Snövit

Snövit

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 29/10 2015 – Publikrep

Det känns som att jag aldrig mer får se er! – Dorothy, trollkarlen från Oz.

Efter Dröse och Norbergs förra succé Trollkarlen från Oz som jag hade äran att få se hela sex gånger trodde jag inte att Snövit skulle kunna vara vara så bra. Men efter att ha sett ett publikrep kan jag nöjt konstatera att man återigen lyckats producera en familjevänlig musikal för alla åldrar som har potential att bli en stor succé, vilket inte är så konstig eftersom detta är andra gången denna sätts upp.

Som vanligt hos Dröse och Norberg berättar man den välbekanta sagan om Snövit (Ellen Bergström) på ett eget och något annorlunda sätt med helt andra sånger än vad man är van vid från Disney filmen men jag kan ändå tycka att det är skönt att höra nya melodier som Snövit är här istället för att göra en ren Disney musikal. Men detta är ändå något man bör ha i minnet och kanske berätta för alla barn som förväntar sig något annat än man får.

I denna uppsättning har man ett par mycket välkända namn och den elaka styvmorden spelas av icke helt okända Nanne Grönvall som gör ett bra och gediget jobb. Yohioo gör rollen som prins Eric och även om han är precis så charmant och lätt att gilla som en sagoprins ska vara är hans scentid ändå väl kort för att vara en huvudroll och det är kanske något värt att minnas om man har barn som är ett stort Yohioo fans. Hans totala scentid är ungefär jämförbart med Grizabellas i min älskade Cats.

Detta är ändå Snövits musikal och Ellen Bergström (Känd från Jakten på Julia) gör ett bra jobb och är liksom Dorothy i Trollkarlen med nästan hela tiden och jag kan inte annat än att tycka att hon som klippt och skuren för denna roll. Det vore rentav kul att se vad hon skulle kunna göra med Belle i Skönheten och Odjuret.

Till min odelade förtjusning upptäckte jag även att min favorit från Trollkarlen Emma Rickfjord är med och hon gjorde ett lika bra jobb som en av dvärgarna här – Den karaktär som är mer känd som Toker även om alla dvärgarna gemensamt kallas för Konrad här.

För att sammanfatta är denna musikal en god stunds underhållning för alla barnfamiljer som vill njuta av en klassisk saga på nytt sätt och det är en musikal jag gärna ser igen om inte annat för alla trevliga djurroller som dyker upp här och var – främst i form av svarta korpar och vita kaniner. Gå och se!