Den svenska apans 100 röda drömmar MVG

Den svenska apans 100 röda drömmar

Var: Turteatern - Kärrtorp


När: 22/5 2015


Betyg: MVG


I Den svenska apans 100 röda drömmar kombinerar regissören Nils Poletti allt det jag gillar med bra teater på ett sätt som jag inte trodde var möjligt i dagens teatersverige. Men så här i efterhand känns det som enda tänkbara sättet att göra full rättvisa (Sagt utan att jag är någon expert på hans texter) åt Joakim Pirinens mustiga och färgstarka texter som blandar högt och lågt och inte skräms för något ämne. Faktum är att betyget MVG är det enda tänkbara när man på detta sätt blandar allt det jag gillar med teater på ett sätt som får mig att tända på alla cylindrar och banna mig själv över att jag inte upptäckte denna teaterpärla långt tidigare. Dessa för mig viktiga elemänt är för det första fysiskt och interaktiv teater, för det andra clownliknande make up och för det tredje härligt fantasifulla kostymer. Kort sagt allt det som kännetäcknar en bra och välregisserad Cats föreställning. Skådespelarna (Marcus Vögeli, Marie Ahl, Py Huss-Wallin, Rebecca Westholm, Sandra Redlaff) gör ett lysande arbete när de genom ett direkt tilltal och idogt interagerande med publiken presenterar en samling korta noveller på ett sagolikt sätt där man verkligen visar vad som händer och gör så att ingen kan gå oberörd från denna helkväll. Gillar man inte interaktion med skådespelarna ska man helt klart inte sitta långt fram eller vid gången som jag gjorde eftersom man "riskerar" både det ena och det andra vad det gäller närkontakt med olika medlemmar ur ensemblen men för mig som är varm anhängare av att bryta den fjärde väggen och släppa in publiken i skådespelarnas "Blackbox" är detta ren och skär magi med många minnesvärda ögonblick av interagerande med ensemblen. Bra jobbat och stort tack för en underbar föreställning där det enda tråkiga är att det är alldeles för kort spelperiod kvar för att man ska hinna se denna pärla igen, och igen och igen. Sa jag igen?

Årets Parkteatersommar

Årets Parkteatersommar

Var: I stadens parker under Juni - September.


Som traditionen bjuder presenterades Parkteatern (en del av Kulturhuset-Stockholms Stadsteater) sitt stora och omfattande sommarprogam idag. Som vanligt bjuds det på ett stort och rikt varierat utbud av högsta klassens kultur på en mängd av stadens parkscener och de har alla det gemensamt att det är gratis och öppet för alla - Alltså behövs ingen förbokning och ingen biljett utan det är bara att dyka upp när andan faller på.


Ur årets program noteras Juni månads stora teatersatsning som i år är publikfavoriten From Sammy With Love med Rennie Mirro och Karl Dyall i rollerna som jag såg på Stadsteatern för ett par år sedan. Mycket dans och en varm historia om utanförskap och framgång utlovas i denna berättelse om Sammy Davies Jr.


Men det bjuds på mycket annat och noterbart är att Soppteaterfavoriten Den allvarsamma leken återkommer i år tillsammans med de nya produktionerna Hellsingland, Elvis på svenska och Ett bloss för Lena Nyman och detta ger ett gott tillfälle för mig att hinna se många av de föreställningar som gott på Soppteatern det gågna året.


Även för barnen finns det mycket att se och barnens favorit Manne återkommer som traditionen bjuder men här finns även Oum - En musiksaga om Oum Kalthoum, Robin Hood och Marionetteaterns Var är Vargen - En annan rödluvan.


Men det hinns även med mycket dans och konserter tillsammans med en dos författarsamtal och en liten gnutta politik (Politik i Parken/Forum Debatt) innan sommaren är slut och jag rekomenderar en titt på Parkteaterns hemsida för det fullständiga programmet!

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott - VG

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.

Var: Kulturama vuxenmusikal – Hammarby Sjöstad

När 5/5 2015

Betyg: VG

Efter att ha älskat förra årets uppsättning av Pippin och årets gymnasieuppsättning av Hakuna Matata var mina förhoppningar på denna relativt nyskrivna musikal inte alltför stora då jag tenderar att gilla sago och kostymmusikaler bättre än sådana baserade på lättsamma komedier. Men här har man faktiskt lyckats få till en riktigt bra uppsättning som balanserar perfekt mellan det dramatiska och den lättsamma komedin utan att slå över och bli ren fars. Mycket av detta tillskrivs givetvis de fantastiska musikaltvåorna som alla har blivit klockrent castade in i en musikal som verkligen passar en utbildning med en stor majoritet kvinnor i varje skolklass. En stor tillgång här är också årets nytillskott från Kulturamas högre musikikalutbildning vilken tillför flera manliga artister (bristvara i musikalklasser!) i den lite högre ålderkategorin och detta rundar av ensemblen och bidrar till att skapa en mer homogen ensemble av det slaget man kanske skulle kunna träffa på hos Stockholm Stadsteater eller liknande. Denna musikal bygger på en spansk film med samma namn och porträtterar ett antal kvinnor vars skilda öden möter underbart spelade Nilla Hanssons Taxichaufför vid olika tillfällen och de har det gemensamt att de har det väldigt trassligt i sina förhållande till män som Johannes Loors Ivan, och Joachim Johanssons Carlos och därför har ovanligt nära till det nervsammanbrott titeln syftar på. Även Valium, Gapacho och den spanska högsta domstolen spelar en viss roll för handlingen i denna Madrid baserade komedi.

En mycket sevärd uppsättning av en musikal som jag förutsätter dyker upp på någon av landets stora scener framöver även om jag har svårt att se hur dessa ska kunna producera någonting som är mycket bättre än vad Kulturama har lyckats trolla fram med i stort sätt ingen budget alls. Magnifico, senoras och senoritas!

Orfeus & Eurydike MVG

Orfeus & Eurydike

Var: Soppteatern – Stockholms Stadsteater

När 29/4 2015

Betyg: MVG

Orfeus (Albin Flinkas) & Eurydike (Maja Rung) är skrivna av samma personer som låg bakom förra årets dundersuccé Den allvarsamma leken och det är med stor glädje jag kan skriva att detta är precis lika bra eller om möjligt ännu bättre eftersom alla inblandande har lärt sig en del och dessutom vågar lita fullt ut på att skådespelarna (Albin Flinkas, Maja Rung, Fredrik Meyer, Marika Willstedt) förmåga att själva regisera dessa mästerverk. För det är precis vad detta är, varken mer eller mindre. Berättelsen är en vuxensaga om hur Orfeus hämtar sin älskade Eurydike åter från dödsriket mot löfte om att inte se sin älskade i ögonen något mera och det är en av de klassiska kärlekstemana från det gamla Greklands dramer i modern tappning. Liksom i Den allvarsamma leken fångades jag totalt av detta drama och det vägrade släppa taget om mig innan det var slut, trots att man egentligen avslöjade allt vad som kommer att hända redan i verkets första sång.

Det märks att detta gäng börjar bli varma i kläderna och är fullkomligt trygga i sina respektive roller och det gör att jag vill se mycket mer av både denna ensemblen och det kreativa teamet (Emma Sandanam, Mette Herliz, Lotta Olsson) i fortsättningen när deras första verk blev en lysande succé och deras andra verk är så här bra. Ser vi månne en ny klart lysande stjärna födas bland musikalskaparna här på Soppteatern? Jag hoppas det i alla fall för jag vill definitivt se mer, mycket mer!

Hakuna Matata MVG

Hakuna Matata - Lejonkungen enligt Kulturuma Gymnasium.

Var: Kulturama - Hammarby Sjöstad.


När: 17/4 2015


Betyg: MVG


Det är ofta man blir positivt överraskad av Kulturama (Hammarby Sjöstad) olika föreställningar och det gäller i synnerhet denna underbara föreställning av en av mina favoritmusikalflimer, Disneys Lejonkungen som den tolkas av Gymnasiesskolans elever. Denna version är gjord helt utan de dockor som kännetecknar London uppsättningen och det gör att jag tycker att detta sätt att göra den vore en utmärkt utgångspunkt för en amatör och skolversion eftersom man här fokuserar på handlingen och de duktiga skådespelarna som aldrig gör en besviken i sina olika roller. Den klarast lysande stjärnan är Alexandra Salomonssons Simba som till skillnad från London versionen (Där man har en ung Simba och en vuxen dito) är på scen nästan hela tiden och gör det som om hon aldrig har gjort något annat. Även Josefine Hummels Scar förtjänar extra beröm tillsammans med Fannie Johanssons Timon/Flin och Najomi Brezinas Pumba/Bansaj. Just sammanslagningen av dessa roller gör att deras skådespelare får mer att göra i första akten än vad som är brukligt i originaluppsättningen vilket är extra intressant för just skol och amatör uppsättningar.


En av orsakerna till det höga betyget är att man lyckas bättre än i London med två av mina favoritlåtar från filmen, nämligen Scars Be Prephered och Simbas I Cant Wait To Be A King. I den förstnämnda har man lyckats få fram den taktfasta militärmarschkänslan från filmen på ett mycket bättre sätt än i London tillsammans med att hela ensemblen är med och dansar som hyenor och resultatet av detta är mycket mer i min smak än London versionen. Även den Cats inspirerade make upen (Josefine Hummel) förtjänar extra beröm här eftersom jag stundtals kände mig nästan som hemma på Cats.


Stort tack till alla inblandade för en fantastisk föreställning som jag varmt rekomenderar till alla som vill se Lejonkungen men inte har möjlighet att åka till London eller New York. Men viss skyndsamhet rekomenderas då den bara spelas till och med söndag den 19 april.

Trollkarlen från OZ - Sista föreställningen.

Trollkarlen från OZ - Sista föreställningen

Var: Maximteatern, Stockholm


När: 29/3 2015 (Sista föreställningen)


Jag var på sista föreställningen av Dröse och Norbergs fantastiska uppsättning av Trollkarlen från Oz på söndagen och jag blev inte besviken även om det kändes lite vemodigt att gå hem efteråt. Som vanligt när det är sista föreställningen blev det extra mycket energi och det kändes som att alla på scen var extra laddade för att göra denna sista resa till det magiska landet Oz extra minnesvärd för alla oss i publiken och ännu mer för mig som gjorde mitt sjätte besök på denna och inte blev det sämre av att några i esemblen gjorde roller som de inte brukade på grund av att Kim var tvungen att delta i sista föreställningen av Svarte Orm på Intiman. Eftersom jag älskar Cats och har Elphaba (Västan) i Wicked som favoritfigur känns det på något sätt som att man får det bästa ur tre musikaler i en här och mycket av denna känsla är tack vare Emma Rickjords underbara tolkning av Västans katt Medusa, något som jag kommer att sakna om jag ser Trollkarlen från Oz igen. Jag hoppas värkligen att du får vara med i Cats någon gång Emma!


Som vanligt känns det ganska tomt efter att man har sett något enormt bra sista gången och Dorothys slutreplik till sina vänner i Oz sammanfattar väl mina känslor så här dagen efter: "Det känns konstigt att jag aldrig mer får se er!" Håller dock alla tummar och tassar för att det finns en liten möjlighet att denna underbara produktion ska få en revival någon gång i framtiden, det förtjänar den.


Med det sagt ska Dröse och Norberg ta upp en av sina klassiker i höst: Nämligen Snövit med den från Jakten på Julia kända Ellen Bergström i titelrollen och Yohio som prinsen. Kan bl enormt kul att se.

Kärlek och Livsmod - Månadskören med solister MVG

Kärlek och Livsmod - Månadskören med solister

Var: Ekenbergskyrkan


När: 22/3 2015


Betyg: MVG


Jag hade väldigt trevligt på en konsert i Ekenbergskyrkan där Månadskören bjöd på skönsång ifrån musikalernas och filmens värld tillsammans med Lisette Pagler, Oskar Nilsson och Elisabeth Berg som solister. Det bjöds på många godbitar ur musikaler som Hair, Kristina från Duvemåla, Sound of Music och Mamma Mia! men även ur filmer som Avatar (Jag ser dig.) Det är första gången jag fått tillfälle att höra underbara Lisette i en musikalkonsert och jag kan inte låta bli att hoppas att jag får se henne göra flera musikalkonserter framöver, gärna i sällskap med Niklas Andersson.


Konsertens höjdpunkt stod dock Oskar Nilsson för när han som avslutning sjöng Peter Jöbacks genombrottslåt Guldet blev till sand från Kristina från Duvemåla (Av Björn och Benny) på ett sätt som gör mig än mer övertygad om att jag har något alldeles extra att se fram emot den 16 september i höst när jag ska se och höra honom i just denna roll och musikal på Cirkus i Stockholm. Kristina var den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra för att se två gånger och den som fick mig att inse att det här med musikaler var något speciellt även om min riktiga musikalförälsälskelse kom ett decenium senare när jag såg Cats på samma teater.


Var på det hela taget en riktigt bra upplevelse och extra tack till Lisette och Oskar för pratstunderna efteråt!