4

Cats International Tour gånger 4

Var: Ericsson Globe Arena, Stockholm.
När: 7-8 Oktober 2017


And my memory is fading! Touch me, its so easy to leave me! - Memory, Cats.


När världens bästa musikals internationella tour kommer till Stockholm är det läge för ett flertal besök och i slutändan blev det 4 sådana tack vare olika omständigheter. Cats är fantastiskt var man än ser den men det är alltid en extra speciell känsla att se Cats på hemma plan. Dock tycker jag inte att en stor idrottsarena som Globen är den bästa arenan för en "intim" musikal som Cats då denna kräver att man ska slutas in i Cats landet och dras med i katternas agerande på scen på ett helt annat sätt än vad många andra musikaler gör. På söndagens andra föreställning hade jag fått biljett långt in i bänkraden på rad 3 och bara det att sitta mitt inne i en lång rad utan möjlighet till interaktion med katterna gjorde att man förlorade magin lite grand. Hur ska det då inte vara för en som sitter långt uppe på etage Cs läktare? Globen är utmärkt för stora arena musikaler som We Will Rock You, Rock of Ages och till och med Wicked - Men för just Cats hade Annexet, China teatern eller Cirkus varit bättre arenor ur denna synpunkt.


Med det sagt hade jag väldigt bra platser på de tre andra föreställningarna och två efterlängtade fotografier var en perfekt inramning till alla upplevelser i kattlandet. Den ena var med underbara Joanna Ampil (Grizabella) vars version av Memory är min absoluta favorit och ännu mer så efter denna serie besök på Cats. Den andra var en bild med två av mina favoritkatter Coricopat och hans tvillingkatt Tantomille. Jag har ett väldigt varmt förhållande till Coricopat och att få en bild av honom tillsammans med hans tvillingkatt var guld värd. Varmt tack till Company Managern Steve Diamond som ordnade detta.


Det är svårt att sammanfatta en så bra musikal i några få ord och jag kommer möjligen att återkomma i ärendet men jag vill ta tillfället i akt att redovisa ett par ändringar sedan förra tour besöket. Den första var att Rum Tum Tugger åter har blivit den älskade rock and roll stjärne katt han alltid har varit historiskt sätt och att de således har övergivit försöken att klämma in "rapstar Tugger" i showen. Det har trots utmärkta skådespelarinsatser aldrig känts som en bra och integrerad del i musikalen. Så denna ändring tillbaka till originalet stöds helhjärtat.


Den andra förändringen är att man har lagt "hundnumret" (The awfull battle of Pekes and Pollicles) i akt II vilket har lett till att ett av mina absoluta favoritnummer Growltiger och min älskade Lady Griddlebone har fått utgå. Hundnumret i sig är lika bra som det alltid har varit och Asparagus gör ett bra arbete som guide in i hundnumret och han har god hjälp av Munkustrap som dock har fått en betydligt mindre roll i det som brukade vara hans stora paradnummer. Det är oväntat bra gjort och fjärilarna jag hade i magen innan har försvunnit helt. Även om det är hårt att erkänna detta känns hundnumret nästan som en bättre version av Gus minne än vad piratkatterna var och det är ett nummer som den gamle teaterkatten verkligen kan skina i. Men trots detta är saknaden av och tomheten efter Lady Griddlebone och hennes interagerande med publiken stor och jag skulle trots att detta nummer fungerar så bra gärna byta tillbaka till originalet om jag kunde. Originalversionen av Growltiger var ett fantastiskt nummer trots en del för en barn och familjevänlig musikal tveksamma inslag och en del narrativa svårigheter i att ha ett minne i minnet i form av balladen om Billy Mccaw. Kunde man plocka in Growltiger i någon annan form eller låta Griddlebone vara med i hela musikalen är jag helt för denna ändring. Möjligen kunde man plocka in piraterna som ett "extranummer" efter Grizabellas himlafärd och därmed ge den i det sammanhanget ratade Asparagus en chans att stärka sina aktier till nästa Jellikle bal? Alternativet kunde vara att placera Growltiger som ett vanligt nummer men på Hundslagets gamla plats innan Jelliklebalen.


Cats är och förblir världens bästa musikal och det känns en smula tomt att inte ha nya Cats besök att se fram emot. Jag hoppas att detta besök av den internationella touren kan trigga nya produktioner runt om i landet. Cats har till exempel inte blivit spelad norr om Stockholm än (med reservation för vissa skolproduktioner.) och jag håller tummarna för denna musikal varje höst när VRG och Kulturama ska berätta vilka årets musikaler blir. Jag är övertygad om att de skulle kunna göra denna oerhört bra men hittills har jag inte haft någon framgång på den fronten.


Som en sista fotnot undrar jag vad grejen med att inte ha ensemblens rollista i programmet är? Att få läsa om vilka som är med och få lite bakgrundsinfo om dessa underbara artister har alltid varit lite av höjdpunkterna och en stor anledning till varför jag har köpt detta. Nu fick man ingen som helst information om vilka som spelade katterna, vare sig i arenan eller programmet och jag som älskar musikalteater tycker att varje artist självklart ska få kredit för den insats man gör i Cats och andra musikaler. Hur ska annars hugade musikalfans få reda på vilka som gör insatser i de olika rollerna?


Nu ska Cats touren vidare till Malmö och Danmark. Jag rekommenderar denna musikal helhjärtat och varmt till alla som vill se en fantastisk dansmusikal av bästa märke och höra en av världens bästa Grizabellor - Joanna Ampil. Jag har efter helgen sett denna musikal 38 gånger och vet således vad jag talar om. Varmt tack till alla inblandade och Steve Diamond.