Kulturafton på Michelangelo

Kulturafton på Michelangelo

Var: Restaurang Michelangelo - Stockholm.
När: 13/4 2016


Midnight, not a sound on the pavement. - Memory, Cats


Rimma Gotskosik har startat återkommande kulturaftnar på restaurang Michelangelo i Gamla Stan i Stockholm och för 350 kronor får man konstvisning, pastabuffé och möjlighet att ta del av veckans konsert med olika teman och gästartister.


Onsdagens tema var musikalmusik och gästartisterna Niklas Andersson med Carina E Nilsson vid pianot. Niklas har jag sett på flera olika konserter sedan Birka kryssningen 2010 och han är alltid ett stort nöje att lyssna till med en röst som få ens kommer i närheten av.


Det blev dessutom inte mindre nöjsamt av att undertecknad fick framförandet av Memory dedikerat till mig och det värmer ett gammalt Cats fans hjärta enormt mycket. Niklas vet verkligen hur han ska göra mig lycklig och nöjd med kvällen och jag ser gärna att han blir en återkommande gäst på flera kulturaftnar framöver.


Varmt tack till alla inblandade för en strålande kväll och många minnesvärda pärlor från musikalens värld.

Club Corner In The Sky

Club Corner In The Sky

Var: Soppteaterscenen - Stockholms Stadsteater
När: 11/4 2016


Every so often we long to steal to the land of what might have been. I Am Not that Girl, Wicked.


Club Corner in the sky är en relativt ny företeelse i Stockholms nattliv och det är i grunden en open mic kväll där hugade musikalstjärnor får ställa sig upp och framföra valfri musikallåt ungefär som man gör under en karaoke kväll men med helt annan klass på de deltagande artisterna. För denna kväll är det verkligen inga glada amatörer som ställer sig på scen och sjunger utan fullfjädrade eller i varje fall begåvade människor med röst och talang som väl motsvarar denna kategoris förmåga.


Kulturamas vuxenmusikal elever gav ett smakprov på årets uppsättning Heather men för en Wicked älskare som undertecknad är var kvällens höjdpunkter de tre Elphaba låtarna No Good Deed, I Am Not That Girl och The Wizard And I som Frida Modén Treichl genomförde på ett strålande sätt. Vågar utan vidare utnämna henne till en framträdande Elphaba kandidat om någon skulle sätta upp Wicked i Sverige framöver.


Som avslutning på kvällen bjöds även på en workshop med delar av andra akten av en nyskriven svensk musikal som verkade riktigt lovande och det är kul att hugade musikalskribenter får detta forum att presentera sina verk i innan dessa når full produktion.


Jag njöt i fulla drag och har redan bokat biljett till nästa gång den 23 maj. Med tanke på att biljettpriset är 100 kronor och kvaliteten på kvällens sånginsatser väl så hög som på vilken professionell musikalkonsert som helst är det ett billigt pris för två eller tre timmars god live underhållning på en måndag. Gå och se om ni kan, ni blir inte besvikna.

Grease på TallinkSilja Line

Grease på TallinkSilja Line

Var: Silja Symphony

När: 6/4 2016 (Kvällsföreställning)

I Got Life! – Hair

Att se en fullfjädrad West End musikal till sjöss i en nattklubb vars arena inte är specialbyggd för att vara teater utan fungerar som dansgolv och nattklubb till vardags, kan det vara något? Absolut eftersom man här ger exempel på hur det går att göra en väldigt bra musikal med ganska små medel där man likt Kulturamas många skoluppsättningar fokuserar på de medverkande artisterna och deras agerande istället för att ha en ambitiös och kostsam dekor.  Den huvudsakliga scenografin är två vändbara vridskärmar med två trappsteg på ena sidan och vissa projektioner bakom . Till detta har man ett och annat props som bärs in och ut och det är egentligen vad som behövs för att kunna göra en fullfjädrad och mycket bra version av denna musikal.

För även om denna musikal är något nedkortad (2*45 minuter cirka) så är allt man vill ha och se i Grease med och det är inget man kan peka på som borttaget jämfört med den svenska versionen jag såg 2010 utom att varje enskild scen känns lite kortare och mer ”to the point”. Detta gör i och för sig inte så mycket för mig eftersom jag tycker upplevelsen blir mer intensivare och dramatiskt säkrare än en längre föreställning .

Mina favoritsånger ur Grease är Summernights, Grease Lightning och Sandra Dee vilka alla framförs på ett bra och mycket begåvat sätt den relativt lilla ensemblen till trots. Artisterna håller högsta West End klass och till skillnad från många svenska musikaler ser allt ut som man förväntar sig att det ska göra i en replica uppsättning. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är ett englandsbaserat bolag som står bakom denna produktion. Detta innebär även att musikalen i sin helhet framförs på engelska vilket är i sin ordning eftersom man reser mellan Stockholm och Helsingfors och dess olika språk men även på grund av att dessa båtresor numera är en internationell miljö där människor från många olika länder reser.

Rekomenderas varmt till alla som vill njuta av en god sjöresa och underhållning. Jag vill även passa på att tacka TallinkSilja Line för den fina resan och möjligheten att se denna föreställning. Det uppskattas varmt.

Gift dig med mig lite

Gift dig med mig lite

Var: Stockholms Stadsteater Kilen
När 19/3 2016 (Vanlig föreställning)


Somewhere Over The Rainbow (Trollkarlen från Oz)


Gift med mig lite är ett kammarspel för två där Han (Niklas Riesbeck) bor i en grannlägenhet med Hon (Sara Jangfeldt) och har en högljutt spelande pianist (Carina E Nilsson) som gemensam granne.


Musikaliskt är föreställningen en rundvandring i Sondheims (West Side Story, Sweeney Todd) mer okända musikaler på temat kärlek. Här finns många bra melodier och musikalen visar vilket djup och vilken bredd Sondheim har i sitt musikskapande även om undertecknad kanske hade hoppats på något fler sånger från musikaler jag faktiskt har sett så som West Side Story och Sweeney Todd.


Trots detta är musikalen väldigt bra och njutningsfull och känns som en gedigen sammanfattning av en av vår tids största musikalgeniers samlade verk på ett tema som är allmänt förekommande i många musikaler. Allas vår oförmåga att hitta rätt på kärlekens hav och gifta oss med den vi faktiskt är ämnade för.


Trots att det egentligen bara är två personer på scen (pianisten oräknad) lyckas de två rollerna interagera med varandra väldigt lite under musikalens gång och det skapar i sig en väldigt intressant dynamik mellan de två skådespelarna som är i samma rum fysiskt men ändå oftast är i helt skilda scenrum.


Ska man då gå och se denna? Självklart!

Murder Ballad

Murder Ballad

Var: Playhouse Theathre - Stockholm


När: 6/3 2015 (Genrep)


Sex, drugs and rockandroll! - De tre musketörerna


En inrökt bar bildar fond till ett klassiskt triangeldrama med det tragiska slut som titeln antyder. Men resan dit är det klassiska triangeldramat mellan Sara och hennes två älskare, äkta mannen David och barägaren Johnny under berättarens vaksamma ögon. Allt är nära och intimt och väldigt bra gjort även om undertecknad nog trodde att det skulle handla mer om olika massmördare och deras motiv till sina brott än den Shakespeare liknande tragedi som faktiskt utspelade sig på scen.


Musiken är i princip en lång berättande ballad där sånginsatserna växlar mellan de olika karaktärerna och deras känslor och berättarens återkommande inlägg som driver berättelsen framåt. Publiken sitter väldigt nära artisterna och det gäller ännu mer om man väljer att sätta sig på den främsta radens barstolar eftersom man då i praktiken sitter på scenen vilket undertecknad uppskattar.


Denna enaktare rekommenderas varmt men känsliga besökare bör varnas för att temat kanske inte passar den yngre delen av befolkningen och jag kan nog tycka att man bör undvika att ta med sig de yngsta barnen hit eftersom det anspelas en hel del på sex och alkohol och att det röks en hel del på scenen. Men klarar man det är denna en riktig pärla och ett unikum som jag hade svårt att hitta en bra jämförelsemusikal till.


Det är mycket bra gjort och Morgan Alling förtjänar en eloge för ett strålande regiarbete med små medel och liten budget. Denna musikalpärla förtjänar både en längre spelperiod och en större arena eftersom den skulle platsa utmärkt som ett gästspel på till exempel Stadsteaterns fria scen. Skynda er att se denna för spelperioden är kort.

We Love Disney

We Love Disney

Var: Forallen, Tyresö Centrum
När 20/2 2016


The Show Must Go On! (Queen)


Att man överhuvudtaget lyckades genomföra denna föreställning av We Love Disney är inget mer än ett "Herrans Underverk" som Kristina från Duvemåla skulle ha uttryckt saken. För trots att man hade ett styck halsinflamation och en rejäl förkylning i ensemblen lyckades man genomföra en fullvärdig föreställning med undantaget av att en av artisterna inte talade och sjöng alls. Det om något måste väl visa på showanda värdigt vilket proffs som helst och jag är helt övertygad om att många av stadens proffsteatrar hade ställt in för mindre om de inte hade haft Understudies och inhoppare att ta till.


Allt är som vanligt bra gjort även om det stundtals märkte att man saknade en röst i duetterna och gruppnumren men det gav undertecknad en intressant inblick i hur betydelsefull alla artisters sånglägen är även i stora gruppnummer eftersom ljudmixen blir annorlunda om ett röstläge tas bort om det som i det här fallet är bland ett halvt dussin röster.


Men trots detta var allt ändå nästan lika bra som vanligt och man fick även höra ett helt nytt nummer från den lilla sjöjungfrun som bonus. Nämligen en av mina favoritsånger Havet är djupt.


På det hela taget blev jag mycket imponerad av att man trots sjukläget ändå lyckades genomföra en suveränn och minnesvärd föreställning. Det ger en enorm eloge till alla inblandade i min bok.

American Idiot

American Idiot

Var: Cirkus, Stockholm

När: 201/2 2016 (Premiär)

Godmorning Starshine (Hair)

American Idiot bygger på en platta med samma namn som släpptes av rockbandet Green Days 2004 och visar en grupp amerikanska ungdomars hanterade av den tumultartade tiden efter 9/11. Musiken har hög energi och många som älskade We Will Rock You och De Tre Musketörerrna kommer att känna sig som hemma här. Musikalen är uppbyggt kring ett gäng ungdomar på en rockkonsert och musikalens band finns på scen nästan hela tiden och bidrar till den härliga stämningen behålls kvällen igenom.

För mig känns detta mycket som en modern 2000tals version av en av mina favoritmusikaler Hair. Temat och handlingen är i mångt och mycket detsamma även om hippiernas hår är utbytt mot mer rock and roll inspirerade kläder. Det är bra gjort och jag trivs med formatet och njuter av att det hela tiden händer mycket på scen. Detta är en musikal som tåls att se flera gånger enbart av den anledningen.

Artisterna gör ett bra och solit jobb och det märks att föreställningen är väl inkörd sedan Malmö tiden. Nämnas särskilt bör Viktor Noréns Johnny och Frida Modén Treichls Whatsername göras tillsammans med Kitty Chans Extraordinary Girl men även Cilla Silvia som gör alla gör ett suveränt jobb med stora och små roller. Men det är lite tråkigt att så många ur den månghövdade ensemblen aldrig blir riktigt namngivna och presenterade i musikalen utan mer är en färgstark massa som då och då stiger fram i olika roller. Men det kanske man får leva med i en musikal som egentligen inte har mer dialog än ett antal svordommar och diverse dagboksanteckningar och brev som läses upp?

Allt detta gör också att jag kanske inte rekomenderar denna utmärkta musikal till den yngre publiken utan anser att man nog bör vara tonåring eller vuxen för att kunna njuta av denna rock and roll show fullt ut. Dessutom förekommer det en del anspelningar på droger, kriminalitet och sex vilket gör att känsliga kanske bör tänka innan man besöker Cirkus under våren. Men för alla andra rekomenderas den varmt och helhjärtat. Lets rock!