The Diner 2.0

The Diner 2.0

Var: Balettakademin, Stockholm.
När: 10/5 2018
Jag ville bara säga förlåt, du är inte ensam om att bära denna känsla - Michael Wiehe


The Diner 2.0 har tagit ett vanligt koncept i skolvärlden och satt ihop en egen handling utifrån ett väl valt utbud av musikalsånger ur musikaler som passar in på det övergripande temat man har valt.


I detta fall fokuserar man handlingen på en för mig relativt okänd musikal - Waitress och har således placerat denna musikals handling i en anonomym bar där ett antal karaktärer samlas och man får känslan av att flera av dessa är ifrån de andra musikaler man fokuserar på.


Dessa musikaler är Next To Normal, The Last Five Years, Legally Blonde, Fun Home och Book Of Mormon vilket är extra kul eftersom det är musikaler jag har sett i olika sammanhang genom åren.


Mitt favorit avsnitt i denna utmärkta musikal är nog när man i mitten av första akten för ihop Fun Homes "Changing My Major" (Ändrar min livsstil) med Book Of Mormons Turn It Of (Stäng den av eller Bara Släck som China sa) eftersom dom två låtarna i hop ger ett helt oanat djup åt båda sångerna som jag kanske inte ska avslöja här. Däremot kan jag avslöja att jag älskar när man i sådana här sammanhang förser mig med överraskande vändningar och oväntande insikter kring vad låtarna ur tidigare sedda musikaler också kan avse. För det är sådant som är lätt att missa om man inte får det förevisat för sig i sådana här sammanhang.


Det är kul att se hur mycket artisterna i Balettakademins klass har utvecklats från höstshowen jag såg i början av deras år på skolan och det är något av det bästa med att följa en musikalklass genom flera föreställningar under deras tid på skolan. Jag fick dessutom äran att se flera av dessa elever på teater Najkits Disney på Forellen föreställning i våras och det är extra kul att både se och träffa dessa igen.


Dessutom tackar jag varmt för den fina bilden jag fick tillsammans med killarna som spelade Mormoner i föreställningen - Benjamin och Mattias. Jag älskade Chinas uppsättning av Book Of Mormon och det var väldigt kul att återse denna musikal i denna föreställning. Att båda dessa gillar min absoluta favoritmusikal Cats gör inte denna sak sämre - Tvärtom.

Company enligt Kulturama

Company enligt Kulturama

Var: Kulturama, Hammarby Sjöstad.

När: 2/5 2018

Hundra människor klev av en buss – Company.

Company är en Stephen Sondheim musikal och det märker man främst genom de många och utsökta melodierna samt att en del partier är sång och skådespelarmässigt krävande i en på ytan ganska enkel och rättfram musikal.

I Company bjuds New York bon Bobby på en överraskningsfest av sina många vänner som är ett antal gifta par i olika skeden av livet. Genom musikalens olika möten med dessa par lär sig singeln Bobby ett och annat om hur det är att leva som par och varför man behöver kärlek i sitt liv. Föreställningen är således en intressant och tankeväckande exposé över tvåsamheten och dess skiftande innehåll.

Som fallet alltför ofta är i skolsammanhang har man här ett stort överskott av kvinnliga elever vilket innebär att ungefär hälften av ensemblens kvinnor tvingas spela män och det hade kunnat leda till ett frosseri av överspel och stereotypa manstolkningar i den sämsta av världar. Men här väljer man att lägga sig på en bra nivå och balanserar det manliga kroppspråket med kvinnornas egna jag på ett bra och för musikalen passande sätt. Det uppskattas av undertecknad eftersom det visar att man på Kulturama inte behöver begränsa sig till uppsättningar med många kvinnliga roller i fortsättningen utan kan ta hand om musikaler med en stor och blandad ensemble på ett bra och kreativt sätt.

Det som även uppskattas är att man har olika färger för vart och ett av paren som på så sätt blir lätta att identifiera och följa. Det är således ingen av skådespelarna som försvinner in i en stor grå massa när man inte avser detta – Som till exempel i ett par buss och gatscener där alla har på sig likadana ytterkläder.

Det är på det hela taget mycket bra gjort och Kulturama har återigen hittat en för mig osedd musikal som man har presenterat på ett sätt som gav mig mersmak kring denna. Det är kul att man vågar sig på musikaler som inte ligger i skolmusikalernas mittfåra utan ofta söker sig till för dessa och ibland även sveriges musikalpublik okända musikalpärlor. Man sätter samtidigt en hög standard för vad en skolmusikal kan vara och visar återigen att man med liten budget och mycket engagemang kan skapa en uppsättning som inte står privateatrarna inne i stan långt efter. Det i sig ger alltid en guldstjärna i kanten.

Hairs 50 års konsert

Hairs 50 års konsert

Var: Tumbascenen

När: 25/4 2018

Vart går vi nu? – Hair

Det är alltid trevligt för undertecknad att kunna pussla ihop en utökad bild av en älskad musikal och det gav 50 års jubilerande Hair konserten på Tumba scenen mig många tillfällen att göra och den gav mig även chansen att upptäcka att denna eminenta musikal skrevs under den period den handlar om och inte som jag trott var en nostalgisk tillbakatitt på en ovanligt hårig episod i vår historia.

Det är intressant eftersom det få Hair och dess fredsbudskap att bli ännu mer aktuell än den redan känns och att den kritik man i musikalen riktar mot Vietnamnkriget är en skildring av en brännande dagsaktuell fråga på den tiden – Ungefär som att man i dag skulle skriva en musikal som tar avstamp i Syrien kriget.

Det är även intressant att få reda på att vi i sverige var ovanligt tidigt ute med denna amerikanska musikal och satte upp den redan året efter den amerikanska urpremiären. Det är värt att buga sig beundrande över modetsom det kreativa teamet visade genom att välja en musikal som tog upp många kontroversiella teman och som kraftfullt tog avstånd från dåtidens stora krig.

Det är också intressant att se vart ensemblen är i sina artistkarriärer 50 år senare och samtidigt få njuta av alla underbara melodier som trots allt är den stora anledningen till att man bör gå och se Hair. För här finns många klassiker och inte minst ”Let The Sunshine In” som flitigt används i olika reklamsammanhang.

Det var en mycket nostalgisk och minnesvärd kväll som jag tar med mig i mitt hjärta trots att en del mikrofoner inte var med artisterna på scen under delar av kvällen. Får ni chansen att gå och se Hair rekomenderas detta varmt, ni blir inte besvikna.

Från Broadway till Duvemåla i Uppsala

Från Broadway till Duvemåla i Uppsala

Var: Uppsala Konsert och Kongress
När: 22/4 2018
For the first time in my life I feel Wicked. - Wicked.


Jag såg Från Broadway till Duvemålas första konsert i Berwaldhallen för några år sedan och de har sedan dess turnerat land och rike runt med denna musikalkonsert och i olika artistkonstellationer men alltid under ledning av grundaren Viktoria Tocca.


Det var ett kärt återseende och en bekräftelse på varför jag överlag älskar musikalkonserterna som ett "AA möte för musikalfans" som Peter Jöback en gång uttryckte det hela. För kombinationen av några av Sveriges bästa musikalartister och världens mest berömda musikalsånger kan inte gå fel.


Dessutom var det en riktig nostalgitripp för mig personligen eftersom både Niklas Asknergård (Fd Andersson) och Malena Tuvung var med och de två var de första musikalartister jag träffade personligen under en Birka kryssning för några år sedan och de var även med i min mest älskade Cats uppsättning på Cirkus. Malena gjorde nostalgin total när hon sjöng Memory på svenska precis som hon gjorde under Cats på Cirkus för så många år sedan. Det enbart var värt hela resan till Uppsala många gånger om.


Men det var inte det enda som gjorde resan värd och det jag gläder mig mest åt musikalupplevelser som One Day More ur Les Miserablés, As Long As Youre Mine ur Wicked men även sånger ur både Chess och Fantomen på Operan. Bäst blir det när man vågar stiga ur de givna ramarna för en musikalsång och provar med ett annat format än sången är gjord för och man gav flera prov på att det går att sjunga både duetter och solonummer på flera sångare än avsett var.


Ni som har chansen att se denna föreställning bör gå och se denna då det är mycket bra och högkvalitativ underhållning för en relativt liten slant och man får många prov på musikalgenrens bredd och förmåga att bjuda på högklassig underhållning av bästa märke oavsett om musikalen i sig är lättsam eller tung och fylld av stora känslor. Gå och se!

Återbesök på Sound of Music enligt Intiman

Återbesök på Sound of Music enligt Intiman.

Var: Intiman, Stockholm
När: 14/4 2018
Minns du sagorna, Frodo? De där sagorna som är värda att berätta? - Sagan om ringen.


Sound of Music är precis lika bra som den var i februari och jag har alltid en otäck magkänsla av att denna musikal blir aktuellare ju längre tiden går trots att jag egentligen inte vill att det ska vara så - Att denna tidsera ska gömmas undan någonstans där alla onda tider till slut hamnar och enkom vara föremål för historiska studier av sådana som vill veta hur illa det kan gå. Men som någon sa går allt igen och vi måste hela tiden lära av det som skett för att undvika att det sker igen.


Med det sagt är jag glad över att kunna se denna fantastiska musikal igen och jag är glad över att kunna konstatera att Kålle vet hur man ska göra denna så att det glada livet i den första akten fastnar i halsen när katastrofen fullbordas i slutet av andra akten utan att man för den skull inte kan dras med av alla underbara musikalpärlor i främst den första akten.


För detta är så bra gjort som Sound of Music kan bli och jag finner egentligen ingenting att klaga på nu är det inte längre är tillåtet att fotografera under föreställningens gång. Artisterna håller högsta klass och jag blir (som vanligt) imponerad av barnlagets prestationer i de olika rollerna som ingår i von Trapps sjuhövdade barnaskara. Det är beundransvärt hur många begåvade barn den gode Kålle alltid lyckas leta fram när det är dags för en ny familjemusikal på Intiman.


Jag längtar redan till vad nu Kålle och hans kreativa team ska sätta upp nästa gång och oavsett vad det blir är jag övertygad om att det som vanligt håller högsta klass!


Det som gladde mig mest denna gång är att jag fick träffa herr von Trapp själv - Pierre Hagman - och få en kattautograf av honom eftersom han är en av de få artister jag saknar från Cats på Cirkus i min autografbok. Det värmer ett gammalt Cats fans hjärta och det känns som att mitt snart decenielånga sökande efter att få en fullständig samling autografer från denna älskade ensemble snart är fullbordad - Det kan inte vara många kvar nu.

Macken

Macken

Var: Cirkus, Stockholm
När: 11/4
Jag längtar ut till havet, hör hur det kallar på mig! - Vayana.


För alla oss som blev fast i tv soffan när denna pärla gick för första gången för drygt 30 år sedan är Macken på scen en högtidspunkt och en riktig nostalgitripp. Vi nynnar med i alla välkända melodier och vi klappar högt av förtjusning när husvagnsfamiljen blir synlig på scen. Det är som en bal på slottet gånger tio.


Men mitt största minne från denna kväll är ändå hur kul Roy (Anders Eriksson) verkar ha på scen. Han får ofta kämpa med att hålla för sig skratt under alla tokigheter som utspelar sig inför hans ögon och det känns som att den goda Anders hade minst lika roligt som vi i publiken denna kväll. Sådant uppskattas.


Roger (Jan Rippe) hade dessvärre stukat foten innan denna nypremiär och var därför tvungen att hoppa omkring på kryckor under hela föreställningen. Men han gjorde trots detta en berömdvärd insats och jag är glad över att konstatera att det nästan inte märktes alls - Eller rentav kändes som en helt naturlig del av rollen. Det är sådant som jag blir väldigt imponerad och varhelst jag ser en skadad eller sjuk artist göra en nästan lika prestation som när denna är fullt frisk. Det är professionalism och artisteri ut i fingerspetsarna!


Men det var så kul att se denna pärla och jag är oerhört tacksam för att äntligen ha fått se denna på scen. Macken var en av mina favorit tv serier när jag växte upp och det är fortfarande en riktig pärla som har åldrats väldigt väl. Den gör sig även väldigt bra på scen och rekomenderas varmt till alla som älskade Macken när den gick på tv och alla som har förälskat sig i den sedan dess. Gå coh se, ni blir INTE besvikna!


Jag skulle för övrigt ÄLSKA att få se denna igen, den var så tokbra.

The Last Five Years

The Last Five Years

Var: Teater Lederman, Stockholm

När: 8/4 2018

He lives in you – Lejonkungen.

The Last Five Years handlar om ett pars vars relation vi får följa från parets respektive perspektiv och mannen i paret berättar historien framlänges och kvinnan (Cilla Silvia) berättar historien baklänges. Det gör att karaktärerna på scen bara möter varandra en gång under det gemensamma brölloppet när båda rollerna är på samma del av berättelsen.

Det är ett intressant och nyskapande berättarsätt som samtidigt innebär att skådespelarna på scen aldrig möter och konfronterar varandra trots att de är ett par som berättar samma berättelse – Vilket jag kan tycka är synd eftersom det känns som att det borde finnas många fler tillfällen till både heta och explosiva möten de två emellan om man hade låtit dem vara på samma ”sida” berättarmässigt, eller haft en kopia av varandra att gnida sig mot och spegla sig i.

Med det sagt är detta en stark och spännande berättelse i det lilla formatet som kräver mycket av både skådespelare och regissör. Jag uppskattar att man ofta lyckas med konstycket att agera med och mot en person som inte är där utan för sin egen berättelse någon helt annanstans i parets gemensamma historia. Det blir som att höra två monologer som båda berättar samma sak men från olika synvinklar och från olika håll, den ena från början och den andra från slutet.

Det finns samtidigt mycket bra sång och musik i denna föreställning och det tillsammans med det ovanliga berättarsättet gör att man behöver begåvade och kunniga skådespelare tillsammans med en regissör som förstår hur man ska berätta på detta ovanliga sätt och det har man i Robin.

Men det känns ändå som att jag gillar denna intima och för det lilla formatet väldigt bra musikal som jag tror vinner mycket på om man är insatt i berättelsen och dess berättarteknik innan. Men det hindrar inte att det är en bra och sevärd föreställning som absolut kan rekomenderas till alla som gillar intima musikaler i det lilla formatet men som samtidigt bjuder på ett överflöd av bra musik och suveränt agerande från skådespelarna. Jag vågar påstå att det kräver sin man och kvinna att genomföra denna musikal med dess ovanliga och mig veterligt ganska unika berättarteknik.