Ladykillers

Ladykillers

Var: Oscarsteatern – Stockholm

När: 15/9 2015 (Genrep)

-Jag har en plan! Tajmad och klar in i minsta detalj. –Lysande Sickan! Jönsonligan.

Handlingen i Ladykillers baseras kring ett gäng skurkar som i bästa Jönsonliganstil tar in hos en gammal dam som bor granne med järnvägen för att förbereda ett stort rån. Här finns den smarte Sickan kopian och gängledaren Professor Marcus (Jonas Karlsson) och här finns hans mindre begåvade Dynamit Harry kopia Knocken (Leif Andrée), den kvicktänkte medhjälparen Majoren (Johan Rheborg) och den knivtokige italienaren Louis (Shebly Niavarani) och här finns till och med en Doris kopia i form av den lätt senile Mrs Wilberforce (Suzanne Reuter) i vars hem denna lättsamma och mycket underhållande komedi utspelar sig.

Skurkarna låtsas vara en stråkkvartet och utlovar en konsert hemma hos Mrs Wilberforce om denna låter dem öva ifred och kanske gör dem en tjänst eller två om de skulle behöva vilket hon naturligtvis lovar och så är förvecklingen igång. Man gör stor komedi av killarnas försök att spela ”modern och innovativ musik som kanske låter helknasigt” och allt blir trots en och annan falsk ton en total skrattfest ända fram till slutet och det förväntade dammord som rubriken ger vid handen – Dock ska jag inte avslöja hur det går här – Det får ni som går och ser denna komedi se själva.

Det känns som att Oscars teatern med förra årets skrattsucce Kom igen, Charlie! Profilerar sig på lättsamma komedier riktade mot den äldre halvan av befolkningen och gör det riktigt bra även om jag som musikalvän kan sakna de stora musikalerna på denna teater som jag räknar som en av stadens större och även många av de barnmusikaler man hade för ett par år sedan. Man skulle till exempel gott och väl kunna satsa på en musikalkomedi  som Avenue Q eller låta Findus och Petson flytta in under jullovet för att ta ett par exempel.

Med det sagt så uppskattar jag att teatrarna har olika profil även om jag som går ofta ibland skulle uppskatta en samordning mellan de olika teatrarna när dessa har premiär. Som det är nu har fem föreställningar premiär på en vecka varav två (Förklädet och Kristina från Duvemåla) har premiär på samma dag vilket gör det rejält hektiskt för oss musikal och teaterfans. Jag kan dessutom tänka mig att stadens premiärlejon får svårt att välja mellan vilka föreställningar de ska gå på och även att landets presskår får det väl häktiskt när det ska rapporteras och recensensskrivas om alla föreställningar nästan samtidigt. I den bästa av världar skulle man önska att premiärsäsongen på hösten var två eller helst tre veckor lång för att man lättare skulle hinna med alla besök.

Men det är ändå inget som hindrar att jag varmt kan rekomendera denna utmärka pjäs till alla som vill ha ett par timmars skrattfest och det finns inget som hindrar att komediälskare går på både denna och Förklädet eftersom man kommer att ha minst lika roligt på båda!