torsdag 29 augusti 2013

Sound of Mark VG


Sound of Mark 5-

Var: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm

När: 25/8 2013

Betyg: VG

I Sound of Mark är verkligen Mark Levengood i sitt esse. I en och en halv timme får han göra det han gör allra bäst, nämligen att berätta. Hans berättelse tar oss med på en resa i tid och rum genom ett otal anekdokter från sitt eget liv med avstamp i hur han som fjorton åring blev totalt förälskad i musikalfilmen Sound of Musik, därav titeln. Sedan tar han med oss i publiken på en fantastisk resa från Helsingfors gråa förorter via Saltsburgs berg till en liten erotikbutik i Mariehamn och allt blir bara så där otroligt fantastiskt som det kan bli när sveriges bästa berättarfarbror är i farten. Jag älskade Mark som berättaren i Peter Pan och  Wendy och jag älskar honom  i samma typ av roll i denna lilla pärla. Vill man skratta gå och se denna underbara pjäs!

Det enda lilla minuset är väl att Stasteaterns stora scen kanske känns lite i största laget för vad som i praktiken är en enmans show och för min del hade denna med fördel fått flyttat till Klara scenen eller Lilla Scenen där man kan ännu lättare kan skapa en intimitet med publiken som denna show kräver. Men annars finns det inget eller lite att förbättra och den rekomenderas varmt till alla som vill skratta gott.

torsdag 22 augusti 2013

Diggiloo G

Diggiloo

Var: Hagaparken, Solna
Vad: Konsert
När: 17/8
Betyg: G
Artister: David Lindgren, Charlotte Perrelli, Jessica Andersson, Per Andersson, Linda Pritchard, Magnus Johansson, Claes "Clabbe" af Geijerstam, E-type, Lotta Engberg, Mojje, Andreas Weise.

Diggiloo är ett fall där jag gärna skulle vilja ge ett mycket högre betyg, mycket tack vare att underbare David Lindgren är med i den månghövdade och välrenomerade artistskaran och att det är en speciell känsla att få sitta i samma publik som självaste Arne Weise men ändå känns själva storleken av evenemanget mer som en underhållningsindustrin än som en supertrevlig konsert, trots att jag satt och njöt av den underbara augustikvällen i Hagaparkens fantastiska omgivningar. Anledningen till detta är att det är svårt att få ett riktigt grepp om ett evenemang som vill vara så mycket att det faller på eget grepp och blir hälften av vad det kunde ha varit. Man får känslan av att Diggiloo vill vara en scenshow, en marknad (med tillhörande dyra priser), en nöjespark, en dansbana och en sommareasturang men allt detta utspritt över ett jätteområde gör att det varken blir hackat eller malet. Underbare Clabbe får tex väldigt liten publik under stora delar av sitt för DJande för att många av publiken är för långt borta för att ta del av det, och de som vill lyssna på honom missar dansbanan och Salvekvickshowen i andra ändan av området som jag själv gjorde, det blir helt enkelt för mycket av det goda i mina ögon. Sedan tror jag att många med mig saknade en ordentlig artistsignering/meeting and greeting event efteråt, jag märkte rentav ett par av deltagarna som blev ruskigt besvikna över att inte få träffa sina idoler och det känns tråkigt när många av artisterna säkert inte hade något emot att träffa sina fans efteråt. All heders till David Lindgren som hade en särskild signering i pausen, vilket många av hans fans säkert är tacksama för. Nu förstår jag om det är svårt att ordna signeringar med alla artister eftersom det är så mycket folk, och det känns ibland som att det är just det som drar ner slutbetyget i en övrigt fantastisk show där alla gör sitt bästa. Min känsla efteråt är att detta hade mått bra av att skalas ner lite, både vad gäller storleken på området, publiken och det stora antalet saker man vill klämma in i detta koncept.

Kort sagt: En jättebra föreställning med en stor samling av sveriges artistelit, men ändå gapar man över lite för mycket och förlorar därigenom lite av själen i evenemanget. Dock klart sevärt för de som gillar sommarkonserter och har råd att betala entrén.

söndag 18 augusti 2013

Stulna Juveler VG


Stulna Juveler 4+

Var: Stockholms stadsteater

När: 16/8 2013 (Premiär)

Betyg: VG

Stulna Juveler är en Kristina Lugn pjäs och jag antar att den ursprungligen spelades med denna legendar i huvudrollen (Majvor Lysen-Axen, nu spelad av Gunilla Röör) eftersom början av pjäsen fokuserar väldigt mycket på henne och hennes relation med Rune Nylander (Strålande spelad av Lennart Jähkel) även om Rune mer och mer tar plats som huvudperson efterhand som pjäsen fortgår, vilket faktiskt är en förbättring eftersom början är väldigt seg med en enormt lång och nästan sövande monolog från Majvors sida, en monolog som jag faktiskt inte kommer ihåg så mycket mer om än att hon tydligen var nyförälskad i Rune, och detta tog tio minuter eller mer att säga. Efter denna monolog (som skulle må bra av att skäras ner lite) tar pjäsen fart på allvar och blir riktigt underhållande och mycket rolig. Extra minnesvärda är de ekvivoka sexskildringarna mellan Rune och hans kvinnliga älskarinnor/patienter vilket ger en helt ny innebörd åt begreppet blomsterspråk. En minnesvärd prestation gör också Sandra Redlaff (Jennyanydots i Kristianstad Cats) som dottern Signelill som tillsammans med Hanna Roth är praktikanter utlånade från teaterhögskolan i Malmö. Sandra ser jag gärna mer av i framtiden.

Hade det inte varit för den sega inledningen så hade denna pärla om mänskliga relationer gott kunnat få ett betydligt högre betyg och jag önskar att Majvor som i övrigt är utmärkt spelad inte hade varit fullt så pratglad inledningsvis. Men denna sega inledning till trots är pjäsen väl värd att se både för den som vill skratta gott och för den som vill få en inblick i det mänskliga psykets innersta väsen.

tisdag 30 juli 2013

Från Wien till Hollywood VG


Från Wien till Hollywod – Sommarmusik på Hallwyhlska.

Var: Hallwyhlska museets innergård

När: 24/7 2013

Betyg VG

Årets sommarmusik på Hallwyhlska under Rimma Gotskosiks fantastiska ledning och med underbara artister som Niklas Andersson, Annika Edstam, Annika Listén, Maria Matyazova, Kaj Hagstrand, Tilda Henriksson och med Carina E Nillson vid pianot bjuder som vanligt på många pärlor från musikalens och operettens värld. I år minns jag särskilt ”I dina kvarter” och ”Det vore välan f´r underbart” ur My Fair Lady men även en fantastisk ”Dont Cry For Me Argentina” ur Evita och även avslutningsnumret ”Tonight” från West Side Story. Det finns många andra godbitar att njuta av och om något visar dessa varma sommarkvällar på den stora bredd som finns i dramatisk musik, alltifrån storslagna operor till fantastiska musikaler och det finns något att njuta av för alla smaker. Att premiärkvällen även bjöd på en av sommarens bästa kvällar vädermässigt gör ju sitt till för att det hela ska bli en storslagen kväll.

tisdag 16 juli 2013

Cats Uk tour in Woking. MVG+

Cats Uk tour in Woking

Var: New Victoria Theathre, Woking, SE of London.
När: 10/7  2013 Båda föreställningarna.
Betyg: MVG+

I min favoritmusikal Cats väljs en av katterna ut för att få uppleva alla undren i Heaviside Lair och personligen känner jag som att varje besök på Cats är en resa upp till detta katternas paradis efter livet, och på något sätt fick denna underbara ensemble under ledning av Old Deutoronomy (Nicholas Pound) mig att känna mig utvald att genom all interaktion med katterna ta del av allt detta under de två och en halv timme föreställningen varade. För Cats är en av få musikaler där skådespelarna verkligen interagerar med oss i publiken som de katter de utger sig för att vara och i den här uppsättningen gör de regelbundet små utflykter ut i publikhavet, vilket ger i alla fall mig en fantastisk närvaro och deltagarkänsla.

Gemensamt för alla är att de verkligen är katter och även om det är för många för att nämna dem alla förtjänar Joanna Ampils Grizabella och Clare Richards Jellylorum/Griddlebone att nämnas speciellt då den förra gjorde en helt underbar Memory och den senare var lysande som en av mina favoritkatter, nämligen Lady Griddlebone i Growltigers Last Stand.

söndag 14 juli 2013

Wicked MVG

Wicked - The untold story of the Witches in Oz.

Var: Apollo Victoria Theathre, West End,  London.
När: 11/7 2013
Betyg: MVG

Wicked är den fantastiska berättelsen om häxorna från Oz i den fantastiska trollkarlen från Oz och deras oväntande vänskap. Hör möter vi Elphaba (Louise Dearman) och Glinda (Gina Beck) och trollkarlen (Keith Barthlet) och här får vi reda på hur alla figurerna i Oz blev som de blev. Huvudrollen har den grönhyade häxan Elphaba, mer allmänt känd som "The Wicked Witch of the West" och hon sjunger några av mina absoluta favoritlåtar, från den underbara Defying Gravity via den kraftfulla No Good Deed till den underbara duetten For Good, som hon sjunger tillsammans med Glinda. Tillsammans med alla andra låtar gör det Wicked till en av musikalvärldens starkaste låtlistor och även om det finns en del svagare låtar och en låt jag inte tycker passar in (As Long as Youre Mine) så är det överlag väldigt bra musik som blir ännu bättre i sitt sammanhang på scen.

Wicked är en kraftfull musikal som har ett starkt tema och många fans, gillar ni sagan om Oz och dess invånare så gillar ni Wicked. Dessutom fick jag äran att se Louise Dearman som både Elphaba och som Glinda (2011) vilket i sig var en intresant upplevelse eftersom dessa båda karaktärer är väldigt olika i allt, men hon gjorde det bra och jag vågar påstå att hennes Elphaba är väl i paritet med den jag såg 2011, Rachel Tucker.

Måste ses om ni är i London och gillar fantasymusikaler.

Uppdatering: Det tog tio år men nu finns Wicked i en svensk version som går på Göteborgsoperan fram till våren 2024. För alla er som vill se denna musikal rekommenderas detta väldigt mycket.

Lejonkungen (The Lion King) MVG

Lejonkungen (The Lion King)

Var: Lyceum Theathre, West End, London.
När: 9/7 2013
Betyg: MVG

Lejonkungen är en musikal som bygger på Disney filmen med samma titel och handlar om lejonet Simbas liv från liten prins till Lejonkung över hela Lejonriket. Hans far Mufasa (Shaun Escoffery) är rikets mäktiga kung vars tron brodern Scar (George Asprey) vill åt mer än allt annat. Den unga Simba luras att tro att han har del i faderns oväntade död och tvingas hals över huvud fly Lejonriket och lever ett kringflackande liv tillsammans med de båda skojarna Timon (Richard Frame) och Pumbaa (Keith Bookman) tills han en dag återfinns av sin gamla väninna Nala (Nokubonga Kjuzwayo mfl) och den trogne apan Rafiki (Brown Lindiwe Mkhize) och beslutar sig för att återvända till Lejonriket.

Förutom en hel mängd fantastiska karäktärer och underbara låtar som Circle of Life, I Just Cant Wait to Be King, Be Prephered och Can You Feel The Love Tonight är Lejonkungen först och främst en musikal som handlar om underbara kostymer och fantastisk dans. Många i den mångfasciterade och färgstarka ensemblen har i stort sett kostymbyten i var och varannat nummer och många av dessa är helt magnifika kombinationer av dockor eller masker och skådespelare, som dessutom ofta har färgrik make up på sig. Det finns helt enkelt ett överflöd av fantastiska saker att titta på genom hela musikalen och detta enbart gör den till en fantastisk upplevelse för alla sinnen. Och trots detta förlorar musikalen aldrig fokuset från vare sig skådespelarna (som alltid syns och aldrig göms) och karaktärerna som driver historien vilket i sig måste vara en stor prestation av skaparna bakom den.

Lejonkungen är ett måste för alla som gillar dans och kostym musikaler, samt för alla barn och ungdomar som gillar en färgglad familjemusikal model Disney.

Jag hoppas verkligen att Lejonkungen kommer till sverige framöver så att även den svenska publiken får uppleva denna fantatiska skapelse. Högsta betyg!