Min fantastiska vännina
Var: Årsta folkets hus teater, Stockholm
När: 30/4 2019
Att mötas är att dö en smula.
Min fantastiska väninna är byggd på en serie romaner av Elena
Ferrante och utspelar sig i Italien där Lenu och Lila blir bästa vänner genom
hela livet trots väldigt olika förutsättningar. Den ena blir hyllad författare
och den andra hunsad hemmafru vars liv författaren tar väldigt mycket, ibland
för mycket, inspiration för.
Det är en rolig och underhållande pjäs där de båda
kvinnornas liv är omväxlande och har många oväntade vändningar i ett oroligt
efterkrigs Neapel. Det är mustigt och man blandar trasiga relationer med
storpolitik och maffiaanhängare i ett tempo som gör det svårt att tro att man
ska hinna med allt trots den långa speltiden på knappa fyra timmar.
Vilket för mig till den enda egentliga kritiken av denna mycket
begåvade pjäs och det är dess längd. Man har kokat ner original uppsättningens
två pjäser till en och tagit bort en del bi handlingar på vägen för att få
plats med detta och trots det känns det som att fyra timmar inte riktigt vill
räcka till för att berätta alla fyra böckerna kronologiskt.
Jag tror man hade kunnat göra detta ännu bättre genom att
behålla de två delarna originaluppsättningen hade eller möjligen tagit till
musikalens förmåga att komprimera komplexa och tidskrävande handlingar till en
kort sång.
Men det som är kvar är ändå väldigt bra och man blir stolt
över att ensemblen klarar av att leverera ett sådant förstklassigt ljud utan minsta
lilla mikrofonmygga. Visst är lokalen liten och har väldigt bra akustik men att
ljudbilden inte ”darrar på manschetterna” det minsta lilla igenom en knappt
fyra timmar lång föreställning är en enorm prestation i dagens värld där man
knappt kan spela en del musikaler utan ett avancerat ljudbord. All heder åt
ensemblen och det kreativa teamet för detta.
Ska man då gå och se denna? Klarar man av föreställningens
läng och älskar bok förlagan är det absolut ett måste men den rekommenderas
även varmt till alla som gillar underhållande relationsdramer.
Jag tyckte att den hade mått bra av 2 pauser, dels pga längden på 4h, men även pga Årstas urusla stolar. Hur gick det för dig att sitta den sista timmen? Både jag och Marie höllpå att krevera av både onda ryggar, svankar och svanskotor
SvaraRadera