Charlie and the Chocolate Factory

Var: Intiman, Stockholm (SMU Base 23)

När: 5/6 2026

Never tell me the odds! - Han Solo.

Det var ett tag sedan jag såg en skol föreställning och det här är dessutom en musikal jag har velat se ända sedan den gick på Göteborgsoperan för ett par år sedan. Den här kombinationen av skolmusikal, en sago musikal jag inte har sett ännu och det sista inomhusbesöket för våren kunde inte bli mer lyckat.

Som jag sagt så många gånger förut så upphör jag aldrig att förvånas över hur bra och professionella produktioner skolorna klarar av att göra. Om man bortser från att en del manliga roller spelas av kvinnor vilket är helt normalt och förväntat i sådana här sammanhang så har man hittat en ensemble som förmår att levera humorn denna musikal kräver med en oväntad tonträff, även med mina höga krav på sådan och dessutom göra en musikal som gör att man sugs in i Willy Wonkas fantastiska värld fullt ut.

Är det något jag hade velat ha annorlunda så är det väl att jag gärna hade sett mer av Willy Wonka i första akten än vi fick. Trots att berättelsen är uppbyggt på att man ska få se hans fantastiska fabrik i hela andra akten så hade musikalen vunnit en del på någon slags karaktärs eller jag vill sång för Willy tidigt i första akten - Kanske genom Charlies drömmar om honom.

Men på det hela taget en väldigt bra musikal som jag är glad över att äntligen ha fått se - Nu hoppas jag bara att någon av Stockholmsteatrarna kan ta tag i denna musikal och gärna casta de delar av SMUs ensemble man kan för de är väldigt bra.

Tyvärr är det bara två föreställningar av denna musikal, annars hade jag gärna sett igen.

 Allsång med Covergirls på Jessies.

Var: Jessies Musikcafe.

När: 29/5 2026

Shit vad bra ni är! - Covergirls.

Det här var en riktig rolig föreställning på ett ställe jag inte har varit på tidigare ute i Stuvsta. Men tyvärr finns det få tillfällen att besöka det igen eftersom det tydligen ska läggas ner snart, vilket är synd.

Covergirls såg jag på Sergels Torg för några år sedan och det var ett kärt återseende. Det är en grupp som Joanna, Hannah med flera har och de sjunger som namnet antyder covers på kända schlagers från förr och nutid.

Eftersom det är en relativt liten lokal så blir det en interaktiv show med mycket drag vilket jag alltid uppskattar mycket. Jag gillar när man sitter så nära artisterna att man inte försvinner helt i scenmörkret bakom starka strålkastare och här sjöng alla med och verkade uppskatta de interaktiva delarna av föreställningen.

Tack för ett kärt återseende!

 Once Upon A Mattress

Var: Ö2 och POFF.

När: 23/5 2026

Rädd, jag? Vad var det? - Lille Skutt och många andra.

Det här är första gången på några år jag ser POFF gänget i en musikal och det var ett kärt återseende. Det är också första gången jag är på Ö2 sedan jag såg Hazel, märkligt nog med Kim Bärzén som en av artisterna där med.

Once Upon A Mattress (OUAM) är en lättsam tagning på prinsessan på ärten sagan där hovet runt den nyanlända prinsessan (spelad av Maja Malm) försöker att hantera situationen. Runt detta har man flera bi historier som en stum kung, en kärlekshistoria mellan madame Lärka och hennes hovman och den elaka drottningen som helst av allt vill att sonen ska förbli ogift. Det är roligt, lättsamt och välgjort rakt igenom och egentligen förstår jag inte varför denna musikal inte är en stapelvara på landets musikalskolor.

En sak jag uppskattar är att artisterna kom ut och hälsade på publiken i foajen efteråt, det är något jag tycker att fler professionella teatrar borde göra oftare än idag. Nu tror jag att detta är bland de sista förestlälningarna av dena men annars hade det varit en väldigt bra föreställning att rekomendera för alla barn och unga.

 SW: The Mandalorian And Grogu *Spoiler*

Var: Filmstaden Scandinavia.

När: 21/5 2026

This is the way! - The Mandalorian.

Det här är Star Wars återkomst till bioduken och en riktigt bra sådan. Efter många års frånvaro har man nu släppt en film som är två timmars fun och inget annat. Det är som en lättsam action komedi blandat med en lättsam fader/son berättelse och det gör man riktigt bra. Men trots detta hade jag gärna tajtat in djungel sekvensen 10 - 20 minuter eftersom den drog ut lite väl mycket på tiden den sista 2/3 av filmen.

Man använder Ratta the Hut och hans konflikt med tvillingarna från Book of Boba Fett väldigt bra men det känns inte som att världen är direkt ansluten till den större berättelsen kring Ahsoka och Thrawn vilket bitvis är synd. En cameo from Ahsoka eller en snabb berättelse kring hur Thrawn försöker bygga upp sina styrkor igen efter sin återkomst hade inte skadat handlingen. Jag hade hellre använt tiden i djungeln till detta än att tycka synd om Grogus nästan (men ändå helt orealistiska) förlust känsla för Din.

Men det är trots detta en väldigt bra och säker film för alla som gillar att slappna av och sjunka in i två timmars underhållning från en galax långt, långt borta utan att det finns djup och trauma som i Andor eller Maul. Detta gör att filmen känns mer som ett långt Clone Wars, Rebels eller The Bad Batch avsnitt än någon av de senare serierna. Man vill underhålla och inget annat och det gör man bra.

Det kanske inte är en film jag ser om och om igen men det är samtidigt en film jag är glad över att ha sett och som jag tycker att alla, även de som inte är die hard Star Wars fans borde gå och se. Den är relativt självförklarande så länge man har koll på grunderna i detta universum och även om man har glädje av mycket för kunskaper så är det inget man verkligen behöver för att kunna se denna film. Gå och se!

 &Julia besök 2

Var: Stora Cirkus, Stockholm

När: 17/5 2025

Come what may - Moulin Rouge

Den här gången fick jag en plats med mycket bättre benutrymme och kunde njuta i fulla drag. Det fortsätter att vara en väldigt bra musikal som gör mycket av det jag gillar med mega musikaler från pre showen i början till den spännande upplösningen.

Jag gillar kampen mellan Shakespeare och hans fru Anne som också har inslag av deras verkliga liv och sorger samtidigt som William tämligen indiskret antyder att han skrev alla sina dramer till hennes ära utan att hon för den skull var särskilt mycket med honom.

Men det jag gillar mest är att de gör Julia till en modern och stark karaktär som istället för att dö för sin älskade väljer sin egen väg och finner en ny kärlek i Paris av alla ställen. Det känns hela tiden som att Shakespeare försöker ordna det slut han vill ha samtidigt som hans fru vill något helt annat och kampen mellan dem är det jag minns mest tillsammans med alla andra älskvärda karaktärer.

Det är verkligen en modern mega musikal med allt jag gillar hos dem så det är något jag gärna skulle se igen om chansen erbjuds.

 Rat Pack Rhapsody

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

När: 13/5 2026

From Sammy With Love

En av de första föreställningarna med Karl Dyall och Rennie Mirro jag såg var From Sammy With Love under mina första år som musikal maskot och jag minns än i dag hur man blandade fantastisk dans med att låta ett fåtal skådespelare spela många roller i en sammanhåller men ändå månghövdad berättelse.

Rat Pack Rhapsody känns som en modern arvtagare till denna och vi följer ett gäng karaktärer med Frank, Sammy och Dean i täten genom ett USA i förändring från tiden innan andra världskriget till det tidiga 60 talet och in i Hippie eran. Det är en mäktig och episk berättelse som tar avstamp i hur det var (och i viss mån är) att vara svart artist i USA under denna tid.

Om From Sammy With Love var avskalad och med enbart ett fåtal scen element så är det här en helt annan och mer naturalistisk värld som är fylld av fotåljer, barer, kostymer, skjutvapen, drinkglas och allt annat som hör gangster tiden till. För detta är i mångt och mycket en berättelse om gangster erans inflytande på USAs nöjesindustri.

Det är väldigt bra gjort och Karl och Rennie är lika bra som alltid men det jag ändå blir mest imponerad över är Isabellas förmåga att byta peruker och samtidigt göra ett antal ikoniska kvinnliga karaktärer från tiden det begav sig rättvisa. Jag tappade till slut räkningen på hur många peruker hon hade genom föreställningen.

Gå och se!

 Lonely Together besök 3.

Var: Kulturhuset Stadsteatern.

När: 07/5 2026

Ten more days - Aviccii.

Det här fortsätter att vara en föreställning jag önskar att jag kunde stå på scenen och se men som ändå är väldigt kul att se trots att vi som sitter är väldigt långt ifrån scenen uppe på raderna 17 - 19. Jag förstår att man vill experimentera med en tydlig konsertkänsla och att man vill skapa en inmersiv känsla för huvudmålgruppen men jag har svårare med att vi i publiken delas upp i så tydliga grupper utifrån grunder som inte har med ekonomi att göra utan grundar sig på hur länge man orkar stå i ett folkhav. Vill man experimentera med denna typ av föreställningar i framtiden ser jag gärna att man funderar ett varv till över hur den mer inmobila delen av publiken ska kunna inkluderas i detta format.

Med detta sagt är det en väldigt bra föreställning och jag uppskattar mycket att artisterna kommer ut och hälsar efter föreställningen. Det är något jag önskar att alla professionella föreställningar borde göra alltid men framförallt de som riktar sig till en ung publik som inte har upptäckt att skådespelarna inte är som sina roller ännu.

Det är synd att denna föreställning är inne på sina sista föreställningar - Ni som ännu inte har sett denna och uppskattar Avicciis musik rekomenderas denna väldigt varmt.

 Djungelboken enligt Dröse och Norberg gånger 2

Var: Cirkusplatsen, Gärdet.

När: 2/5 2026.

Welcome to the jungle!

Djungelboken har alltid varit en av mina favorit uppsättningar med Dröse och Norberg, mycket för att det är så otroligt många djur roller med i denna. Det är björnar, tigrar, apor, panthrar och ormar med och det värmer mitt katthjärta något enormt. Djungelboken är nästan som att känna sig som hemma på Cats och det bästa Cats substitutet som finns.

Dröse och Norberg har också lagt ner väldigt mycket på djurkostymerna i denna föreställning och det gör mig som älskar kostymer och make up lycklig - Jag ryser av lycka bara av tanken på allt från svansar till make up och det enbart gör att jag vill se denna igen och igen.

På något sätt är Djungelboken i allmänhet och Dröse och Norbergs uppsättning i synnerhet ett skolboksexempel på hur man bygger upp en berättelse med många djur karaktärer i. Vi följer Mowgli ut i djungeln där han får möta den ena karaktären efter den andra samtidigt som hans eld användande till slut gör att de andra djuren skickar honom vidare till nästa människoby vilket är både sorgligt och upplyftande.

Dessutom fick jag både en bild på Maja Söderström som björnunge vilket jag har längtat länge efter och en chans att vara med och kasta banan på Shere khan vilket jag tyckte var oerhört kul. Jag älskar allt sådant och det fick mig nästan att känna det som att jag var med i föreställningen ett kort tag. Mer sådant.

Rekomenderas varmt till alla som vill ha en bra föreställning - Gå och se!

 Mors Dag

Var: Dramatens lilla scen.

När: 28/4 2026

Mors lilla Olle i skogen gick. Barnvisa.

Det här är ett form experiment som jag gillar i och med att man visar samma timme från två håll i de två lika akterna. Dels visar man de tre sönernas förberedelser i köket i första akten och dels visar man moderns monolog i den andra. Föga förvånande visar sig modern ha en helt annan bild av sitt liv än sönerna har.

Det gör att jag får många frågor kring hur man tajmar ljuden från andra sidan så att de hörs i precis rätt tid i den del av lägenheten man ser och hur de som inte är på scen håller koll på när man ska göra respektive ljud vilket är en intressant del av hur teater skapas.

Scenografin är en super naturalistisk skildring av en lägenhet från 60 talet och det känns verkligen som att allt som borde finnas i en sådan här lägenhet finns där. Det ger en speciell form av "levd" teater där skådespelarna måste agera i en fullt utrustad miljö där allt fungerar och där allt ska göras i varje föreställning. Det är ett koncept som jag både gillar för att det skapar en så inmersiv mljö och inte gillar för att det inte ger så mycket utrymmer till tanken att skapa miljöerna utifrån det man ser.

Helena Bergström gör en väldigt stark och gripande monolog och det är ett intressant tema kring hur hon kunde ha så olika upplevelse av samma händelser som barnen berättade om i akt I och det i sig gör denna föreställning till ett väldigt modernt och tidstypiskt tema. Men jag hade gärna gett henne en motspelare eller konfident så att hon hade haft någon att vända sig till i sin monolog.

Dock hade jag gärna sett en tredje akt där modern och sönerna faktiskt hade mötts och debatterat deras skilda synvinklar på verkligheten - Jag tror det hade kunnat bli en riktig intressant holmgång dem emellan.

Men en väldigt bra, skarp och mycket intressant pjäs som jag är glad över att ha sett.

 Next To Normal enligt Maxim.

Var: Maximteatern, Stockholm.

När: 25/4 2026

Så vaknar också minnet - Memory.

Next To Normal har jag sett i både Uppsala och Stockholm men det börjar bli rätt många år sedan nu och det glädjer mig att konstatera att den är fortsatt väldigt bra och ständigt aktuell.

I det här fallet är det en grupp som har gjort denna musikal som en kickstart och "Labour of love" föreställning och det är väldigt strongt gjort i dagens kulturella klimat där det ges allt mindre stöd till grupper som inte bär sig ekonomiskt på samma sätt som till exempel privatteatrarna gör.

Det är med det sagt en väldigt bra föreställning på högsta nivå och en som jag önskar hade kunnat få fler föreställningar än de fåtal de fick - Det här hade jag mer än gärna sett och sett om flera gånger.

 &Julia

Var: Stora Cirkus

När: 20/4 2026

Tid? Det här är inte tid att bråka om tid! - Alice i underlandet.

&Julia berättar vad som kunde ha hänt efter Romeo och Julia om Shakespeares hustru Anne hade haft något att säga till om och det gör det på ett självmedvetet och underhållande sätt som gör mig helt såld. Det är som att någon har tagit valda delar av Shakespeare In Love, Moulin Rouge och Something Rotten och gjort något eget utifrån Max Martins låtkatalog.

Det är full fart från start när Julia och hennes nya vänner beger sig till Paris och upplever romantiska äventyr på ett sätt som gör att man aldrig riktigt vet om den vill berätta Romeo och Julia på ett helt nytt sätt eller göra en helt ny fortsättning på ett sätt som blir en duell i skrivande mellan Shakespeare och hans hustru Anne.

Det är kort sagt allt det jag gillar bäst hos en föreställning i ett paket, lite som Moulin Rouge möter Amadeus. Så detta mästerverk uppskattar jag väldigt mycket och det fick saknade efter Moulin Rouge att bli lite mindre påtaglig. Dock är det synd att den inte får fortsätta i höst för detta är något jag gärna hade sett igen och igen. 

 Moulin Rouge besök 5 - 8.

Var: Rondo, Göteborg.

När: 26 - 28 mars 2026.

This is our song - Moulin Rouge.

Det är både vemodigt och uppskattande att se sista föreställningen eller arna i det här fallet, av något som har spelats länge och Moulin Rouge har jag sett sedan jag såg ett av genrepen i Stockholm ända tills dess absolut sista föreställning i Göteborg flera år senare. Det är en resa att ha fått vara med om musikalens utveckling över tid och sett alla bekanta artister både på och utanför scen vid så många tillfällen under så lång tid.

Det jag tycker allra bäst om i Moulin Rouge är pre showen som påminner väldigt mycket om det jag gillar allra bäst i Cats. Jag är aldrig så nöjd som då jag får se artisterna gå runt i salongen och på scenen några minuter innan det börjar och det har skapat många av de ögonblick jag minns allra mest och längst från mina musikalbesök genom åren.

Men det är samtidigt en musikal som innehåller väldigt mycket av det jag tycker allra bäst om i musikalvärlden och det är när man är medveten om sig själv och bryter fjärde väggen i sitt agerande på scen. Här gör man det hela tiden i pjäsen man repeterar under föreställningens gång.

Det är dessutom väldigt mycket humor inblandad trots att det egentligen är en ganska vemodig berättelse om en tragisk kärlekshistoria. Man lyckas dessutom plantera slutet på musikalen väldigt bra genom att flera nyckelscener i detta repeteras i ovan nämnda föreställning - Det blir på så sätt en masteclass i hur man planterar ett slut utan att ta ifrån spänningen i detta.

Sorgligt att det är över men jag vill ändå passa på att tacka alla som jag har fått följa med under denna resa och se under dessa år. Det är ett minne jag kommer att bära med mig länge.

 Dear Evan Hansen besök 2

Var: Intiman, Stockholm.

När: 20/3 2026.

Jag önskar att allt det här inte handlade om Connor! - Dear Evan Hansen.

Efter ett andra besök på denna underbara musikal känns det allt mer som att Evan måste ha Asperger eller Autism som det heter nu. Det sägs aldrig rakt ut men jag känner igen så mycket av mig själv i Evans beteende att det måste vara så. Med det sagt så har han säkert en hel de annat, som ångestsyndrom, som jag inte har men grunden är helt klart autism.

Vilket gör att Dear Evan Hansen känns som en musikal som ligger väldigt nära allt det jag är och hur det är att vara mig så till den grad att det är en musikal jag önskar att jag själv hade skrivit om jag nu hade kunnat skriva den. Vill man förstå en person med Autism så är Dear Evan Hansen nästan en skolbok i ämnet.

Men det är också en väldigt rolig musikal som lånar en del grepp från farserna - Till exempel att den visar hur en liten lögn från huvudpersonens sida, i det här fallet vem som har skrivit ett brev, snabbt eskalerar in i en allt djupare härva av ständigt ökande missförstånd.

Jag önskar därför att flera fick se denna musikal och den borde vara en stapelvara på alla LSS utbildningar och obligatorisk i landets skolor. Gå och se om ni får chansen.

 Marinchefens konsert 2026

Var: Konserthuset, Stockholm.

När: 8/3 2026

Macavity! - Demeter, Cats.

Det var  några år sedan jag var på Marinchefens konsert men eftersom Oscar Pierrou Lindén var solist i år så kändes det som ett givet tillfälle att gå dit och det var sig likt från tidigare år även om arenan var ny för mig - Konserthuset mot Berwaldhallen.

Det var en bra blandning av musik från både symfonins, militärens och musikalens världar under ledning av Marinens blåsorkester vilket jag alltid uppskattar. Det finns ett djup i blås och symfoni orkestrar som är svårt eller omöjligt att uppnå med mindre antal instrument och det har jag märkt under mina besök på Göteborgsoperans om har en relativt stor orkester i orkesterdiket.

Oscar såg jag först som Macavity i Cats på Cirkus för över ett och ett halvt decennium sedan och det var ett kärt återseende eftersom han har varit mycket i Malmö på senare tid.

Men det jag inte riktigt förstår är varför en sådan här konsert inte riktigt är fullsatt trots ett mycket modest biljett pris på 150 kronor? Med så hög kvalitet på både sång och musik så borde en sådan här konsert sälja slut på nolltid.

 Le Marc besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 4/3 2026

Musiken dom spelar när filmen är slut - Le Marc

Årets första teater föreställning blev ett återbesök på Le March och det är jag glad för eftersom jag hittade mycket fler detaljer och handlingstrådar denna gång - Det är bland annat därför jag tycker det är så bra att se om saker.

Det är fortsatt en föreställning som är mer en iscensatt serie Le Marc sånger än en regelrätt musikal och mer ett tillstånd som någon sa. Eller varför inte en dansteater med sång? Men letar man inte efter traditionell handling utan ser varje sång som en handling i sig så förstår man mycket bättre vad denna musikal handlar om och kan därför njuta på ett helt annat sätt av den.

Jag gillar kombinationen dans och sång och tycker denna föreställning blir än bättre efter att ha sett om den. Men jag saknar ändå någon form av guidning in i de olika numren. Ett programblad, en speakerröst, eller något slags mellansnack hade kunnat lyfta en bra föreställning ännu mer.

Nu är det inte så många föreställningar kvar av denna men jag tror att det är ett format som hade fungerat utmärkt i nedkortad form på Parkteatern i sommar. Så gillar ni Le Marc så rekommenderas denna musikal väldigt varmt.

 OS invigningen Milano Cortina 2026

Var: SVT och San Siro.

När: 6/2 2026

Sverige? Är det inte där man har sommar två veckor om året men det då är sommar på riktigt? - Filmcitat.

"Mycket lånat, lite nytt" är en bra sammanfattning på denna OS invigning för vinterspelen år 2026. Först som sist måste dock sägas att Italienarna kan det där med att göra en magnifik show med hundratals dansare i perfekt synkronisering och ett par riktiga megastjärnor som bonus.

Men i övrigt kändes det som att vi hade sett väldigt mycket av showen tidigare. Ett dansnummer följdes av en hundraårig tidsresa genom vinterspelens historia flankerade av de vanliga talen och flagg hisningarna med med en två timmars inmarsch instoppad mitt i.

Det man hade gjort nytt denna gång var att man hade lagt invigningen på fyra ställen för att kunna ge fler deltagare i de mindre orterna en chans att delta vilket jag uppskattade. Dock fick det den märkliga effekten att det var rätt många länder som inte hade en enda deltagare i sin inmarsch på huvudarenan San Siro. Men trots detta uppskattar jag denna gest även om jag gärna hade sett att inmarschen hade tagit hälften så lång tid och gått dubbelt så snabbt.

Dessutom undrar jag hur kul det är för publiken inne på stadion att inte få se elden tändas? Hade jag bott i Milano hade jag nog hellre valt eld tändningen än att sitta mig igenom fyra timmars dans och inmarsch show.

Med det sagt så är det fortsatt en väldigt bra och välgjord show fylld med dansare och artister man önskar att man fick namnet på och jag saknar överlag skyltar som talar om vem som sjunger, dansar och uppträder mer än någonsin. Vad är felet med att ge oss namnen på alla de superduktiga dansare som har repeterat detta i veckor bara för att kunna ge oss som tittar en magnifik show? Kan man visa varenda filmcrew i filmernas eftertexter så borde man kunna visa namnen på de vi ser dansa i en OS invigning.

Nu håller vi tummarna för många medaljer - Det har börjat bra med guld och silver i damernas skiathlon redan första dagen.

 The Muppet Show special 2026 

Var: Disney Plus.

När: 4 Februari 2026

Its sucks to be me! Avenue Q.

Mupparna är tillbaka i en halv timmes special på Disney plus och det verkar kunna ligga till grund för en reboot av den gamla originalserien vilket jag tycker känns spännande. Man har med sig Sabrina Carpenter i detta avsnitt och hon känns som en perfekt parhäst till Miss Piggy.

Allt är precis som det ska vara och man är på samma teater som ursprungs Mupparna. Det känns live men är förmodligen väldigt välrepeterat och gjort med många  omtagningar. Jag gillar det klassiska revy formatet där sketcher blandas med sångnummer men jag kan ändå inte låta bli att undra om alla som inte är vana vid revyer och klassisk tv underhållning från tiden det begav sig har tålamod nog för detta - Alltså om mupparna ano 2026 kan finna en ny publik och inte bara behålla den gamla som älskade serien från förr?

Jag vet att man inte kan ha med alla muppar i ett halvtimmes avsnitt och att man måste fokusera på att introducera de mest kända karaktärerna som Kermit och Miss Piggy men jag saknade ändå en scen med den svenske kocken och ett rykande hett trumsolo från Animals sida. Det hoppas jag dyker upp i en eventuell fortsättning.

Men det här var en riktigt kul nostalgitripp och jag håller definitivt inte med Stadler och Waldorf (de två recentnerna i logen) om att "De behöver göra detta för att de är broke!" - De behöver göra detta för att det är en underbar halvtimme av fantastisk underhållning plus en ordentlig dos nostalgikick från tiden det begav sig.

Gå och se!