Kristina från Duvemåla

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus – Stockholm

När: 16/9 2015

It’s nice to see me, isn’t it? Glinda – Wicked

Jag älskade Kristina från Duvemåla när den gick på Cirkus förra gången runt millenieskiftet och jag är glad att kunna konstatera att den är precis lika bra eller ännu bättre nu. Den har blivit lite tajtare och ensemblen har minskat något eftersom enstaka bi roller har försvunnit, övertagits av någon annan eller blivit dubbelroller. Dessutom har tydligheten i vissa av scenerna ökat vilket gör att en väldigt bra musikal har blivit om möjligt ännu bättre.

Denna uppsättning har flyttats över från Helsingfors Svenska teater via Göteborgsoperan och Kristina spelas av finlandssvenska Maria Ylipää och det är en stor anledning till att denna roll känns som något eget istället för att ”bara” bli en ren Helen Sjöholm (som spelade Kristina med bravur på 90 talet.) vilket också bidrar till att göra hela uppsättningen till något mer än bara en ren fortsättning på vad som sattes upp för 20 år sedan. Så jag kan nöjt konstatera att Maria mer än väl fyller upp Helens mycket stora skor i denna musikalens viktigaste roll. För givet är att allt här pekar mot henne och hennes resa från trygg bondefru i hembygden till en främling i det nya landet och det krävs en kvinna utöver det vanliga för att bära denna roll.

Maria gör lysande insatser i favoriter som Duvemåla Hage, Hemma, Du måste finnas och Modern och barnet för att nämna några.

Men denna utmärkta musikal har även många melodiska godbitar åt den månghövdade ensemblen och jag minns främst musikalens mest kända låt Guldet blev till sand som framförs av Oskar Nilsson (Robert) på ett sätt som nästan är ännu bättre än Peter Jöback och hans ersättares prestationer i samma låt vilket gläder mig oerhört. Även favoriter som Kom, vi öppnar alla Grindar, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och Präriens drottning framförs på ett mycket storartat sätt som gör att jag ryser av välbehag mest hela kvällen och i den magnifika finallåten är jag rentav på vipen att börja gråta av lycka.

En särskild eloge måste ges till barnensemblen som vid flera tillfällen och särskilt under just Präriens drottning gör fantastiska rollprestationer som tyder på att det finns gott om framtida musikalstjärnor i det gänget.

Jag brukar hålla musikalen med min favoritrollfigur Elphaba, Wicked som varandes den musikal som har bäst musikscore av alla musikaler jag har sett – Men efter att ha sett denna fantastiska musikal kan jag inte låta bli att håll denna som varandes i paritet eller rentav bättre musik och sångtextmässigt än Wicked och det är på det hela taget det bästa betyg en musikal kan få. Att jag gärna vill se denna igen och kan rekomendera denna till alla som älskar bra musikaler behöver ingen tvivla på alls. Enda lilla nackdelen är dess längd på runt 3 timmar men det krävs för att berätta denna färgsprakande och praktfulla tragedi.