ST: Strange New World Säsong 3 ***Spoiler***

Var: Skyshowtime.

När: Augusti - September 2025

To boadly go where no man has gone before - Star Trek.

Strange New Worlds tredje säsong är en märklig skapelse. Den är långt ifrån lika bra som dess andra säsong och den har inget crossover avsnitt som de med Lower Decks och musikal avsnittet vilket jag väntar på hela tiden utan att det dyker upp. Jag trodde att vi skulle få se ett avsnitt där de är dockor men det kom aldrig.

Säsongen börjar med att man klarar av den fantastiska uppbyggnaden från andra säsongens final väl enkelt och det är egentligen känslan jag får igenom hela säsongen. Man har många spännande avsnitt och man blandar riktiga skräck episoder (vampyr avsnittet var nästan för mycket för mig.) med riktigt lysande komedi i Wedding blues avsnittet. Det är precis lika bra som jag förväntar mig av en Star Trek säsong men det är som att man aldrig vågar ta ut svängarna och lyfta säsongen till oanade höjder på samma sätt som man vågade i den andra säsongen.

Till och med det avslutande avsnittet känns mer som ett klassisk serie slut än än spännande säsongs avslutning när Spike och hans kärlek får tillfälle att leva och bli gamla tillsammans innan de besegrar säsongens stora skurkar på riktigt och hon (troligen) försvinner ur serien. Det ger också Enterprise ett tillfälle att ge sig ut på ett fem års uppdrag vilket liknar det man är ute på under TOS men är även vad jag vill minnas det Pike är ute på under pilot avsnittet.

Detta hade på något sätt varit det perfekta slutet för hela serien men nu kommer det redan i slutet av säsong 3 och man undrar varför? Ville man ha en dramaturgisk nödutgång utifall att man inte fick en fortsättning eller vad då?

Hade man vågat bjuda oss på någon riktigt bra mums bit så hade detta kunna bli en av de bättre säsongerna men istället hamnar man någonstans mitt i alla Star Trek säsonger, vilket i sig är bra nog för de flesta serier.

 Lonely Together besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

När: 25/9 2025.

Wake me up when september ends - Green Days.

Att se Lonely Together från sittplats är lite som att se Nobelfesten på TV. Det man ser är väldigt bra men man kan ändå inte låta bli att önska att man fick vara på plats i Blå hallen - Eller stå på scenen i detta fall. Det är en spännande blandning av dans, sång och personliga berättelser från artisternas sida men samtidigt är de så långt borta från oss på parkett att det stundtals blir som att titta på en film, främst när artisterna är i den bakre delen av scenen. Det förstärks av att scenutrymmet ramas in av en filmduks liknande ram.

Med det sagt är detta nästintill två helt olika föreställningar beroende på om man sitter ner på parketten eller står i publikhavet på scenen och har alla artister dansande runt sig eller stundtals gåendes och ståendes (på mobila rampar) runt och kring sig. Det ser verkligen ut att vara allt det bästa jag gillar med interaktiva föreställningar som Cats gånger tio.

Det är därför jag önskar att man kunde skapa en "relax performence" föreställning med sittplatser på scenen för oss som vill uppleva den fulla 360 känslan men ändå sitta ner i till exempel kontors stolar. Man kan ju skapa sådana föreställningar för sådana som inte tål blinkande ljus eller behöver hörseltolkning, så varför inte för oss som vill sitta i publikhavet?

Med det sagt är allt i denna föreställning väldigt bra gjort och den rekommenderas väldigt varmt, framförallt till alla som kan uppleva den ståendes på scenen. Artisterna är i världsklass och det är även sång och dans som vävs in i berättelserna på ett mycket bra sätt. Den interaktiva biten får mig dock att önska att man kunde ha löst denna även med oss som vill sitta ner i tankarna. Men gå och se, ni blir inte besvikna.

 Star Wars Rebuild the galaxy - Pieces of the past.

Var: Disney plus.

När: slutet av september 2025.

Må kraften vara med er.

Det märkliga med denna fortsättning av Rebuild the Galaxy är att den lanseras som en helt egen berättelse trots att den uppfyller alla krav på att vara en säsong 2 vilket förvirrar mig rätt ordentligt. Men det är samtidigt helt underbart att se alla klassiska Star Wars karaktärer på ett helt nytt sätt och i ett nytt format - Som Lego bitar.

Här måste alla karaktärer i den nya galaxen Sig hamnade i förra säsongen kämpa för att besegra en ond superskurk som vill förgöra hela galaxen. Men trots att det är en berättelse som har berättats många gånger i Star Wars så är det gjort på ett helt nytt sätt i och med att man aldrig vet vilken sida en karaktär står på - Goda figurer kan vara både goda och onda och onda figurer kan vara både onda och goda. Det lämnar mycket utrymme till överraskningar och spännande förvecklingar men är också rätt förvirrande stundtals.

Det är verkligen en ensemble berättelse och det är en fin inspiration för hur man bygger upp en berättelse med väldigt många karaktärer som var och en har en liten subplot de följer. Men den stora massan karaktärer gör det också rätt förvirrande att veta vem som är vem även för en vuxen - Jag kan tänka mig att barn har det ännu besvärligare att hålla reda på alla karaktärer.

Men det som ändå är bra är att man håller fokus på kärn trion, Sig, Dev och Solidikus vilket gör att grund berättelsen dem emellan ändå går någorlunda lätt att följa. Bra och kul äventyrsberättelse för alla som har barnasinnet kvar och gillar Lego, vilket jag gör.

 Aladdin besök 2.

Var: Cirkustältet utanför Sjöhistoriska.

När: 21/9 2025

Du får tre önskningar! Anden.

Jag har alltid uppskattat Dröse och Norberg för att de oavsett vilken föreställning det är får mig att känna mig så välkommen och uppskattad. Det blev inte mindre av att Anna Norberg som spelar skurken och är producent tackade mig för att jag gav dem chocklad (vilket jag brukar göra när jag ser om saker.) genom att ge mig ett handslag och omnämnande i samband med applådtacket, vilket är första gången det sker.

Jag uppskattar också att de alltid kommer ut och hälsar på publiken efteråt, Det är något jag älskar och samtidigt saknar väldigt ofta bland professionella teatrar. För mig är det väldigt kul att kunna samtala med alla artister efteråt och dessutom ta bilder med dem i deras kostymer. Det borde alla teatrar göra och än mer de som riktar sig till en ung publik som Dröse och Norberg gör.

Aladdin är deras egna tagning på den klassiska Aladdin sagan och jag uppskattar de färgstarka kostymerna och artisterna mycket i denna. Jag är överlag svag för just färgstarka kostymer som känns sago eller fantasy aktiga och här får man väldigt mycket av den varan.

De ska sätta upp sin mest spelade föreställning Snövit i vinter och den rekommenderas väldigt varmt även om min svårighet att ta mig ut när det är snö ute gör det svårt för mig att se denna.

 This is the moment

Var: Göta Lejon.

När: 12/9 2025

Historia? Vad är det här för historier om historien?

Under Herman Lindqvists ledning tar This is the moment oss på en 2000 årig resa genom vår tids historia utifrån några väldigt välkända musikaler. Vi bjuds på smakprov från bland annat Jesus Christ Superstar, Kristina Från Duvemåla, Hair, Les Miserables och Chess.

Jag gillar tanken att berätta om historien utifrån kända musikaler som utspelar sig just i olika historiska skeenden. Det gör att olika musikaler som jag älskar känns sammankopplade på ett oväntat sätt.

Med det sagt så är det låtarna under artister som Emmi Christensson och Nina Söderqvists ledning som gör kvällen för mig och det är alltid en lisa för själen att få höra musikal sång på denna nivå. Det är därför jag alltid uppskattar musikal konserter som Från Broadway Till Duvemåla så mycket. 

Titelspåret från Fantomen på operan, Do You Hear The People Sing? och Aquarius är de mest minnevärda ögonblicken för mig. Men det var även kul att höra ett par sånger ur den nyskrivna musikalen Vasa.

Varmt tack och extra tack för alla möten efteråt.

 Trassel (Out of Order)

Var: Oscars teatern, Stockholm.

När: 6/9 2025.

Skratta inte! - De tre musketörerna.

Trassel är en fars som utspelar sig i samma universum som Hotelliggaren. Det är 1964 och en minister checkar in på Grand Hotell för att vänsterprassla med en partisekreterare. Detta avbryts av att det stora fönstret visar sig innehålla en förmodad inbrottstjuv som i verkligheten är en privatdetektiv och så är kaoset med missförstånd och förväxlade identiteter igång.

Gillar man Hotelliggaren lika mycket som jag gör så kommer man att älska denna. Detta då den har väldigt mycket likheter med denna och är av samma författare. Humorn är likartad och många av karaktärerna desamma.

Jag skrattade hela kvällen men kände ändå att delar av intrigen kring hotelldirektörens starka och för vår tid omoderna reaktioner på allt som har med manlig sexualitet att göra kunde ha redigerats bort. Man har valt att lägga handlingen i en dåtid då vår verklighet stämde överens med pjäsens men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det har (eller borde ha passerat) bäst före datum någon gång före millennieskiftet.

Men detta är ändå en väldigt rolig pjäs och jag har inte skrattat så här mycket sedan jag såg Peter Pan går åt helvete för ett par år sedan. Rekommenderas varmt för alla som vill skratta gott i höstmörkret.

 Joyride

Var: China teatern, Stockholm

När: 3/9 2025 (Första publikrep)

It must have been love - Joyride.

Det här är en musikal adoption för Roxettes musik som har förts vidare från Malmö. Det är ganska ovanligt för China Teatern som har satsat nästan helt på musikal adoptioner av stora filmer och välkända musikaler från Broadway och West End. Den senaste svenska musikalen jag kan minnas var väl Sällskapsresan som hade en film förlaga med samma namn.

Berättelsen spinner kring två kvinnor som upptäcker att de har varit kära i samma man, Joe. En av dem jobbar som mode designer i London (The Look, någon?) och en av dem i en landsbygds ort där Joe jobbar som veterinär på en stor bondgård. Det är tydligen engelsk bok man har använt som förlaga till handlingen vilket förklarar karaktärernas placering i London.

Denna musikal är framförallt en anledning för artisterna att sjunga och dansa till Roxettes många hits och det gör man väldigt bra, jag tror inte det är någon som kan se denna musikal och inte gå hem och nynna på It Mush Have Been Love, The Look eller Sleeping In My Car. Många av dessa titlar används dessutom till att spinna olika handlingar i musikalen, hur får ni veta om ni ser denna musikal och det rekommenderar jag alla att göra.

Är det något jag skulle vilja ändra på så är det att låta den månghövdade och superduktiga ensemblen bli mer involverad i berättelsen som sådan. Jag uppskattar deras fantastiska dansnummer (De levande skyltdockorna var otroliga) mycket och jag vet själv hur svårt det är att skriva in ensemblen men det vore tacknämligt om de fick vara med och säga och göra någonting påtagligt att göra och säga, för det förtjänar de. Detta förhållande är inget ovanligt, jag har sett det i åtskilliga musikaler ända sedan jag såg Singing In the Rain för många år sedan.

Dessutom bygger berättelsen upp karaktärerna så att det slår mer gnistor om de båda kvinnornas vänskap och intrig med London kvinnans dotter än det gör om deras förhållande med Joe. Jag älskar berättelser med starka kvinnor i huvudrollerna och här hade man möjligen vunnit på att likt Mamma Mia fokusera mer på kvinnornas förhållande till dottern som dessutom stal mitt katthjärta med sin kattöron peruk. Sådant får alltid mitt hjärta att slå dubbla slag.

Men den stora anledningen till att gå och se denna musikal är att höra och se Roxettes musik och det gör både huvudrollerna och ensemblen mycket bra. Att jag rekomenderar alla att gå och se är uppenbart och dessutom måste jag avsluta med att ge bonuspoäng till Dottern Stellas kattöron frisör. Sådant värmer mitt katthjärta.