Återbesök på Cats i Växjö

När: 6-7/12 2013
Var: Växjö konsert och Kongress.

Det lönar sig verkligen att se musikaler igen, om inte annat för att man ser många fler detaljer än de man hann med att ta in i första omgången, och om man därtill lägger feedback och kommentarer från alla underbara skådespelare blir man mycket klokare efterhand.

Dessutom blev denna resa en once in a lifetime upplevelse på grund av att jag fick bli sminkad som katt av de duktiga make up artister som gjorde deras make up och det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga (ens jämfört med alla fantastiska Cats upplevelser) som jag är verkligt lyckligt lottad att ha fått uppleva och jag kan inte nog tacka ensemblen för denna fantastiska inblick i hur det går till bakom kulisserna på min favoritmusikal. Det har varit min önskedröm ända sedan jag först förstod att det fanns lyckliga tv reportrar och andra som fick just den äran och det känns verkligen som jag numera tillhör ett utvalt fåtal. Om jag någonsin får uppleva något liknande igen vet jag inte, men jag är så tacksam över att ha fått gjort det och skulle gärna upprepa denna upplevelse, för det var verkligen en fantastisk upplevelse som jag inte har hunnit smälta ordentligt ännu. Återigen: Tack!

Lite noteringar:

Att välja en katt när man får chansen att bli sminkad som en av dem är inte det lättaste, jag valde länge mellan min favorithankatt Coricopat, Mungojerrie och Vickiprickitass men till slut kändes valet ändå rätt självklart då Coricopat alltid har varit mig närmast hjärtat och även om jag önskar att jag hade kunnat göra Johan Kullberg och Susanne Petersson glada genom att välja någon av deras katter var det ändå hos Coricopat mitt hjärta fanns mest, och någon vis person sa att man ska följa sitt hjärta.

Jag tyckte tidigare att Grizabella möjligen blev accepterad något för tidigt men blev upplyst om att det var Jemima och Victoria som helt accepterade henne först och det ligger väl i linje med vad som är brukligt, även om det inte brukar framgå riktigt så tydligt. Jag såg detta mycket tydligt under tredje showen och detta kändes helt annorlunda än under de två föregående föreställningarna. Så plus i kanten för lite insiderinformation där. Tack Grizabella!

Jag är fortfarande rätt ovan med tanken på Profetikus som en övervintrad hippie, men det är absolut en vanesak och jag gillade det mer och mer ju fler föreställningar jag såg. Kanske inget jag skulle ta med om jag fick göra Cats på mitt sätt, men jag applåderar absolut den bakomliggande tanken och sättet hans roll smälte in och passade i denna föreställning. Och så som han spelades gjordes det med mycket värme och väldigt bra röst, vilket gör att jag ändå tar till mig och minns denna tolkning med värme.

Jag älskade verkligen att det kreativa teamet och ensemblen vågade ta ut svängarna här och experimentera med nya formspråk och nya sätt att göra de olika numren på men att de ändå lyckades behålla allt vad som är kärnan och det viktiga i Cats, det vill säga dansen, de olika numrens egna karaktärer och att alla verkligen är katter. Att puritanen i mig vid något enstaka tillfälle skriker till och reagerar må vara hänt, men jag applåderar absolut den bakomliggande viljan att våga och skickligheten i utförandet! Och jag förlorade aldrig någonsin känslan av att det verkligen var Cats, och en väldigt välgjord och enormt duktigt spelad sådan jag såg.

Stort tack till Sonja Gube och alla katter, främst Susanne Petersson (Gumbiekatten Vickiprickitass aka Jennyanydots), Johan Kullberg (Mungojerrie och regisassistent) och Gabriel Cárcamo (Coricopat) för all hjälp och att ni gav mig denna möjlighet att leva i min dröm för några timmar!