Joyride

Var: China teatern, Stockholm

När: 3/9 2025 (Första publikrep)

It must have been love - Joyride.

Det här är en musikal adoption för Roxettes musik som har förts vidare från Malmö. Det är ganska ovanligt för China Teatern som har satsat nästan helt på musikal adoptioner av stora filmer och välkända musikaler från Broadway och West End. Den senaste svenska musikalen jag kan minnas var väl Sällskapsresan som hade en film förlaga med samma namn.

Berättelsen spinner kring två kvinnor som upptäcker att de har varit kära i samma man, Joe. En av dem jobbar som mode designer i London (The Look, någon?) och en av dem i en landsbygds ort där Joe jobbar som veterinär på en stor bondgård. Det är tydligen engelsk bok man har använt som förlaga till handlingen vilket förklarar karaktärernas placering i London.

Denna musikal är framförallt en anledning för artisterna att sjunga och dansa till Roxettes många hits och det gör man väldigt bra, jag tror inte det är någon som kan se denna musikal och inte gå hem och nynna på It Mush Have Been Love, The Look eller Sleeping In My Car. Många av dessa titlar används dessutom till att spinna olika handlingar i musikalen, hur får ni veta om ni ser denna musikal och det rekommenderar jag alla att göra.

Är det något jag skulle vilja ändra på så är det att låta den månghövdade och superduktiga ensemblen bli mer involverad i berättelsen som sådan. Jag uppskattar deras fantastiska dansnummer (De levande skyltdockorna var otroliga) mycket och jag vet själv hur svårt det är att skriva in ensemblen men det vore tacknämligt om de fick vara med och säga och göra någonting påtagligt att göra och säga, för det förtjänar de. Detta förhållande är inget ovanligt, jag har sett det i åtskilliga musikaler ända sedan jag såg Singing In the Rain för många år sedan.

Dessutom bygger berättelsen upp karaktärerna så att det slår mer gnistor om de båda kvinnornas vänskap och intrig med London kvinnans dotter än det gör om deras förhållande med Joe. Jag älskar berättelser med starka kvinnor i huvudrollerna och här hade man möjligen vunnit på att likt Mamma Mia fokusera mer på kvinnornas förhållande till dottern som dessutom stal mitt katthjärta med sin kattöron peruk. Sådant får alltid mitt hjärta att slå dubbla slag.

Men den stora anledningen till att gå och se denna musikal är att höra och se Roxettes musik och det gör både huvudrollerna och ensemblen mycket bra. Att jag rekomenderar alla att gå och se är uppenbart och dessutom måste jag avsluta med att ge bonuspoäng till Dottern Stellas kattöron frisör. Sådant värmer mitt katthjärta.