Cabaret enligt Stadsteaatern

Cabaret enligt Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stockholms Stadsteater

När: 23/9

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! Uh, vad sa jag? Star Trek – First Contact.

Cabaret bygger på boken Farväl till Berlin och är trots att den utspelar sig i 20 talets Tyskland en av de aktuellaste och därför mest skrämmande musikaler som finns. Jag såg Cabaret redan när den gick i Uppsala förra året och den har definitivt inte förlorat något av sin brännheta puls på samtiden under året som gått.

20 talets Tyskland och dess huvudstad Berlin var som musikalens huvudperson Clfford Bradshaw (Albin Flinkas) upptäcker ett mecka för fri kärlek och dekadent leverne vilket i musikalen framställs genom nattklubben Kit Kat Club och dess galleri av färgstarka personligheter under Konferensierns (Robert Flux) vakande ögon. Cliffs blickar faller omedelbart på den charmanta nattklubbssångaren Sally Bowles (Sarah Dawn Finer) och tycke uppstår. Men inbakat i denna till synes enkla och rättframa kärlekshistoria finns hela tiden ett finger på denna eras politiska landskap och inte minst Nazisternas frammarsch och främst andra akten blir mycket mer politiskt än den förstas glädjefulla nattklubbsliv och denna växling från positiv framtidstro till mörker och krigsmuller slås an av den vemodiga I morgon är världen vår och just denna sång ger en väldigt tydlig bild över hur nazisterna såg sig själva åren innan kriget bröt ut.

Allt är väldigt bra gjort och det är skönt med en upsättning som är helt annorlunda jämfört med den jag såg i Uppsala förra året. Här har man tagit ett helt annat grepp på scenografin och låter scenen i Kit Kat Club spela huvudrollen vilket ger musikalens musiker en naturlig och träffsäker plats att spela på. Denna scenografi är något som verkligen passar denna musikal och jag gillar känslan av att sitta i en teatersalong och titta in på en scen där det finns en liknande salong – Eller i varje fall en nattklubbs möbler och scen.

Däremot kan jag ha en del synpunkter på vissa av de scenkläder man valt att sätta på dansarna och konferenciern i denna uppsättning. För i Cabaret är det bästa momentet när man sätter den varma och inbjudande nattklubbstämningen i akt ett i halsen en bit in akt två. Här lyckas man stundtals vara väldigt nära gränsen till att förstöra denna känsla genom ett antal mindre lyckade kläduppsättningar som är på gränsen att bli för La Cage Aux Follies vulgärt. Var för sig hade man inte märkt vare sig nakenkläderna, de guldgrittiga tangatrosorna eller lösbröstkorsetterna men tillsammans med en del andra påhitt i samma stil ger de ungefär samma känsla som man får efter att ha ätit för mycket godis för snabbt. För egen del hade jag nog hellre velat titta på de stilsäkra scenkläder man valde i förra årets Chicago än vad man nu fick sig till livs. Men dessa synpunkter vägdes mer än väl upp av suveräna artister och en härligt underbar historia som gör att man lätt kan bortse från detta för den goda sakens skull.

Denna musikal är helt klart riktad till en vuxen publik och rekomenderas därför inte till den yngre delen av befolkningen även om jag varmt rekomenderar alla högstadie och gymnasieklasser att gå och se denna. Bland annat röks det ivrig (vilket man ofta gjorde i denna era) på scen och det faktum att musikalen till stora delar utspelas på en dekadent nattklubb gör att detta mer än väl utspelas i språket och många av de kläder som artisterna har på scen. Men kan man leva med detta är det en väl sevärd och mycket aktuell musikal som varmt rekomenderas.