Because I Am Worth It

Because I Am Worth It

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 23/10 2017

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! – Alice i underlandet.

Benke Rydmans Because I Am Worth It är en blandning av dans och teater med en intressant historia som avbryts av dansnummer där parets växlande känslor får komma fram. Man har valt att ha tredubbla uppsättningar av parets två karaktärer och det tillsammans med de många talade replikerna gör att detta känns både fräscht och nyskapande. Det blir ungefär som Insidan ut fast på teatern.

Berättelsen handlar om ett par som beslutar sig att inleda en ”öppen relation” där båda parterna har ett relatiionsmässigt frikort som innebär att de får ha andra partners vid sidan av. De bägge karaktärerna kastar sig därför in i en mängd olika relationer och deras förhållande frestas på när de hör varandra berätta om de olika äventyr de har varit med om och det blir väldigt bra gjort när dansen berättar hur paret verkligen känner inombords – Det som är dansens stora styrka i en musikal.

Hade man ur ett normkritiskt perspektiv fått önska sig något vore det att man tog en annan ingång till detta ämne än den monogama tankvärldens gods kring hur flersamma förhållanden sliter på både den egna relationen och de inblandande karaktärernas psyken. Som fallet är nu upptäcker man efterhand så många brister och skavanker hos paret att det är tveksamt om de egentligen var mogna och accepterande nog att inleda en sådan öppen relation till att börja med. Jag hade gärna sett att man hade landat i de positiva möjligheter en flersam relation faktiskt kan erbjuda och använda berättelsen till att diskutera hur man kan lösa svårigheterna som kan uppkomma i en sådan diskussion. Som fallet blev nu ser man denna värld med tvåsamhetens ”glasögon” på och det kan jag tycka är ett missat tillfälle eftersom man tog sig tid att diskutera hur man gör ett normkritiskt applådtack i början av föreställningen.

Med  detta sagt stöder jag denna nyskapande form av dansteater fullt ut och denna föreställning hade tillräckligt mycket repliker och tillräckligt bra historia för att jag inte skulle känna något av den tomhetskänsla jag var rädd för att  jag skulle ha vid en vanlig dansföreställning. Jag älskar dans när den är en drivande del i en musikal men är samtidigt rädd för att jag ska sakna sång och repliker när det är en renodlad dansföreställning – Men detta är som de säger i programbladet ”en föreställning som rör sig i gränslandet mellan dans och teater” och det blir i slutändan väldigt bra och väldigt sevärt.