Stand Up –
Sit Down
Var:
Intiman, Stockholm
När: 16/2 2017
Häng med katten, det här svänger ju! – Djungelboken
Man kan inte annat än att bli imponerad av Robert Wells (Så
ska det låta, Rhapsody in Rock) och han är precis lika bra på scen som han är i
tv. När han går lös på något av de tre pianona på scenen då vet man att nu blir
det åka av. Så det är mer än en gång man sitter och undrar över hur han och de
andra i Robert Wells trio hinner med i svängarna. Han vet helt enkelt hur han
ska få en publik att njuta hela kvällen. Jag skulle gärna stoppa in Robert i
valfri musikal som behöver en driven pianist av högsta klass som dessutom kan
tilltala publiken med underhållande mellansnack.
Lennie Norman står för stand up delen i titeln och det gör
han väldigt bra trots att hans ämnesval säkert kan vara lite svårsmält för de
kräsmagade delarna av publiken – Men det är precis som det ska vara i gammal
god Stand Up. De låtar han är med och lirar i är förvånansvärt bra och oavsett
vad han säger själv så har han definitivt en framtida karriär som artist i
valfri genre.
Skulle man som musikalälskare önska något av dessa herrar är
det en mer sammanhållen historia som utvecklas under kvällen. För hur mycket
jag än skrattar åt Normans skämt får jag ibland känslan av att han och Robert
nästan har två olika föreställningar under samma kväll. Därför önskar man
nästan att Norman hade kunnat få en mer uttalad conferensier roll med ”comic
relief” möjlighet istället för att då och då ta över föreställningen.
Jag kan oavsett detta rekomendera denna föreställning till
alla även om jag tror att man har ett större utbyte av denna om man har god
koll på musiken som var het under 1900 talets mitt. Detta är nämligen gammal
hederlig swing på högsta musikaliska nivå och den som tror eller önskar sig
något annat lär nog bli en smula besviken. Men alla andra lär gå hem med ett
nostalgiskt leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar