Aladdin som spelfilm

Aladdin som spelfilm

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 29/5 2019

En helt ny värld – Aladdin.

Någon sa att Aladdin var fylld av Orientalism – Det vill säga att österländsk kultur skildrat med västerländska glasögon och synsätt och i detta vill jag ge dem rätt. Det är mycket förutfattade meningar kring hur araber ”ska vara” i denna Disney film.

Men det är också en film där en manliga huvudrollen (Aladdin) jagar sin stora kvinnliga kärlek i prinsessan Jasmine utan att hon för den skulle blir ett ”smycke karlarna slåss om” utan tvärtom är en aktiv och självständig tjej med stort hjärta och egen vilja. Vilket på så sätt gör denna Disney film modernare än många andra moderna filmer.

Detta är en bra och välgjord remake av den klassiska tecknade förlagan precis som Skönheten och Odjuret är och man har lyckats hitta en bra balans mellan den tecknade förlagan och de mänskliga skådespelarna som tack vare modern teknik kan göra det mesta som den tecknade förlagan kan och göra det bra. Det är på det här sättet som live action remakes av tecknade musikal films klassiker ska göras för att det ska bli bra.

Jag såg den svenska röstcastingen och de skötte sig överlag mycket bra. Anden, Aladdin och Jasmine får alla med beröm godkänt och samtliga huvudroller klarar av att  leverera den svenska översättningen mycket bra utan att det blir alltför stora skillnader jämfört med munrörelserna. Det sjungs dessutom mycket bra och jag njuter av sånger som En helt ny värld och En vän som jag.

Denna nya version av Aladdin rekommenderas varmt och det verkar som att filmmakarna på Disney har lärt sig hur de ska göra om sina tecknade musikal filmer så att det blir lika bra som Skönheten och odjuret nu och det gläder en musikalvän.

Själv väntar jag med spänning på den otecknade versionen av Lejonkungen i Juli men till dess tåls denna att både ses och ses om.

The Theory Of Relativity

The Theory Of Relativity

Var: S:t Eriks Gymnasiet, Stockholm

När: 21/5 2019

Sannolikt måste väl vara när något är nästan sant? Men bara nästan – Tage Danielsson.

The Theory Of Relativity eller Relativitetsteorin på svenska är en nyskriven musikal av Neil Bertram och Brian Hill som känns mer som en revy musikal i linje med Hair och Cats än den traditionella berättelse musikalen som Frozen eller Wicked. För här bjuds besökaren på en serie sånger och händelser som vid en första blick har ganska lite att göra med varandra mer än att ge en inblick i vanliga människors ovanliga vardag.

Den är varm och underfundig men precis som If/Then (Tänk Om) ingen skrattmusikal. I början bjuder man in till ett besök i en fysikklass där frågor kring relativitetsteori och rörelselagar tas upp – Frågor som sedan får relativt lite betydelse i övriga musikalen.

Det känns som att man för snabbt lämnar skolelevernas försök att förstå sig på modern fysik och istället väljer att visa inblickar i personers liv utifrån händelser en New York bo ser från sitt fönster vilket jag kan tycka är synd trots både intressanta och tänkvärda scener. Det skulle ha varit intressant att se hur eleverna hanterar situationer som kattallergi eller kakbak med bacillskräck. Teman som trots detta fungerar riktigt bra i berättelsen som den är nu och jag är mycket förtjust i de söta katterna i kattnumret.

Är det något man kan vara kritisk till i denna eminenta och underfundiga musikal är det den inlagda pausen som känns ett rätt onödigt avbrott i en ganska kort musikal. Denna musikal är ursprungligen skriven utan paus och jag tycker i allmänhet att sådana musikaler gör sig bäst utan paus.

Men det är ändå en musikal jag liksom If/Then gillar och som borde platsa utmärkt på Parkteatern. Den har mycket charm och värme och det finns mycket att se och gilla trots avsaknaden av insikt kring hur eleverna i fysikklassen hanterar resten av musikalen. Den känns väldigt modern och samtida även om jag stundom satt och letande efter låtar i mina favoritmusikaler som låtarna i denna liknade.

Dessutom är det alltid ett stort plus att ha med mänskliga djur som katter och hundar i en musikal oavsett allt annat och bara det gör undertecknad varm och lycklig. Men det är ändå inget som bör hindra någon med katt allergi (pun intended) tveksam till att gå och se denna. Det är trots allt en musikal som är både trevlig och välspelad på alla håll och att den utförs av begåvade gymnasieelever som har en god framtid i musikalvärlden gör inte saken sämre – Tvärtom.

Parkteaterns sommarprogram 2019

Parkteaterns sommarprogram 2019

Var: Runt om i stadens parker.

När: Juni till och med Augusti 2019

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min – Pippi Långstrump.

I mitten av maj är det en årlig tradition att Parkteatern presenterar årets parkteater program för sommaren och så skedde även i år i en Galärpark som prunkade av både försommar grönska och årets första sommarvärme. Det är ett säkert sommartecken och ett bra substitut under månaderna som de stora teatrarna inne i stan har semesterstängt.

I år bjuder man bland annat på en nyskriven musikal som bygger på berättelsen om Elvira Madigan och en burlesque revy signerat Robert Fux (Salong Fux). Dessutom bjuder man på en tänkvärd skolteater musikal jag såg på Scala i våras – Det syns inte och Girls Will Make You Blush från Unga Klara.

Det bjuds även på en helafton på temat Framtiden som avslutas med Albin Flinkas och Helge Skogs version av Aniara. Det dyker även upp två föreställningar på temat hund och barnen får som vanligt sitt genom trollkarlen Manne och Da – Da – Da- från dockteatern.

Men i ett så brett program som Parkteatern erbjuder finns något för alla och det bästa är att allt är gratis – Det är bara att komma som du är och njuta av det som erbjuds.

Made in Daggenham

Made in Daggenham

Var: Kulturama, Stockholm

När: 8/5 2019

När ditt hjärta börjar slå i samma takt som en trumma – Les Miserablés

Detta är en musikal som verkligen ligger i tiden och som med tanke på efterdyningarna kring Me Too rörelsen borde sättas upp oftare både på landets skolor och vår stads stora scener. För Made in Daggenham skildrar en grupp kvinnliga arbetares kamp för lika lön i det sena 60 talets Storbritannien och det är en kamp som pågår än i denna dag.

Man använder sig av en dramaturgi som i mångt och mycket påminner om en av Stadsteaterns stora succéer Billy Elliot och man skulle rentav kunna kalla denna en systermusikal till Billy men med fokus på de kvinnliga arbetarna i Fords fabrik i Daggenham istället.

Det jag gillar hos Kulturama är deras förmåga att leta fram relativt okända musikaler och göra dem på ett sätt som gör att mitt musikalhjärta skriker efter fler och större produktioner av dessa okända pärlor och det gäller i synnerhet denna musikal som både är charmerande, fint koreograferad och lysande aktuell utan att för den skull överträda några av ”feelgood musikalens” bekvämlighetszoner.

Jag uppskattar också sättet man koreograferat en buss/tåg scen och de två svartklädda assisterna till premiär ministern på liksom en av scenerna i krogmiljö. Det är nyskapande, finurligt och gjort på ett sätt som passar väldigt bra in i den varma men ändå skavande stämning man vill skapa.

Man håller hög ”Kulturama klass” på skådespeleri och sång men det känns ibland som att man har svårt att komma runt det som ofta är skol uppsättningarnas enda nackdel jämfört med de stora proffs och amatör teatrarna och det är att alla eleverna i ensemblen är i samma ålder – Vilket naturligtvis kommer sig av  att de går i samma skola eller klass.

Ska man då gå och se denna utmärkta skolmusikal? Det rekommenderar jag absolut att man gör om man gillar verklighetstrogna feelgood musikaler som tar avstamp i aktuella frågor och dessutom var svag för Billy Elliot när denna gick på Stadsteatern. Det är dessutom ett utmärkt tillfälle att se vad morgondagens stjärnor på landets musikalscener kan åstadkomma till ett pris som inte borde avskräcka något att göra ett besök i Hammarby Sjöstad.

Min fantastiska vännina

Min fantastiska vännina

Var: Årsta folkets hus teater, Stockholm

När: 30/4 2019

Att mötas är att dö en smula.

Min fantastiska väninna är byggd på en serie romaner av Elena Ferrante och utspelar sig i Italien där Lenu och Lila blir bästa vänner genom hela livet trots väldigt olika förutsättningar. Den ena blir hyllad författare och den andra hunsad hemmafru vars liv författaren tar väldigt mycket, ibland för mycket, inspiration för.

Det är en rolig och underhållande pjäs där de båda kvinnornas liv är omväxlande och har många oväntade vändningar i ett oroligt efterkrigs Neapel. Det är mustigt och man blandar trasiga relationer med storpolitik och maffiaanhängare i ett tempo som gör det svårt att tro att man ska hinna med allt trots den långa speltiden på knappa fyra timmar.

Vilket för mig till den enda egentliga kritiken av denna mycket begåvade pjäs och det är dess längd. Man har kokat ner original uppsättningens två pjäser till en och tagit bort en del bi handlingar på vägen för att få plats med detta och trots det känns det som att fyra timmar inte riktigt vill räcka till för att berätta alla fyra böckerna kronologiskt.

Jag tror man hade kunnat göra detta ännu bättre genom att behålla de två delarna originaluppsättningen hade eller möjligen tagit till musikalens förmåga att komprimera komplexa och tidskrävande handlingar till en kort sång.

Men det som är kvar är ändå väldigt bra och man blir stolt över att ensemblen klarar av att leverera ett sådant förstklassigt ljud utan minsta lilla mikrofonmygga. Visst är lokalen liten och har väldigt bra akustik men att ljudbilden inte ”darrar på manschetterna” det minsta lilla igenom en knappt fyra timmar lång föreställning är en enorm prestation i dagens värld där man knappt kan spela en del musikaler utan ett avancerat ljudbord. All heder åt ensemblen och det kreativa teamet för detta.

Ska man då gå och se denna? Klarar man av föreställningens läng och älskar bok förlagan är det absolut ett måste men den rekommenderas även varmt till alla som gillar underhållande relationsdramer.